Nybliven

Jag måste ju ha världshistoriens sötaste kattunge! Fast det säger väl alla. Men den här lilla hårbollen är något alldeles extra. Helt orädd, och snabb på att anpassa sig. Jag tog hem henne igår, och efter tio minuter i mitt rum var hon helt hemmastadd. Åt mat och drack vatten och gick på toaletten. Det enda som inte funkade så bra var mötet med de andra djuren. Bea sa inget speciellt, nosade lite och gick därifrån, samma sak med Pricken. Men Tanja däremot, var väldigt sugen på att äta upp min lilla kisse, och hade utan tvekan gjort det om inte pappa stått och hållt järnkoll. Vi får ta det successivt. Pyret gillade inte heller min katt, mest för att när min katt fick se honom så reste hon världens ragg och fräste som en galning. Och istället för att försvara sig, som normala katter hade gjort, gick Pyret och gömde sig i ett hörn, livrädd för den lilla varelsen. Det såg himla roligt ut.
Så, nu har man alltså blivit med katt. En fortfarande namnlös hårboll. Jag kämpar vidare i namndjungeln.

Moving on

Det händer så mycket, fast ändå ingenting. Mina nätter på jobbet omvandlades till dagar i poolen, så jag fick så lov att kliva upp klockan sex på tisdag och onsdag och pallra mitt trötta arsele in till kontoret i stan till halv åtta, där jag fick sitta och vänta på att nån ringde och ville ha mig. Var hos en muskelsjuk gubbe på tisdagen, där fick jag sluta klockan tio, och sen var jag hos nån tant på onsdagen, då fick jag inte sluta tidigt, för ena assistenten var så bajsnödig och gnällde på att min försäkring inte gällde då ifall det skulle hända nåt. Genomled en sanslöst tråkig dag således. På torsdagen var jag på möte på jobbet, vilket jag trodde skulle vara i ungefär en timme, men det slutade med att jag satt från åtta till tolv med två av mina fellow assistants och skrev handlingsplan. Men, det bjöds på naturgodis, så jag var blidkad för stunden.
Efter det åkte jag till Ida och övertalade henne, med hjälp av Sara och Martin, att vi skulle åka och bada. Årets första dopp! Det var himla skönt, efter ett tag i alla fall.
Sedan gosade jag lite med katten, som jag btw kan hämta nu. Wiiie!

Idag var jag på Gatufesten en stund, köpte munkar för jag tyckte lite synd om mig själv. Sedan åkte jag till mormor och åt middag med henne och Ida, Martin och Victoria. Stinas kyckling. =D Mormor är så himla söt, hon borde få medalj.

Ingen Gatufest på kvällstid för mig i år, jag är helt enkelt pank. Men jag sörjer inte.

För det kan inte alltid vara soligt, ibland måste det få regna för att något ska kunna växa

Och det tror du inte att jag förstår? Men det var väl aldrig det som det handlade om, eller hur? Du ville helt enkelt inte. Men jag vill inte diskutera det mer, det är överspelat. Ibland blir jag bara så trött på att vara en push-over. För det är jag inte. Inte med någon annan. Men med dig är det annorlunda, jag låter dig leda och följer snällt i dina fotspår, för så har det ju alltid varit, i över 20 år nu. Och det gör mig oftast ingenting, det kan vara ganska skönt att bara flyta med. Det finns ju ändå en anledning till att ordet "kompis" finns med i ekvationen. Jag älskar dig ju, för att du är du och precis som du är. Men ibland känns det som att jag bara glider med på ett litet hörn och aldrig riktigt har nån koll på vad som händer. Som att jag bankar på dörren och vill komma in, men allt du öppnar är ett fönster som jag inte ens når.

Kort och koncist

Dopet var finfint, vacker skönsång, gott fika, glad unge. Mycket trevligt folk och sådär. Tog några bilder. Inte så många, strax över 400 bara.

Jag hatar mitt jobb, det finns ingen ordning på saker och ting, allt är en enda röra och jag vantrivs nåt så fruktansvärt. Nån som har tips på några andra jobb? Vad som helst som inte innefattar en grinig gammal gubbe och min chef.
Helst med bra betalt.

Imorrn ska jag jobba 7.30-17, fast jag vet inte vart. Eller hur.

Och sen så är jag förbannat less på det här nu. Enough.

The trying to

En sak jag tänkte på idag är att syntest alltid känns som ett viktigt prov, något man får godkänt eller misslyckas med. "Ser du tydligare nu eller nu?" och man vet inte vad man ska svara, för vad är skillnaden? Det ser precis likadant ut men det känns som att det ena svaret är rätt och det andra är fel och hur gör man för att få godkänt? Vad ger högst poäng? Hur vinner man? Men i verkligheten finns det naturligtvis inget rätt eller fel, det gäller att vara ärlig och säga precis som det är för att det ska bli rätt. Men ibland märker jag att man har en tendens att ändå försöka vrida på allt man säger så att det ska passa alla andra. "Det här glaset kanske är lite bättre än det här?" - Eh.. jaaadå, om du säger det så. Ärlighet är en knepig grej. Ibland är det inte helt lätt, även om det borde vara det.

För att gå vidare till andra ämnen så såg jag min micras tvillingbil idag. Det var helt galet, den hade rost på samma ställen, tejpade skärmar och av precis samma märke (Nissan micra GT katalysator) och köpt på samma ställe! Hade han stannat hade jag frågat vilken årsmodell det var, jag kan sätta en tia på att den åtminstone är från ett år i närheten av -88, för den var verkligen precis likadan. Det var lite roligt, undrar om man kan plocka reservdelar från den... Hmmm. För nåt skramlar i min bil som inte ska skramla. Och det är ju inte bra.

Jag har nu skrivit på kontraktet förresten. För lägenheten. Så nu är jag officiellt boende på Flintvägen från och med första september. Kom och hälsa på! Eller ännu hellre, hjälp mig flytta. Eller ge mig pengar att betala hyran med.

Kate har åkt hem nu, eller inte hem, hon har åkt till Irland för att hälsa på sina släktingar. Jag har haft himla kul med henne dock, vi har hunnit göra en himla massa saker. Jag har sett lite av Sverige, och jag är sugen på mer. Jag vill turista i Sverige, det finns så många vackra platser. Nån som är på?

En sak jag har märkt är att tid är väldigt konstigt. Jag återkommer ständigt till detta faktum, tid går aldrig i den takt man vill. När man vill hinna med mycket så räcker aldrig tiden till, och när man mest vill att tiden ska gå så finns det aldrig nog med saker för att fylla tiden. Men det är nog nåt som alla har märkt av. Jag gillar bara att påpeka det uppenbara.

De senaste dagarna har jag hunnit med att:

1. Lämna av Kate på flyget
2. Flaxa runt halva Alnö för att fota saker till Arvids dopprogram och sedan faktiskt göra det
3. Gosa med min (mycket motsträviga) kattunge
4. Städa mitt extremt temporära rum och flytta in mina grejjer i mitt mer permanenta temporära rum igen
5. Kolla ögonen och spendera nära 4000:- på glasögon
6. Prata en halvtimme med Anna! (efterlängtat)
7. Snurra runt på Birsta för diverse ärenden
8. Äta på Viktorias
9. Skriva ut 60 program på IBMs underbara skrivare
10. Titta på 4 avsnitt av Gilmore Girls

... så är det så konstigt att jag inte hunnit uppdatera bilddagboken?

De kommande dagarna ska jag hinna med att:

1. Baka 75 chocolate chip cookies
2. Plåta Elinas fotbollslag på Lilla VM
3. Kolla så att projektorn funkar
4. Grilla hos Emil
5. Hitta kläder att ha på mig på dopet
6. Gå på dop
7. Få tag på min chef för att höra om jag jobbar till veckan eller inte
8. Få tag på Artur med lägenheten för att höra när man kan kolla på den

Och så ville jag nog gärna hälsa på farmor nånting också.
Better get going.

För att avsluta detta groteskt långa inlägg tar jag hjälp av mitt senaste nyförvärv, brought to me by the aussie. Bic Runga.

Something good will come our way
And maybe this good thing's gonna happen today

Time is on our side

Tiden rullar på, dagarna försvinner så fort. Imorgon åker Kate till Irland och jag har en halv vecka ledighet kvar att göra det mesta av. Sedan är det tillbaka till verkligheten. Jag måste ringa min chef och höra hur det blir till veckan. Jag ska jobba nätter nämligen, men om gubben inte har kommit hem än så är det inga nätter och då har jag ju ingen orsak att jobba. Eller snarare, jag lär inte få det. Vilket suger, jag behöver mer pengar.
Martina frågade dessutom om hon kunde bli lite sen med hyran och det där. Vilket hon absolut inte kan, det blir ju typ 7000:- på en person att betala själv. Vad ska jag då leva på? Bitch.

Älgfarmen i söndags var himla mysig, massa söta små älgkalvar som vi klappade på och fotade och gosade med. Och allt var på svenska så jag fick översätta för Kate. Varför låtsas de att de vill ha turister när de bara ger information på svenska? Silly.

Igår var vi först på stan och kollade på glasögon till mig (bokade synkoll till på torsdag) och hälsade på Anna när hon jobbade på Nisses. Sedan åkte vi på Ikea och käkade lunch, herregud så gott, och billigt, och mättande. Duktiga Ikea. Sedan handlade Kate upp halva affären och lite till. Efter det åkte vi hem och slappade ett tag innan vi drog iväg till Danny för lite rabarberpaj och kubb. Det var himla trevligt, trots att pojkarna var dumma och pratade svenska så Kate inte förstod nåt. Men hon tyckte av nån konstig anledning att de var trevliga och roliga. Konstigt det där. Det är tydligen lätt att lura en utlänning.

Idag ska vi bada tänkte vi, men det började regna och ha sig, så vi avvaktar. Sedan ikväll ska vi nog spela basket med pojkarna.

Tiden går så fort. Den tar slut. Det är snart för sent för allt. Det är lika bra att satsa nu. Innan tiden tar slut. No pressure.

High Coast

Omg, när jag kom upp till lägenheten i Umeå nu så hade Martina inte alls dödat min växt och struntat i posten i en månad, som jag trodde, utan hon hade istället fullständigt tagit över hela lägenheten. Typ flyttat på mina möbler och stoppat in sina saker på min toalett och tagit över mina hyllor överallt. Alltså, jag måste ju vara överspänd på så många vis, men jag tycker att det är fruktansvärt irriterande. Jag vill att allt ska vara som jag lämnade det, åtminstone på mitt rum och på min toalett. Nåja, jag ska försöka släppa lite på kontrollbehovet.

Jag och Kate har haft en bra dag idag, vi roadtripade upp från Sundsvall till Umeå och stannade lite på vägen för att turista. Typ kollade på utsikten över höga kusten-bron och en massa stenar och skit i Norrfällsta eller nåt sånt. Åkte en massa vilse på landet vid Ullånger och åt middag på Max i Övik. Försökte ringa Karin, men hon svarade inte i telefonen. Kanske på vägen ner?
Vi tog Volvon också, så det är bekvämare, men jag gnällde en massa på att det blev dyrare, så pappa gav mig Statoilkortet. =D Jag gillar min pappa. Han är bra.

Midsommar var bra också, en massa släkt och en massa mat och fint väder. Jag tror att Kates mage är lite i olag, hon pallar inte all konstig mat tydligen. Weirdo. Men hon vänjer sig väl.
Imorrn ska vi till älgfarmen i Bjurholm eller vad det hette, och klappa på lite älgar och sådär, det blir skitbra. Jag gillar älgar. Det blir att ta kort! Vilket jag gjorde idag även. Jag älskar min kamera. Fast jag hade problem med att ställa slutaren idag, men det löste sig till sist.

Nu måste jag sova, för vi ska upp tidigt imorrn, och kolla på min nya lägenhet också. Hoppas den är fin! Och den dumma Artur som bor där som inte svarar i telefon, jag ska slå honom. Eller i alla fall väcka honom klockan tio på en söndag. Det får duga som straff.

Btw så har jag fått en massa ny bra musik av Kate, så jag ska bara kära ner mig i några låtar så ska ni få några tips.
Tills dess: tjo!

Midsommar och min aussie

Nu är Kate här! Och vi har haft det bra so far. Hon kom till Sundsvalls busstation klockan 21.45 igår kväll, efter att bussen blivit en timme och en kvart försenad på grund av trafiken. Det var galet. Sedan rejsade vi hem till Matfors och käkade middag och sedan satt vi vid köksbordet och pratade till klockan halv två när vi båda insåg att det kanske vore smartast att sova en stund.
Jag vaknade för en halvtimme sedan och gick och duschade, och nu väntar jag mest på att Kate ska vakna så vi kan äta frukost. Idag är det midsommarafton och det blir party med tjocka släkten och en sväng på tunet för det traditionella firandet. Kate måste ju få se folk dansa små grodorna. =P Imorrn tror jag att det blir upp hyfsat tidigt för färd norrut, vi ska hinna med att se... vatten? Som mamma tjatar om, och sen funderar jag på en tur uppför Skuleberget. Upp till Umeå och fylla på reserverna och sedan en utflykt till älgfarmen för att se några liveälgar. Dessutom kolla på min nya lägenhet, om Artur kan svara i telefonen nån gång. Och sedan hem till Sundsvall för att träffa pojkarna och Ann och visa upp min alldeles egna aussie! Och så ska vi väl försöka hinna med nån tur på stan eller nåt. Ja, jösses, ingen rast och ingen vila. Men det är så himla roligt att hon är här!

Ha en underbar midsommar folks, vi hörs snart igen!

My place, my place

Kate är så seeeeeg! Hon skulle ta bussen klockan elva från sthlm, men den var full, så nu tog hon bussen som gick fyra. Kommer väl hit vid åtta nån gång. Vi har så lite tid! Måste planera noga för att vi ska hinna med allt. Midsommar imorrn, sedan kanske vi tar Umeå på lördag eller söndag, pojkarna på måndag eller tisdag, stan, middag ute och så mycket mer. Det är galet, men det ska bli kul!

Btw, jag har fått en lägenhet! Jo faktiskt, en tvåa på Carlshem för 3700:-/månaden inklusive el. 61 kvadrat. Bottenvåning med fransk balkong. Inflyttning första september. Den är säkert jätteskabbig och äcklig med fula läskiga tapeter. Men det får gå ändå. Allt ska bli så bra. Woho!

Aussie on the way

Vad är det för dag idag? Justja, onsdag. Jag har jobbat tisdag och onsdag, vilket suger även i vanliga fall. Just den här tvådagarskombinationen bjöd på både skrämselskott och en glädjande seger. Tisdag var i det hela taget en väldigt lugn dag, vi gjorde inte mycket, tog det lugnt och slappnade av. Uffe klagade på magknip, men det gör han jämt så jag fäste inte så stor vikt vid det. Efter middagen satt vi och spelade kort tillsammans, och det var så roligt, för det är första gången han har varit ens lite engagerad i att göra nåt. Men helt plötsligt gjorde han nån konstig min och sedan började han skaka. Han fick en kramp alltså, och jag trodde jag skulle dö på fläcken. Vad hade jag nu lärt mig att man skulle göra? Ingenting, kom jag fram till, vår utbildning på området suger. Så jag ropade på en sköterska, och tillsammans lyfte vi upp honom i hans säng för att ge honom kramplösande medel. När vi vände honom på sida slutade han dock krampa, så vi gav aldrig nåt stesolid. Skönt, de hade enormaste sprutan som de tänkte trycka upp där bak, jag som bara sett små suppar förut. Det var galet. Och himla läskigt. Men, nu är jag den erfarenheten rikare, och nästa gång är jag mer säker på vad jag ska göra. Fast mest önskar jag ju att det inte händer igen.
Det glädjande kom idag på förmiddagen. Nämnas kan också att den heta sjukgymnasten stötte på mig, vilket alltid är himla kul. =D Men det var inte det som är segern, nej, för när vi kom upp efter gympan och hade duschat och sådär så tog jag fram rakapparaten, som han kastade i väggen i vanlig ordning. Sedan tog jag fram rakhyvlar och se på tusan! Han började raka sig! Och det funkade på ena kinden, vilket tog typ... två timmar. Sedan blev han trött, så han fick vila, och när han vaknade vara han sitt vanliga vresiga jag igen. Inget mer rakande alltså, men ändå en seger! En enorm seger för mig, det kändes så himla bra. =D
Sen hade jag ett litet blodtrycksfall idag också, troligen på grund av att jag inte ätit nåt idag och väldigt dåligt i typ en och en halv vecka. Så jaa... jag har kommit fram till att man borde äta på dagarna.

I måndags var jag hos Danny och käkade tårta och spelade kort, han hade fyllt år och inte sagt nåt, så jag köpte en ananas till honom. För det är ju gott...

Och nu ringde precis Kate! Hon är i stockholm nu och har checkat in på hotell. Hon kommer imorrn på eftermiddagen och stannar till på onsdag. Bara till på onsdag. =( Vi måste klämma in allt vi ska hinna! Det här blir galet. Men bra ändå. Det roligaste var att när jag pratade med henne i telefon så gled jag rakt in i den underbara Australiensiska dialekten igen. Jag älskar den, den är så himla charmig. Jag saknar Australien. Jag vill ha Australien.

My god, jag är ledig!!