39 timmar kvar

Det är ju pinsamt, här går man och tänker att man ska bli jordens bästa bloggare när man nyss börjat på att blogga, vilket redan i sig är pinsamt. Men sedan nöjer man sig inte med att förstöra hela idén med att mer eller mindre göra bloggen till en dagbok, man skriver dessutom en massa skit som inte rör nån, knappt ens mig själv. Och till råga på allt är man slö som en höstdåsig humla när det gäller uppdatering också! Fy skäms på mig!
Nåväl, till saken.

Idag är faktiskt en riktigt bra dag, eller har varit i alla fall. Jag jobbade förvisso, och jag är fortfarande grundligt förkyld, men jag är ändå nöjd. Lämnade gubben åt sitt öde under eftermiddagsvilan för att åka till Apoteket och köpa piller mot rethosta. Eller, det var åtminstone vad jag sa till dem på Linden för att jag inte skulle få dåligt samvete för att jag dumpade ansvaret på dem. Men mitt egentliga ärende var att hämta tapetproverna på Colorama. Så, nu har jag nästan bestämt mig! Mamma håller inte med, och själv är jag ganska så osäker, men jag tror att det kan bli bra. Efter jobbet åkte jag en sväng till Ann, som hade vänner och familj över på födelsedagsmiddag. Jag kände inte att jag kunde missa det, eftersom Ann och Daniel sedan försvinner till fjällen ungefär tills dess att jag åker till Umeå inför hösten. Så, jag trotsade trötthet och förkylning och åkte dit och hade jättetrevligt. Fick mat och tårta, och det uppväger ju himla mycket! Sedan tvingade jag folket att hjälpa till att välja tapet, och med Daniels systers goda smak tror jag inte att det kan gå fel. Hon verkar vara en person att lita på. Jag gillade henne. Tummen upp Danny! Dock känner jag fortfarande att jag behöver Idas synpunkter på det hela. Det får bli imorgon.
Nu har jag nyss kommit hem och duschat, och hostan tycks mirakulöst ha försvunnit, bara för att jag köpte de där dyra tabletterna såklart, så inatt kanske man får sova lite. Imorgon ringer klockan 6.36 och jag ska upp och jobba min nästnästsista dag. Tre dagar kvar. Slutet nalkas, och troligen är det väl därför jag trots allt är på bra humör idag. Tre dagar klarar jag av.
Det är ju bara 39 timmar.

Dödens rand

Ja, så känns det. Som att jag ligger på dödens rand. Eller åtminstone kändes det så imorse. Fast egentligen började det redan igår. Jag kände mig riktigt hängig igår när jag åkte på jobbet, men jag ville inte missa en dagslön, så jag åkte ändå. Väl där började jag tycka att det var en dum idé och tänkte åka hem igen efter lunch. Men strax efter nio fick gubben ett anfall, och sen sov han ju... Till fyra. Och jag var tvungen att vara kvar för att se till att han inte fick ett till anfall. Och jag kunde ju sitta och läsa och slapp göra nåt ansträngande alls. Men jag var helt borta. Åkte hem vid åtta, låg i sängen klockan tio. Någonstans mitt i feberdrömmarna fick jag ett sms, men jag kunde inte riktigt greppa om det var på riktigt eller inte, och jag vaknade ett par timmar senare av att klockan ringde och det var dags att åka på jobbet igen. Men jag orkade inte. Jag orkade verkligen inte, stapplade ur sängen och försökte hitta ett nummer att ringa. Vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Men, Lindgården är upplyst och Eva också, så det löste sig förhoppningsvis ändå. Jäkla miffon att inte sätta ut några nummer för sjukanmälan. De får skylla sig själva.
Så den här dagen har bestått i att ligga på soffan och fördriva tid med E, som verkade vara ungefär lika borta som jag. Ingenting vettigt blev gjort, för jag visste knappt vart jag hade mig själv. Blev lite bättre framåt kvällen (kan ha berott på diverse vita piller), så vi käkade kräftor och sen släppte jag ut Pix i 20 minuter, under noggran övervakning. Och nu är jag helt slut, efter att ha gjort... ingenting.
Blä.

Creativity

Jises så kreativ man kan vara! Sedan Linnea så fräckt övergav mig har jag kämpat vidare med de resterande kuddarna, och nu är jag äntligen klar! Eh... Safe to say, de som jag gjorde själv kom inte ens i närheten av samma kvalitétsklass, men jag har ju i alla fall gjort dem själv. En antilop, en giraff, en elefant och ett lejon i tre olika färger blev det. Himla fint. Ser lite hemmagjort ut, men det funkar. Det blir i alla fall en fin liten färgklick till mitt nya vardagsrum.
Jag har på tal om vardagsrum suttit lite grann och försökt välja tapeter och jag troooor att jag fått till det hyfsat bra nu. Det blir mörka tapeter i hallen, och sen lite ljusare i vardagsrum, helst med en mörk fondvägg, men vi får se vad de säger på Bostaden. Sedan ljusa tapeter med lite blommor på till köket. Sovrummet ska målas, så de färgerna måste jag titta på där uppe, och badrummet ska väl bara målas vitt antar jag. Sen får vi se hur det blir. =)

Karin: Det vet jag inte, men jag ska fråga!

Idag har jag vaccinerat katten, som härmed går under namnet Pixel, eller Pix. Hon gillade verkligen inte att åka bil, men hon får ta och vänja sig. Köpte även kattsand och sånt, Ica hade utförsäljning i Bydalen, 10% på allt! Wiiie!

Imorrn ska jag jobba, så nu blir det att hoppa till sängs och försöka få lite sömn. Först ska jag hämta päronen i Vattjom dock.

Laters.

Sömmerskan

Det bästa med att ha en sykunnig kompis är att man kan muta denna kompis med citronpaj om hon syr ens kuddar. Vilket jag också gjorde, med stor framgång, ända till den lånade symaskinen tyckte att det hade flytit på alldeles för bra och la av. Vi fick till en och en halv kudde och figurerna färdiga. Men nu funkar ju inte sick-sack-sömmen, så... vad gör man? Någon med en symaskin att låna ut? Funderar på att ta en tur till moster Ewa, hon måste ju ha en fungerande symaskin, hon som är hajj på det där. Får ringa imorrn.
Men som sagt, idag har min söta kompis Linnea varit här, vi har sytt och ätit mat som Linnea lagade och citronpaj som jag bakade. Innan dess var jag och kollade på tapeter och lite möbler. Det ska bli roligt det här! Inreda och sånt. Hittade inga vettiga möbler dock, EM är så dyrt... då kan jag lika gärna köpa det där på Mio för 5000:-

Vad förbättrar ditt läge?

Pratade just med Bostaden om det faktum att min lägenhet är skabbig och luktar rök. Deras svar var: "Jo, men den ska totalrenoveras". Så ja, jag får nya tapeter i alla rum, nya skåpluckor och ny kyl, frys och spis. Och det bästa är ju att jag får välja färgerna själv! Så nu sitter jag med katta i knäet och kollar på tapeter. Det är så jäkla svårt! Vad är smart liksom? Ljusa färger för ökad rymd, mörka färger för att få det mysigt, mönstrat, enfärgat? Hjälp!
Jag tror jag ska ta en sväng till Matfors och besöka färgaffärn och Matfors möbler. Jag är nu på jakt efter ett köksbord, och på Mio såg jag ett som var perfekt, med fina stolar och allt. Det kostade 5000:-..... Mamma tyckte att det var ett billigt pris för kvalité. Jag vet inte jag...... Vi får se, ska kika runt lite mer.

Shop-a-holic

Nu har jag jobbat två dagar i rad, och jag i sedvanlig ordning galet trött och less. Dock har jag haft en riktigt trevlig dag, då jag tvingade med mig gubben på Birsta för att äta Drakenglass. Vi spenderade hela eftermiddagen där och jag fick även en chans att ta en sväng på Ikea och glutta på lite möbler. Jag tror jag gör en Tina och rabblar grejjer med länkar. Jag funderar på det här vardagsrumsbordet från Mio, en sån där expedit-bokhylla som jag redan har, ett vitrinskåp och en dvd-hylla. Dessutom behöver jag desperat ett köksbord, men jag har ännu inte hittat något tillräckligt fint att oooh:a över.
Imorrn ska jag ta en sväng till Mio och sedan till Arken för att inhandla lite kattprylar. Sedan ska jag även koka ihop lite gelé med min söta mormor och kanske umgås med Deluxarna på kvällen. Och i övrigt hade jag väl inga direkta nyheter. Eller så hade jag det. Den som lever får se.

Kapitalist-javisst!

Jag är så glad att jag tror att jag snart kommer att spricka! Det är underligt det där med glädje, vanligen styrs mitt humör till 99% av huruvida jag jobbar eller inte. En arbetsdag innebär ett dåligt humör och en ledig dag betyder idel leenden. Men idag jobbade jag, och idag är månadens bästa dag. Det måste det vara, kanske mycket för att månaden snart är slut och det som har varit har mestadels varit speglat av irritation på jobbet och tråkigt väder. Men idag! Idag mina damer och herrar, var det lön! Men enbart lönen skulle inte ha fått min dag, eller snarare min kväll, att bli såpass bra, nej, det var en del olika faktorer som spelade in. För det första hade T bestämt att vi alla skulle gå på bio idag och se Simpsonsfilmen. Och jag anländer, irriterad på mitt förbannade skitjobb som vanligt, köper mig en fet chokladkaka och sätter mig i biosalongen med tanken att man kan ju i alla fall fördriva lite tid, och dessutom var det ju praktiskt taget gratis, eftersom T var skyldig mig pengar sedan ett år tillbaka och alltså fick stå för biljetten. Men det började bra. Det började faktiskt jättebra. Och det blev aldrig sämre. Jag tänkte inte spoila några skämt, men jag säger då det: Gå och se den! Gillar du Simpsons så kommer du att älska den här. Dessutom träffade jag Sanna utanför macken, och jag har inte sett henne på evigheter, så det var jättekul, och hon var söt som vanligt, och vi måste träffas!
Efter bion skildes vi åt för att alla var trötta, och några skulle jobba och allt vad det är när man blir såhär trist vuxen som vi verkar bli. Och på vägen hem känns allt lite magiskt sådär som det gör när man sett en galet bra film och inte riktigt vill gå och sova, även fast man är sjukt trött efter att ha jobbat hela dagen. Och när jag svänger in mot Matfors ser jag den mest fantastiska dimman jag sett på flera månader, kanske till och med år! Jag gasar hem, tar ut hundarna, säger hej till katten, plockar på mig kameran och gasar iväg igen. Jag rejsar runt Matfors en himla stund, traskar ut i långgräs och står mitt på Matforsbron (båda) och fotar dimman över vattnet och kaskaderna av vatten som forsar ut från vattenkraftverket och allt är bara så vackert. Så vackert och så magiskt, och inte en själ ser jag och det är mörkt och det är jag och min kamera och det räcker bra så.
Till sist måste jag ändå åka hem, det börjar bli lite för mörkt och katt vill komma ut och röra på sig lite, och jag är ändå rätt nöjd. Så jag åker hem. Minns där att jag lovat Martina att räkna ihop vad hon ska betala den här månaden, så jag gör det, och loggar sedan in på internetbanken för att betala räkningarna. Ser då att jag fått lön. Vilket iofs var väntat, det är ju den 27e, men jag trodde väl aldrig att jag skulle få så mycket! Det är mer än dubbelt vad jag hade räknat med, och när jag hade betalat räkningarna hade jag ändå så mycket över att jag började gråta. Från att ha hamnat på minus förra månaden till att kunna släppa alla bekymmer och göra det jag vill. Från att inte ha råd att tanka bilen till att kunna lägga ut pengar på sånt jag vill göra, typ köpa ett köksbord. Nu kan jag köpa ett köksbord!
Och pengar gör en inte lycklig, det är sant, men allt blir fan så mycket lättare. Och enkelhet, det är något jag eftersträvar.

Nu ska jag sova, men det var mer jag ville säga... kan för mitt liv inte minnas det nu. Det får bli en senare fråga.
Vi hörs.

Har saxen kommit fram?

Jag drömde om min nagelsax inatt. Det var inte den mest udda drömmen jag någonsin haft, men nog vad den... speciell. Jag var på flygplatsen, för de hade ringt mig och sagt att jag skulle komma dit och jobba. Så jag ryckte bara väska och stack. När jag kom dit insåg jag att jag skulle jobba som flygvärdinna, och jag checkade in och sånt där (hos en väldigt otrevlig kvinna bakom disken). Jag gick igenom säkerhetskontrollen och kom precis på att jag hade en nagelsax i väskan. Säkerhetsvakten sa åt mig att jag skulle slänga den i en soptunna som stod precis innanför, men jag ville inte, för det är tamejfan en dyr sax! Jag köpte den i Australien för dyra pengar, och det är kvalité så det ryker om det. Jag gick därför tillbaka ut för att hitta ett kuvert och posta det till mig själv. Tio minuter till flyget skulle gå. Jag vandrade runt och letade kuvert, men hittade inget. Slet åt mig lite plast från incheckningsdisken, sån där man ska stoppa typ barnvagnar i. Klippte ut en bit och började tejpa ihop ett eget kuvert. (Tur att jag alltid har maskeringstejp i väskan, vilket är sant förövrigt) Stoppade ner saxen, tejpade igen och skrev dit mitt namn och min adress med en cd-markör som geggades ut lite. Försökte hitta en penna som skulle fastna bättre, men till slut fick jag chansa med nån fet filtpenna. Man såg ju saxen igenom, för plasten var helt genomskinlig, men det var ju lika bra att chansa, annars skulle jag ju ändå bli av med den. Jag sa till kvinnan i receptionen att posta den och sprang till flyget.
Kanske inte så intressant, men jag tror på att skriva ner drömmar, och det här råkade vara ett bra ställe att skriva på. Så deal with it.

Igår packade jag till jag kräktes, sen kom Erica och käkade kycklingwok och lite sånt, det var najs. Sen packade jag lite till. Och nu har jag nästan nyss vaknat och ska börja på att packa lite mer. Men bara mitt rum kvar nu, typ. Det jobbigaste rummet.

Igår ringde Artur!! Efter att ha ringt honom tusen gånger, lämnat meddelande på både hans hemtelefon och hans exfrus telefon, mailat honom upprepade gånger och klistrat fast en lapp på hans brevlåda hörde han äntligen av sig! Så ikväll klockan sex ska jag dit och kolla på min nya lägenhet. =D Jag ska ta bilder så ni får se.

Och till sist... Nu får du faktiskt vara den första att säga hej, du är ju aldrig där när jag pratar med dig. Eller du svarar iaf inte. Så, jag är här när det står att jag är det. Säg hej.

Kartong på kartong på kartong....

Igår efter jobbet (på vilket jag slutade halv åtta, eftersom jag vart så herrans förbannad på gubben att jag inte pallade vara kvar, lång historia som involverar intimhygien och blöjor, inget ni vill veta) träffade jag Carro som var på besök från Norrköping. Gött, det var typ ett år sedan jag träffade henne sist. På riktigt alltså. Vi fikade tårta och paj och sånt där, och vid halv tio-tiden bestämde sig Carro för att åka hem. Jag gjorde detsamma. Åkte hem alltså, till Umeå. Kvart över ett inatt var jag framme, trött som en gnu efter att ha jobbar tre dagar i sträck och sovit galet dåligt. Vid härnösand höll jag på att somna, så jag offrade en tjuga på att ringa till T och tvinga honom att hålla mig vaken. Vilket han gjorde med bravur! Sedan blev jag piggare och resten av vägen kändes bara lång och jobbig. Körde inte på nåt, kraschade inte bilen, somnade inte en enda gång. Klapp på huvudet tack! Kom hem, stapplade in, hittade en dammig påse Varma koppen i skafferiet och svepte den snabbt. (Blä) Satt sedan och kontemplerade livet en stund på msn och kröp till sist ner i min(!!) varma och gosiga säng vid halvtre-tiden. Jag hade glömt hur det kändes att sova i en riktig säng, det var fucking wonderful måste jag säga. Och till sist somnade jag gott efter att ha tryckt i mig den sista geggiga flourtabletten som fanns kvar i burken.
Vaknade halv tolv efter en helt sanslöst underbar sömn, tog en dusch, drog till Myrorna och köpte fyra böcker, och sedan till Flintvägen för att kika på lägenheten. Nej, han var inte där, men lamporna lyste! Det är nåt lurt med det här. Jag har för övrigt tagit kontakt med hyresgästföreningens jurist för att höra om jag inte har några rättigheter när det gäller det här. Hoho, nu känner jag mig vuxen!
Sedan åkte jag till Ica och köpte packtejp och frukost och sa hej till Erica som jobbade. Sedan dess har jag bara packat. Och packat. Och packat. Jag hatar att packa. Men nu är köket klart och jag har börjat på vardagsrummet. Varför har jag så mycket prylar??

Om en timme kommer Erica hit och käkar middag, det ska bli nice, men fyfan vad mycket jag har kvar att packa. Tur att det är en dag imorgon också.

Saknar katten! Men nu har jag bokat vaccinationstid till den till nästa fredag då den fyller 12 veckor, så jag är sån där ansvarsfull kattägare nu. Det lutar dessutom mer och mer åt Polly, det var så pinsamt när hon på veterinärkliniken frågade vad hon hette, och jag svarade: "Jag vet inte"

Nu måste jag återgå. Tjo!

The drama!

En helt vanlig dag på jobbet, gubben är grinig och skriker som vanligt, och skiten flödar, i alla olika definitioner som går att tänka sig. Efter en välbehövlig vila efter duschen var det dags att precis som vanligt kliva upp för att äta lunch. Jag rullar så sakteliga in gubben i matsalen när vi får stanna mitt i gången på grund av att en stor hög scrubs-klädda människor blockerar hela passagen mellan två bord. I mitten på denna uppseendeväckande stora hög (jag har då aldrig sett så många kommunalt anställda arbetare på samma ställe samtidigt) sitter en skakig gammal tant i en rullstol, och det är tydligen hon som är föremål för all denna uppståndelse. Min första tanke är: "Men för fasen, flytta er!", irriterad som jag är eftersom jag hela morgonen i vanlig ordning fått stå ut med oupphörliga glåpord och liknande från gubben jag jobbar åt. Men, då jag faktiskt är aningens mer väluppfostrad än så, så frågar jag vänligt vad det är som står på. Jag får då höra att rullstolens hjul är trasigt. De får till slut upp tanten ur stolen in ner i en ny, lånad från Sundsvalls sjukhus. Vi kan äntligen komma förbi, och när vi går mot vårt bord ser jag hela hjulet på tantens stol komma rullandes genom rummet. Det var inte bara trasigt, det hade lossnat helt! Bara sådär! Tanten kunde ju ha dött, eller brutit den ökända lårbenshalsen. Stackars skakiga tant, hon har idag sett döden i vitögat och upplevt mer drama än hon någonsin kunde ha önskat sig på ålderns höst.
Det är inte lätt att bli gammal, jag säger då det. Och tanten, ja, hon får nu finna sig i att tillhöra Sundsvalls sjukhus tills det att hennes egen stol är lagad. När nu det bli, ingenting rör sig ju fort i det här yrket.

Det, mina damer och herrar, var dagens absoluta höjdpunkt.
Vilket liv jag lever!