Assurance

Jag känner mig huslig och vuxen idag. Och lite skyldig. För det är ju så. Jag kan inte lika mycket, jag gör inte lika mycket. Jag försöker inte ens lika mycket. Men jag försöker försöka. Jag försöker uppväga mina tillkortakommanden med sötsaker. Jag försöker muta pojkarna att tycka att jag gör ett bra jobb genom att hålla litegrann i trådarna, portionera ut uppgifter och delegera. Jag vet inte om det funkar, men jag gillar att vara lite mammig åt pojkarna faktiskt. De är så himla duktiga och de jobbar så himla hårt hela långa dagarna. Kanske är det uppskattning jag vill visa? I vilket fall som helst känner jag behovet av att göra något mer. Men jag orkar så lite på skolan. Så vi får hoppas att macmannen Lars har en version av Maya som faktiskt funkar på min baby. One can only hope...

I övrigt blir det hemresa på torsdag, en helg fylld med favoritkusinen, namngivningscermoni, pappafirande och förhoppningsvis en glutt på kattungarna och sedan det slutgiltiga beslutet. Om det inte redan är för sent?
Kräket ligger på mattan och sover, efter att ha drivit mig halvt till vansinne sedan jag kom hem.

Jag åt förövrigt middag med systrarna Östman idag, det var trevligt att de tittade förbi. Mera sånt! Sen gjorde jag nån slags tryffel, fast jag tror inte att den blev bra. Men vi får se! Pojkarna får vara försökspersoner imorgon.

Men nog nu.
Ikväll vill jag mest höra att världen är ömsesidigt. Tycker som jag. Att jag inte alltid är initiativtagaren.
Men vem försäkrar mig om det?

Äntligen

Äntligen hemma. Äntligen helg.

As time goes by

Varför är klockan redan fyra? Det är inte rättvist. Jag orkar inte åka på jobbet nu! Fast det är ju trevligt att ha jobb. Det måste jag erkänna, tyvärr. En och en halv vecka till första lönen! Då ska vi fira. =)

Nu har jag även inhandlat en termos, så jag kan bjuda pojkarna på te. Dessutom var jag på ÖB och köpte kakor, så nu kanske de tycker om mig ett tag till. Kanske.

Maya min Maya

Jag har skapat. Cigaretter. Legoklossar. Cigarettpaket.

Idag är jag en amatöranimatör. Det ni!

Torsdag

Ibland tänker jag att det aldrig kommer bli annorlunda. Och ibland tänker jag att det inte gör något. Fast det gör det ju. Det gör massor. Men inte idag.

Lämnade in ansökan till skolor i Australien, Nya Zeeland och USA idag. Jag hyser inga förhoppningar dock. Jag är ju varken ordförande för en grupp hobbyfyllon eller villig att slita i timtal utan att få något för det. Och då har man ingen chans.

Ditt humör smittar av sig. Cheer up?

Livets orättvisor

En konversation med Ann på msn försatte mig i "deep shit"-mode, och jag kommer på mig själv med att börja fundera på en massa saker. Framtiden. Vad är det tänkt att jag ska göra? Okej, jag förutsätter att jag får ett flaxigt jobb efter att den här utbildningen är klar. Så vadå? Jag jobbar i 40 år och sen kryssar jag rutor i Bingolotto resten av tiden tills jag faller död ner? Jag vill ju resa. Jag vill se allt! Men sen vill jag hinna med allt det där andra också. Det där med man och barn och villa och volvo. Och jag vill göra allt nu! Medans jag är ung. Allting är bättre när man är ung. Hur väljer man vad man ska prioritera först?

På skolan flyter allt på så himla smidigt, och jag har utnämnts (lite tvångsmässigt) till projektledare. Jag bossar omkring pojkarna och bestämmer vad de ska göra. Och jag tror det funkar för oss alla. Det är skönt att vara den med stenkoll för en gångs skull. Sen om jag bara kunde lära mig Maya vore allt tipptopp. Men David har lovat att fixa till det dumma programmet imorrn. För han kan det där. (Jag ska se det innan jag tror det, PC-nörd som han är)

Nu ska jag skriva ut nån ansökan för skolor i Oceanien och USA inför vår fria termin nästa höst. Jag hoppas på Nya Zeeland, men jag lär hamna utanför Manchester. Där regnar det. På NZ är det sommar på vintern.

Damn you!

Jag trodde inte att det skulle gå lätt. Men jag trodde inte att det skulle vara så svårt heller. Som jag förutspådde gick det åt helvete med Maya. Jag gav upp och laddade ner Learning Edition. Skräp.

Nu ska jag sova, för jag har varit igång hela dagen, med skola och ett tillfälligt inhopp på jobbet. Så har jag lärt mig Quark också.

Just nu kan jag andas!

On the edge

Jag gör en enorm chansning när jag installerar Maya Unlimited. Jag har inte datorkraften egentligen, men jag är ju så himla sugen på att sätta igång. Nån som vill bjuda på 1 GB minne? Jag kollade upp det, det var inte så dyrt. 1300:- bara.
Om inte, kan jag få en sån där halstablett som de gör reklam för på tvn? Strepsils. Det skulle nog räcka för tillfället.

Aj.

Det är mycket jobbigare att jobba när man är hög på bafucin och te hela tiden. Speciellt när det inte funkar. Trots enträgna försök att inte gå längre än fem minuter utan en klunk varmt te vill inte den där rostiga spiken som har kilat fast sig nånstans i närheten av halsmandlarna ge med sig. Och bafucin får man inte ta oftare än varannan timme, hur vettigt är det? Som att de där 115 minuterna som man inte har en smältande minttablett på tungan har man inte heller ont i halsen? Idioter. Jag får ta och köpa mig lite hederliga halstabletter, sånna man kan knarka på löpande band.
Jag har inte tid med det här, jag ska lära mig Maya!

Programmet presenteras av...

- Magnus Uggla!

Say what?? Sen när presenterar enskilda personer program? Han måste ha mer pengar än jag trodde, den där ugglan. Undrar hur det kommer sig?