Matfors.
Det är mycket djur här.
Mycket människor också.
torsdag, maj 8
onsdag, maj 7
Visionen
Jag har ingenting att göra! Tråkigaste jobbpasset ever. Jag kollade på tv en stund när jag kom, sedan lagade jag mat åt S, sedan satte jag mig vid dator och efter en stund diskade jag. Och efter det... satt jag vid datorn. Justja, jag har fikat också, två koppar te och tre kakor. Samt lite nötter.
Det låter som att jag har världens softaste jobb, och det har jag också. Folk som säger att de inte skulle palla att jobba som assistent på grund av den intimhygien vi måste sköta är dumma i huvudet. Det är en litenliten del av jobbet och man vänjer sig sanslöst fort. Hur ska ni någonsin kunna skaffa barn om ni inte kan torka någon annan i rumpan? Assistentyrket har ungefär en miljon fler fördelar än nackdelar. Att tjäna pengar för att kolla på tv, bara en sån sak. Ni förstår inte hur bra jag har det. Sen att man kan få jävliga brukare är en annan sak. Man har alltid chansen att byta, speciellt om man jobbar för kommun.
Tyvärr är det ingen utmaning, man blir, som jag uppenbarligen bevisar genom att klaga på min sysslolöshet, uttråkad. Jag vill använda huvudet. Ta ansvar. Vara kreativ och skapa. Jag vill se att mitt arbete mynnar ut i något konkret. En färdig produkt, som människor kan ta del av. Jag vill ge samhället något från mig själv, något extremt opretentiöst och som inte har något med världsfred att göra. Jag vill inte rädda världen. Det är jag inte kvinna till. Men jag vill göra den lite gladare. Eller lite mer underhållen. Lite vackrare.
Men just nu vill jag bara att S ska gå och lägga sig, så jag får sova snart. Det är vad jag vill.
Det låter som att jag har världens softaste jobb, och det har jag också. Folk som säger att de inte skulle palla att jobba som assistent på grund av den intimhygien vi måste sköta är dumma i huvudet. Det är en litenliten del av jobbet och man vänjer sig sanslöst fort. Hur ska ni någonsin kunna skaffa barn om ni inte kan torka någon annan i rumpan? Assistentyrket har ungefär en miljon fler fördelar än nackdelar. Att tjäna pengar för att kolla på tv, bara en sån sak. Ni förstår inte hur bra jag har det. Sen att man kan få jävliga brukare är en annan sak. Man har alltid chansen att byta, speciellt om man jobbar för kommun.
Tyvärr är det ingen utmaning, man blir, som jag uppenbarligen bevisar genom att klaga på min sysslolöshet, uttråkad. Jag vill använda huvudet. Ta ansvar. Vara kreativ och skapa. Jag vill se att mitt arbete mynnar ut i något konkret. En färdig produkt, som människor kan ta del av. Jag vill ge samhället något från mig själv, något extremt opretentiöst och som inte har något med världsfred att göra. Jag vill inte rädda världen. Det är jag inte kvinna till. Men jag vill göra den lite gladare. Eller lite mer underhållen. Lite vackrare.
Men just nu vill jag bara att S ska gå och lägga sig, så jag får sova snart. Det är vad jag vill.
Jag kan ju inte vara sämre...
Idag provade jag en klänning till på H&M. Storlek 38. Jag fick inte igen dragkedjan. Det var dagens lågpunkt. Är jag storlek 40?! Det får mig att vilja leta reda på närmaste plastikkirurg för lite välbehövlig lipo.
Diskuterade saken med min östersundsvän, hon påstod att man kan träna för att bli mindre. Men hur gör man det? Jag förstår inte.
Anna, sätter du ihop ett lagom komplicerat träningsprogram åt mig? Så jag kan slippa se ut som min mamma... och så jag kommer i den där påskgula klänningen som jag inte hade tänkt köpa i alla fall.
Ikväll är jag på jobbet. S ser på hockeyn, så jag har inget att göra. Tur att datorn är fixad så man kan spela Spindelharpan.
Imorgon skola och sedan Matfors. Födelsedagsfirande och bröllopsfotografering.
Det ska bli nice.
tisdag, maj 6
I see you hiding in the corners
Vissa saker tar aldrig slut. Städning, till exempel. Eller disk. Så fort man har städat färdigt stökar man till något, så måste man städa igen.
En annan sak som aldrig tar slut är förberedelser. Oavsett hur mycket man förbereder sig eller hur god tid man än är ute i så finns det alltid någon detalj man har glömt, eller något man kan förbereda sig bättre på.
Men minst av allt tar tankarna slut. Om det är något som alltid, alltid, alltid finns där, som går runt och runt som adressen till den här bloggen, så är det tankarna. Är det inte ältandet så är det förhoppningarna eller bekymrandet. Och ibland undrar jag varför det verkar vara så omöjligt att ta en paus. Alla förtjänar en paus. Att ta ett steg tillbaka och släppa tankarna ett tag, andas in ordentligt och ta god tid på sig att andas ut. Men på något sätt verkar det vara omöjligt. För de finns alltid där. Tankarna. Oavsett vilka metoder du använder för att stänga dem ute.
Idag har varit en... utvecklande dag. Ett steg åt rätt håll, kan man säga. Eller kan man det? Det beror på hur man ser det.
Händelserik har den varit i alla fall.
Lämnade in Inch för knipsning imorse. Klockan ringde klockan sju och just då kunde jag inte bry mig mindre om kattfan ens om jag försökte. Jag ville verkligen inte kliva upp, behövde verkligen en sovmorgon. Men icke. Det var bara att kliva upp och packa in kräket i bilen. Sedan for jag hem och duschade. Länge. De allra bästa tankarna uppstår i duschen, det är faktiskt så. När jag skriver min bok kommer jag spendera halva tiden i duschen, jag lovar.
Sedan åkte jag och hälsade på Eivor på IO klockan elva, hon sa i stort sett att vi skulle vänta på besked från Housing Office. Så ja... Jag väntar väl.
Åkte sedan ner på stan och lallade omkring ett par timmar med Hanna. Kollade på en klänning på H&M, men köpte den inte. Jag är pank. Som vanligt, men extra illa den här månaden. Nya sommardäck, flygbiljetthandpenning och kattkastrering. Dålig kombination.
Köpte däremot en födelsedagspresent till grannen, hon fyller idag, men jag har inte sett till henne, så hon får den nog imorgon. Sedan fikade vi, årets godaste jordgubbscheescake på Stationen. Gött.
Efter det drog vi upp på favoritaffären Cyberphoto och hämtade ut en kamera till systers pojkvän. Han är en härmapa och köpte samma paketdeal som mig. Men kul med nya leksaker.
Sedan hämtade vi Inch och åkte hem med henne. Något groggy var hon. Vinglade omkring på golvet och försökte vara med. Gick rätt dåligt. Vi lämnade henne åt sitt öde och åkte på Ica.
Både jag och Hanna fick nåt infall och köpte rökt sik! Sedan såsade vi omkring hemma på Flintvägen ett tag innan vi rensade fisk och gjorde couscous och kall sås.
Det var rätt gott, men följden av hela det här infallet är att jag luktar rökt fisk. Mest om fingrarna såklart, men ändå. Lukten förföljer mig.
Imorgon är det föreläsning klockan åtta. Jävligt elak tid.
Så jag ska sova.
Jo faktiskt.
En annan sak som aldrig tar slut är förberedelser. Oavsett hur mycket man förbereder sig eller hur god tid man än är ute i så finns det alltid någon detalj man har glömt, eller något man kan förbereda sig bättre på.
Men minst av allt tar tankarna slut. Om det är något som alltid, alltid, alltid finns där, som går runt och runt som adressen till den här bloggen, så är det tankarna. Är det inte ältandet så är det förhoppningarna eller bekymrandet. Och ibland undrar jag varför det verkar vara så omöjligt att ta en paus. Alla förtjänar en paus. Att ta ett steg tillbaka och släppa tankarna ett tag, andas in ordentligt och ta god tid på sig att andas ut. Men på något sätt verkar det vara omöjligt. För de finns alltid där. Tankarna. Oavsett vilka metoder du använder för att stänga dem ute.
Idag har varit en... utvecklande dag. Ett steg åt rätt håll, kan man säga. Eller kan man det? Det beror på hur man ser det.
Händelserik har den varit i alla fall.
Lämnade in Inch för knipsning imorse. Klockan ringde klockan sju och just då kunde jag inte bry mig mindre om kattfan ens om jag försökte. Jag ville verkligen inte kliva upp, behövde verkligen en sovmorgon. Men icke. Det var bara att kliva upp och packa in kräket i bilen. Sedan for jag hem och duschade. Länge. De allra bästa tankarna uppstår i duschen, det är faktiskt så. När jag skriver min bok kommer jag spendera halva tiden i duschen, jag lovar.
Sedan åkte jag och hälsade på Eivor på IO klockan elva, hon sa i stort sett att vi skulle vänta på besked från Housing Office. Så ja... Jag väntar väl.
Åkte sedan ner på stan och lallade omkring ett par timmar med Hanna. Kollade på en klänning på H&M, men köpte den inte. Jag är pank. Som vanligt, men extra illa den här månaden. Nya sommardäck, flygbiljetthandpenning och kattkastrering. Dålig kombination.
Köpte däremot en födelsedagspresent till grannen, hon fyller idag, men jag har inte sett till henne, så hon får den nog imorgon. Sedan fikade vi, årets godaste jordgubbscheescake på Stationen. Gött.
Efter det drog vi upp på favoritaffären Cyberphoto och hämtade ut en kamera till systers pojkvän. Han är en härmapa och köpte samma paketdeal som mig. Men kul med nya leksaker.
Sedan hämtade vi Inch och åkte hem med henne. Något groggy var hon. Vinglade omkring på golvet och försökte vara med. Gick rätt dåligt. Vi lämnade henne åt sitt öde och åkte på Ica.
Både jag och Hanna fick nåt infall och köpte rökt sik! Sedan såsade vi omkring hemma på Flintvägen ett tag innan vi rensade fisk och gjorde couscous och kall sås.
Det var rätt gott, men följden av hela det här infallet är att jag luktar rökt fisk. Mest om fingrarna såklart, men ändå. Lukten förföljer mig.
Imorgon är det föreläsning klockan åtta. Jävligt elak tid.
Så jag ska sova.
Jo faktiskt.
måndag, maj 5
Glöh
Jag har en hallonkärna (frö?) någonstans mellan tänderna. Det går inte att definera vart dock. Det kan tyckas lite jobbigt. Det är det också.
Idag var det kursintro för Crossmedia Design. Det kan bli en rätt rolig kurs, vi ska göra en reklamkampanj för nylanseringen av Zingo. Det blev en semi-opti grupp, 3/5 och Maria. Även fast hon kan vara lite speciell att jobba med ska det bli rätt nice att ha en tjej i gruppen. Det kanske kan väga upp Marcus och Yaz mansgrisande.
Efter kursintro cyklade jag hem och rotade mig i soffan. Somnade en stund. Gjorde mat på lite raclettrester. Kollade på tv. Diskade. Tv. Fikade. Kollade lite mer på tv.
Jag har faktiskt ingenting annat att göra. Hade ju inlämning igår på hemsidan, så ingenting akut kräver min uppmärksamhet. Ganska skönt! Och angående alla papper till Sydneyresan så ska jag förbi skolan imorrn och få lite hjälp från Eivor på IO (International Office, lär er det) med housingbetalningen. CSNpapprena ska skrivas under av någon på instutionen och sedan ska jag skicka in dem med. Sedan är pappershögen slut. I alla fall för den här omgången.
Övrigt imorgon så ska Inch in för kastrering klockan åtta, och sen ska jag ta en sväng på stan för att hitta en lämplig gåva till Joanna som fyller år imorgon.
Jag är trött. Trött.
Ska bli skönt med lite Matforstid till helgen. Lite landsbygd.
Idag var det kursintro för Crossmedia Design. Det kan bli en rätt rolig kurs, vi ska göra en reklamkampanj för nylanseringen av Zingo. Det blev en semi-opti grupp, 3/5 och Maria. Även fast hon kan vara lite speciell att jobba med ska det bli rätt nice att ha en tjej i gruppen. Det kanske kan väga upp Marcus och Yaz mansgrisande.
Efter kursintro cyklade jag hem och rotade mig i soffan. Somnade en stund. Gjorde mat på lite raclettrester. Kollade på tv. Diskade. Tv. Fikade. Kollade lite mer på tv.
Jag har faktiskt ingenting annat att göra. Hade ju inlämning igår på hemsidan, så ingenting akut kräver min uppmärksamhet. Ganska skönt! Och angående alla papper till Sydneyresan så ska jag förbi skolan imorrn och få lite hjälp från Eivor på IO (International Office, lär er det) med housingbetalningen. CSNpapprena ska skrivas under av någon på instutionen och sedan ska jag skicka in dem med. Sedan är pappershögen slut. I alla fall för den här omgången.
Övrigt imorgon så ska Inch in för kastrering klockan åtta, och sen ska jag ta en sväng på stan för att hitta en lämplig gåva till Joanna som fyller år imorgon.
Jag är trött. Trött.
Ska bli skönt med lite Matforstid till helgen. Lite landsbygd.
söndag, maj 4
Helgen
Jag har tappat bort min nagelsax. Det är fan deprimerande. Den var dyr. Jag ska gråta en skvätt.
Syster och Jonas var här i helgen, det var skoj. Fast de stod och gullade sig halva tiden, rätt irriterande. Men i övrigt helt okej helg. Vi stanade en del, och igår satt vi ute på gräsmattan och grillade på min raclettegrill. Det var strålande solsken. Himla fin dag. Och så hann vi med att spela lite basket idag också. Sweet. =)
Nä, nu är klockan jättemycket och jag har precis skrivit klart min rapport. T håller som bäst på med den sista ikonen, sedan är hemsidan så klar som den någonsin kommer att bli.
Det är skräp, naturligtvis, men något annat verkar jag ju inte kunna göra.
Förresten ska jag nog göra karriär som medium. Jag har gåvan.
Syster och Jonas var här i helgen, det var skoj. Fast de stod och gullade sig halva tiden, rätt irriterande. Men i övrigt helt okej helg. Vi stanade en del, och igår satt vi ute på gräsmattan och grillade på min raclettegrill. Det var strålande solsken. Himla fin dag. Och så hann vi med att spela lite basket idag också. Sweet. =)
Nä, nu är klockan jättemycket och jag har precis skrivit klart min rapport. T håller som bäst på med den sista ikonen, sedan är hemsidan så klar som den någonsin kommer att bli.
Det är skräp, naturligtvis, men något annat verkar jag ju inte kunna göra.
Förresten ska jag nog göra karriär som medium. Jag har gåvan.
fredag, maj 2
Happy me-day!
Det är min födelsedag idag. Jag blir jättegammal. Typ 22. Halv-44. Åren bara springer iväg, snart är jag pensionär och sitter och stickar raggsockar på något hem.
Den här födelsedagen är annorlunda än de brukar vara, och det gör inte lika mycket som det har gjort andra år. Det här året är jag inte hemma i Matfors med fika på säng och paketöppning och allt vad det innebär. I år är jag kvar i Umeå och jag firar så gott det går på egen hand. Litegrann känns det som ett genombrott. Jag är vuxen nog att fira min egen födelsedag, utan mammas donande. I år har jag donat själv. Sex sorters kakor väntar i frysen, och jag ska snart ta en sväng förbi Finas hembageri och köpa en tårta. Syster kommer ner från Luleå halv ett, och vid sextiden ikväll tittar fröknarna Östman upp och gör oss sällskap för middag. Jag har även hört rykten om att Jo kommer förbi lite senare idag. Det är bäddat för en trevlig födelsedag.
Jag jobbade ju inatt, så jag kom hem klockan sju. Sedan dess har jag bakat färdigt kärleksmuffinsen, städat toaletten, diskat, duschat, städat och sorterat tvätten. Nu återstår dammsugningen och en snabb sväng ner på Strömpilen innan jag kan slappna av litegrann och hämta upp syster och hennes pojke.
Förresten så behövs det ett mindre mirakel om alla ska få plats vid mitt köksbord... men sånt löser sig ju alltid.
Happy grattis till mig!
Den här födelsedagen är annorlunda än de brukar vara, och det gör inte lika mycket som det har gjort andra år. Det här året är jag inte hemma i Matfors med fika på säng och paketöppning och allt vad det innebär. I år är jag kvar i Umeå och jag firar så gott det går på egen hand. Litegrann känns det som ett genombrott. Jag är vuxen nog att fira min egen födelsedag, utan mammas donande. I år har jag donat själv. Sex sorters kakor väntar i frysen, och jag ska snart ta en sväng förbi Finas hembageri och köpa en tårta. Syster kommer ner från Luleå halv ett, och vid sextiden ikväll tittar fröknarna Östman upp och gör oss sällskap för middag. Jag har även hört rykten om att Jo kommer förbi lite senare idag. Det är bäddat för en trevlig födelsedag.
Jag jobbade ju inatt, så jag kom hem klockan sju. Sedan dess har jag bakat färdigt kärleksmuffinsen, städat toaletten, diskat, duschat, städat och sorterat tvätten. Nu återstår dammsugningen och en snabb sväng ner på Strömpilen innan jag kan slappna av litegrann och hämta upp syster och hennes pojke.
Förresten så behövs det ett mindre mirakel om alla ska få plats vid mitt köksbord... men sånt löser sig ju alltid.
Happy grattis till mig!
torsdag, maj 1
The twosomes
Det känns på något sätt som en sån där dag. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig. Den har ju ändå varit ganska bra. Fastän det kommer med våren, påminnelserna. Taggarna som kilar in sig i ögonvrån så fort man går utanför dörren. Det är skönast att vara hemma, ensam. No pressure liksom. Mina egna villkor. Fast man vill ju vara ute, komma ut i solen, röra sig bland folk. Det är ju ändå bästa sättet. Det är ett dilemma, det där. Man kan tycka att jag borde vara van.
Ibland tror jag att jag lider av nån slags bristsjukdom. Jag är ju trött hela tiden. Är det så det ska vara? Jag tror jag måste ringa Anna Skipper, hon kan tala om vad jag behöver.
I alla fall så kom jag hem ifrån jobbet klockan åtta, där jag hade spenderat kvällen innan med att högljutt gäspa under S intervju, halsa cola och trycka kexchoklad för glatta livet för att försöka piggna till. Försökte även ge mig på att fixa assistentdatorn, men de spånen har ju tappat produktnyckeln för windows, så jag kan ju inte installera det. Anyways... när jag kom hem hängde jag lite i soffan, tog en dusch, försökte vakna till liv. Plockade lite, diskade. Klockan ett cyklade jag och Jo ner till stan där jag besökte banken, helt i onödan, samt tog fyra svindyra automatfoton för att skicka in min ansökan om IKK (palla skriva Internationellt Körkort hela tiden, ni får lära er förkortningarna!) Så åt vi en himla god kycklingpaj och satt ute i solen och kände oss somriga. Lovely.
Cyklade hemåt igen när Jo gått iväg för att jobba, kom ikapp Maria från klassen strax innan Svingen, så vi gjorde sällskap. Hon går ju faktiskt att konversera med nuförtiden.
När jag kom hem somnade jag i soffan och vaknade lagom till åtta, då jag återigen hoppade upp på cykeln och flöt iväg till universitetet och årets majbrasa. Det var ungefär lika roligt som det brukar vara. Jag begriper inte varför jag envisas med att återvända. Men jag såg i alla fall The Perishers, och de är ju bra. Så... yay!
Nu är det dags för mig att sova, men precis när jag lade mig i sängen fick några grannar för sig att 17 minuter över tolv var en lagom tid att börja smälla raketer på. Såklart. De måste dessutom stå precis utanför fönstret också. Naturligtvis. Undrar om de tror att det är nyårsafton...
Imorgon ska jag städa, baka chokladrutor och tvätta, och sen vid fyratiden blir det att rejsa ner på jobbet för nästa 16-timmarspass.
Är fredag en röd dag också förresten? Jag hörde nåt rykte om det... Jag hoppas inte, jag hade tänkt åka och köpa en tårta då. För jag har världens BÄSTA jobb! När man fyller år får man en tårtcheck! Joo, det är sant, gratis tårta! Sjukt bra.
Anyways. Sömn var det. Vila mina stackars övercyklade leder.
Jag är nog världens klenaste människa. På riktigt!
Btw så träffade jag Erik från gymnasiemedieklassen på The Perishers. Han är bajsnödig att prata med, men det är ju trevligt att höra vad folk har för sig nuförtiden. Han bor numera granne med mina fd imbecillgrannar på Norra Slevgränd. De rökande barnmisshandlarna. Stackars Erik.
Ibland tror jag att jag lider av nån slags bristsjukdom. Jag är ju trött hela tiden. Är det så det ska vara? Jag tror jag måste ringa Anna Skipper, hon kan tala om vad jag behöver.
I alla fall så kom jag hem ifrån jobbet klockan åtta, där jag hade spenderat kvällen innan med att högljutt gäspa under S intervju, halsa cola och trycka kexchoklad för glatta livet för att försöka piggna till. Försökte även ge mig på att fixa assistentdatorn, men de spånen har ju tappat produktnyckeln för windows, så jag kan ju inte installera det. Anyways... när jag kom hem hängde jag lite i soffan, tog en dusch, försökte vakna till liv. Plockade lite, diskade. Klockan ett cyklade jag och Jo ner till stan där jag besökte banken, helt i onödan, samt tog fyra svindyra automatfoton för att skicka in min ansökan om IKK (palla skriva Internationellt Körkort hela tiden, ni får lära er förkortningarna!) Så åt vi en himla god kycklingpaj och satt ute i solen och kände oss somriga. Lovely.
Cyklade hemåt igen när Jo gått iväg för att jobba, kom ikapp Maria från klassen strax innan Svingen, så vi gjorde sällskap. Hon går ju faktiskt att konversera med nuförtiden.
När jag kom hem somnade jag i soffan och vaknade lagom till åtta, då jag återigen hoppade upp på cykeln och flöt iväg till universitetet och årets majbrasa. Det var ungefär lika roligt som det brukar vara. Jag begriper inte varför jag envisas med att återvända. Men jag såg i alla fall The Perishers, och de är ju bra. Så... yay!
Nu är det dags för mig att sova, men precis när jag lade mig i sängen fick några grannar för sig att 17 minuter över tolv var en lagom tid att börja smälla raketer på. Såklart. De måste dessutom stå precis utanför fönstret också. Naturligtvis. Undrar om de tror att det är nyårsafton...
Imorgon ska jag städa, baka chokladrutor och tvätta, och sen vid fyratiden blir det att rejsa ner på jobbet för nästa 16-timmarspass.
Är fredag en röd dag också förresten? Jag hörde nåt rykte om det... Jag hoppas inte, jag hade tänkt åka och köpa en tårta då. För jag har världens BÄSTA jobb! När man fyller år får man en tårtcheck! Joo, det är sant, gratis tårta! Sjukt bra.
Anyways. Sömn var det. Vila mina stackars övercyklade leder.
Jag är nog världens klenaste människa. På riktigt!
Btw så träffade jag Erik från gymnasiemedieklassen på The Perishers. Han är bajsnödig att prata med, men det är ju trevligt att höra vad folk har för sig nuförtiden. Han bor numera granne med mina fd imbecillgrannar på Norra Slevgränd. De rökande barnmisshandlarna. Stackars Erik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)