En dålig dag

Ida och Wolf Otto: Ni får inte säga sånt där!! Jag får ju sånna besvärliga saknadskänslor när ni säger åt mig att komma hem. Jag tycker att ni ska komma hit istället.

Igår hade jag en dålig dag, och då blir det ännu mer saknadskänslor såklart. Satt inne och pluggade hela dagen, sedan hade Ross fest här i vår unit, eftersom han fyllt år. Jag smet iväg till 19 för att kolla på So you think you can dance-finalen, kom tillbaka klockan elva och då var alla borta. De åkte på Embassy, och jag är glad att jag inte följde med. Jag var på så galet dåligt humör, det är inte ens kul. Tur att Anna finns. När jag kom hem från 19 duschade jag och gick och la mig. Klockan ett kom Laura hem, askalas, med Blue i släptåg, som fick hjälpa henne i säng. Hon hade dessutom tappat bort nycklarna, så Kirbi fick komma och öppna dörren. Sedan spydde hon i sin sophink och jag hämtade en ny hink åt henne och ställde sophinken i duschen. I helvete heller att jag tar hand om det där, det får hon göra själv när hon har vaknat till.
Sedan somnade jag i alla fall, men väcktes klockan tre av att folket kom tillbaka från krogen. De var sedan sjukt högljudda och jobbiga i ungefär en timme, innan jag äntligen somnade igen. Klev upp åtta för att gå på skolan och möts i trappan av stanken av varm alkohol, spya och svettiga män. Kommer ner i vardagsrummet och ser att Richard och Chris har somnat där, mitt bland alla tomflaskor och på det klibbiga golvet. Lite arg för att de höll mig vaken inatt slamrar jag så mycket jag kan i köket när jag gör frukost, men ingen respons. De kanske är döda. För nu när jag kom hem från skolan så ligger de fortfarande i samma position, och jag tänker inte vara en gnutta snällare när jag gör lunch.

Jag har fortfarande inte träffat Vicki och Sarah sedan i måndags när de fick the shits, även om jag har pratat igenom saken med Sarah på msn. Har ingen jättestark önskan att träffa dem heller, men det blir jobbigare ju längre jag drar ut på det antar jag. Varför måste jag vara den vuxna för?
Åt helvete med det där.

Nu ska jag ta en tupplur.

Ge mig tid att slösa bort min tid

Så är det tisdag igen då, lediga dagen. Det är tänkt att jag ska plugga, och det är väl ungefär vad jag försöker göra också. Det går lite halvdåligt måste jag erkänna... har en storyline att skriva klart, plus lite indexkort att rita på. Sedan borde jag skriva en planering för filmandet nästa vecka, jag ska regissera första repetitionen för min scen. Mycket spännande. Jag ska försöka göra klart så mycket som möjligt den här veckan, för nästa vecka måste jag redigera och bränna filmen och på fredagen åker jag och Laura till Tasmania. Det ska bli tokroligt! Liten gnutta för dyrt, men jag tutar och kör och tar konsekvenserna senare. Det löser sig nog.

Ni är alla säkert tokigt nyfikna på hur det gick för mig att köra bil på fel sida vägen, och jag kan tala om att det gick strålande. Jag övade lite på parkeringsplatsen och Carly var djupt imponerad, och sedan åkte vi och handlade mat i lördags. Sedan har jag skjutsat och hämtat Carly från jobbet ett par gånger, så nu känner jag mig hyfsat säker. Ikväll ska jag köra in till Penrith eftersom vi ska på bio.

Ibland känns det som att man är tillbaka i högstadiet igen här, det är sånna löjliga små bråk hela tiden, och jag orkar verkligen inte lägga ner min energi på det. Igår surade svenskSarah ner sig av nån fjantig anledning, så nu är väl både hon och Vicki sura på mig. Vi har haft några bra dagar där vi har umgåtts mycket, så det var väl dags för en svacka igen. Jag orkar inte bry mig, vill de sura så får de väl göra det. Jag har bättre saker för mig. Och som tur är har jag bättre folk att umgås med också. =) Jag kan inte komma över hur mycket jag tycker om mina housemates, jag hade en otrolig tur!

Jag håller på att planera för en photoshoot, tema religion, och jag ska köpa en massa kläder och grejer och sedan övertala nån att posera för mig. Jag tror det kan bli rätt läckert, om jag får till det ordentligt. Ska höra med Laura om hon kan hjälpa mig nästa vecka.

Nä, nu ska jag försöka skriva nåt spännande i mitt manus... Later dudes!

Micra-substitut

Det är inte klokt hur fort tiden går egentligen, alldeles nyss packade jag kartonger och ordnade med papper för att åka hit, nu sitter jag här i mitt eget rum i världens bästa unit och känner mig oväntat hemma. Regnet är inne på sin andra dag, jag hör det taktfasta droppandet på taket under stuprännan. Laura sover fortfarande på sitt rum, pojkarna är borta över helgen och Carly har precis vinkat adjö till sin pojkvän som ska till Thailand i tre veckor. Enda anledningen till att jag är vaken är för att Megan precis kom förbi i paniktillstånd eftersom hon försovit sig till jobbet.
Eftersom Tim åker iväg idag så får Carly tillbaka sin bil som han har haft. Carly har inget körkort, så istället är det jag som får köra. Och som jag har längtat. Friheten i att ha en egen bil är här igen, och nu ska jag bara öva på att köra på fel sida vägen en stund, så är jag redo att dra ut i världen. Det roliga är att alla refererar till det som: "du har ju bil nu!" när jag ju egentligen inte alls har nån bil, Carly har bil och jag får köra den. Men Carly är underbar, så jag får nog låna den när som helst.

I torsdags var vi tjejer ut i Sydney och åt middag, sedan gick vi på en välgörenhetsgrej för hennes sportklubb eller nåt sånt. Det var praktiskt taget en nattklubb som de hade hyrt.
Maten på The Orient var helt okej, fast jag önskar att jag hade beställt en ordentlig stek. Men det var dyrt. Jag tog en Chocolate Lava Pudding till efterrätt i alla fall, det var kanske den godaste efterrätt jag någonsin har ätit. Jag dog lite grann precis där.
På nattklubben hade vi också roligt, det var jag, Vicki, Sarah, Carly och Laura. Med Laura har man aldrig tråkigt, hon är så sjukt underhållande. Vi tog galna bilder och dansade till några utvalda låtar. Vårt bord hade en liten flirt med ett bord med pojkar också, en av dem kom över till Carly, han hade blivit utmanad att lägga armen runt henne, så han sa: "Do you want to play a game?" och Carly gick med på det. "Let's count shoulders!" Så räknade han ett och två på sig själv och tre och fyra på Carlys axlar. På fyra smög han armen runt henne för att ta på hennes axel. Ehm, det funkar inte lika bra i text, men det var ett bra trick i alla fall! Testa det pojkar, det funkar. =)
Sedan när vi dansade så pratade jag med en himla charmig pojk på dansgolvet, precis när han skulle fråga mig nånting så var vi tvungna att gå för att hinna med tåget... Det var tråkigt. Hade vi stannat ett par minuter till hade jag säkert fått ett telefonnummer. =P Ah well. Jag tror att Carly tog det som hennes privata mission att skaffa fram det där numret, eftersom det var nån från Uni Games och hon därför kan luska fram det. =P Kanske. Whatever.

Vi börjar alla lessna på Wills attityd nu, han är frustrerad och slänger saker omkring sig och upprepar: "It's disguisting, this situation. My whole situation is disguisting!" Och okej, han har svårt att fatta beslutet, men nu har han hållt på att vela fram och tillbaka i nästan två veckor och det blir inte bättre. Om han kommer gnälla såhär hela terminen så vill jag fasen att han ska åka hem. Jag har lessnat på att vara snäll och förstående när han har sina break-downs. Det har alla andra med, och fortsätter han såhär så kommer vi börja undvika honom.

I alla fall, idag ska vi åka och handla med biiiiilen, så det är väl bäst att jag klär på mig och börjar öva.

En sak jag måste säga... att vara här har fått mig att inse hur fantastiska många där hemma är. Inte för att alla här suger, utan för att ni bryr er så mycket! Som Erika som skickar paket värd miljoner, eller som Talel som fixar OS X som jag så desperat behöver. Jag önskar att jag kunde skicka tillbaka något likvärdigt, men för mig betyder det faktum att ni ens anstränger er så otroligt mycket mer än något jag någonsin skulle ha råd att skicka.
Australien skulle inte vara densamma om ni inte fanns där hemma och tog hand om mig.

I too get love in a box

Åh underliga onsdag. Jag och Laura åkte ner till Penrith för att utföra lite ärenden och kolla vad en resa till Asien/Indonesien kostar. Tydligen alldeles för mycket, tyvärr. Det blir nog inget Asien, jag får spara det till ett annat tillfälle, ett med mer pengar. Istället planerar vi för att åka till Tazmania, glo på lite djävlar och så. Och så finns det tydligen en chokladfabrik där! Det kan ju inte bli mycket bättre. Men flygbiljetterna försvinner fort, så vi borde boka snart.

Carly hade sönder min strömadapter igår, så jag var tvungen att köpa en ny, men den är mycket smidigare än min gamla, så det gör egentligen ingenting, förutom att den inte är universiell, så jag kan inte använda den i andra länder. Men struntsamma.

Sedan var det tänkt att vi skulle åka på Band comp och kolla på när Charlies band spelade, men deras trummis hoppade av igår, så jag dissade skiten eftersom jag hade en dum uppgift att skriva klart till Television Journalism.

Erika är dessutom kanske världens bästa människa!! Ett KILO choklad och NIO påsar bearneisesås! Det är kärlek det. En miljon pussar till Villa Vilhelminas sötaste invånare.

Will har i dagsläget bestämt sig för att åka hem ungefär femtio gånger. Han köpte till och med en flygbiljett och hoppade av skolan häromdagen. Igår ångrade han sig igen, övertalade Wendy på Internationall Office att få in honom i skolan igen och avbokade flygbiljetten. Så han är fortfarande här, fortfarande gnällig, och fortfarande obeslutsam. Jag börjar ledsna på hans gnäll, så idag sa jag åt honom precis vad han skulle göra, nämligen att bita ihop och acceptera att han är här och göra det bästa av saken. Sedan kramades vi lite och jag tror att han är litelite gladare nu. Han gick på promenad med Jacquie och köpte pizza, och det gör alltid pojkar lite gladare tror jag. =)

Nu ska jag kolla klart på So you think you can dance, sedan duscha och sova innan en dryg skoldag imorgon. Imorrn kväll blir det en välgörenhetsgrej som Carly har nåt att göra med, så vi ska in till Sydney och parta loss litegrann. Wohooo!

I: Love you babe.

Planer

Det är söndag och dagen efter igår, då jag, Laura och Kody hade nördkväll och kollade på Matrix, RedvsBlue och Star Wars, samt beställde pizza och planerade vår septembersemester. Vi funderar på att åka till nånstans i Asien eller möjligtvis Indonesien, vad som än är billigast, under septemberlovet. Kate fick nämligen ett heltidsjobb, vilket ju är jättebra för henne, men suger för mig, eftersom vi skulle åka till Melbourne. Den största anledningen till att jag åker dit är ju för att hälsa på henne, och om hon ska jobba hela tiden så känns det ju inte så värt. Istället satsar jag på att åka dit i slutet på Oktober och hänga på Melbourne Cup den första November. Om det inte stöper sig med Asien, då åker jag nog till Melbourne ändå och cruisar runt lite på egen hand. Vi får se. Till dess har jag en massa skolarbete jag borde göra, men som jag inte riktigt ids.
Just nu försöker jag få klarhet i hur många som vill gå på Josh Pyke-konserten med mig den elfte, om någon överhuvudtaget. Men folk är slöa och jag har dåligt tålamod, så det är en kass kombination.

Förresten kan jag tipsa om Dr. Horribles sing-along blog, som är sjukt rolig, men ni får nog vara illegala och ladda ner skiten om ni vill se.

Nu ska jag skriva typ 200 ord till för fotojournalistiken, sen är jag klar med den skiten. Toodles!

Family day

I torsdags hade min unit en liten bonding experience tillsammans. Vi började med att gå på bio och se Tropic Thunder, vilken var jättebra. Robert Downey Jr som mörkhyad, det säger väl nästan allt? Sedan åkte vi hem och jag lånade Lauras dator för att göra min fotojournalistikuppgift, eftersom jag inte fått till Photoshop på min dator än. Men snart så! (Puss på dig Wolf Otto!) Alla kom och satte sig i Lauras rum med mig, och vi pratade om att åka till Thailand på lovet. Sedan nämnde Laura att hon hade sett en soffa i en container alldeles i närheten. Jag vet inte om det berodde på att alla var på så himla bra humör efter vår fina kväll, men vi bestämde oss i alla fall för att gå och stjäla den. Efter fyra vändor fram och tillbaka till containern hade vi så en röd plyshhörnsoffa i vår unit. Vi delade upp den och satte två sittplatser uppe vid sovrummen, hörndelen i vardagsrummet tillsammans med en puff, och så två sittplatser på uteplatsen. Väldigt trailertrash, men väldigt roligt. Vi var sjukt nöjda allihopa och satte oss i vår nya soffa i vardagsrummet och kollade på TV tillsammans. Så kommer RA-Richard in... "I've got good news and bad news guys..." Han var imponerad över att vi lyckats bära in hela soffan till oss, men sa sedan att vi kanske inte skulle få behålla den.

Dagen efter bestämde Nick, manangern, att vi inte fick ha kvar soffan. Så sorgligt. Den är dock kvar fortfarande, vi ska bära ut den när pojkarna kommer tillbaka på måndag. Säg ingenting, men vi tänker behålla delarna uppe, plus puffen.... ;)
Det var i alla fall en härlig familjedag!


Igår hjälpte jag Laura med en photoshoot, hon skulle ta kort på sig själv och jag fick trycka på knappen, i princip. Vi tog dessutom några foton på oss tillsammans, de blev rätt okej. Ni får se när hon lägger upp dem. =) Det var i alla fall jättekul, och mer bonding!

Idag är Vicki och Sarah i Sydney, jag tänkte följa med, men jag har en massa skolarbete att göra, plus att de tänker gå ut ikväll och sova på ett hostel. Jag pallar inte en utekväll i Sydney till, även fast jag antar att det blir annorlunda när man har ett rum att fly till när man ledsnar. Men jag vet ju att de kommer supa sig askalas, och mina planer på att använda morgondagen till att fota lite fräsiga porträttbilder framför operahuset kommer att gå i stöpet på grund av deras baksmälla. No fun. Då sparar jag hellre mina pengar och åker in till Sydney när alla är nyktra och vackra. Istället ska jag skriva tusen ord om bilderna jag tog på Carly häromdagen. Ni ska få se!

I'll send you love in a box

Idag visade Ross prov på fantastiska manskvaliteter. Han skulle iväg och handla lite småsaker, och vi tjejer satt i soffan och kollade på lite bilder. Carly frågade om han inte kunde köpa en present till henne, sådär på skoj som man gör. När Ross kom tillbaka hade han köpt Kinderägg till oss allihopa! Så himla gulligt. Jag har verkligen de bästa housematesen, de är så himla fina.

Vi har börjat med en stående fikadejt på onsdagar med Jemima, som vi träffade på Internationella Välkomstmiddagen, eftersom hon kommer ut till Kingswood för några lektioner. Så det är oftast jag, Jem, Jacquie och Will som sitter ute på balkongen utanför caféet och dricker kaffe/varm choklad. Det är himla mysigt och ett bra sätt att lufta veckans händelser. Idag var Will riktigt deppig, eftersom han inte alls trivs här. Han funderar på att åka hem till Montana, men är då orolig för att måsta gå en extra termin i skolan. Allt verkar vara bajs idag, och jag kände bara att jag måste försöka muntra upp honom. Jag pratade med mina housemates och vi beslutade att Will får sova på soffan precis hur länge han vill, oavsett om han blir kvar hela året. Vi bjöd dessutom på mat, djupa diskussioner och te och kakor. Man löser inga problem med te och kakor, men jag är fast övertygad om att allt blir bara en gnutta lättare. Jag önskar att jag kunde förenkla allas problem med te och kakor. Det kan jag tyvärr inte, för jag är typ en miljon mil för långt borta.

Ikväll är det vikingparty borta i Unit 7, jag var över en sväng och sa hej. Men jag är moraliskt stöd för Will, plus att jag måste sova tidigt idag. Dessutom hade jag ingen ordentlig oufit, så det kändes ovärt.

I: Jag saknar dig med, varje dag. Skaffa Skype så kan vi prata ordentligt! Jag vill veta vad som händer, hur jag kan hjälpa.

00.53

Det går upp och ner, den här känslan i bröstkorgen. År efter år pendlar den, fram och tillbaka, den ger aldrig riktigt upp. Vilande, under långa perioder, men plötsligt finner jag mig själv längtande, saknande och fylld av förhoppningar. Gång på gång. Den har ingenting med den här platsen att göra, och jag kan inte påstå att den förändrar särskilt mycket. Den gör det lite svårare bara, men vid det här laget är jag så van att jag knappt lägger märke till det längre. Kanske nämner jag orden lite oftare, är lite mer uppmärksam. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att bli fri den totalt, ibland undrar jag om den kommer växa sig ännu starkare om jag låter den. Men tills vidare är den kopplad, under kontroll. Om än starkare än vanligt. Och ibland funderar jag på om du inte redan har sett det. För det borde inte vara så svårt. Inte för dig.

The fat guy

Igår hade vi fotojournalistik allihopa, det vill säga jag, Megan, Sarah, Vicki, plus Keitley och Mel från res. Vi har en föreläsare som är så tjock att han inte kan fungera som folk. Han är riktigt äcklig, svettas som en gris och klarar inte av att gå ner på knä för att ta en bild. Han är alltid minst en kvart sen till föreläsningarna och skyller det på saker som att han spenderade helgen med att skruva ihop IKEA-möbler eller att han körde sin dotter till skolan. Han tvingar alltid någon annan att bära upp väskan med datorn till lektionssalen och varje gång han startar upp datorn, som han förövrigt inte kan hantera, dyker msn upp med kinesiska bokstäver och han skyller på sin dotter. Varje gång. Han hyser dessutom en underlig kärlek för asiatiska människor, han är gift med en kinesiska och talar alltid om kineser som de vackraste människorna i världen, visar en massa bilder och försöker prata kinesiska med två tjejer i klassen som jag tror är koreaner. Han har dessutom ryckningar i ansiktet som gör att han rynkar näsan ungefär en gång i minuten. Igår när han strök handen över ansiktet var den alldeles blöt när han tog bort den. Han är äcklig. Och irriterande.
På grund av detta lyssnar vi väldigt sällan på vad han säger, dessutom säger han aldrig nåt vettigt, pratar bara om sina resor till Kina. Så igår på lektionen satt jag och Megan tystlåtet och diskuterade det faktum att vi båda har tisdagar lediga och därför borde hitta på något.
Sagt och praktiskt taget gjort, vi bestämde oss för att idag skulle vi gå på Sakefabriken i Penrith och ta en guidad tur. Vi googlade rätt på gatan och fick skjuts av Jono in till Penrith. Efter att ha efterforskat saken hos diverse taxichafförer och tåginformationskiosker visste vi ungefär åt vilket håll vi skulle gå.
Lång historia kort, vi gick en halvmil, hittade fabriken, tog en tur, Megan fick smaka en massa olika Sake och jag köpte en flaska Go-Shu blue och en kopp och dessutom delade vi på ett sexpack Sakecocktails som hette Tsunami som jag ska bjuda mina housemates på. Megan var lite tipsy när vi till slut begav oss ut i solskenet igen. =D Det var en himla intressant tur faktiskt, japanerna har så många roliga traditioner.
På vägen tillbaka hittade vi en godisfabrik som hade fabriksförsäljning, så vi gick in dit också. Jag köpte lite olika sorters fudge och vi bestämde att vi skulle ta en tur av den fabriken också nåndag, men man behövde boka tid. Det kommer bli sweet dock. Jag är excited! (Alla dessa engelska ord som jag inte verkar kunna bli av med... förlåt)

Kvällen spenderade jag med mina housemates, vi tittade på Evita, kanske en av världens bästa musikaler, åt en massa onyttigt och pratade om omskärning, lösvaginor, kalsonger och använda tamponger. Jag skyller allt på Laura, hon har inga gränser. Men hon är underbar. =)

Imorgon är det onsdag och jag ska nog försöka göra lite skolarbete. Organiserade mig nyss och insåg att jag har typ sex inlämningsgrejer på två veckor i slutet på terminen, så om jag gör några nu kanske jag blir lyckligare då? Troligen inte.

Morgonstund

Idag är det söndag och jag har inga planer, förutom att städa rummet och kanske, kanske åka in till Penrith för att hitta den där jackan. Idag skiner solen och det är säkert minst 16° varmt, så man borde i alla fall ut och röra på sig lite.

Ida, jag ska försöka vara online ikväll, från klockan fem typ, det vill säga nio er tid. Så förmiddag - dag är det som gäller om du vill konversera. =)

Nu ska jag kliva upp och göra nån nytta. Tataaa!