Tonlägen

Okej, Skype är typ världens bästa uppfinning. Bara så att alla vet. Sjukt less på det skrivna ordet som jag var så tvingade jag K att köpa ett headset. Eller snarare så erbjöd han sig, för han var också less. Och det är kanske hur bra som helst. Förutom att jag är sjukt hungrig och inte riktigt kan koncentrera mig på något annat än skypandet.

Oj. Där gick det två timmar.

En dag till

Jag försöker.

Jag försöker hålla hårt i nåt
men jorden vill spricka.

Fick besök av underbaraste Carro idag. Kort. Men bra. Saknar henne.

Inga nya ord

Träffade AnnAs pojke idag. Han var bra. Får godkänt. Hon kommer att få det bra med honom.
Bilen är åt helvete förresten. Jag får vara glad så länge den går framåt.

Ska sluta tjata.

På tisdag åker jag norrut. Har egentligen ingen lust, men det måste väl ske förr eller senare. Vill att tiden ska skynda på. Bli färdig med skolan. Ge mig ut i finanskrisen.
Måste man vara på plats i skolan för att skriva C-uppsats förresten?

I hear it's colder where we live now
The same world but better somewhere else
I see the planets spinning faster
Or is my body too slow
I don't know, I don't know
Wanna be somewhere else

Wolf Otto!

Drömde jag bara, eller sa du att du hade en blogg? Jag godkände kommentaren, men jag kan inte hitta den. Vart är bloggen? Va?
Dessutom så är svaret nej, det är inte alltid varmt i Australien, på vintern är det ju askallt, typ 15 grader på dagarna. I alla fall i Sydney, norrut är det typ alltid varmt iofs... Så svaret kanske är ja ändå. Ehm... Poängen var i alla fall att det är varmt där nu.

minus 45, minst!

Det var då själva fan vad kallt det skulle vara! Man vill ju inte sticka näsan utanför dörren för en sekund ens. Helvetiska väder, fyfan. Jag och pappa var ute i max tio minuter och skruvade på bilen lite, och jag frös nästan ihjäl! På riktigt! Typ... Och så smsar AnnA och frågar om vi ska gå på PROMENAD! Hon är ju förfasen sjuk i huvudet. SJUK!
Jag sa nej. Men jag ska dit ändå och fika, trots att pappa surar för att han inte tycker att man ska ut och köra bil när det är så inihelvete kallt.

Idag var det 27 grader i Penrith. Coffs hade strax över 30 och strålande sol, en riktigt fin sommardag. Bara skjut mig nu.

Verbalt önskemål

Jag gillar ju som bekant att gömma mig bakom tangentbordet när jag uttrycker mig i ord, det är tusen gånger lättare att skriva sånt som är svårt att säga. Men i slutändan räcker inte skrivna ord riktigt ända fram. Det är svårt att förmedla toner och känslor. Jag saknar tonlägesskiftningarna i den där underbart bekanta rösten. Saknar sarkasmen och de retsamma kommentarerna som är så svåra att tolka ordentligt när allt man har är bokstäver på en skärm. Mest av allt saknar jag värmen och närheten som så fort blev så självklar. Det som gör mig mest ledsen är att det verkar så omöjligt, trots planer och förhoppningar. För en tiondel har passerat och jag känner mig som en trasig hög av skärvorna jag brukade bestå av. Ibland undrar jag om det vore lättare att låta bli helt och hållet, men jag misstänker att det bara skulle göra saken värre. Varför är det så sinnessjukt länge till skolan är slut? Och hur kommer det sig att tiden går så galet sakta nu när den har gått så fort förut? Orättvist.

Idag är det söndag, och jag borde ta mig i kragen och möta upp med AnnA. Dessutom ska vi byta nåt filter i micran, jag och paps. Så hoppas jag att den fungerar som den ska sen, annars bryter jag ihop och skiter i det här.

Kapitel 3

Ikväll skickade jag iväg ett mail till Advokatfirma Per Nyberg. Jag beskrev mitt ärende och bad dem återkomma med förslag på vilka åtgärder jag kunde vidtaga. Jag hoppas att jag får svar snart, så vi kan boka in ett möte. Förhoppningsvis kan jag träffa dem på onsdag, om de har tid. Det känns i alla fall bra att ha gjort något konkret.

Nån som vill hjälpa mig att flytta in i lägenheten igen? Inte? Nähä.

Good lies

These photographs keep me alive

Gud vad jag älskar Gilmore Girls. Jomen joo. Först och främst för att de pratar så himla roligt. Men också för att det har den där känslan. Den där jag inte kan beskriva. Speciellt Rorys relationer. Jag får en sån där tyngd i bröstet efteråt, som en jättesuck som väntar på att komma ut, men en lättnad ändå eftersom det känns skönt att nån vet. Eller förstår. Eller nåt.

Saknad. Mängder av den. Jag trodde att det skulle ha blivit lättare nu såhär en månad senare. Det har snarare blivit svårare. Hur jag ska överleva nio månader till övergår mitt förstånd.
Jag tror att det måste bli dags för skola snart, så jag får något annat att koncentrera mig på.

Så börjar ännu ett år

Jag vet inte om jag gillar 2009... Bilen är paj och gammelkatten tänker dö. Jag får en släng av panikångest när jag tänker på att balansen utgifter/inkomster inte riktigt går ihop. Och fem timmar i en bil ger mig massor av tid att tänka på allt jag saknar. Jag vill bara att 2009 ska gå jättefort så det blir september snart. Och på tisdag går jag till en advokat och ordnar med en stämningsansökan mot kräket. Förresten.
Och jag är trött. Jättetrött.