Ensamtid

Efter att ha gått hemma i min ensamhet i två månader känns det lite underligt att vara tillbaka här där egentid är något man har när man sover. Jag har bara varit hemma sen tvåtiden, men redan längtar jag efter att alla ska gå och lägga sig så jag kan få slappna av. Min största chans att annars få lite tid att blogga verkar vara på toaletten, men jag vet inte om jag är såpass fäst vid min dator riktigt än. Är det att ta beroendet ett snäpp för långt?

Träningvärken sitter i ordentligt fortfarande, att sätta sig ner eller ställa sig upp är rent smärtsamt och något jag helst undviker. Har fått till en fräsig glidande teknik jag använder mig av för att minimera smärtan. Det hjälper dock knappt. Det märks att jag aldrig haft några lårmuskler. Men de kanske kommer nu!

Imorrn blir det birsta med mams och sis, kanske lite fika hos moster eftersom hon fyller år. Även om jag var där på middag ikväll...
Och sen ska jag simma! Om mina ben bär...

Osynkat

Nu kommer snart storasyster. Tror jag. Hoppas jag. Jag är trött och vill sova. Speciellt om hon tänker tvinga upp mig klockan sju imorgon. Jag saknar Baliboy, även fast jag pratade med honom imorse. Men var så kort stund. Så meningslöst med tidsskillnad. Vem orkar med tidsskillnad egentligen? Allting är ju så himla upp- och ner. När det är kväll är det morgon och när det är morgon är det kväll och aldrig passar det liksom riktigt ihop.

Märker av träningsvärk på ställen jag inte visste att man kunde ha träningsvärk på. Det är intressant, men lite svårt att gå. Kusin ville träna nåt imorrn, vi får se om jag kan gå då.

Nu peppar vi för fem dagar i föräldrahemmet!

Utvärdering Bodypump

Bodypump. Aj. Jävligt smärtsam träningsform. Ja, det märktes i alla fall att det var styrka och inte kondition. Alla muskler i kroppen bara skriker. Och darrar! Kunde knappt ställa tillbaka pallen och det där efter passet, mina ben kändes faktiskt på riktigt som spagetti. Sjukt vad man utsätter sig för. Jag kom hem strax efter fem och liksom avled i soffan. Nu en dusch och lite mat senare så känns det ändå rätt bra. Så länge jag inte rör på mig. Överhuvudtaget. Dock skulle jag behöva packa inför imorgon... och diska och plocka undan lite innan syster kommer. Men det får bli ett senare problem.

v. 23

Ännu en måndagsmorgon. Jag trodde att jag skulle vara döende av träningsvärk vid det här laget, men jag tror att badmintonpasset igår fick bort en del sen i fredags faktiskt. Det känns helt okej. Visst jag är lite mör, speciellt i övre delen av ryggen och axlarna, men ingenting som hindrar mig från att köra pump ikväll.

Idag går brevet från advokat Ärlestig ut till lägenhetskräket, sen har han två veckor på sig att svara. Svarar han inte räknas det som tvist och jag får hjälp av min försäkring. Om han vägrar betala blir det samma sak. Om han däremot bara vägrar vissa grejer, typ hyran för de månader han inte bodde där, så kommer inte slutsumman hamna på över 20 000:- och då får jag ingen hjälp av försäkringsbolaget och får stå för hela advokatkostnaden själv. Än så länge har han lagt ner ca tre timmar på det. Det blir i runda slängar ungefär 3900:-. Den timpenningen skulle jag också vilja ha...

Nä, nu ska jag klä på mig lite, få lite fart på vecka 23. Det blir en bra vecka, eller hur?

Bekräftelse

Jag fastnar i soffan som så många nätter innan. Saknaden i öronen, eller sammanlänkad med tangenter. Fallskärmshoppare i Wollongong, tänker att det där måste vara samma företag som jag hoppade med en gång i tiden. Avbryter inte konversationen, för det är något han säger, Baliboy, något som är viktigt. Bekräftelsen som var precis vad jag behövde. Årets ord gör ännu ett framträdande. Det är bitterljuvt.
Så jag glömmer allt om fallskärmspojkar som nästan dör, den svindlande men flyktiga tanken att det kunde varit jag. Glömmer allt om sånt som inte är viktigt. För det viktiga är precis det här. Den här känslan och de här orden. Och det är underligt hur jag aldrig har varit såhär överens med någon, men vi ändå inte får det vi vill ha. Men jag är glad ändå, på nåt sätt. Glad för att jag får uppleva det här. Oavsett vad som händer.

"the way you understand im a weirdo, and dont care"

Kolakakor

Min fina Arnotts-kakburk!

Kolakakor!

Frustrera mera

Nämen jag har så jäkla tråkigt. Jag gjorde ris med morotstärningar och basilika, till kycklinggryta med kokosmjölk och grönsaker. Det låter fancy men det var rätt ordinary.
Kolakakorna blev goda, men burken blev bara halvfull. Baka fler? Det var himla lätt.

Jag vill hångla. Ja, nu finns det nog inga hemligheter kvar. Jag vill hångla. Jävla avstånd. Jävla, jävla avstånd. Den här veckan har varit så himla bra och jag tror jag föll lite extra. Men det går ju inte hur länge som helst och efter att ha varit på topp så länge så känns det ju jobbigare än vanligt att vara tillbaka i det där träsket. Men det är nog bara en svacka. Imorrn peppar vi igen med lite skola och sedan lite mera träning.

Nu sa precis Jo att hon ville åka in till Iksu tidigare för att hinna gymma lite innan. Yay.

mmm... kakor

Kolakakorna står på spisen och svalnar, The Adacemy is... har fått vinna över bruset från ännu ett meningslöst program på tvn. Jag har städat badrummet och rengjort kattlådan grundligt med såpa. Nu ska det tamejtusan inte lukta kattpiss längre. Jag fyllde även på blomjord i den enda blomma jag har. Skulle behöva gå över golvena med dammsugaren, men jag tror det får vänta tills jag kommer hem ikväll efter badmintonen.
Jag har ändå gjort ett ryck, det får duga. Man ska ju inte ta ut sig.

Jag undrar vad man ska göra för middag idag... Jag har hört att det är viktigt med mat.

About a girl

Spotifya för bättre kvalitet. Eller ja. Vad ni nu gör.

Välkommen mars

Äntligen är februari slut och vi kan hälsa mars välkommen. I och med att det är mars känns våren och sommaren mycket närmare än igår när det bara var februari. Underligt det där.
Jag har precis kommit hem från jobbet och tänkte halvsova i soffan ett tag innan det är dags för Gilmore Girls halv elva. Sedan ska jag försöka baka något innan det är dags för badminton. Eller ja, vi får se hur det blir med bakandet, är inte överdrivet sugen på sötsaker just nu. Menmen.

Vad tror vi om mars då? Övergripande planer involverar mammas födelsedagskalas och en klättringskurs med Jo. Kunde varit värre.