Choklad och mat

Jag har precis läst igenom menyn till Max Brenners chokladcafé och needless to say blev jag galet sugen på choklad. Speciellt deras chokladsufflé som jag faktiskt har smakat och som omöjligt kan vara skapad av människan. Det är kärlek det. Carly och Jemma's lägenhet ligger inte mer än tio minuters promenad från sagda café, och det är tur att det finns ett gym i byggnaden, för annars skulle jag nog svälla upp ganska ordentligt under det kommande året. Fast det finns ju fortfarande överhängande risk, inte bara på grund av alla TimTams, utan mest eftersom jag är så ofantligt lat och inte alls kommer att använda det där gymmet. Men jag har ju ändå kämpat ner mig en jeansstorlek här i vår och det vore ju synd att låta det vara förgäves.

Anledningen till varför jag kom in på ämnet i första taget var dock att jag insåg att jag glömt lunchlådan hemma och följaktligen är jag jättehungrig nu. Dumt. Dummast är dock att jag tog fram lådan, la den på bänken, tittade på den och tänkte: "jag kommer glömma den här" och gick in i sovrummet för att packa väskan. Jobbar dock bara tre och en halv timme till, så jag kanske överlever om jag tar ett äpple. Fick sluta tidigare eftersom det ska komma en tant och titta på mitt köksbord idag. Om jag har tur är jag 5000:- rikare ikväll och kan förbereda mig på att ha råd med mat även i London. Happy times!

Like sand through the hour glass...

Vecka åtta om 21 minuter. Det är galet. Jobbar dagtid till veckan, känns lite underligt, och framförallt jobbigt att kliva upp tidigt igen. Å andra sidan kommer jag ju hem och kan äta middag hemma (=faktiskt laga mat). Om jag bara blir frisk snart så jag kan komma igång med träningen igen så vore det himla smidigt. Nya combatpasset på IKSU är nice som fan, jag gillar det redan fast jag bara har kört en gång. Man får slå på en imaginär liggande motståndare.

Mina pojkar borde vara iväg på sin amerikaresa vid det här laget. Jag är inte alls avundsjuk... jo, det är jag. Jävligt avundsjuk. Jag har ju fan varit med och planerat den här resan, jag borde också vara där! Men som sagt, ibland går det inte som man har tänkt sig. Den här gången gjorde en förlust på 27 000:- att det inte blev som det var tänkt. Å andra sidan är pengar förgängliga, de kommer och går. Nu när jag inte behöver stirra in i ett stort ekonomiskt hål längre (mycket tack vare att jag jobbade röven av mig i januari och februari) känns det som att det kunde kvitta i princip. Jag litar på att karma kommer att betala tillbaka.
I vilket fall så hoppas jag att pojkarna tar hand om varandra därborta på andra sidan pölen. Och att de skickar ett vykort. Jag litar på dig Wolf.

Kanske kunde karma börja med att sluta upp med att ge mig falska förhoppningar? Det vore väldans snällt. Det är inte schysst att ge en svältande kvinna ett riskorn när hon egentligen behöver en hel portion. Det är okej att vara hungrig sålänge man inte påminns om att man är det.

Anpassningsbar

Ibland blir inte saker och ting riktigt som man har tänkt sig. Då gäller det att få det att funka ändå. Lättast är att inte förlita dig på någon annan utan bara tuta och köra på egen hand. Det minimerar risken att saker förändras.
Fast det är klart, ibland vill man ju ändå ha sällskap. Då får man räkna med att anpassa sina planer några gånger.

Så planen just nu:
London 10e Augusti, flyg till Sydney den 16e.

You are one of the few outsiders who really understands us

Back up

Jag har sett Australia ikväll. Jag älskar den filmen. Det är kanske en av världens vackraste filmer. Men så är jag ju lite partisk också...
Grannen var här med lite knark och nu har jag gjort vad jag har kunnat för idag. Nu ska jag sova och hoppas på att jag inte vaknar för många gånger inatt.
Ikväll har jag en katt i fotändan och en bredvid huvudkudden. Precis sådär som det ska vara. Och jag tänker att det kanske inte vore så hemskt att bli en crazy catlady ändå. If all else fails, så att säga. Men på något sätt känns det inte som att det kommer bli så. Jag tror att allt kommer bli bra nu. Möjligheter, inte begränsningar.
Annars finns ju alltid den där backupen vi alltid pratade om, jag och förskolelärarinnekusinen. Den där när vi faktiskt är på samma plats samtidigt. Tillsammans. En gård med ett hus åt oss var. Fast nu verkar gården ligga i Malmö. Men det får ju funka det med.

Svininfluensan

Jag har jättetråkigt. Det är fredag, jag är ledig, jag är sjuk och det är inget roligt på TV. Hostar så hjärnan skakar och knarkar allt jag kan hitta. Joanna har lovat att komma förbi med lite Kanjang, och vafasen, jag är villig att prova allt. Och varför ilar det till i huvudet när man kliver upp? Inte kul. Jag tror jag har fått svininfluensan. Säkert.

Jag försöker roa mig med att läsa folks bloggar, men ni är ju så jäkla värdelösa på att uppdatera. Allihopa! Sämst. Skämmes tamejfaan!

Nu ska jag dricka lite ingefärsvatten med honung och hoppas på att det slutar klia så förbaskat i halsen sen. Det är ju brukkefest imorrn och då ska jag ju vara het och inte snorig och sjuk!

Marabou sommar

Den smakar choklad med jordgubbsbitar. Jag tror att jag gillar det!

På önskelistan:

* Reflexskärm
* Canonobjektiv 50mm/1,4 USM
* Canon 5D Mark II
* Videokamera med hårddisk/minneskort
* Wacom-bräda

Och pengar. Tack.

Nya leksaker

Fint!

Folk som zappar nonstop borde inte få hålla i dosan

Jag är en cynisk romantiker. Det är en kombination som inte riktigt fungerar. Jag tror inte att man kan vara både cynisk och romantisk utan att bli väldigt förvirrad. Det är som att man hoppas att man ska vandra på rosa moln, men man tror inte alls att det kommer hända. Som en väckt förhoppning och en besvikelse ihoprullad till en och samma känsla. Motsägelsefullt.

Jag tänker lite till på det medan jag sitter på jobbet och hostar lungorna ur mig. Kul.