Sån där uppdatering

Det är ett nytt år, även om januari försvann så fort att jag knappt hann med. Det är bara positivt dock, för de här månaderna är de värsta på hela året. Det är så kallt och mörkt och det är bara tur att jag numera har ett arbete där det är fullt normalt att inte sätta foten utanför dörren på flera dagar.
Pixel är rätt nöjd också.

I dag har jag dock varit på utflykt för att utöka minnet i min kära MacBook, så nu har jag avancerat ända till 8GB! Amazing.

I övrigt händer det grejer. MinFarm lanserar i Stockholm i slutet på mars och det finns SÅ mycket kvar att göra innan dess. Jag är inte göralös direkt.
Bröllopsplanerandet går framåt, nu saknar vi bara en konditor och en solist, så är alla stora poster avklarade. Någon som har en på lager?

Jag har börjat sammanfatta 2014, men det hände så mycket som både var roligt och inte-roligt, så jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Klart är i alla fall att 2015 redan lovar att bli ungefär en miljon gånger bättre! Nu håller vi alla tummar och tår för att allt klaffar.

Ett livstecken

Det här med att planera bröllop. Varför har ingen sagt hur mycket jobb det är? Det är så mycket att hålla i huvudet att jag blir alldeles snurrig. Vi har bokat lokal, bestämt upplägg, pratat med vigselförättare, diskuterat efternamn, bokat möte med fotograf och väntar på att höra från cateringen. Jag har köpt en klänning som är superfin och välsydd, men jag har råkat förälska mig i ännu en, så det kan hända att jag köper den med.
Kort sagt så är vi i fas. I januari eller februari skickar vi ut inbjudningskort, så det är väl dags att börja skissa på dem.

Julen förlöpte i vanlig ordning. Hela familjen hos mampap, massor med mat, en del klappar, Kalle och hans vänner. Rätt så oförvånande. Några dagar i Vikmyra med valpar och norrsken.
Nyår blir en repris på julafton, minus klapparna och Kalle.

Knappt två dagar kvar på det här året, som har varit en rejäl berg- och dalbana. Vi har haft några fantastiska stunder, men jag är faktiskt ganska glad att 2014 snart är över. Vi har så många roliga saker att se fram emot nästa år!

Ett återbesök

Gäststugan är färdigmålad, invändigt i alla fall, väggarna är numera pärlgrå med supervitt tak. Även garderoben har blivit enormt mycket vitare än innan. Nu pausar vi renoveringen medans vi flyger till andra sidan jordklotet och njuter av att slippa november. Kvar är golv och lister, om det blir i december eller till våren får vi se, det beror på hur vintern blir.

Förresten, någon som har koll på hur man fäller träd (utan att mosa stugan)? Jag har en jättebjörk jag gärna skulle vilja slippa kratta efter nästa år...

Det är skönt att ha något att fokusera på när det stormar omkring en. På måndag släpper vi taget om verkligheten en stund och njuter av värme, vackra människor och det där magiska ljuset i min favoritplats på hela jorden. I början när jag nyss hade kommit hem (för sisådär fyra år sedan!) kunde längtan efter staden vara fysiskt smärtsam. Även fast jag avslutat det kapitlet, och var ganska nöjd med det beslutet, visste jag alltid att jag skulle återvända någon dag.
Nu får jag visa min bästa vän och kärlek den del av mitt liv som format mig allra mest, och jag får chansen att ge lite av mig själv till mina föräldrar, vars stöd hemifrån nog var det som betydde mest för mig under min tid down under.
Det här är mer än en resa. Det är en gåva. En liten återbetalning för allt jag har fått.

En uppfräschning

Vi tar nya tag.

Renoverar gäststugan. Ut med orange skåpinredning, äckelbrun golvmatta, kakel och gammal el. In med gipsskivor, ny färg, klickgolv och nya kablar och dosor. Till våren ska gäststugan gå att använda till något mer än förvaring. Gäster, till exempel. Kanske sover vi där själva.

Förra helgen rev vi ut allt. Om det är någon som vill ha en liten kyl från 50-talet eller köksskåp med orange luckor så säg till. Snart åker allt på tippen.

 Nu i helgen har vi spacklat taket, isolerat igen två av tre ventilationsluckor (overkill much?), lagt nya gipsskivor på hälften av väggarna samt spacklat alla skarvar och skruvar. Vi är på gång, fast det går inte jättesnabbt. Nästa helg tar vi paus för att jobba, men sedan är ni välkomna dit för att slipa och måla!

Broken dreams II

Varning för kryptiskt inlägg.

Mina dagar spenderas i soffan. Jag jobbar, men jag faller sönder. Jag pratar med bönder, jag gör min research, jag gör framsteg med Stockholmslanseringen, men jag har slut på silvertejp för att lappa ihop allt som är trasigt. Allt jag ser är orättvisor, allt jag tänker är "om" och jag är så ofantligt trött. Jag vill lägga det bakom mig, gå vidare och tänka nytt. Men min kropp låter mig inte glömma, det pågår en ständig kamp och jag orkar inte längre tänka framåt. Allt är nu och idag och varje sekund jag mår som ingen förtjänar mår jag lite sämre.

Men jag är tacksam. Jag har världens bästa fästman som gör allt för mig. Jag är så glad att jag snart får kalla honom för min man, att vi har ett gemensamt mål och att vi går längs samma stig. Han är min klippa, mitt ljus och jag älskar honom gränslöst.

Sommar och längt

Jag vet inte om det beror på mitt nära förestående avsked, men jag är faktiskt sanslöst less på att producera annonser. Varje gång jag måste plocka en order i listan blir jag helt sjukt opepp. Om jag hade samvete till det skulle jag låta mina kollegor göra alla annonser, men det har jag inte.

Två veckor kvar på Mittmedia (ej inräknat semestern) och sedan är jag MinFarmare på heltid. Jag har drabbats av akut längt! Jag ska bara härda ut lite till.

Imorrn får vi nycklarna till stugan! Tyvärr kan vi inte hänga där förrns nästa veckan eftersom helgen bjuder på lite mer MinFarm-jobb och jag har lovat bort både mig och Björnen till Jämtland. Han ska leka och jag ska jobba. Bra arbetsfördelning. Kanske hinner vi umgås med folk också!

Förresten är bröllopslokalen bokad nu! Jag vill bara säga att om du inte får nån inbjudan så är du förmodligen inte bjuden. Inte så att jag inte vill att du ska komma, men herrejävlar vad mycket folk man känner! Tant Agda och resten av tjocka släkten går tydligen först, men jag kommer kapa ganska hårt i både släktled och vänskapsband, mest för att min plånbok inte är så tjock som den kanske ser ut...

Livet är det som pågår medans du väntar!

Medan ni har väntat på nya inlägg har jag levt. Massor. I maj flyttade jag som bekant hem till Sundsvall. In i en trea på Vinkeltået och in i ett nygammalt liv som passar som handen i handsken. En lyxig närhet till stan som jag kan lära mig leva med. Jag flyttade in jobbet i Mediehuset och lärde mig hantera säljare dagligen. Jag och min älskade Björn började intensivleta sommarstuga eftersom vi fortfarande desperat saknar en plats som bara är vår. Vi har väl tittat på ungefär en miljon stugor och snart landar vi i ett beslut, jag känner det i hela kroppen.

Den 26 maj överraskade Björnen mig med att ställa sig på knä och ställa den stora frågan. Det fanns ingen tvekan, så nu planerar vi bröllop för fulla muggar. Efter åratal av bröllopsfotograferingar har jag äntligen förstått precis hur mycket jobb som ligger i att planera ett bröllop. Det är både spännande och skrämmande på samma gång!

Min fantastiska ring som Björn valde alldeles själv!

Som att dessa förändringar inte vore nog så ringde Stephen på MinFarm för några veckor sedan och frågade om jag var intresserad av en ny roll inom företaget och självklart var jag det! Min anställning med Mittmedia tar slut sista augusti, så jag plockade ut en månads semester och den första augusti börjar jag på heltid med MinFarm. Det känns helt makalöst spännande och utmanande och framför allt; helt rätt!

Det känns futtigt att säga att jag ser fram emot resten av sommaren och hösten, men det gör jag verkligen. Ett djupt andetag bara, för nu åker vi!

En massa planer

Jag är en person som avskyr att vara uttråkad, jag vill gärna att det ska hända nya grejer hela tiden, utvecklingen ska alltid gå framåt. Som ett resultat av det har jag perioder där det händer en hel del, men det är lite så jag vill ha det. I sommar ska jag till exempel jobba heltid från Sundsvall, men ändå pendla fram och tillbaka till Jämtland över helgerna för att fota för MinFarm. Jag har ansökt om en enda dag semester och det är när lillasyster tar studenten, i övrigt är planen att jobba genom sommaren för att kunna plocka ut semesterlönen sista augusti när jag slutar min anställning. Kanske att jag tar en vecka någonstans i mitten för att kunna andas ut lite, det får vi se hur det känns.

Men eftersom det här på något sätt inte riktigt är nog så håller jag även på att planera för ett litet sidoprojekt tillsammans med en god vän. Hon är en fantastisk diktförfattare tillika lokförare och tillsammans ska vi i sommar sätta ihop en bok med hennes dikter och mina bilder. Temat är naturligtvis järnväg, vår gemensamma nämnare och även där vi träffades. Tack vare hennes yrke har vi tillgång till platser inte många utomstående får se. Igår var vi ute hela dagen för att hitta lämpliga fotoplatser och nog hittade vi en del guldkorn allt!

Nästa steg är att detaljplanera shootsen för att allt ska följa den röda tråden, men det känns som att vi åtminstone är en god bit på väg!

Jajustja, denna sötnos såg vi också på vägen!

Världens finaste miniatyrmänniska

I måndags fick jag hänga med min favoritmänniska i hela världen heeeela dagen. Först var vi på badet och åkte runt i strömmen, plaskade i barnhörnan och dök i multipoolen. Sedan tittade vi på när männen grävde hål i backen innan vi letade rätt på en lämplig plats bland vitsipporna för att skjuta av lite bilder.

 

 

Missade jag peaken?

När blev jag såhär gammal? Ryggen värker efter allt flyttpackande, jag är stel i hela kroppen och lederna knakar betänkligt när jag reser mig upp. Värmekudden hjälper precis så länge som den ligger på plats och jag väntar otåligt på att Björn ska komma tillbaka med liniment så jag ska slippa sitta still. Om mindre än en vecka lägger jag ännu ett levnadsår till handlingarna och på något sätt tvivlar jag på att kroppen kommer kännas yngre framöver. Är det dags att inse att man har peakat? Har min fysiska höjdpunkt redan kommit och gått utan att jag märkt det?

Jag skyller allt på jobbet. 8 timmar om dagen stillasittande framför skärmen, 3 år senare och jag är trasig. Tur att jag har sagt upp mig från den sista augusti, kanske har jag chansen att byta inriktning på mitt liv. Hitta ett jobb där jag får röra på mig en gnutta mer, allra helst vara ute och träffa folk, vara social, lära mig nya grejer. Har ni nåt förslag på yrken? Jag är öppen för det mesta!

Detta test gjorde jag redan för 7 år sedan. Det kanske stämmer ändå....