Ambivalent

Säg åt mig att sluta.
Jag gör alltid samma sak, right on spot.

Och inte kan jag bestämma mig heller.

Gilmore Girls!

Which Gilmore Girls Character Are You?
	You are part Sookie. You are bubbly, fun, and a little klutzy. You are devoted and passionate--sometimes to the point of obsession.
	You are part Lane. You are an eccentric. You have odd, quirky tastes and an intriguing personality. At the same time, you are reserved and in many ways you are still finding out who you are.
Find Your Character @ BrainFall.com

Intressant, jag har alltid sett mig själv som en Rory-människa. Guess not.

Good times

Det här är en påminnelse till mig själv om de människor som gjorde mig till den jag är. Det känns som så länge sedan, men det är det egentligen inte. De där åren när allt jag ville var att följa med på en resa till, bara se det där bandet en gång till, få chansen att träffas, prata, stjäla en kram kanske. Jag var så ung och oerfaren, men de åren formade mig. När jag upptäckte att det fanns fler som var som jag, som tyckte som jag, och vi tog tillsammans till oss all den visdom, all den mentalitet som fanns att insupa. Jag lärde mig att det är okej att vara pinsam, att det viktigaste inte är att passa in, utan att trivas med den man är. Och alla de fantastiska människor jag träffade, av vilka några blev mina vänner. Och vi hade något speciellt, dem och jag, för vi visste vad som var viktigt, och vi delade samma värderingar. Så för ett tag lät jag dem forma mig, och vi växte tillsammans. På grund av dessa underbara människor är jag den jag är idag. Och ibland ser jag tillbaka på den tiden och önskar att jag fortfarande hade kontakt med dem. Trots att jag vet att när vi växte tillsammans så växte vi också isär. Jag älskar dem fortfarande, men jag vet inte vilka dem är nu. Vad de gör, hur de lever, om de liksom jag inser hur lyckligt lottade vi var som hade varandra, om så bara för en kort stund. Varje dag fattar jag beslut och tolkar situationer baserat på det jag lärde mig då. Och det är jag tacksam för. Så tacksam så ni anar inte.

Too... far... to... bed...

Jag tror jag är död nu.

Smelly dish, smelly dish, what are they feeding you?

En veckas odiskad disk luktar värre än den ser ut. Speciellt när man börjar röra i det så alla odörer liksom rörs upp. Isch.
En halvtimme till sista arbetspasset för helgen. Jag är för mätt för att röra på mig. Det här bådar inte gott. Tur att det tar ungefär två minuter att rulla ner för backen till jobbet.

Och nu är det nog.

Just in case anybody needed to know

Nyss hemkommen från jobbet möts jag av någon som försöker leka djävulen. Eller ja, det kanske är att ta i, men Ida flashar mig med bilder av världens i särklass sötaste kattunge. Och sedan upplyser hon mig bestämt om att denna underbara varelse tillhör mig. Jag suckar och trånar och VILL så gärna, men går det? Kan jag? Pix vill ha en kompis, det har jag sagt länge, men är det läge? Är det crazy catlady-varning? Jag vet inte! Jag måste fundera på det här. Rätt länge.

I övrigt är jag nu halvvägs igenom min mardrömshelg, och hittills kan jag inte påstå att den varit så mardrömslik som jag trodde. Torsdagen ägnade jag åt att skriva utvärderingsrapport för projektarbetet, eftersom S satt med nån artikel hela kvällen. Och sen igår var vi till en kompis till S och kollade på Idol och åt kladdkaka. Det kunde ju helt klart ha varit värre. Ikväll börjar jag halv fem och jobbar sen 24 timmar, så det är väl det som är mardrömmen, kanske. Vi får väl se. Inatt när S larmade trodde jag på fullaste allvar att det var ett tecken att jag skulle ladda cykeln. Vilken cykel, det vet jag inte, och varför, det vet jag inte heller. Men jag var helt säker på att cykeln skulle laddas, och jag kunde för mitt liv inte komma ihåg vart jag lagt laddaren.

Den här dagen ska ägnas åt rekreation, sanering av lägenheten och kanske möjligtvis veckohandling på Ica. Vi börjar med rekreationen.

....

Powernap is the shit

Om jag kunde stanna tiden skulle jag sova en liten stund nu

Det roliga med min projektgrupp är att när alla tittar på varandra och säger "vi har nog fått den bästa gruppen av alla", så menar alla mest Markus. Förutom Markus, som troligen är glad för att han fått ett gäng människor som lyder hans minsta vink utan att ifrågasätta honom för en sekund. Därmed inte sagt att resten av gruppen är onödig, nejnej, vi jobbar på hårt allihopa, men det är Markus som har DET. Det var bara det jag ville ha sagt.

Jag har nu exakt 20 minuter på mig att infinna mig på jobbet för startskottet på årets drygaste helg. Men först ska jag packa ihop en liten väska med datorn och övernattningskläder, för inatt ska här arbetas. Jag har en reklambild att göra färdigt!

Det positiva med att ha så mycket att göra som jag har just nu är att man aldrig riktigt har tid att tänka. Javisst, lägenheten ser ut som att någon släppt in Talel här en månad och talat om för honom att han inte behöver städa efter sig. Det är sjukt mycket disk, papper precis överallt och på något sätt har jag lyckats slänga hälften av sängkläderna på golvet. Det krävs en grundlig rengörning, men jag har helt enkelt inte tid just nu. Kanske på lördag, då har jag paus i arbetandet ett tag. Vi får se.

Det är synd om Pix, som får se så lite av mig att när jag väl kommer hem slänger hon sig i famnen på mig och vägrar flytta sig. Som nu tex, rakt över mina armar ligger hon, halva kroppen på tangentbordet. Det är bara lite irriterande, fast mest sött.

Nu måste jag verkligen åka snart, jag gillar inte att komma sent.

Och Erika, jag skickar bara sådana sms till folk som förtjänar dem. Jag menar... spontan choklad! Du är fantastisk.

Game Flow!

Det stör mig att jag inte kom iväg på bion ikväll, men jag hade ju faktiskt inte tid, och inget sällskap heller. Irriterande ändå, med tanke på att biljetterna ligger i plånboken och skaver.
Men å andra sidan har jag ju blivit klar med att skriva in protokollet, samt mailat ivägen den till Pillan på jobbet och bett om ledigt nästa torsdag. Däremot gör schemat mig förvirrad, jag måste kolla upp hur tusan jag jobbar framöver. Dock vet jag iaf att jag jobbar weekend of death den här helgen, 54 timmar på fyra dagar. Så skjut mig.

Projektarbetet går hur bra som helst, min grupp är underbar, vi är lagom nördiga och spelet kommer bli helt fantastiskt. Ge oss ett år eller två så lovar jag att du kan spela det, i någon version i alla fall. Och jag kommer bli stenrik. Not to get your hopes up or anything..

I alla fall, Luleå har himla nice, pojkarna var söta, det var nice att vara lite med syster, och oavsett vad Ida säger så var Storforsen väldigt vacker. Bilder ser ni här.

T: "Jag ska bygga en snögubbe på Luleå Universitet"

Det blev en fransk kaningubbe, och jag har höga förväntningar på att Luleå Uni gör den till sin nya maskot.