Om en himla massa grejer

Ibland går det bra och ibland går det bara långsamt. Jag sökte ett jobb jag inte fick och jag begriper faktiskt inte riktigt varför, för jag var verkligen perfekt för tjänsten. Jag längtar efter förändring, efter nästa steg. Men jag försöker låta det ta tid, komma som det kommer. Det är som de säger: plötsligt händer det. Vi får se vad som händer helt enkelt.

Under tiden snurrar ekorrhjulet på, jag plåtar och jobbar och jobbar och plåtar. Sedan bakar jag och så jobbar jag lite till. Vi är på väg in i annonsernas högsäsong och hädanefter väntar mängder av övertid. Bra för plånboken, sämre för humöret.

Jag hade en tävling på Facebook som gick jättebra och i helgen som var fotade jag vinnaren! På grund av stormvindar var vi inomhus, men barnen var så glada och lättsamma att det blev hur bra som helst i alla fall. Jag hade önskat lite mer ljus, men man kan inte få allt. =) Nu är bilderna levererade, kunden supernöjd och ryktet spritt (hoppas jag! ;).

Min älskade kamera är dock på väg till doktorn i Linköping nu. Den betedde sig märkligt i somras och gav mig Error 80 väldigt sporadiskt och utan att jag kunde se någon gemensam nämnare. Jag testade med olika objektiv, minneskort, ljusmängd, bländare och slutare utan resultat. Det hände dock inte så ofta och krävde bara att jag tog ur batteriet och stoppade tillbaka det, så jag kände att jag kunde leva med det. Efter sommaren slutade det helt hända. Härom veckan när jag plåtade Maria i studion hände det dock igen, och denna gång hjälpte det inte hur många gånger jag än startade om, det där jäkla Error 80 blinkade hånfullt åt mig vad jag än gjorde. Efter lite vila blev den som vanligt, men nu vågar jag inte chansa längre. Fotosäsongen har lugnat sig lite, så jag passar på att skicka in kameran och lutar mig tillbaka på backupkameran så länge.
Som tur är har jag garanti kvar, så vi håller tummarna för att det är något som täcks av den! Om två veckor borde jag få min kärlek tillbaks.

Om kärlek

Jag är nyförälskad. Det känns som en nystart, en början på en livslång kärlek och vänskap. Jag är förväntansfull och taggad till tänderna och jag kan knappt bärga mig innan jag får spendera tid med min vackra mörka älskling.
Ni kan säkert gissa vad jag pratar om, men om inte så kommer här en liten ledtråd:

 

Vackert högblank svart med diodbelysning och 1000 watt motor. En skönhet utan dess like. Kärlek vid första ögonkastet. 

Och det bästa av allt: Det är en present från min andra älskling. I månader har han slitit ont på jobbet (eller ja, han kanske mest har suttit ner och varit trevlig) för att vinna säljtävling efter säljtävling efter säljtävling. Han har varit så enormt duktig och jag är helt otroligt stolt över honom. Han hade kunnat köpa en TV. Eller en ny vinterjacka till sig själv. Eller ett Wii. Egentligen hade han kunnat göra precis vad som helst för sina välförtjänta presentkort, men han väljer, helt osjälviskt, att köpa en köksmaskin. Behöver jag säga att nån kommer bli överröst av chips och öl framöver?

Bara ännu ett bevis på att jag valt rätt. Han är min största kärlek och jag ser fram emot ett långt lyckligt liv tillsammans med min älskade Björn. Fullt med kakor och bullar såklart!

Tävla med mig!

Det är bråda dagar i livet, jag satsar på alla fronter och söker nytt jobb samtidigt som jag peppar upp på fotofronten. Just nu kan ni tävla om nåt så eftertraktat som en valfri 30-minutersfotografering med mig! Allt ni behöver göra är att gå in på min facebooksida och gilla och dela den här bilden samt skriva en motivering till varför just du ska vinna:

En stund med Klara

Jag har turen att ha väldigt många fina barn i min bekantskapskrets, och ännu fler fina föräldrar som låter mig kidnappa deras små guldklimpar. En av de allra finaste vännernas liv har förgyllts av en kopia av henne själv och henne fick jag låna en stund för att rasta kameran.

Grejer

Mbanner hänger sig, Burger Time strular, Kick-offer äger rum, bowling vinns, löven faller, snön faller, kurden får korv, övertiden är ett faktum och melonerna är fina.
Ibland snurrar bara livet på i rasande takt och det är ett under att man ens hänger med. Jag åker hem, jag träffar folk, jag tar ännu en sväng på sjukhuset för att träffa min älskade mormor, jag oroar mig inte för det är inte lönt. Jag äter tårta, jag äter kakor, jag simmar ibland men alldeles för sällan, jag tänker, jag funderar, jag söker jobb och jag hoppas. Hoppas på att livet ska fortsätta precis så bra det gör. Hoppas på förändring, på en flytt och en ny början. På att allt ska förbli som det är. Kraftigt ambivalent och kluven i varenda fråga jag kan komma på.
Tålamod har aldrig varit min starka sida och jag önskar att jag slapp vänta. På nåt.

Jag vet inte vem som läser, vet inte vem som saknar mina ord om de saknas. För de saknas ofta, jag vet det. Vet att det finns massor av rum för förbättring. Men jag vet inte om allt som händer platsar, om det är intressant för någon överhuvudtaget. Jag vet att Anna tycker det, men det kanske inte räcker.

Här är en bild för att fånga intresse:

Om 3400 gram kärlek

För knappt en vecka sedan förändrades livet för min familj. Vi blev en medlem rikare, en liten människa som plötsligt fanns och var älskad utan krav. I tisdags morgon öppnade min systerson Casper ögonen för allra första gången och i helgen fick vi äntligen möjligheten att åka hem och hälsa honom välkommen.

Allra käraste Casper, moster kommer älska dig gränslöst och hjälpa dig så gott hon kan med att driva dina föräldrar till vansinne med vilka leksaker du än vill ha. Trumpeten ligger i förrådet och väntar på dig!

Om en massa farmbilder

  

Om en sommar som försvann

Jag har inte riktigt fattat att sommaren är slut. Häromdagen när någon nämnde golfsäsongen så tänkte jag att man borde kunna plocka fram klubborna snart (nej, jag golfar inte, men jag har golfklubbor. De ser ut som att de är köpta på Lekplaneten). Det tog flera minuter innan jag insåg att säsongen är över, hösten är här och vi är på väg utför. Hur jag kan ha glömt sommaren trots att jag precis varit mittuppi den är ett mysterium, men jag får skylla på förkylningsförvirring eller nåt.

I sommar har jag hunnit med en hel del farmbesök, vilket jag är glad och tacksam för.
Under min tid på MinFarm har jag iklätt mig biodlaroverall, lokaliserat och märkt en bidrottning, plockat min egen potatis och mycket mycket mer. Allt har varit fantastiskt roligt och lärorikt och nu när vi går mot den stora skördefesten med bara spannmålsbonden kvar att besöka känns det som att jag är den mest lyckosamma människan i världen.
Ibland har man tur i livet, och den dagen då Stephen på MinFarm skickade mail till mig för att höra om jag var intresserad av ett samarbete var verkligen en tursam dag. Tänk vad jag hade missat om jag hade avfärdat det som ett spam-mail som jag tänkte från början. Jag önskar med hela mitt hjärta att detta jobb leder till något mer permanent. Den som lever får se!

Annars i sommar har jag hunnit med en sväng till Filipstad och Lunas dop, Eskilstuna där jag fotat söta lilla My, Grekland med bästaste Anna och en uppskattad men något påfrestande Guldparty-kryssning. Jag har massor med bilder, men jag tror det får bli ett separat inlägg.

Självinsikt

"Alla bloggar så dåligt" tänker jag när jag surfar runt på mina vänners bloggar. Majoriteten har gett upp och resten bloggar extremt sporadiskt. Vad ska jag då göra på jobbet hela dagarna?
Jobba går ju bort, speciellt i dag då jag har problem med att få hjorden med elefanter att sluta dansa riverdance i mitt huvud. Tur att det är utbildning i CS6 i dag.
Sen kom jag på att jag kanske inte bloggar så mycket bättre jag heller. Jag har ju trots allt en hel del att berätta för er om min semester. Om Grekland och Guldkryssningen och en massa annat.
Men... inte just nu. Strax!

Fyrås Gård

Helgen är snart slut och än har jag inte varit ledig. Jobben rullar på och den här helgen fotar jag både höns, ankor, kaniner, hästar och bin. Det är så roligt att det nästan inte ens kan räknas som arbete och i går på Fyrås Gård fick jag även årets första solbränna. Behöver jag säga att vi inte haft världens mest imponerande väder här i Östersund i sommar..? Denna vecka har dock varit fantastisk, och jag ber till högre makter att det håller i sig ett tag så vi får finväder under vår semester som börjar på fredag.

Mats på Fyrås Gård har 5000 värphöns, "en skit i brunnen" som han kallade det eftersom en normalstor gård har mellan 30 och 50 000 höns, och är Pelle & Lisas största ekologiska leverantör. Han gör även äggostkaka efter eget recept som serveras i gårdscaféet tillsammans med gårdens egna lammkorv och en hel bunt andra fantastiska rätter. Caféet stänger för säsongen i dag, men håller öppet för bokningar året om. Får ni chansen kan jag verkligen rekommendera ett besök!