Om ett födelsedagskalas

Igår hade vi födelsedagskalas för världens finaste Björn. Det var full rulle från morgon till kväll, fantastisk uppslutning. Tack alla som kom! Vi var uppe halva natten och gjorde smörgåstårta, rice krispies-tårta och mazarintårta. I sista stund föreslog jag att vi skulle göra dubbla marängbottnar till rice krispies-tårtan, och det var nog tur det, för det blev inte mycket kvar av nån av tårtorna. Jag som var helt säker på att vi skulle få äta smörgåstårta i flera dagar. Istället tog vi sista biten till frukost imorse, så det var klockrent. 

Casper var där!

Eftersom han inte fick nån tårta (taskig morsa) fick han en tom ciderflaska istället!

Hemmagjord smörgåstårta!

Axa var där!

Luna var också där

Nostalgia locomotive

Jag fastnade precis i en nostalgibubbla, tack vare Spotify. Helt plötsligt, från ingenstans, kom Nostalgia Locomotive med The Mo på min Spotifyradio, och jag var tvungen att stoppa i båda hörsnäckorna och höja ljudet rejält. För er som inte vet det så hänger The Mo ihop med The Ark ganska rejält, och just Nostalgia Locomotiv var en av mina favoritlåtar när det begav sig. Har ni inte hört den, så lyssna här, eller titta på videon nedan! Så kan ni tänka er in i mitt sextonåriga flickrum och lära känna mig lite bättre.
Vill ni inte det så slipper ni. What do I care?

2013

Ännu ett år då tiden bara flög ifrån oss. Vi började året med att renovera kontoret, vår första renovering. Det gick strålande, även om vi hade massor med hjälp av min syster och hennes sambo. Jonas var så noggrann att besiktningsmannen trodde att vi hade anlitat ett proffs. Istället för rosa fjärilar har vi nu vita stilfulla träd. Klar förbättring!

När Björn fyllde år överraskade jag honom med ett riktigt barnkalas. Efter att ha fått veta att han aldrig haft ett ordentligt kalas kände jag att det var det enda jag kunde göra. Jag slog på stort med serpentiner, ballonger, tablettaskar och jättetårta.

Helgen efter avslöjade syster att de väntade barn, något jag redan listat ut då jag sett ett avslöjande blogginlägg på hennes dator under julhelgen.

Jag började bearbeta chefen om att jag borde få jobba i Sundsvall, men ännu har inte idén tagit fart tyvärr. Dock åkte jag på en del tjänsteresor dit, så jag anser ändå att jag är en bit på väg.

Jag lärde mig göra webbannonser på jobbet och började gradvis gå över till att jobba mer webb vilket innebär mer utmaningar och betydligt mer pingis.

I mars såg jag ett norrsken och plåtade Carros bebismage och grisar i Hammerdal. Planen för MinFarm-jobbet var att fota gårdar och öppet hus under sommaren och tack vare det fick jag äntligen tummen ur röven och startade eget. Jag har fortfarande inte begripit mig på allt runtomkring, men förhoppningsvis får jag hjälp av Emma som påstår sig kunna sånt där.

I maj var jag och Björn till Köpenhamn på en gratisresa tack vare alla tävlingsvinster min underbara karl har fått via jobbet. Fantastisk stad, och en riktigt bra resa. Vi åt på ett ställe som hette Oscar and the black circus, modernt och annorlunda, värt att notera.

I maj åkte även jag och mamma till Stockholm och såg Jesus Christ Superstar, också en upplevelse. Resan var riktigt bra, men mammas snarkningar höll på att ta kål på mig.

Under våren och sommaren fotade jag mängder med djur och glada öppet hus-besökare genom MinFarm och jag älskade varenda tillfälle. Jag fick också chansen att göra en drömsk plåtning med Zandra som hälsade på från England. Vi åkte till Rista-fallet och körde lite långa slutartider i duggregn.

I juli miste vi Doris, extremt oväntat och oerhört sorgligt. Vi saknar henne enormt mycket, det kommer aldrig finnas en katt som henne igen. Pixel är nu ensamkatt igen, och ibland tror jag att hon föredrar det, men ibland tror jag verkligen att hon skulle mått bra av en kattkompis.

I september åkte vi på Guldkryssning, en resa jag fått av Niklas på Radio Guld för den hjälp de fått under våren innan Radio Guld slutade sända.

17e september föddes Casper, den första i en ny generation. Han är så vacker, så glad och så perfekt. 2013 blev jag moster!

I maj fick även min kära vän Carro en liten Klara, en liten gladskit med fantastisk klädsmak, en strålande modell.

Jag och Björn började allvarligt fundera på att flytta hem till kusten och vi började titta på hus. Fritidshus till en början, men det utvecklade sig snabbt till permanenta hus. Vi saknar bara lite jobb så kan vi börja lägga bud och planera flytt.

December var lika hektisk på jobbet som det brukar vara, men vi tog oss igenom det och lyckades julhandla allt som behövdes flera veckor innan jul. Julafton spenderade vi hos Björns pappa, det kändes märkligt men var helt okej ändå. På juldagen hängde vi i Vikmyra med Björns mamma med familj och på annandagen åkte jag till Matfors och Björn hem till Jämtland för att jobba.

Jag fick min familjejul och hann träffa mina vänner och till nyår var vi kompletta igen.

Det allra sista som hände 2013 var att pappa blev stungen av en geting, under de sista skälvande sekunderna av det gamla året, med Jan Malmsjö som räknade ner i bakgrunden. En mycket märklig händelse som jag tror betyder att vi definitivt har lagt 2013 bakom oss och nu ser fram emot 2014. Jag tror att det här året kommer bjuda på en mängd livshändelser, förhoppningsvis en flytt och en glad nyhet. Det enda vi har planerat är att vi ska på bröllop i Sydney i november, då Jemma och Sean gifter sig. Jag passar på att släpa med mig mamma och pappa också, så gör vi det till en riktig semester.

Helt klart är dock att det kommer bli grymt!

Ett vardagsinlägg

Jag vet att ni tror att jag har övergivit er. Det har jag inte. Jag har bara njutit av att slippa alla måsten, firat jul ett par gånger, ätit mig till några extrakilon och halkat runt i låtsasvintern. Det har varit underbart, men nu är verkligheten över mig igen. Tillbaka på jobbet, tillbaka i Jämtland. Allt är som vanligt förutom att annonserna sinar och juldekorationerna är undangömda igen till nästa jul.

Jag håller på att författa en sammanfattning till er, i vanlig ordning. 2013 var ganska likt 2012, men några godbitar bjöd ändå året på. Tålamod, mina vänner.

Några nyheter inför 2014 kommer också dyka upp, men mer om det senare.

Tills dess jobbar vi vidare. Jag brukar inte avlägga nyårslöften, för jag tror inte på att lova sig själv saker när man egentligen inte menar det, men jag tänkte i alla fall försöka bli bättre att dokumentera vardagen med min kamera. Försöka.

Om december

Jag buzzar Digster via Buzzador, vilket innebär att jag tvingas lyssna på en massa skitmusik. Nä, jag kan inte rekommendera Digster, inte riktigt än i alla fall. Ska börja lyssna på jullistan nästa vecka, den kanske är bättre än Fresh och Hits som jag lyssnar på nu. HipHop och House-listorna drar jag mig lite för. Inte lockande för fem öre.

På jobbet är det extra jobbigt. I fredags jobbade jag 07-20.30 med en halvtimmes lunch. Jag var redo att skjuta mig själv i foten bara för att få åka hem, men icke. Bereder mig på en liknande vecka denna vecka.

Julpyntet är i alla fall uppe, det är mysigt. Det är det bästa med vintern, om man nu måste välja nåt som är bra. Jul, julmys och mysbelysning. Sedan gillar jag julklappshandlingen också. Jag vet att många stressar med den, men jag börjar i tid och försöker verkligen hitta något personligt och genomtänkt till alla på listan, och oftast är jag ganska nöjd när det är dags för julklappsutdelning.
I år spenderar vi julafton i skogen, vilket känns märkligt, men helt okej. Det blir en minijulafton i Matfors när vi kommer dit, så julen förlängs ju, vilket är riktigt bra. För kännedom kommer jag vara i Matfors 26e december till 2 januari, så jag har tid att träffa både flickor, pojkar och mor-och farmödrar. Hojta till om ni har nån dag ledigt!

Om en himla massa grejer

Ibland går det bra och ibland går det bara långsamt. Jag sökte ett jobb jag inte fick och jag begriper faktiskt inte riktigt varför, för jag var verkligen perfekt för tjänsten. Jag längtar efter förändring, efter nästa steg. Men jag försöker låta det ta tid, komma som det kommer. Det är som de säger: plötsligt händer det. Vi får se vad som händer helt enkelt.

Under tiden snurrar ekorrhjulet på, jag plåtar och jobbar och jobbar och plåtar. Sedan bakar jag och så jobbar jag lite till. Vi är på väg in i annonsernas högsäsong och hädanefter väntar mängder av övertid. Bra för plånboken, sämre för humöret.

Jag hade en tävling på Facebook som gick jättebra och i helgen som var fotade jag vinnaren! På grund av stormvindar var vi inomhus, men barnen var så glada och lättsamma att det blev hur bra som helst i alla fall. Jag hade önskat lite mer ljus, men man kan inte få allt. =) Nu är bilderna levererade, kunden supernöjd och ryktet spritt (hoppas jag! ;).

Min älskade kamera är dock på väg till doktorn i Linköping nu. Den betedde sig märkligt i somras och gav mig Error 80 väldigt sporadiskt och utan att jag kunde se någon gemensam nämnare. Jag testade med olika objektiv, minneskort, ljusmängd, bländare och slutare utan resultat. Det hände dock inte så ofta och krävde bara att jag tog ur batteriet och stoppade tillbaka det, så jag kände att jag kunde leva med det. Efter sommaren slutade det helt hända. Härom veckan när jag plåtade Maria i studion hände det dock igen, och denna gång hjälpte det inte hur många gånger jag än startade om, det där jäkla Error 80 blinkade hånfullt åt mig vad jag än gjorde. Efter lite vila blev den som vanligt, men nu vågar jag inte chansa längre. Fotosäsongen har lugnat sig lite, så jag passar på att skicka in kameran och lutar mig tillbaka på backupkameran så länge.
Som tur är har jag garanti kvar, så vi håller tummarna för att det är något som täcks av den! Om två veckor borde jag få min kärlek tillbaks.

Om kärlek

Jag är nyförälskad. Det känns som en nystart, en början på en livslång kärlek och vänskap. Jag är förväntansfull och taggad till tänderna och jag kan knappt bärga mig innan jag får spendera tid med min vackra mörka älskling.
Ni kan säkert gissa vad jag pratar om, men om inte så kommer här en liten ledtråd:

 

Vackert högblank svart med diodbelysning och 1000 watt motor. En skönhet utan dess like. Kärlek vid första ögonkastet. 

Och det bästa av allt: Det är en present från min andra älskling. I månader har han slitit ont på jobbet (eller ja, han kanske mest har suttit ner och varit trevlig) för att vinna säljtävling efter säljtävling efter säljtävling. Han har varit så enormt duktig och jag är helt otroligt stolt över honom. Han hade kunnat köpa en TV. Eller en ny vinterjacka till sig själv. Eller ett Wii. Egentligen hade han kunnat göra precis vad som helst för sina välförtjänta presentkort, men han väljer, helt osjälviskt, att köpa en köksmaskin. Behöver jag säga att nån kommer bli överröst av chips och öl framöver?

Bara ännu ett bevis på att jag valt rätt. Han är min största kärlek och jag ser fram emot ett långt lyckligt liv tillsammans med min älskade Björn. Fullt med kakor och bullar såklart!

Tävla med mig!

Det är bråda dagar i livet, jag satsar på alla fronter och söker nytt jobb samtidigt som jag peppar upp på fotofronten. Just nu kan ni tävla om nåt så eftertraktat som en valfri 30-minutersfotografering med mig! Allt ni behöver göra är att gå in på min facebooksida och gilla och dela den här bilden samt skriva en motivering till varför just du ska vinna:

En stund med Klara

Jag har turen att ha väldigt många fina barn i min bekantskapskrets, och ännu fler fina föräldrar som låter mig kidnappa deras små guldklimpar. En av de allra finaste vännernas liv har förgyllts av en kopia av henne själv och henne fick jag låna en stund för att rasta kameran.

Grejer

Mbanner hänger sig, Burger Time strular, Kick-offer äger rum, bowling vinns, löven faller, snön faller, kurden får korv, övertiden är ett faktum och melonerna är fina.
Ibland snurrar bara livet på i rasande takt och det är ett under att man ens hänger med. Jag åker hem, jag träffar folk, jag tar ännu en sväng på sjukhuset för att träffa min älskade mormor, jag oroar mig inte för det är inte lönt. Jag äter tårta, jag äter kakor, jag simmar ibland men alldeles för sällan, jag tänker, jag funderar, jag söker jobb och jag hoppas. Hoppas på att livet ska fortsätta precis så bra det gör. Hoppas på förändring, på en flytt och en ny början. På att allt ska förbli som det är. Kraftigt ambivalent och kluven i varenda fråga jag kan komma på.
Tålamod har aldrig varit min starka sida och jag önskar att jag slapp vänta. På nåt.

Jag vet inte vem som läser, vet inte vem som saknar mina ord om de saknas. För de saknas ofta, jag vet det. Vet att det finns massor av rum för förbättring. Men jag vet inte om allt som händer platsar, om det är intressant för någon överhuvudtaget. Jag vet att Anna tycker det, men det kanske inte räcker.

Här är en bild för att fånga intresse: