Det känns så obeskrivligt jobbigt att jag måste åka två mil till jobbet idag, nästan lika jobbigt som att faktiskt jobba. Men det är ju inte värt att klaga, dels har jag ju valt det själv, och dels tycker jag ju inte att det är jobbigt när jag väl har kommit dit. Det är bara så drygt att vänta på att man ska börja. Hela dagen blir ju förstörd.
Idag ska jag i alla fall rulla iväg till skolan om en stund, jobba lite med dockhuset som börjar ta sig, diskutera Digital Storytelling och sånt med Opti.Bones. Sen drar jag direkt på jobbet och spenderar kvällen med att undvika att stöta ihop med S' familj och ändå sköta mitt jobb. Halleluja. Jag har en optimistisk dröm om att de ska säga att jag kan sluta när hon gått och lagt sig. Det är ju det logiska. Men man vet ju aldrig. Om jag slutar vid elva ska jag åka hem och ladda för årets julklappsshopping imorgon. Jag undrar vad Jo gör imorrn..
Well, dags att packa väskan och samla kraft.
(Här hade jag tänkt citera en låt faktiskt, men jag insåg att det inte finns nån som passar in just nu, vilket är lite underligt - fast ändå logiskt)
Idag ska jag i alla fall rulla iväg till skolan om en stund, jobba lite med dockhuset som börjar ta sig, diskutera Digital Storytelling och sånt med Opti.Bones. Sen drar jag direkt på jobbet och spenderar kvällen med att undvika att stöta ihop med S' familj och ändå sköta mitt jobb. Halleluja. Jag har en optimistisk dröm om att de ska säga att jag kan sluta när hon gått och lagt sig. Det är ju det logiska. Men man vet ju aldrig. Om jag slutar vid elva ska jag åka hem och ladda för årets julklappsshopping imorgon. Jag undrar vad Jo gör imorrn..
Well, dags att packa väskan och samla kraft.
(Här hade jag tänkt citera en låt faktiskt, men jag insåg att det inte finns nån som passar in just nu, vilket är lite underligt - fast ändå logiskt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar