It rained so hard it felt like snow

Jag älskar att planera. Helst skulle jag vilja schemalägga varenda vaken timme så jag vet precis vad jag ska göra när. Men jag följer inte mina scheman slaviskt, istället byter saker plats, tar mer tid, tar mindre tid. Aldrig skrivet i sten. Men en planering. En plan för dagen, veckan, månaden. Året. Nu har jag en plan för imorgon. Och en grov plan för resten av veckan. Och maj verkar också kunna bli rätt välplanerad. Det är så skönt att fylla tiden! Bort med alla hålrum. Om man fyller all tid med något, oavsett vad, så går den fortare. Det spelar ingen roll om det man planerat att göra är att sova, för när man vaknar och kan bocka av det från listan så är man ändå ett steg närmare listans slut. Och varje steg är en aning tillfredsställande. Hur konstigt det än låter.
Men det är därför jag har så mycket att göra. Det är därför det ibland känns som att tiden inte räcker till. För det är lättare att vara stressad över tiden än att förbanna den för att den går så sakta.
Nu är min plan att krypa ner under täcket och låta sömnen ta några timmar tid ifrån mig.
Pixel har redan lagt sig tillrätta.