Superbowlkonsekvenser

Inatt väcktes jag klockan fem av en synnerligen odiskret Björn som kom hemstapplandes från Superbowlkalasandet. Eller kalas och kalas, de såg på matchen hos en kompis till honom och åt sig tjocka på chips och dricka. Fem kom han hem i alla fall. Maken till sängvridare har jag då aldrig stött på förresten. Ligg still männscha!
Kvart i sex hade jag nästan somnat om, bara för att belönas med en armbåge i tinningen. Kul... Klarvaken igen, och när man precis börjat slappna av börjar karlsloken rycka i täcket. Inte i sin ända, utan i min! Det vill säga, han sträcker sig över mig och viker upp täcket på min sida. Wtf?? Jag morrar till, men han upprepar ändå proceduren. Jag rycker tag i täcket och vänder mig så jag ligger ovanpå det. Försöker sen somna om igen. Men icke. Då vaknar kattkräket till och börjar leka med en plastpåse i hallen. Till sist måste jag kliva upp och ta ifrån henne den, och vid det här laget är klockan nästan dags att kliva upp. KUL!

Behöver jag säga att jag är trött idag? Dessutom förlorade mitt lag.