Back to reality

Er favoritbloggare är tillbaka i civilisationen! Efter en vecka på ön har jag lärt mig uppskatta Internet ännu mer, fast jag inte trodde att det var möjligt. Men, jag älskar mormors hus, jag älskar läget, och planlösningen och storleken. Det är ett hus jag skulle kunna tänka mig att köpa. Göra om ordentligt, öppna upp. Det skulle kunna bli så himla fint! Men hur jag än vrider och vänder på det så har jag inte två-tre miljoner att stoppa in i ett husköp just nu, och inte lär jag ha det när mormor väl bestämmer sig för att sälja heller. Det är synd.

Ni kan läsa två gamla inlägg nu också, som jag skrev i WORD för att jag höll på att bli tokig av att inte sitta vid datorn. De är märkta Efterhandsuppdatering. Enjoy.

Jag har så mycket i huvudet just nu, det kommer väl komma ut eftersom, men just nu känner jag att jag måste gå och lägga mig. Den här helgen har varit både trevlig och tröttsam, och en grundligare redogörelse väntar.

Nu: Natt.

Efterhandsuppdatering Nr.2

Lördag 16/6
Jag sitter på jobbet och tänker på hur drygt det är att tjäna pengar. Är det det här som menas med att bli vuxen? Att sitta på ett skitjobb som man hatar bara för att ha råd att betala hyran. Det är inte här jag vill vara, det var inte det här som var min plan. Men räkningarna upphör inte för att det är sommar, tvärtom verkar utgifterna snarast öka i takt med att det blir varmare. Och detta jobb kostar mig pengar. Mestadels i bensinkostnader, men mycket även på mobilen. För att hålla mig någotsånär lugn och för att stå ut med dagen, behöver jag hålla mig ständigt a jour med omvärlden. Vilket innebär otaliga sms och telefonsamtal till vänner och bekanta, bara för att fördriva tid, och för att lätta på trycket. Det finns inte mycket som är positivt med det här jobbet, med undantag för pengarna då. Fast det är ju inte så fasligt bra betalt för att vara ärlig. Och jag blir helt dagvill. Idag har jag måndag, fast det är lördag, för det finns ingen struktur i hur jag jobbar, och alla dagar är likadana. Jag skulle vilja ha semester. På riktigt. Men det är inte så länge kvar nu, på onsdag kommer Kate, och sen är jag ledig riktigt länge. Vi ska ha så roligt! Och jag ska ha sommarlov.
Jag är så himla hungrig, hann inte fixa mat imorse så jag måste köpa mig nåt i caféet. Fast jag är så himla osugen på fryspizza, vilket är det enda jag anser mig ha råd med.
Det här jobbet kanske är lättare om man är en översvallande person, men det är jag inte. Jag är försiktig och lite ironisk. Jag fäller gärna lite spydiga kommentarer till de som jag vet kan ta det, och jag blir förbannad när folk gnäller konstant. Jag vill ge gubben en riktigt bitchslap ibland, och säga åt honom att hålla käften själv. Men så funkar det inte. Även om det lutar åt att jag tids nog kommer att hugga av på riktigt. Jag undrar hur han skulle reagera. Kanske han till och med skulle respektera mig mer. Kanske han skulle sluta skrika och skälla på mig. Jävla skitjobb.
Och människorna på det här bygget, så många sjuka människor, på så många olika sätt. Här finns de som gjort illa höften och ska rehabiliteras, och de som är senila, och de som bara är jäkligt virriga, och sen de som helt enkelt är handikappade. Och Nils. Nils är gubben som sjunger konstant. Och när jag säger konstant så menar jag HELA tiden. ”Åhå, åhej, jag är nödig, åhå” och i början var det ganska roligt, han var som en kuf som man kunde småle lite åt. Men efter ett tag blir det bara jobbigt. Och nu är jag less. Men vem bryr sig om det? Vem bryr sig om att jag inte gillar mitt jobb?

Och sen är det frågan om det här andra då. Jag är trött nu, vi börjar halka in på samma gamla banor som jag varit på tusen gånger förut, och jag vill verkligen inte hamna där. Jag hade ju lovat mig själv att den här gången var det inte mitt initiativ. Inte jag som ville, utan jag som skulle smickras och tas om hand. Jag hade ju sett fram emot det. Men, sedan en plötslig helomvändning och så står jag här igen. På denna tomma jäkla fläck som jag stampat omkring på i evigheter. Ibland önskar jag att det kunde öppna upp sig ett tomrum under mig så jag bara kunde få falla ordentligt. Falla och skada mig och sedan plåstra om mig från början. Börja om och bygga upp något nytt, något fräscht. Men det är fan så svårt.

Och nu måste jag fortsätta att jobba. Jäkla jobb. Jag vill åka hem.

Måla, måla, måla

Aaah, internet idag också! Jag insuper varje sekund.

Är hos Ida och hjälper till att måla om köket, men vi lessnade ganska fort när Arvid blev grinig och det visade sig att det var jobbigare än vi hade trott att riva bort kaklet. Så nu har vi paus, och jag passade på att lura åt mig Idas dator för en snabb Internetdos.

Egentligen hade jag tänkt bada idag, eftersom jag köpte en ny, fin bikini igår, men det verkar ju inte bli av... plus att det regnar ute. Vilket är himla drygt. Bara idag och imorgon kvar på ledigheten sedan jobba hela lördag och söndag. Man kan ju inte säga att jag ser fram emot det direkt. Men förhoppningsvis så ska vi åka till Uffes söner på söndagen, så då går dagen lite fortare och han blir förhoppningsvis lite gladare också. Man kan ju alltid hoppas. En glad Uffe är en bra Uffe.

Jag tror att Ida vill att jag ska stänga ner, vet inte varför dock. Me like the computer. Till och med en PC duger ju. Då vet man att det är kris.

Men nu är det din tur!

Sweet, sweet addiction

Aaaah, denna ljuva teknologi, denna söta underbara uppfinning, vad jag har saknat den! Jovisst räcker min kära mackie ganska långt, men utan Internet finns det ändå uppenbara begränsningar. Jag har skrivit ett långt blogginlägg på min dator, som jag naturligtvis inte har med mig. Så därför får ni höra om vad som har hänt sedan sist... senare. Det kommer bli lite fel ordning här, så jag väntar med att uppdatera er på det som hänt sedan jag skrev blogginlägget i datorn som jag inte har kunnat lägga upp... eh. Vilket egentligen gör det här inlägget helt och fullt onödigt. Men sån är jag. Onödig. Det jag kan avslöja so far är att jag hatar mitt jobb. Ganska mycket. Gubben är elak och jag blir så sanslöst uttråkad. Och det är så låååååånga dagar. Så sjukt och jobbigt långa dagar! Jag är less. Och då har jag egentligen bara jobbat två dagar på riktigt. Det här kommer att bli en dryg sommar. Troligast.

Alltså, jag hade nog fel när jag trodde att det här skulle bli lätt. Eller hade jag? Om jag ska vara ärlig har jag ingen aning längre. Jag blir galen!

Nu går jag och lägger mig.

Efterhandsuppdatering

Söndag 10/6
Två dagar utan Internet börjar sätta sina spår hos mig, det måste jag erkänna. Jag blir rastlös och känner mig isolerad, och ingen av dessa känslor är särskilt angenäm. Och detta trots att jag har hållit mig hyfsat sysselsatt dessa dagar. Jag måste nog helt enkelt erkänna mitt beroende, vilket dock inte var oväntat, det tror jag nog att ni förstår.
Men jag har som sagt försökt uppehålla mig från att sörja min avsaknad av Internet, genom att träffa mina pojkar och genom att jobba. I fredags var jag först och främst på Elinas skolavslutning, där jag insåg att en kyrklig början på sommaren alltid kommer att kännas lite extra i hjärtegropen. Efter en lagom mängd avslappning hemma på altanen i Matfors packade jag ihop lite prylar och körde till Alnö för min vecka ensam i mormors stora hus. När vår kära mormor bestämmer sig för att åka till Grekland för att roa sig ett tag, är det på något sätt alltid på mig lotten att vakta huset och vattna blommorna faller. Vilket för det mesta är underbart, om hon bara hade haft Internet…
På kvällen den dagen kom Mags, Ann och Danny och hälsade på. Vi tog en promenad med Anns djur och helt plötsligt poppade Karin och Kattis upp från ingenstans och gjorde oss sällskap. Så fikade vi och kollade på svartvit film. Och Sebbe kom! Jag som inte träffat honom på ett år, typ. Han var blond, såg ut som en japan. Sedan somnade jag vid tre och klev upp nio och for på jobbet. Där åkte vi ut till Hartungsviken där gubben har stuga, och satt och solade och åt fruktsallad i en massa timmar, extra länge eftersom taxin var en timme sen. Skulle ha slutat 17.30, men kom inte därifrån förrän klockan 19. Vid det laget hade Talel ringt och bjudit in mig till honom vid niotiden, och det händer verkligen sanslöst sällan. Så jag drog hem och käkade och åkte sedan iväg igen. Hämtade upp Maggan på vägen också och vi tre såg två filmer och ett avsnitt av Masters of Horror eller vad den där serien hette… Psycho alla tre, men oväntat bra. (Audition och The Fearless Vampire Killers, eller Pardon me, but your teeths are in my neck) Talel överraskar igen. Sedan fixade jag lite i hans tokigt skitiga kök och så satt vi vid hans köksbord och drack saft och åt dammsugare och hade det trevligt. Det slutade med att jag var i säng vid femtiden på morgonen, och det är oerhört ovanligt när det gäller mig. Sedan sov jag till klockan ett i mormors underbara säng. Och idag ska jag strax iväg och hämta upp Idas Martin för att åka iväg en sväng till Ankarsvik och vara social. Ingen rast och ingen ro. Det kunde inte vara bättre!

Not even you could bring me down today

Idag är ännu en bra dag, trots det faktum att lillasyster Elina fann det lämpligt att rusa in i mitt rum halv sju imorse och fråga vart jag gjort av locktången. "Den är min", blev svaret, "den är i Umeå". Och jag väntade mig sura miner och kanske en och annan tår, men de uteblev och hon var lika glad för det ändå. Vilket kanske till viss del hade att göra med att idag var sista dagen i skolan innan sommarlovet, och vi skulle allesammans upp och gå på skolavslutning. Så jag masade mig upp ur sängen trots den tidiga timmen och gjorde mig redo för att vara kyrklig. Smet upp på läktaren i kyrkan, för att kunna ta bra kort, och fick mig där uppe en pratstund med min gamla mellanstadielärare Gunnar, som inte kan ha sommar utan en skolavslutning i kyrkan. Tog massor med bilder på Elina när hon sjöng med klassen och spelade gitarr, och det kändes som att det var sommar. Kanske behöver man en kyrklig dos för att det riktigt ska sjunka in?
Sedan var det picknick utanför skolan som gällde, och vi åt tårta och myste i solen och jag tvingade alla ungar att ställa upp sig för fotografering. Jag kanske borde bli skolfotograf ändå? Hmm... det tål att tänkas på. Sedan åkte vi hem och slappade i solen på altanen. Det är verkligen sommar idag. Och jag är så nöjd och så glad!

Igår tog jag på mig ett pass från 11 till 17 för att vi skulle kunna åka hem till Uffes lägenhet och kolla hur man gjorde där, hur det funkar och så. Lite trångt. Nej, jäkligt trångt är nog det rätta uttrycket. Men det blir nog bra till sist. Åkte och mötte upp Ida på stan efter jobbet, där vi traskade runt på Guldfynd för att hon och Martins pappa skulle ha nå presenter. Sedan var vi och kollade på färg och bård till hennes kök, och det är ju så himla roligt att göra om! Vi hittade en jättefin bård och en bra färg, och nu är Ida nån tusenlapp fattigare snart. Men helt klart värt det, det kommer bli jättefint. Sedan köpte vi mat på blå kiosken, som jag har längtat efter i snart ett år, och åkte upp på Martins jobb och käkade. Himla gott! Så åkte vi till Ida och satt ute på gräset, kollade på film och hade det mysigt. Kom hem halv tolv efter en riktigt fin dag. Solen gör mig så glad.

Alltså, det är ju som en berg- och dalbana allting, och ibland är man på topp och det finns inga bekymmer i världen, men ibland är man på botten och då går allt i svartvitt. Men oftast är man någonstans i mitten och trölar på, man står inte stilla men man kommer inte heller framåt. Det går runt bara, upprepar sig. Men hela den här veckan, egentligen ännu längre, ända sedan en eller två veckor innan skolan slutade, så har det känts bra! Som att kurvan är uppåtgående, som att allting äntligen rör sig framåt. Visst finns det fortfarande risk för att hela skiten brakar i backen och tar med sig precis allt i fallet, men just nu känns det inte som att det gör något. Det är sommar, det är sol, jag har jobb som innebär pengar, mina planer verkar gå i lås för det mesta den här sommaren. Det känns förjävla skönt.

Jag träffade Carro idag vid kyrkan också, jag saknar henne så tokigt mycket. Min ängel. Ska försöka få ihop en dejt med henne inom några dagar. Hon är så himla fin.

All work, no play

Nationaldag och inte en enda jordgubbe. Det är ju skandal! Ja, eller nåt liknande. Jag drog dock nytta av denna fantastiska helgdag och anmälde mig för ett inskolningspass på tretton timmar. Det är tretton timmars lön för helgdag det. Inte fy skam, trots att det är inom vården och vårt OB-avtal suger. Men det är ändå pengar. Så jag kan köpa några av grejjerna på min enormt långa lista. Börjar nog med en ny hårddisk och en golvlampa och ser hur långt pengarna räcker.

Jag funderade på en sak när det gäller nationaldagen... som jag och min kollega Hans diskuterade idag på jobbet. Han har en tröja som det står "Sverige" på, men han vågar inte ha den på sig annat än på nationaldagen eller om han mot förmodan skulle bege sig till en landskamp av något slag. Jag tycker att det låter löjligt. Varför är man rasist om man gör reklam för sitt land annat än vid speciella tillfällen? Det är ju galet! Aja, jag orkar inte engagera mig, men det är sjukt i alla fall.

Jag är himla trött, och har ännu inte känt lugnet över sommarlovet. Jag har ju jobbat varenda dag sedan jag kom hem, utom söndag då, då snurrade jag runt på Alnö istället hela dagen. Imorgon går jag förvisso bara 11-17, men det krävs ändå att jag kommer upp på morgonen. Jag vill bara ha en ordentlig sovmorgon. På fredag är det ju Elinas skolavslutning klockan åtta, så den dagen sket sig ju den med. Får se hur det blir i helgen. Ska jobba en av dagarna iaf, vet inte vilken ännu dock. Jenny skulle ringa på fredag.

Jag skulle vilja åka förbi Ida och börja hjälpa till med hennes renovering, om hon fortfarande vill ha hjälp vill säga. Eller om hon fortfarande vill renovera. Vet inte vad som försiggår i skallen på den flickan, det händer så mycket. Men hon är charmig och jag älskar henne. =)

På fredag åker jag även iväg till Alnö för en veckas husvaktande hos mormor, det blir trevligt med ett eget ställe igen. Även om det bara är för en stund. Allt är så mycket trevligare när man bor själv. Man kan... göra mer.

Jag känner mig positiv! Som att något äntligen är på väg åt det håll jag vill! Men åååh, jag har haft fel förut och jag kan mycket väl ha fel igen. Det vet jag inte. Men som det känns nu, precis idag, så är det bra. Så känns det som att det kan bli riktigt... bra. Och bara det är ju ovanligt.

FYI så har jag bränt mig. Det är sommar det.

Iskall och menlös

Ibland säger jag smarta saker, men oftast är allt som kommer ut ur min mun rena rappakaljan. Jag förstår själv inte hälften av det, och den andra hälften är antingen bullshit eller orelevant. Och det är ju lite tråkigt förstås. Men sånt är livet, svälj och gå vidare. Jag ska försöka lära mig hur man gör för att vara intressant och sånt där.

Mitt jobb är lite roligt, cheferna sa att jag fick välja hur mycket jag ville gå inskolning den här veckan, och jag tänkte att det vore ju nice att ta en dag då gubben är hemma, så man får se hur det ser ut och så. Men, sen kom jag ju på att det är röd dag imorrn = mer betalt. Så lätt att jag jobbar då! Och sen på lördag eller söndag, det är ju också nice betalt. Och 13timmarspass. Det här kommer klirra galet skönt i fickan. Sedan blir det till att jobba på riktigt på måndag. Läskigt.
Jobbade några timmar idag med, det var lättsamt. Det blir nog ganska bra det här. Om det inte blir jobbigt helt plötsligt.
Och så måste jag lära mig att fixa två matdosor om dagen. Också jobbigt. Livet är hårt.

Jag blir knäpp! Men det finns bara framåt. Det är för sent för bakåt.

Take a little step closer each day now baby

Kände att det var dags för en uppdatering.
Lördag... det var jobbigt att vakna, det var det verkligen, men det blev bättre sen. Åkte till Tvistevägen och lånade ut bilen en sväng för en säkerhetskontroll. Den resulterade i att jag åkte på macken och pumpade däcken. Eh, bra med säkerhet... Jag är för lat för att kolla trycket ju. Sedan körde jag heeeeela långa vägen hem till Sundsvall med bara ett tankstopp på vägen. Det är långt till Sundsvall från Umeå. Ifall ni inte visste det. Och varmt var det. Och så kom jag hem. Och mitt rum såg ut som ett bombnedslag. Och maten var inte så god. Men jag var hemma i alla fall, och så fick jag träffa systers Jonas, och han var ju trevlig. Om än lite blyg. Kollade på nån trist Wallanderfilm.
Söndag var jag först och skjutsade syster och Jonas till tåg/bussen klockan tolv, sedan for jag ut på Alnö och valde kattunge. Den är så hiiiiimla söt! Har som ett M mellan ögonen och rätt mycket brunt i sig. Och så gick han baklänges när han skulle gå framlänges för golvet var så halt. Eller hon? Vi vet inte än. Men jag måste ha namnförslag, spamma kommentatorkorgen!
Efter katten i alla fall så åkte jag till mormor och dumpade några väskor som hon ska ha när hon åker utomlands på torsdag. Sen åkte vi och köpte lite blommor till mamma som försenad morsdagspresent och sen hamnade jag på nåt konstigt vis hemma hos Sara i Granloholm där jag käkade middag och sånt där med de kvinnliga kusinerna Edblom med ursprung Ankarsvik och deras respektive. Mitt i middagen panikringde mamma och sa att nu fick jag faktiskt komma hem och ta bort kaninen. Ehm... ja. Så jag lade ut lite trådar till Anns pappa och snälla pappa Fischerström kunde visst ta bort Ally. Så vi åkte dit på kvällen med henne och sedan fanns hon inte mer... Tråkigt, men så är det. Hon hade tydligen slutat äta för några dagar sedan och kunde knappt andas. Låg och såg halvdöd ut på samma ställe hela tiden, så det var tydligen dags nu. Kanske lika bra med tanke på att ingen har haft tid med henne på flera år. Men att hålla i en kanin med dödsryckningar är en erfarenhet jag gärna hade skippat.

Vidare har jag sjukt ont i ryggen, det känns som att något har låst sig, och det har inte gett med sig på hela dagen. Jag skyller gärna på sängen, men sanningen att säga så är den inte så obekväm som det låter... Tror hellre på kudden då. Jäkla imbicillkudde.

Idag har jag jobbat, åkte på Lindgården klockan åtta, det var inte särskilt jobbigt, men tråkigt, och många underliga människor. Inte bara patienter I might add... Jag ska jobba stört långa pass, 8-21. Jag kommer dö. Jättemycket. Men då kanske jag har tid med Paris i alla fall. Alltid nåt. =) Och cyklingen Karin, glöm inte den! Du kommer inte undan!

Nu mer saft i solen.
Tjo!

Last night with the gang

Men Ida, jag vill åka till Paris i sommar ändå. =) Jag måste åka nånstans i sommar, annars får jag spunk och dör! Men jag är ändå på för februari, vad jag vet nu i alla fall. Långt till dess!

Klockan är 10.32 och jag hade den briljanta idén om att jag skulle kliva upp tidigt och hinna städa innan jag far hem, men när klockan ringde klockan 10.01 så trodde jag att jag skulle dö. Och inte gick jag och lade mig särskilt sent heller. Det kanske tog på krafterna att gå på klassfest ändå. Men det var faktiskt himla roligt! Vi kom till Joanna vid sextiden, och alla grillade kött och vi satt ute i solen och käkade och jag passade på att ta lite kort på hur klassen ser ut, så man minns vilka man ska hänga med till hösten. Efter ett tag gick vi in och ja, efter det rullade det bara på. Hade många roliga diskussioner fick sjukt många roliga kort. Erika sprang iväg med min kamera och jag var bara lite orolig. Men den klarade sig, och kom tillbaka berikad med en massa tjusiga bilder. Jag ska lätt framkalla några av dem, har ju ännu inte skickat in min 70-bilderssamling till framkallning, så de får väl följa med där.
Sedan skulle jag i alla fall skjutsa ner några till stan för nån hårdrocksblablabla, och det vart många som skulle ner, så jag tog två vändor, och första vändan skulle Manne gå mellan bilarna på parkeringen och sätta sig i bilen. Och på något sätt lyckades han pajja backspegeln på bilen som stod bredvid. Den hängde lös! Det ska fan skills till att klara det. Jag var tvungen att ta några kort på det också. Vi rejsade därifrån innan någon såg oss dock. Busigt.

Nu laddar jag in bilderna innan jag måste ta tag i det här med att städa. Städa. Städa var det!