The trying to

En sak jag tänkte på idag är att syntest alltid känns som ett viktigt prov, något man får godkänt eller misslyckas med. "Ser du tydligare nu eller nu?" och man vet inte vad man ska svara, för vad är skillnaden? Det ser precis likadant ut men det känns som att det ena svaret är rätt och det andra är fel och hur gör man för att få godkänt? Vad ger högst poäng? Hur vinner man? Men i verkligheten finns det naturligtvis inget rätt eller fel, det gäller att vara ärlig och säga precis som det är för att det ska bli rätt. Men ibland märker jag att man har en tendens att ändå försöka vrida på allt man säger så att det ska passa alla andra. "Det här glaset kanske är lite bättre än det här?" - Eh.. jaaadå, om du säger det så. Ärlighet är en knepig grej. Ibland är det inte helt lätt, även om det borde vara det.

För att gå vidare till andra ämnen så såg jag min micras tvillingbil idag. Det var helt galet, den hade rost på samma ställen, tejpade skärmar och av precis samma märke (Nissan micra GT katalysator) och köpt på samma ställe! Hade han stannat hade jag frågat vilken årsmodell det var, jag kan sätta en tia på att den åtminstone är från ett år i närheten av -88, för den var verkligen precis likadan. Det var lite roligt, undrar om man kan plocka reservdelar från den... Hmmm. För nåt skramlar i min bil som inte ska skramla. Och det är ju inte bra.

Jag har nu skrivit på kontraktet förresten. För lägenheten. Så nu är jag officiellt boende på Flintvägen från och med första september. Kom och hälsa på! Eller ännu hellre, hjälp mig flytta. Eller ge mig pengar att betala hyran med.

Kate har åkt hem nu, eller inte hem, hon har åkt till Irland för att hälsa på sina släktingar. Jag har haft himla kul med henne dock, vi har hunnit göra en himla massa saker. Jag har sett lite av Sverige, och jag är sugen på mer. Jag vill turista i Sverige, det finns så många vackra platser. Nån som är på?

En sak jag har märkt är att tid är väldigt konstigt. Jag återkommer ständigt till detta faktum, tid går aldrig i den takt man vill. När man vill hinna med mycket så räcker aldrig tiden till, och när man mest vill att tiden ska gå så finns det aldrig nog med saker för att fylla tiden. Men det är nog nåt som alla har märkt av. Jag gillar bara att påpeka det uppenbara.

De senaste dagarna har jag hunnit med att:

1. Lämna av Kate på flyget
2. Flaxa runt halva Alnö för att fota saker till Arvids dopprogram och sedan faktiskt göra det
3. Gosa med min (mycket motsträviga) kattunge
4. Städa mitt extremt temporära rum och flytta in mina grejjer i mitt mer permanenta temporära rum igen
5. Kolla ögonen och spendera nära 4000:- på glasögon
6. Prata en halvtimme med Anna! (efterlängtat)
7. Snurra runt på Birsta för diverse ärenden
8. Äta på Viktorias
9. Skriva ut 60 program på IBMs underbara skrivare
10. Titta på 4 avsnitt av Gilmore Girls

... så är det så konstigt att jag inte hunnit uppdatera bilddagboken?

De kommande dagarna ska jag hinna med att:

1. Baka 75 chocolate chip cookies
2. Plåta Elinas fotbollslag på Lilla VM
3. Kolla så att projektorn funkar
4. Grilla hos Emil
5. Hitta kläder att ha på mig på dopet
6. Gå på dop
7. Få tag på min chef för att höra om jag jobbar till veckan eller inte
8. Få tag på Artur med lägenheten för att höra när man kan kolla på den

Och så ville jag nog gärna hälsa på farmor nånting också.
Better get going.

För att avsluta detta groteskt långa inlägg tar jag hjälp av mitt senaste nyförvärv, brought to me by the aussie. Bic Runga.

Something good will come our way
And maybe this good thing's gonna happen today

Time is on our side

Tiden rullar på, dagarna försvinner så fort. Imorgon åker Kate till Irland och jag har en halv vecka ledighet kvar att göra det mesta av. Sedan är det tillbaka till verkligheten. Jag måste ringa min chef och höra hur det blir till veckan. Jag ska jobba nätter nämligen, men om gubben inte har kommit hem än så är det inga nätter och då har jag ju ingen orsak att jobba. Eller snarare, jag lär inte få det. Vilket suger, jag behöver mer pengar.
Martina frågade dessutom om hon kunde bli lite sen med hyran och det där. Vilket hon absolut inte kan, det blir ju typ 7000:- på en person att betala själv. Vad ska jag då leva på? Bitch.

Älgfarmen i söndags var himla mysig, massa söta små älgkalvar som vi klappade på och fotade och gosade med. Och allt var på svenska så jag fick översätta för Kate. Varför låtsas de att de vill ha turister när de bara ger information på svenska? Silly.

Igår var vi först på stan och kollade på glasögon till mig (bokade synkoll till på torsdag) och hälsade på Anna när hon jobbade på Nisses. Sedan åkte vi på Ikea och käkade lunch, herregud så gott, och billigt, och mättande. Duktiga Ikea. Sedan handlade Kate upp halva affären och lite till. Efter det åkte vi hem och slappade ett tag innan vi drog iväg till Danny för lite rabarberpaj och kubb. Det var himla trevligt, trots att pojkarna var dumma och pratade svenska så Kate inte förstod nåt. Men hon tyckte av nån konstig anledning att de var trevliga och roliga. Konstigt det där. Det är tydligen lätt att lura en utlänning.

Idag ska vi bada tänkte vi, men det började regna och ha sig, så vi avvaktar. Sedan ikväll ska vi nog spela basket med pojkarna.

Tiden går så fort. Den tar slut. Det är snart för sent för allt. Det är lika bra att satsa nu. Innan tiden tar slut. No pressure.

High Coast

Omg, när jag kom upp till lägenheten i Umeå nu så hade Martina inte alls dödat min växt och struntat i posten i en månad, som jag trodde, utan hon hade istället fullständigt tagit över hela lägenheten. Typ flyttat på mina möbler och stoppat in sina saker på min toalett och tagit över mina hyllor överallt. Alltså, jag måste ju vara överspänd på så många vis, men jag tycker att det är fruktansvärt irriterande. Jag vill att allt ska vara som jag lämnade det, åtminstone på mitt rum och på min toalett. Nåja, jag ska försöka släppa lite på kontrollbehovet.

Jag och Kate har haft en bra dag idag, vi roadtripade upp från Sundsvall till Umeå och stannade lite på vägen för att turista. Typ kollade på utsikten över höga kusten-bron och en massa stenar och skit i Norrfällsta eller nåt sånt. Åkte en massa vilse på landet vid Ullånger och åt middag på Max i Övik. Försökte ringa Karin, men hon svarade inte i telefonen. Kanske på vägen ner?
Vi tog Volvon också, så det är bekvämare, men jag gnällde en massa på att det blev dyrare, så pappa gav mig Statoilkortet. =D Jag gillar min pappa. Han är bra.

Midsommar var bra också, en massa släkt och en massa mat och fint väder. Jag tror att Kates mage är lite i olag, hon pallar inte all konstig mat tydligen. Weirdo. Men hon vänjer sig väl.
Imorrn ska vi till älgfarmen i Bjurholm eller vad det hette, och klappa på lite älgar och sådär, det blir skitbra. Jag gillar älgar. Det blir att ta kort! Vilket jag gjorde idag även. Jag älskar min kamera. Fast jag hade problem med att ställa slutaren idag, men det löste sig till sist.

Nu måste jag sova, för vi ska upp tidigt imorrn, och kolla på min nya lägenhet också. Hoppas den är fin! Och den dumma Artur som bor där som inte svarar i telefon, jag ska slå honom. Eller i alla fall väcka honom klockan tio på en söndag. Det får duga som straff.

Btw så har jag fått en massa ny bra musik av Kate, så jag ska bara kära ner mig i några låtar så ska ni få några tips.
Tills dess: tjo!

Midsommar och min aussie

Nu är Kate här! Och vi har haft det bra so far. Hon kom till Sundsvalls busstation klockan 21.45 igår kväll, efter att bussen blivit en timme och en kvart försenad på grund av trafiken. Det var galet. Sedan rejsade vi hem till Matfors och käkade middag och sedan satt vi vid köksbordet och pratade till klockan halv två när vi båda insåg att det kanske vore smartast att sova en stund.
Jag vaknade för en halvtimme sedan och gick och duschade, och nu väntar jag mest på att Kate ska vakna så vi kan äta frukost. Idag är det midsommarafton och det blir party med tjocka släkten och en sväng på tunet för det traditionella firandet. Kate måste ju få se folk dansa små grodorna. =P Imorrn tror jag att det blir upp hyfsat tidigt för färd norrut, vi ska hinna med att se... vatten? Som mamma tjatar om, och sen funderar jag på en tur uppför Skuleberget. Upp till Umeå och fylla på reserverna och sedan en utflykt till älgfarmen för att se några liveälgar. Dessutom kolla på min nya lägenhet, om Artur kan svara i telefonen nån gång. Och sedan hem till Sundsvall för att träffa pojkarna och Ann och visa upp min alldeles egna aussie! Och så ska vi väl försöka hinna med nån tur på stan eller nåt. Ja, jösses, ingen rast och ingen vila. Men det är så himla roligt att hon är här!

Ha en underbar midsommar folks, vi hörs snart igen!

My place, my place

Kate är så seeeeeg! Hon skulle ta bussen klockan elva från sthlm, men den var full, så nu tog hon bussen som gick fyra. Kommer väl hit vid åtta nån gång. Vi har så lite tid! Måste planera noga för att vi ska hinna med allt. Midsommar imorrn, sedan kanske vi tar Umeå på lördag eller söndag, pojkarna på måndag eller tisdag, stan, middag ute och så mycket mer. Det är galet, men det ska bli kul!

Btw, jag har fått en lägenhet! Jo faktiskt, en tvåa på Carlshem för 3700:-/månaden inklusive el. 61 kvadrat. Bottenvåning med fransk balkong. Inflyttning första september. Den är säkert jätteskabbig och äcklig med fula läskiga tapeter. Men det får gå ändå. Allt ska bli så bra. Woho!

Aussie on the way

Vad är det för dag idag? Justja, onsdag. Jag har jobbat tisdag och onsdag, vilket suger även i vanliga fall. Just den här tvådagarskombinationen bjöd på både skrämselskott och en glädjande seger. Tisdag var i det hela taget en väldigt lugn dag, vi gjorde inte mycket, tog det lugnt och slappnade av. Uffe klagade på magknip, men det gör han jämt så jag fäste inte så stor vikt vid det. Efter middagen satt vi och spelade kort tillsammans, och det var så roligt, för det är första gången han har varit ens lite engagerad i att göra nåt. Men helt plötsligt gjorde han nån konstig min och sedan började han skaka. Han fick en kramp alltså, och jag trodde jag skulle dö på fläcken. Vad hade jag nu lärt mig att man skulle göra? Ingenting, kom jag fram till, vår utbildning på området suger. Så jag ropade på en sköterska, och tillsammans lyfte vi upp honom i hans säng för att ge honom kramplösande medel. När vi vände honom på sida slutade han dock krampa, så vi gav aldrig nåt stesolid. Skönt, de hade enormaste sprutan som de tänkte trycka upp där bak, jag som bara sett små suppar förut. Det var galet. Och himla läskigt. Men, nu är jag den erfarenheten rikare, och nästa gång är jag mer säker på vad jag ska göra. Fast mest önskar jag ju att det inte händer igen.
Det glädjande kom idag på förmiddagen. Nämnas kan också att den heta sjukgymnasten stötte på mig, vilket alltid är himla kul. =D Men det var inte det som är segern, nej, för när vi kom upp efter gympan och hade duschat och sådär så tog jag fram rakapparaten, som han kastade i väggen i vanlig ordning. Sedan tog jag fram rakhyvlar och se på tusan! Han började raka sig! Och det funkade på ena kinden, vilket tog typ... två timmar. Sedan blev han trött, så han fick vila, och när han vaknade vara han sitt vanliga vresiga jag igen. Inget mer rakande alltså, men ändå en seger! En enorm seger för mig, det kändes så himla bra. =D
Sen hade jag ett litet blodtrycksfall idag också, troligen på grund av att jag inte ätit nåt idag och väldigt dåligt i typ en och en halv vecka. Så jaa... jag har kommit fram till att man borde äta på dagarna.

I måndags var jag hos Danny och käkade tårta och spelade kort, han hade fyllt år och inte sagt nåt, så jag köpte en ananas till honom. För det är ju gott...

Och nu ringde precis Kate! Hon är i stockholm nu och har checkat in på hotell. Hon kommer imorrn på eftermiddagen och stannar till på onsdag. Bara till på onsdag. =( Vi måste klämma in allt vi ska hinna! Det här blir galet. Men bra ändå. Det roligaste var att när jag pratade med henne i telefon så gled jag rakt in i den underbara Australiensiska dialekten igen. Jag älskar den, den är så himla charmig. Jag saknar Australien. Jag vill ha Australien.

My god, jag är ledig!!

Back to reality

Er favoritbloggare är tillbaka i civilisationen! Efter en vecka på ön har jag lärt mig uppskatta Internet ännu mer, fast jag inte trodde att det var möjligt. Men, jag älskar mormors hus, jag älskar läget, och planlösningen och storleken. Det är ett hus jag skulle kunna tänka mig att köpa. Göra om ordentligt, öppna upp. Det skulle kunna bli så himla fint! Men hur jag än vrider och vänder på det så har jag inte två-tre miljoner att stoppa in i ett husköp just nu, och inte lär jag ha det när mormor väl bestämmer sig för att sälja heller. Det är synd.

Ni kan läsa två gamla inlägg nu också, som jag skrev i WORD för att jag höll på att bli tokig av att inte sitta vid datorn. De är märkta Efterhandsuppdatering. Enjoy.

Jag har så mycket i huvudet just nu, det kommer väl komma ut eftersom, men just nu känner jag att jag måste gå och lägga mig. Den här helgen har varit både trevlig och tröttsam, och en grundligare redogörelse väntar.

Nu: Natt.

Efterhandsuppdatering Nr.2

Lördag 16/6
Jag sitter på jobbet och tänker på hur drygt det är att tjäna pengar. Är det det här som menas med att bli vuxen? Att sitta på ett skitjobb som man hatar bara för att ha råd att betala hyran. Det är inte här jag vill vara, det var inte det här som var min plan. Men räkningarna upphör inte för att det är sommar, tvärtom verkar utgifterna snarast öka i takt med att det blir varmare. Och detta jobb kostar mig pengar. Mestadels i bensinkostnader, men mycket även på mobilen. För att hålla mig någotsånär lugn och för att stå ut med dagen, behöver jag hålla mig ständigt a jour med omvärlden. Vilket innebär otaliga sms och telefonsamtal till vänner och bekanta, bara för att fördriva tid, och för att lätta på trycket. Det finns inte mycket som är positivt med det här jobbet, med undantag för pengarna då. Fast det är ju inte så fasligt bra betalt för att vara ärlig. Och jag blir helt dagvill. Idag har jag måndag, fast det är lördag, för det finns ingen struktur i hur jag jobbar, och alla dagar är likadana. Jag skulle vilja ha semester. På riktigt. Men det är inte så länge kvar nu, på onsdag kommer Kate, och sen är jag ledig riktigt länge. Vi ska ha så roligt! Och jag ska ha sommarlov.
Jag är så himla hungrig, hann inte fixa mat imorse så jag måste köpa mig nåt i caféet. Fast jag är så himla osugen på fryspizza, vilket är det enda jag anser mig ha råd med.
Det här jobbet kanske är lättare om man är en översvallande person, men det är jag inte. Jag är försiktig och lite ironisk. Jag fäller gärna lite spydiga kommentarer till de som jag vet kan ta det, och jag blir förbannad när folk gnäller konstant. Jag vill ge gubben en riktigt bitchslap ibland, och säga åt honom att hålla käften själv. Men så funkar det inte. Även om det lutar åt att jag tids nog kommer att hugga av på riktigt. Jag undrar hur han skulle reagera. Kanske han till och med skulle respektera mig mer. Kanske han skulle sluta skrika och skälla på mig. Jävla skitjobb.
Och människorna på det här bygget, så många sjuka människor, på så många olika sätt. Här finns de som gjort illa höften och ska rehabiliteras, och de som är senila, och de som bara är jäkligt virriga, och sen de som helt enkelt är handikappade. Och Nils. Nils är gubben som sjunger konstant. Och när jag säger konstant så menar jag HELA tiden. ”Åhå, åhej, jag är nödig, åhå” och i början var det ganska roligt, han var som en kuf som man kunde småle lite åt. Men efter ett tag blir det bara jobbigt. Och nu är jag less. Men vem bryr sig om det? Vem bryr sig om att jag inte gillar mitt jobb?

Och sen är det frågan om det här andra då. Jag är trött nu, vi börjar halka in på samma gamla banor som jag varit på tusen gånger förut, och jag vill verkligen inte hamna där. Jag hade ju lovat mig själv att den här gången var det inte mitt initiativ. Inte jag som ville, utan jag som skulle smickras och tas om hand. Jag hade ju sett fram emot det. Men, sedan en plötslig helomvändning och så står jag här igen. På denna tomma jäkla fläck som jag stampat omkring på i evigheter. Ibland önskar jag att det kunde öppna upp sig ett tomrum under mig så jag bara kunde få falla ordentligt. Falla och skada mig och sedan plåstra om mig från början. Börja om och bygga upp något nytt, något fräscht. Men det är fan så svårt.

Och nu måste jag fortsätta att jobba. Jäkla jobb. Jag vill åka hem.

Måla, måla, måla

Aaah, internet idag också! Jag insuper varje sekund.

Är hos Ida och hjälper till att måla om köket, men vi lessnade ganska fort när Arvid blev grinig och det visade sig att det var jobbigare än vi hade trott att riva bort kaklet. Så nu har vi paus, och jag passade på att lura åt mig Idas dator för en snabb Internetdos.

Egentligen hade jag tänkt bada idag, eftersom jag köpte en ny, fin bikini igår, men det verkar ju inte bli av... plus att det regnar ute. Vilket är himla drygt. Bara idag och imorgon kvar på ledigheten sedan jobba hela lördag och söndag. Man kan ju inte säga att jag ser fram emot det direkt. Men förhoppningsvis så ska vi åka till Uffes söner på söndagen, så då går dagen lite fortare och han blir förhoppningsvis lite gladare också. Man kan ju alltid hoppas. En glad Uffe är en bra Uffe.

Jag tror att Ida vill att jag ska stänga ner, vet inte varför dock. Me like the computer. Till och med en PC duger ju. Då vet man att det är kris.

Men nu är det din tur!

Sweet, sweet addiction

Aaaah, denna ljuva teknologi, denna söta underbara uppfinning, vad jag har saknat den! Jovisst räcker min kära mackie ganska långt, men utan Internet finns det ändå uppenbara begränsningar. Jag har skrivit ett långt blogginlägg på min dator, som jag naturligtvis inte har med mig. Så därför får ni höra om vad som har hänt sedan sist... senare. Det kommer bli lite fel ordning här, så jag väntar med att uppdatera er på det som hänt sedan jag skrev blogginlägget i datorn som jag inte har kunnat lägga upp... eh. Vilket egentligen gör det här inlägget helt och fullt onödigt. Men sån är jag. Onödig. Det jag kan avslöja so far är att jag hatar mitt jobb. Ganska mycket. Gubben är elak och jag blir så sanslöst uttråkad. Och det är så låååååånga dagar. Så sjukt och jobbigt långa dagar! Jag är less. Och då har jag egentligen bara jobbat två dagar på riktigt. Det här kommer att bli en dryg sommar. Troligast.

Alltså, jag hade nog fel när jag trodde att det här skulle bli lätt. Eller hade jag? Om jag ska vara ärlig har jag ingen aning längre. Jag blir galen!

Nu går jag och lägger mig.