Life after God

"Time, Baby - so much, so much time left until the end of my life - sometimes I go crazy at how slowly time passes yet how quickly my body ages.
But I shouldn't allow myself to think like this. I have to remind myself that time only frightens me when I think of having to spend it alone. Sometimes I scare myself with how many of my thoughts revolve around making me feel better about sleeping alone in a room."

- Life after God, Douglas Coupland

Valborg

Jag är i Uppsala. Här är det inte så varmt som jag trodde att det skulle vara. Men det är fint ändå, förutom att alla bor så låååångt ifrån varandra och det är jobbigt att gå. Men igår var jag och Danny ute med pojkarna och vandrade planlöst i stan bland alla fyllon. Det var rätt roligt, förutom att nån kastade ut en dunk med vatten på oss när de körde förbi. Skumma typer det finns här i storstan...

Idag är det valborg och vi är vakna jäääättetidigt. Vi ska ner på stan och kolla in forsränningen, då Team Delux har en båt med. Sedan hörde jag det ryktas om sillunch i nån park och sen var det nåt mer... ah, det blir nog fint. Solen skiner och jag har kjol på mig.

Trevlig valborg på er gott folk!

It rained so hard it felt like snow

Jag älskar att planera. Helst skulle jag vilja schemalägga varenda vaken timme så jag vet precis vad jag ska göra när. Men jag följer inte mina scheman slaviskt, istället byter saker plats, tar mer tid, tar mindre tid. Aldrig skrivet i sten. Men en planering. En plan för dagen, veckan, månaden. Året. Nu har jag en plan för imorgon. Och en grov plan för resten av veckan. Och maj verkar också kunna bli rätt välplanerad. Det är så skönt att fylla tiden! Bort med alla hålrum. Om man fyller all tid med något, oavsett vad, så går den fortare. Det spelar ingen roll om det man planerat att göra är att sova, för när man vaknar och kan bocka av det från listan så är man ändå ett steg närmare listans slut. Och varje steg är en aning tillfredsställande. Hur konstigt det än låter.
Men det är därför jag har så mycket att göra. Det är därför det ibland känns som att tiden inte räcker till. För det är lättare att vara stressad över tiden än att förbanna den för att den går så sakta.
Nu är min plan att krypa ner under täcket och låta sömnen ta några timmar tid ifrån mig.
Pixel har redan lagt sig tillrätta.

Time to pretend

Klockan är elva och jag ligger som vanligt i soffan, i eftersvettningarna av en enorm kopp varm choklad. Jag måste ju bli av med mjölken. Imorgon var det tänkt att jag skulle få lite sovmorgon, eftersom Hanna inte kunde börja förrns 12. Det lät ju skitbra, men tyvärr bestämde sig min bankdosa för att sluta fungera utan förvarning. Därför kunde jag ju inte betala räkningarna. Tråkigt. Blir alltså en sväng ner på stan imorrn bitti för att byta ut den på Swedbank.

I övrigt har dagen faktiskt varit riktigt bra. Den blir ju lätt det när man får lite bekräftelse. Jag har redigerat film och Hanna har skrivit rapport. Strålande. Imorgon ska vi ha vår näst sista intervju och sedan har jag lyckats övertala O att skjutsa mig till flyget. Grannens syster matar katterna och jag borde trycka i mig de där bananerna så de inte blir dåliga...

Har peppat hela dagen med MGMT, det kanske är därför det har blivit en bra dag. Fler sånna!

This is our decision, to live fast and die young.
We've got the vision, now let's have some fun.
Yeah, it's overwhelming, but what else can we do.
Get jobs in offices, and wake up for the morning commute.

Jag vill bara bli färdig

Vi har börjat redigera på riktigt på vår film nu, jag väntar på att få in två intervjuer imorgon och möjligtvis en nästa vecka, sen tror jag att det kan bli riktigt bra. Det lutar åt en halvtimmes film, vilket är det längsta jag någonsin gjort. Tyvärr lever inte riktigt det filmade materialet upp till den standard jag skulle vilja ha... men vi ska köra det genom After Effects och se om vi kan rädda det. Det borde gå. Det ska gå! Den ska bli bra! Fem veckor kvar i skolan, nu jävlar lägger vi i en högre växel och kör på som fan.
Jag vill bara bli färdig... Så har jag åstadkommit något. Sen ska jag jobba, träna, packa och njuta av sommaren.

Cause when I take a hint
I take it pretty hard

Vecka 15

Veckan hade väl kunnat börja bättre än med att Stig-Helmer plingade på dörren och såg förvirrad ut. Klockan nio. Nu hade jag iofs redan vaknat, för jag gör det numera. Vaknar innan nio. Jag vet inte varför, det måste vara nåt fel på mig. Eller är man vuxen nu?

I vilket fall, jag satte mig till rätta i sängen och sökte några jobb. Fem mail har jag slängt iväg nu. Suck. Jag har även lagt in mig i tre databaser typ manpower-isch. Vi får se om det leder till nåt. Annars får jag sälja min kropp till forskning. Det löser sig säkert.

Nu ska jag ta och städa lite, här ser rent sjukt stökigt ut. Sen ska jag titta på One Tree Hill och låtsas som att jag inte behöver gå till skolan idag.

Hårddisksortering at midnight

Jag vill gå och lägga mig, men dum som jag är kom jag på alldeles för sent att jag måste rensa lite på externa hårddisken för att få plats med projektfilmen, och nu håller jag på att flytta runt en massa skit till de andra hårddiskarna, och det tar sån tiiiiid. Har ju haft hela kvällen på mig...

Men nu har jag i alla fall en ursäkt för att sitta och titta igenom gamla Sydneyfilmer och lyssna på gammal nostalgisk musik från back in the days. Det är tur jag har sovmorgon imorgon.

The Mo
Nostalgia Locomotive

Time, floating fast
In the odd world
The rain is pouring memories from my past
It's a huge carnaval
In my chest
I didn't know anything,
A rubber boot girl
And the queen of land
Where all the small things seems so very grand

I'm leaving tonight
Here comes the chuchu, come on
Steaming to you through the gone times
Nostalgia locomotive
It gives you a hell of a ride

Något slags öde

Ibland tror jag att du alltid kommer att finnas där i bakgrunden. Som att det är meningen att vi nån dag ska vara på samma ställe samtidigt. Som att vi måste gå våra egna vägar men att vi båda vet att de till slut kommer mötas. Inte som ett alternativ om allt annat skiter sig, utan som något som måste få tid på sig att bli rätt.
Så vi får se vad som händer i framtiden. Vad som helst kan ju hända. Möjligheter, inte hinder. =)

Vi går in i vecka 15 imorgon. Uppsalaveckan. Jag ser fram emot att träffa mina fina pojkar och Ann för lite quality time. Det kommer bli så fint så. Och en paus från Umeå. För att peppa för de sista fyra veckorna.

Temptation

Så det kan gå! Det blev en minipromenad och ännu en glass vid älven med Erica. Hon bjussade dessutom på chokladbollar och cola, vädret bjussade på sol och en aning för stor mängd vind, älven bjussade på stora isflak som flöt förbi och frestade Erica att hoppa på.
Jag provade en av de nya Magnumglassarna, den med ljus choklad. Himmel så god! Lagom mängd av allt, jag är väldigt nöjd.

Nu ska jag slöa framför tvn en stund, Dödlig Fångst går ju på sexan och jag måste förbereda mig mentalt på att spöa skiten ur lite hjärnspöken på combaten lite senare.

Söndag

Jag insåg precis att jag inte har några planer för idag, förutom att åka på combat klockan fem. Solen skiner ute, precis som igår, så kanske borde man ta sig ut en stund också. Grejen är bara att jag tycker att det är så meningslöst att gå ut bara för att gå ut. Har ju ingenting att göra ute. Skulle kunnat spela lite basket, men jag misstänker starkt att basketbollen är i Matfors.
Kanske en promenad nånstans. Om jag orkar.

Sen vill jag säga grattis till kusin I som fått jobb! Jag tror att det där kommer bli jättebra, man måste våga för att vinna. Vi går mot en fantastisk höst!