Så är den här. Den sista kvällen. Lillasyster surar för hon vill inte att jag ska åka, och hur mycket man än längtat och sett fram emot det så kan man inte hjälpa att det känns lite tungt att säga hejdå. Hon är ju ändå min lilla bäbis. Det är ju ändå min familj. Men å andra sidan, om det inte vore tungt så vore det en dålig familj. Och det är det ju inte. Det är nog faktiskt världens bästa.
Dagen har spenderats med fika hos faster, hejdå till lite släkt, fika hos H och hejdå till lite mera släkt. Sedan middag med familjen på Lörudden, otroligt gott. Sedan film och gos i soffan. För så ska det vara.
Nu väntar en vecka i London med två av mina favoritmänniskor i hela världen och sedan en 30-timmarsresa till kyliga Sydney, the love of my life. Och någonting nytt, men ändå bekant. En ny chans att få det rätt.
Dagen har spenderats med fika hos faster, hejdå till lite släkt, fika hos H och hejdå till lite mera släkt. Sedan middag med familjen på Lörudden, otroligt gott. Sedan film och gos i soffan. För så ska det vara.
Nu väntar en vecka i London med två av mina favoritmänniskor i hela världen och sedan en 30-timmarsresa till kyliga Sydney, the love of my life. Och någonting nytt, men ändå bekant. En ny chans att få det rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar