London baby!

Flyget från Sundsvall gick hur bra som helst, blundade och sen var vi framme. Sedan väntade en evighetsväntan på Arlanda som tråkade ut mig till gränsen av galenskap. Nja, kanske inte riktigt. Men tråkigt var det. Sedan klev jag på planet till Heathrow och vi backade ut från gaten. Motorn lät "brum, bruuuuum, br...uuuuu...." och dog. Piloten sa att vi behövde startkablar och vi bogserades tillbaka till gaten. En halvtimme senare var vi i luften. Med hjälp av startkablar... hm. Men fram kom vi i alla fall! Sedan begav jag mig ner i tunnelbanan tillsammans med en miljon andra människor. Bytte på Piccadilly och tog mig hela vägen till Lambeth North med mina fetväskor (och inga hissar). Där mötte jag Zandra och vi spenderade drygt 45 minuter med att leta efter vårt vandrarhem som skulle ligga på Lambeth Rd 1-5. Det visade sig att 1-5 låg i mitten på Lambeth Rd och inte i början, som man kan kunde tro... Vi checkade i alla fall in i vårt dubbelrum på åttonde våningen (med hiss) och gick ut för att leta reda på lite föda. Vi hittade en pytteliten kinarestaurang som var tokbillig och åt oss mätta på nudlar.

Nu har vi sovit och duschat och ätit frukost och om en timme ska vi möta Vicki på stationen och ta oss in till Harrods och Science Museum. Jag har lovat Anna att titta på hattavdelningen på Harrods...