Om en babyexplosion

Det känns som att jag haft jullov hur länge som helst, men inte så länge att jag längtar efter att åka tillbaka till jobbet... Jag sökte för övrigt ett jobb i Sundsvall häromdagen, som marknadsassistent, så håll tummarna!

Den 28e december fick Emelie och Cim äntligen ge efter för lilla Lunas påtryckningar och blev stolta föräldrar! I morgon får vi träffa den lilla plutten som kommer bli ofattbart bortskämd. =D

Annars verkar bebistillverkningen fullkomligt explodera just nu, i maj och juni kommer det bara forsa ungar ut ur diverse vänner och bekanta. Kul!

Om att ha jullov

Jag tycker om jullov, trots att julen inte är som den brukade vara. Det är skönt att komma hem och ta del av alla de traditioner man levt med under 26 långa år. Som det ska vara liksom, som det alltid har varit. Vissa saker vill jag ta med mig när jag bildar min egna familj, vissa traditioner vill jag starta själv.
Jag och Björn har haft en fin jul, som började redan i lördags när vi besökte hans mor och hennes man. Oändliga mängder mat och några fina klappar tillsammans med julpysslande på hög nivå blev en perfekt början på jullovet.
När det började kvällas åkte vi vidare till Björnens far för lite mer mat och en välbehövlig andningspaus med att göra så lite som möjligt på söndagen.
Till slut hamnade vi i Matfors där vi firade jul med familjen, svågern och hans mor samt mormor. En typisk julafton med massor av mat och ännu mer paket. Björn fick en gitarr och så var hans kväll gjord. Jag fick en Bamboo-ritplatta och var tvungen att åka på mellandagsrean och köpa mig en ny MacBook för att kunna använda den ordentligt (hrm...). Spontanhandlade även en apple TV för att slippa sladdar. Vi ska bli high tech hemma!

Nu är Björn hemma i Jämtland igen eftersom han jobbar torsdag-fredag, själv har jag semester och försöker hinna så mycket som möjligt som vanligt. I dag har jag hunnit mysa med mormor och träffat gymnasietjejerna en sväng. Det är så långt mellan gångerna!

På lördag åker jag västerut igen, hojta till om ni vill ses innan dess!

Working 9 to.... 7?

Jag är inne på min femtonde övertidstimme på tre veckor och jag undrar när allt ska bli som vanligt igen. Det känns som att jag mest jobbar, sover och äter. Ja, förutom helgen som var ett välbehövligt andningshål då vi var på julmarknad och hann med en simtur.
Jag har en musarm som värker och spänner, en trötthet som liksom aldrig släpper och en enorm brist på tid. Det är så klyschigt att säga att man inte har tid, för alla människor har ju tid, det handlar om prioriteringar. Men jag har inte tid att prioritera, så det som råkar finnas till hands när tröttheten släpper för en stund och luckor i almanackan öppnar sig får bli det jag tar fasta på.
Sånt som andra planerar åt mig går också bra, till exempel ska jag och världens finaste Björn på bio imorgon eftersom han så desperat vill se The Hobbit precis när den har premiär och jag ändå ska jobba över till sju och alltså redan är i stan. Det är nästan så det inte känns som att det är lönt att åka hem efteråt, kanske ska sova i vilorummet på jobbet istället...

Som jag längtar till jul! Själva julafton är dock inte huvudnumret i min längtan, det är snarare så att en och en halv veckas ledighet låter som balsam för själen just nu. Jag kommer finnas hemma i Matfors i sisådär en vecka, så ni som vill leka hör av er i vanlig ordning.

I morgon är det 12.12.12, ett datum man som annonsproducent redan tjatat ut med alla guldsmedsannonser, men som ändå känns lite speciellt. Tid för nystarter kanske?

Nu blir det till att slänga ihop några fler annonser innan hemgång 19.14

Avslutningen av det polisiära ärendet

Igår fick jag ett samtal från Åklagarmyndigheten och genast blev jag 20 år äldre. Vem får samtal från Åklagarmyndigheten liksom? Hur ofta händer det?

Nå, det var i alla fall en mycket vänlig ung man (jag bara antar att han var ung, jag är inte synsk eller så. Vad jag vet) som ville fråga om jag möjligtvis kunde tänka mig att justera mitt ersättningskrav från ligisten som använde mitt VISA-kort. Han hade nämligen erkänt att han använt kortet, men påstod att han bara hittat kortet och inte resten av plånboken. Den unge åklagaren menade att motsatsen var mycket svår att bevisa, så det kanske var bäst att sänka kravet till att gälla endast de uttag han gjort. 

Jag är i grunden en mycket förstående människa (skratta inte!) så nog insåg jag att det kunde bli en himla massa arbete för några hundralappars skull om jag skulle stå fast vid mitt krav. Jag gick med på att endast yrka ersättning för uttagen, vilket jag redan fått tillbaka från banken, under förutsättning att ligisten blev dömd efter konstens alla regler. Den unge åklagaren lovade att så skulle ske och sa att han troligen kommer få en villkorlig dom och böter. En villkorlig dom innebär alltså att han kommer finnas i brottsregistret, och det är där han hör hemma enligt mig. 

Vilken ofantlig miss från hans sida. För 628:-...