9 1/2 timme kvar

... av arbetspasset. Av vilka jag tänker sova 9.

Jag är bränd. Sådär brännande kräftröd som man blir när man sitter ute i gassande sol i nästan sju timmar. Jag var inte riktigt beredd på att S skulle vilja åka till brännbollsyran idag med, men det skulle hon tydligen, och därför blev det som det blev. Men det är en sån där skön smärta, som träningsvärk ungefär, för man vet att det kommer bli fint till slut. Skillnaden är väl att man inte får cancer av träningsvärk... Ja, jag ska nog åka på apoteket i veckan, och köpa lite solskyddskräm. Jag kan ju inte använda den jag hade i Australien, då blir man verkligen rosa. Den var hemsk, man fick som ett tjockt lager rosa gegga ovanpå skinnet och ingenting fastnade. Vattnet bara rann av.

Jag är så himla trött, somnade i soffan på jobbet förut. Därför orkar jag inte gråta om Z just nu, men det kommer. Hon åker på tisdag. Ni får höra klagosången när ni minst anar det. Men nu ska jag faktiskt sova.

Och Ida... gör du?

Let's give it another try

Pörskans vad det ska vara svårt att sova då. Jag var verkligen trött idag, och tänkte att en tidig kväll skulle göra mig gott, men kroppen och knoppen höll tydligen inte med. Så då passar det ju fint att blogga av sig lite sånt som upptar den extremt begränsade ytan innanför skallbenet.
Även fast det mest är samma gamla vanliga historier. Jag fick höra idag att jag fått en ny läsare till bloggen, på grund av min fräcka skrivstil. Jag tar till mig... berömmet?... och hälsar dig välkommen. Det är dock fortfarande 9 personer jag inte vet vilka det är. Fast som ni märker så påverkar det ju inte nämnvärt vad jag skriver. Jag kan helt enkelt inte begränsa mig så, istället får alla lämpliga och olämpliga människor där ute läsa hur mycket de vill. Tänk vad mycket man kan lära sig om mig och mitt ofantligt spännande liv genom att läsa min blogg! Nästan mer än när man träffar mig på riktigt.

Anyways, jag vet att ni alla håller på att spricka av längtan efter nästa rafflande uppdatering, så här kommer den senaste tiden i korta ordalag:
Torsdag var det skola och sånt där, jätteskoj. Sedan jobb från fyra. Jag städade hos S, sedan kollade vi på So you think you can dance-finalen och jag blev lite småsur på att Daniel inte gick till slutfinal, menmen. Mona vann iaf, och hon var duktig.
Gick av jobbet åtta imorse, varpå jag drog vidare till skolan, via duschen hemma. Jag satt faktiskt själv i Flash idag, trots mina begränsade kunskaper, och jag kunde faktiskt det mesta själv! Jag måste ha lärt mig något ändå. Gjorde en del! Sedan tvingade jag Musten att byta bromsvajer på min cykel, eftersom jag nu har cyklat i två veckor utan bromsar. Det tog lite tid, men jösses vilka bromsar jag har! Nästan farligt, jag har fasen inte kunnat bromsa ordentligt sen jag var tretton. Sedan hade Ogge tjatat på att jag skulle dra till ängarna och möta upp några i klassen som var och kollade på brännbollsyran som härjar i Umeå den här helgen. Sagt och gjort, jag drog dit och vi satt i gräset och det var kallt men rätt trevligt. M underhöll mig med sina planer på att gifta sig med hela Barba-laget som spelade på planen framför oss. Var väl där till fem nångång, sedan promenerade jag med Ogge hem. Han försökte även övertala mig att följa med ut och festa ikväll, men som den torra nykterist jag är tackade jag bestämt nej. Dels för att jag inte är överförtjust i hälften av människorna där, men mest för att jag ska jobba 24timmarspasset imorgon.
Istället blev det kladdkaka och en kopp te framför en skitfilm där alla bara dog. Ja. Och sen sängen då. Nu.

Och andra nyheter: Yes, ni behöver inte oroa er längre, Internet ingår i rummet i Sydney, ni som är uppe mitt i natten kommer att kunna prata med mig på msn, jag lovar. Nångång. Om jag inte är ute och letar hunkar. Risken är stor. Jag lovar, där nere går det tre hunkar på varje ful jävel. I like my odds.

Men jaja, imorgon jobb som sagt, så jag ska väl göra ett försök till med sängen. Tar med mig mackie på jobbet tror jag. Jag laddar för ett tårdrypande inlägg om hur mycket jag kommer att sakna Z när hon flyttar till sin sviniga pojkvän i england. Det kommer att bli intensivt, bäst ni är beredda med pappersnäsdukarna.

Jag har förresten kommit att tänka på ett citat från ett annat liv, de senaste dagarna har det dykt upp i huvudet om och om igen, även om det är känt för att poppa upp lite oregelbundet annars också. Men just den här veckan har det varit väldigt ofta.
Ni som känner mig har säkert hört det, men ni har ingen aning om var det kommer ifrån. Visst är det spännande?

"Jag sover inte, jag blinkar bara långsamt"

Strukturerat, wouldn't you say?

Först och främst:
Erika: Jag är lätt på picknick! Det låter awesome, och precis vad jag högt och tydligt basunerade ut idag för alla som ville höra. Yes, picknick it is. För övrigt har vi också avslutning på onsdag, så det är lugna gatan med lite senare tid. =)

Ja, och nu till dagens poäng:
Vad är grejen med det här?! Skolka i 15 år och ändå kassera ut en rätt saftig summa. Är det kanske det man ska satsa på? Det är ju nåt fel på världen om man kan få pengar för att ha vägrat jobba. Till och med värre än att få pengar för att sova.

Och så uppdateringen:
Jag var på jobbmiddag idag, en afton jag trodde skulle bli långdragen och krystad, men det visade sig vara jättekul! Vi pratade på allihopa, och bjöds på en helt fantastiskt god middag bestående av västerbottenpaj med sikröra till förrätt, potatisgratäng med renstek till varmrätt och slutligen, efter att ha smält maten med en promenad till vattnet och sett hunden bada, chokladkladdkaka och prinsesstårta. Vi firade även P som fyller 30 nästa vecka. Så himla gött. Så spelade vi boccia och jag och Sanna fick storstryk. Men det gjorde inget. Vi satt ute också, så jag har nog blivit rätt solbränd i ansiktet. Det stramar lite nu iaf.

Nytt om Sydney:
Jag fick reda på att boendet är fixat i alla fall! Jag ska bo i ett litet rum i ett hus med fyra andra människor och vi delar på kök, tvätt och badrum. Men med fem personer i huset så känns det ändå rätt lagom. Jag vet inte om internet ingår, men jag håller på att kika på det. Enda kruxet är att jag måste betala en deposit på 5600:- så fort som möjligt. Illa. Jag vet inte hur det ska gå till. Jag kanske måste ringa pappa och gråta lite. Jag får ju CSN som ska gå till sånt, men inte förrns tidigast tre veckor innan kursstart, så det kan jag ju inte vänta på. Men aja, det löser sig nog.

Nu har jag uppdaterat nog. Ska försöka sova lite, även fast jag inte har lyckats somna innan två på nästan en vecka. Imorgon blir det skola för halva slanten och sen jobb på kvällen.
Det är snart sommar!

Slowly I'm loosing your face

"Blääää" är det ord som oftast springer maraton innan för pannbenet när jag hör om er. Vad ni gör, hur mycket ni tycker om varandra, hur ni är allt för varandra. Och det är inte rättvist, jag vet, jag har egentligen ingen anledning att känna så. Men det gör jag. Och vad jag än gör för att fylla hålet efter dig, det som ändå är där trots att vi gör vårt bästa för att inte låtsas om det, så saknar jag det där som jag trodde att vi alltid skulle ha. Men som vi kanske aldrig har haft. Varför har vi inte det? Eller har vi det? En gång i tiden trodde jag det, men jag är inte säker längre. Och det spelar ingen roll hur mycket liv jag försöker leva, det jag har räknat med ända sedan urminnes tider är ett liv där vi är tusentals mil närmare varandra än vi är idag. Men vad vet jag, framtiden är ju ännu inte skriven.
Ibland hatar jag att bo i Umeå.

Ibland är jag rädd att jag blir kvar här. Det talas bland Opti.bones om att starta företag tillsammans. Seriösa diskussioner. Alla är peppade. Jag känner att det kan vara en riktigt bra idé, vi fungerar ju bra som grupp och vi har de flesta beståndsdelar som krävs för att kunna bli framgångsrika. Däremot är jag tämligen säker på att jag skulle vilja brutalt mörda samtliga pojkar efter ett tag. För oavsett hur mycket jag trivs med dem så driver de mig till vansinne ibland. Ganska ofta. Jag tror att det blir bra med en riktig paus från dem nu. Lite drygt ett halvår. Så kanske jag kommer tillbaka och minns varför jag tyckte om dem.

Idag hade vi gästföreläsning med vdn för North Kingdom, vilket var jätteintressant. Men jösses. Jösses. Vi har en enormt lång väg kvar. Och när han rabblade områden så insåg jag att jag inte var tillräckligt intresserad av något av dem tillräckligt mycket för att bli "expert". Förutom projektledning. Jag tror verkligen att det är min grej. Delegera och leda, hålla samman och kontrollera. Men det skulle ju ändå vara kul om man kunde något... Kanske jag borde ge mig i kast med Maya igen, för att fräscha upp kunskaperna innan min Animationskurs. Men det är inte lika kul när det går så trögt på bärbara. Jag behöver en iMac, det är verkligheten. Synd att jag inte lever i den.
I vilket fall, han sa att om man skulle ha nån chans att få jobb inom branschen så krävdes det en portfolio. Jag har ju min portfolio nu, men... jag har ju inget vettigt att lägga upp där. Tryckte ju in en massa bara för att Eva skulle bli nöjd, men det mesta är ju skit. Det enda jag är riktigt nöjd med, som jag har gjort själv, är mina foton, en del av dem. Och dem kan jag ju inte söka projektledarjobb med... Jag måste visa att jag kan något i alla program, göra något riktigt snyggt åtminstone en gång. Men jag kan ju inget!

Anyways, nu ska jag sova, imorrn blir det fortsatt arbete på grupparbetet och lite ananaspaj. Sedan är jag bjuden på middag med jobbet, så gratis mat... woho!

Sov gott people.

I’m wishing on a new moon
Something better’s coming
It’s coming soon
I feel it coming

The end of crossmedia

Så var det klart. Eller ja, allt jag orkar göra är gjort. Jag tror att jag har svarat på alla frågor, räknat in alla begrepp och teorier, refererat och källhänvisat och allt vad det heter. Jag tror att det räcker. Det borde räcka. Om det inte räcker så har jag förhoppningsvis halva juni på mig att göra om och göra rätt. Det räcker definitivt. Så nu ger jag upp. Crossmedia design är färdigt. Eller ja, typ. Grupparbetet kvar, men det borde bli klart nu i veckan. Och sedan är det sommarlov. En stund.

Jag är inte riktigt redo. Men jag blir väl.

Storytelling und so weiter

Jag är inne på min tolfte timme nu. Tolv timmar av nästintill konstant plugg. Jag har fått ihop snart fyra sidor. Av minst 10. Jag känner mig en aning rostad. Men det är lugnt. Det löser sig. Har ju till på tisdag på mig.
H pushar mig dessutom att jobba hårdare och längre. Det är rätt nice. Tänk vad lite jag hade hunnit annars. Jäkla skitfrågor. Fråga tre är ju som att göra fem veckors arbete på ett dygn.

Anyways... åt helvete med det där.

Idag visade jag lägenheten för en Maria. Hon verkade ordentlig, och det var ju skönt. Dessutom var hon definitivt intresserad, tyckte att lägenheten såg fräsch och mysig ut. Dessutom gillade hon hyran och läget. Hon skulle höra av sig inom en vecka med svar. Så vi får se.
Ingenting är omöjligt.

Nu tänker jag skita i det här och sova en stund, för det är fan inte lätt att vara medieproducent i dessa hårda tider. Det är fan inte lätt att vara. Punkt.

Empire of evil!

Är vi nöjda? Nej det är vi inte. Inte ens nästan. Ryssland?! Nästa år kommer hela Europa att bjudas på vodka och borstj när allt vi vill ha är pyroteknik och paljetter. Okej, de hade tydligen lagt ner en sjuk mängd pengar i låten, så de förtjänade väl att vinna. Och lite coolt med en världmästare i konståkning på scen. Lite. Jag tycker ändå att Frankrike skulle ha vunnit, han hade nog den enda riktigt bra låten i eurovision på många, många år. Franskpop när den är som bäst. Men det gick ju ännu sämre för Frankrike än det gick för vår alien.
Jag undrar om Charlotte gick hem och grät efteråt. Det skulle inte förvåna mig. Sluta använda så sjukt mycket smink och klipp en lugg för att dölja din galna panna! Då kanske det går bättre nästa gång.

Gårdagen var ändå rätt okej, jag fick en del gjort. Satt med tentan större delen av dagen, O kom hit och diskuterade lite, så jag fick till några stycken till. Inte vet jag om det var så mycket lönt att han var här, men det är alltid roligare att ha sällskap.
Sedan var det tänkt att jag och H skulle åka till en i klassen och kolla på schlager, men H kände sig ovälkommen eftersom hon hade fått tigga sig in, och jag tycker ärligt talat inte så mycket om dem som var där, så vi planerade snabbt om och åkte hem till henne istället. Vi bänkade oss i hennes säng med cola, chips och cashews och så var kvällen räddad. Vi var båda överens om att Frankrike var bäst. J kom lagom till röstningen och sen var det helt plötsligt slut.
Ja, men det var himla mysigt!

Idag är det fortsatt tentande, inga undanflykter.
Jag bjuder en hundring till den som vill skriva färdigt min tenta. Deal? Någon?

Complete chaos

Hela mitt jag skriker bara Nej, nej, nej!! när jag tvingar mig själv att återigen sätta mig vid köksbordet med artikelkompendiet uppslaget framför mig och worddokumentet öppet. Jag vill inte, jag vill verkligen inte. Jag har inget fast grepp på det här, det känns som något diffust som bara flimmrar förbi ögonen när jag försöker sova, jag kan helt enkelt inte landa det. Ändå känns det så enkelt, så självklart, när jag läser artiklarna. Men det fastnar inte. Jag läser frågan och glömmer sedan bort vad jag läste. Jag letar passande begrepp i kompendiet men minns inte vad det är jag letar. Det hela är kaos. Fullständigt kaos. Vem styr upp det här?

Jag måste skriva klart en fråga idag. Jag måste!

So friday you say...

Det är fredag. Tanken var att jag skulle jobba med hemtentan hela dagen. Ni kan ju gissa hur det gick. Först och främst fick jag prata en stund med E i telefon, skönt att få höra från hennes sida hur allt ligger till i detta enorma kaos som jag på något sätt har lyckats snubbla rakt in i. Ja, nu vet jag att hon lever och mår bra, och det är egentligen allt som spelar någon roll. Sedan fick jag prata med Anna ett tag också, det är alltid lika trevligt. Jag gillar Anna, det vore tråkigt om hon inte fanns. Fast det gör hon ju, och det är bra. Eh... Puss!
Sedan blev jag himla sugen på att gå på marknad, så jag tvingade med mig H ner på stan, trots tentan som hänger över våra huvuden. Jag köpte rökt fläskfilé och bromsvajrar till cykeln. Sedan fikade vi, fastän jag inte har råd. Det var i det hela taget en rätt korkad dag, fast ibland behöver man göra dumma saker för att orka göra bra saker sen. Efter det tog jag mitt presentkort och åkte på Maxi och handlade mat! Det var awesome, köpte en massa smaskigt och blev inte alls fattigare. Så gött.
Jag kom hem vid fyratiden, och då satte jag mig faktiskt vid köksbordet och pluggade lite. Skrev nääästan en halv sida..... Jäkla skitfrågor. Vid sjutiden kom jag på att jag var hungrig, så jag gjorde spenatlasagne. Den blev himla god, fast det skulle ha varit lite bacon i den. =P

Anyways... lite film nu, sedan lite sova, sedan lite frukost, lite plugg, lite tvätt, lite mer plugg, lite schlager, lite sova, lite plugg, och jaa... sen är väl helgen slut. Yay...

Dagens

Insikt:
Mörka ljus brinner fortare än ljusa.
Häftigt.

Ord:
Surrealistiskt.

Crossmedia Interaction Design

Tur man har ett fräsigt jobb där man får sitta och undvika hemtentan i möjligaste mån. Jag har läst halva Christy Denas artikel om CMID. Den är jätteintressant och jag hatar varje ord. Idag önskar jag att jag hade min fantastiska pluggassistent hos mig, men som bekant så har hon övergivit mig och blivit vuxen. Eller ja, det är vad man kan tro i alla fall. Tur jag har några år på mig innan jag också blir sådär vuxen.

Nu är jag less på att rota runt bland äckliga chilinötter på jakt efter goda cashews, så nu tänker jag gå och ta mig en kaka istället. Så det så!

Enjoy kvällen.

Mat i några dagar till!

Åh, jag kan inte beskriva den ofattbara lättnad och lycka jag kände när jag som genom ett trollslag insåg att det presentkort på ICA som jag fick i julklapp från jobbet och som varit borta i lite drygt fem månader självklart låg inkilat mellan kylskåpet och bänken. Hur jag i överhuvudtaget kunde komma på den idén är fortfarande en gåta, men se på fasen, där ligger faktiskt det efterlängtade kuvertet och bara väntar på mig. Fyrahundra kronor, precis när jag som bäst behövde det. Ibland har man tur.
Jag funderar på om jag inte är lite synsk i alla fall.

Jobbar för övrigt för fullt på att fixa en schlagerdejt till på lördag, nu när jag ändå inte jobbar i helgen. Det lutar åt att det blir schlagerparty med några från klassen. Vi får se, vi får se. Jag råkade tydligen erbjuda dem att komma hit, men om jag känner dem rätt så är inte det intresset enormt.

Anyways. Sömn.

Schlagerdiarée

Herregud, varför utsätter jag mig för det här, år efter år efter år? Det blir inte bättre, snarare tvärtom. Om jag tyckte att jag hade blivit audiovisuellt våldtagen förra året så är det ingenting mot för vad jag förväntar mig bli i år. Och det har ändå bara börjat. Jag talar förstås om Eurovisionschlagerfestivalen. Första kvaltävlingen ikväll, och jag har bara sett de fyra första bidragen. Ingen av dessa fyra kunde ta en ren ton, och nu verkar det som att bidrag nummer fem är en falsksjungande blandning av stilikonerna The Hives och, i Luuks ord, en pojkbandsversion av Kent. Jag kan se svaga tendenser att vilja likna Green Day också. Men det är en mix som aldrig kan bli bra. Inte ens bruden som lallar omkring i ett sönderklippt lakan kan rädda det här.
Och förlåt, men vad är grejen med låtsasspråk? Appropå låt nummer sex.
Jag blir illamående. Och aningens sugen på en polkagris... Ni skulle fatta om ni såg hennes klänning.

Anyways... jag har ingen ork för hemtentan riktigt än. En vecka kvar. Jag litar på mina stresskrivarskills.

Jag kanske borde städa och diska istället för att kolla på den här skiten. Det skulle ju onekligen behövas.
Förresten så ville inte sköterskan ha lägenheten, hon hade hittat nåt annat. Bitchigt.
Herregud, jag har verkligen ingenting vettigt att skriva. Tror jag har en släng av OCD som måste skriva hela tiden. Yay.

All men are pigs

Ibland finner jag vissa saker störande. Lite hycklande. Men jag ogillar det i tysthet, för jag får inte ha några åsikter i frågan.

Jag ska i alla fall bli en bitter gammal nucka som hatar män. Jag är redan på god väg. För mycket relationsprat idag, då man får agera psykolog åt både det ena och det andra hållet. Och slutsatsen jag kan dra av alla dessa relationsproblem är att män är svin och förtjänar en spark i skrevet för det mesta. Och dessutom har jag insett att det alltid är kvinnorna som nöjer sig, som tror att de inte kan få bättre, fastän männen de nöjt sig med lämnar allt att önska. Jag säger Våga dissa de som inte är bra nog! Visst, du kanske också blir en bitter gammal nucka i slutändan, men då är vi ialla fall två, så vi kan spela Fia med knuff tillsammans och äta skorpor. Jag tar med mig te.

Potentiell stalker?

Håhåjaja. Jag har fått några svar på de 104 mail jag skickade iväg i lördags. Tre positiva svar, en 30årig sköterskestuderande, en 20årig student och ett gift lesbiskt par med tre katter och en hund som hittills har varit intresserade. Jag gillar sköterskan mest tror jag, men tjugoåringen verkar mest på. Hon vill komma och titta på den i veckan. Det kanske börjar lossna nu. Om jag bara kan få svar från UWS om jag får nånstans att bo. =P Sedan borde verkligen mitt eCoE-nummer komma snart så jag kan fixa visum.
Vidare ska jag betala resten på flygbiljetten innan sista maj. Det svider, men det får gå ändå.

Jag har även upptäckt nackdelarna med att annonsera på blocket och lägga ut sitt telefonnummer. Igår, klockan ett på natten ringde mobilen, i andra änden fanns en äcklig gubbe. Han var intresserad av lägenheten sa han, och ville komma och kolla på den. Då. Jag sa att jag tyvärr låg och sov, så han fick ringa tillbaka under dagstid. Nedan följer en del av samtalet:
Fyllot: "Men det kan ju vara trevligt att småprata lite"
Jag: "Jo, fast jag måste ju sova vettu"
Fyllot: "Sova nu?!"
Jag: "Jo, det är ju mitt i natten, jag ska upp tidigt imorgon"
Fyllot: "Jaha, men du skulle bara hyra ut lägenheten till årsskiftet sa du?"
Jag: "Ja det stämmer"
Fyllot: "Jaha... Men får man komma och kolla på den då?
Jag: "Ja inte idag! Du får ringa igen imorgon. Nu ska jag sova förstår du"
Fyllot: "Jaha... då ringer jag klockan tio då"
Jag: "mmm, okej. Gå och lägg dig nu."
Fyllot: "Jaa, jag ska gå och lägga mig. Jag älskar dig Sofia. Jag ska gå och lägga mig och tänka på dig nu, får jag det?
Jag: "Jag kan väl inte hindra dig... "
Fyllot: "Då hörs vi imorgon då. Sov gott Sofia"

Och tro på fan... han ringde nyss. Jag svarade inte dock. Jäkla äckelgubbe. Jag ska googla honom.

Nu ringer han igen.

Sport

Jobb, jobb, jobb. Ibland känns det som att jag inte gör annat än att jobba. Fast det är nog mest för att jag jobbar så långa pass. Idag har jobbet bestått i att promenera en sväng, göra pannacotta och laga paj. Dessutom har det varit en ständig sportkommentator i bakgrunden, S har nämligen ägnat mest hela dagen åt att kolla på tv. Först fotboll, Umeås damer mot Frankfurt. 1-1 och fördel Frankfurt på bortaplan nästa vecka. Sedan handboll, där vann eeh... det ena laget... mot det andra... Tror att det var några klubblag från Ryssland och Österrike som spelade. Totalt ointressant. Och nu är det dags för bronsmatchen i hockey, Sverige-Finland. Ni som känner mig vet ju hur sportintresserad jag är. Jag spenderade de två första matcherna i Ss soffa, sovandes.

Sedan dess har jag ätit paj och pannacotta, druckit te och gnagt på cashews. Imorgon slutar jag elva och då ska jag tvinga Jo att spela lite basket med mig.

Idag har jag även mailat 104 personer på Blocket och frågat om de vill ha min lägenhet till hösten. Hoppas att nån svarar. Det vore lite konstigt om INGEN svarade. Spännande är det i alla fall.

På tisdag, på torsdag

När jag blir rik tänker jag vägra att jobba morgnar före klockan tolv. Det är döden att kliva upp tidigt när allt man vill göra är att sovasovasova. Jag är trött hela tiden numera, och det märks. Fast när jag har fått sova ut ordentligt en dag så brukar det lösa sig.
Idag är det alltså jobbet som gäller, 26timmarspass. Jag hade fått för mig att det var ESC-kvalet ikväll, men jag hade jättefel. Det är tisdag och torsdag som gäller, Sverige tävlar på torsdag. Synd, för jag hade räknat med att inte behöva göra så mycket alls på jobbet idag, bara sitta och slöa framför ESC och gnaga på lite popcorn. Nu vet man inte vad som händer.

När jag jobbar både torsdagskvällen och lördag dygn är jag hemma väldigt lite, eftersom jag är i skolan hela fredagen också. Katterna blir väldigt uppmärksamhetssökande när jag väl är hemma då, och de har massor med energi. De galopperar omkring i lägenheten och jagar varandra. Helt okej, så länge man inte snubblar på dem, vilket faktiskt händer rätt ofta.

Nä hörni, jag måste väl ta och gräva fram lite frukost. Och lunch. Och middag. Fy så jobbigt.
Vi lär väl höras senare.

Senaste nytt

Igår fick jag brev från CSN med besked om att jag kommer få en fin summa pengar i juni som ska räcka året ut. Snällt av dem. Idag fick jag mitt internationella körkort från Motormännen. Och dessutom fick jag äntligen iväg housingansökan! Nu återstår bara att få min eCoE-kod, ansöka om visum och skicka in papprena om airport pickup. Och hyra ut lägenheten... Vill du ha den?

Idag är en trött dag. Jobbade natten och åkte sen direkt på skolan för en handledningstid med fröken Bodén. Sedan jobbade vi vidare med Zingo-projektet, jag gjorde lite loggor och Y och M redigerade film, när de inte gjorde annat skit... Män.
M gjorde ett fint flashpussel, hon är rätt praktisk att ha i gruppen ändå.


Ikväll ska jag inte göra annat än att slöa, glo lite rulle, och deppa över det faktum att det snöade idag. Yay...

Why don't you just shoot me?

Jag hade rätt om föreläsningen. Den var rena döden. Och nu måste vi redovisa det bajs som vi fick i uppdrag att göra gödsel av. Imorgon klockan åtta. Det är rent pinsamt hur jobbigt jag tycker att det här är. Vi lade ner absolut ingen energi alls på den här uppgiften, eftersom den inte är betygsgrundande whatsoever. Men det är ändå sjukt jobbigt att ställa sig framför hela klassen och redovisa något som man vet är skit.

Anyways. Dryg dag idag. Är lite trött.
Men sjukaste programmet på tv nu. Kändisrehab. Folk är så korkade.

Btw. Allt är precis som förra året. För mig.

Morgon i chokladfabriken

Fruktfröjd och en halv marabou mjölkchoklad till frukost. Jag är sannerligen ingen nyttig människa. Dessutom en stark ovilja att röra mig mer än tre meter åt gången. Därför jag först samlade kraft i sängen i tjugo minuter och sedan avancerade till soffan. Morgoninternet ni vet, kolla alla bloggar, aftonbladet, klassforumet och trots att jag inte är stolt över det, facebook. På både aftonbladet och facebook möts jag av beskedet att Algot från Sundsvall som har varit försvunnen på Bali har hittats död. Godmorgon, liksom. Ingen jag kände, men jag har liksom råkat glida in på facebookgruppen som har uppdaterat om nyheter.
Är det bara jag eller händer det en jäkla massa skit just nu? Cykloner och barnamord och jordbävningar och jag vet inte allt. Världen är korrupt.

Gårdagens femtonminutare på abslidern gav tydligen resultat. Axlar och nacke har lite värk just nu. Skönt när det tar lite, men varför kan man inte få träna utan träningsvärk nån gång?
Ikväll ska jag försöka lattja lite med basketbollen.
Men först en sväng på skolan för en troligtvis djävulsk föreläsning och lite redigering till reklamfilmerna vi spelade in igår. Min gissning är att vi måste ta om nånting. Det är tur att vi har fått in en fot i Lärarhuset nu så vi kan gå dit och smöra till oss en bluescreenramp.
Ja. Sånt är läget.

Kläder?

En doft av apelsin

Imorse var det föreläsning klockan tio, något jag inte direkt hade sett fram emot, men ändå accepterat. Dock ville någon högre makt tydligen inte att jag skulle gå. Jag vaknade inatt och kikade på klockan, den stod på strax efter tre, så jag vände på mig och somnade om. Nästa gång jag vaknade tyckte jag att det var väldigt ljust och att jag var en aning för utvilad. Jag kollade på klockan igen, den stod på tjugo över fem. Men, den här gången såg jag att det blinkade! En snabb titt på väggklockan sa mig att klockan i själva verket inte alls var tjugo över fem, utan kvart över tio. Mitt i natten hade alltså strömmen gått i hela lägenheten! Så det är klart att klockan inte ringde. Jag missade föreläsningen, men fick istället en trevlig pratstund med Anna och Elvis och lite städning gjord. Lika väl det, för när jag kom till skolan fick jag höra att föreläsningen hade varit förjävlig. Så tokigt.
Men efter föreläsningen var jag i alla fall på plats i Opti.lab för att förbereda inför dagens filmning. Dagen blev lång, med mycket ljussättningsövningar, en del svettigt filmande och en ständigt efterföljande doft av apelsin. Helt okej alltså.

Till middag blev det nån skum gratäng med philadelphiaost, köttfärssås, champinjoner och tacosås tillsammans med nachos.
Det var ju mat i alla fall.
Sedan en kvart på abslidern. Jag är så himla duktig.

Jo, jag är bitter

Jag tror jag ska börja spela på lotto. Vinna lite cash. För om det gamla ordspråket stämmer så borde jag ha en sån fruktansvärd tur i spel att jag kan bli miljonär på en vecka.
Det är ett ständigt återkommande ämne det här. Inte att börja spela på lotto alltså, men den andra delen av ordspråket. Jag ska inte dröja mig kvar vid det, för det finns egentligen ingenting nytt att tillägga. Mer än att det är vår och varför drabbas alla av vårkänslor utom jag? Ibland hatar jag er alla. Som en äkta bitter kärring bör göra.

Z sa idag att jag borde göra en film om vår relation. The impossible lovestory. "They could never be together" eller något liknande. Jag sa att vi skulle kunna fungera ihop, om det inte var för de små detaljerna att hon har pojkvän och jag har två katter som skulle ta död på henne inom en vecka. Ja, och så det faktum att ingen av oss är böjda åt det hållet. Synd, för i övrigt är hon perfekt för mig. Lagom nördig och lat.

Jag börjar känna smått panikångest över att jag ännu inte har skickat in min housingansökan. Dumma I-paynummer, varför krånglar det? Det är fan att det aldrig ska vara enkelt nånting. Det kommer sluta med att jag får övernatta på en bänk nånstans. Det är tur att det är hyfsat varmt. Hoppas att det inte regnar.

Att uppfylla förväntningar

Igår var det bröllop i Matfors. Jag var utsedd till hovfotograf och hade därför den stora äran att fota brudföljet både innan själva vigselakten och under den. Samt på festen efteråt. Grejen med att gå en medieutbildning och äga en vettig kamera är att folk liksom förväntar sig att man ska vara proffsfotograf och att de kan beordra en att fota saker åt dem, eftersom man ju förväntas tycka att det är roligt, samt att de kan få ut fina bilder billigt istället för att anställa ett dyrt proffs. Och konsekvensen av detta är att man själv aldrig får uppleva händelserna som vanligt folk, som enbart publik och släkting. Istället är man uppi allt och koncentrerar sig mest på att få till bra bilder eftersom det värsta som kan hända är att uppdragsgivaren blir besviken på bilderna och man får skämmas. Man missar alltså halva upplevelsen, vad det nu må vara. Samtidigt kan det ju vara en positiv grej, man får en annan vinkel än alla andra, kanske en närmare inblick. Man ser saker på ett helt annat sätt. Som nu på bröllopet när jag faktiskt stod framför brudparet för att slippa få hundra bilder på deras ryggar. Jag fick istället full-frontal-bilder hela tiden, vilket var mycket bättre ur ett rent fotografiskt perspektiv. Dessutom fick jag dela en intim upplevelse med brudparet på ett helt annat sätt än resten av släkten, eftersom jag faktiskt hade ögonkontakt med dem då och då. Ett par nervösa blickar och snabba leenden med faster A-K, bland annat. Tyvärr innebar det också att jag stod mitt framför publiken där alla kunde se mig precis hela tiden. Jag ansträngde mig för att vara osynlig, rörde på mig så lite som möjligt och tog av mig skorna för att inte klackarna skulle höras. Mamma sa att jag var väldigt diskret, så jag får väl vara nöjd med det.
I alla fall, det jag ville ha sagt var att det är väldigt svårt att vara en i mängden när det gäller sådana här liknande händelser numera. Svårt att bara få vara släkting. Istället är man anställd fotograf och har förväntningar att tampas med. Utmaningen att fånga känslorna på bild, fånga ögonblicken som uppdragsgivaren vill minnas efteråt. Det är lite tråkigt att aldrig få slappna av.
Men, jag tycker ju om att fota, och jag tycker om att hjälpa till, och det är för det mesta kul att ha en större roll i viktiga händelser. Vara lite speciell. Så jag antar att jag får väga det goda mot det onda och fortsätta vara hela tjocka släktens personliga fotograf. Även fast jag egentligen inte är så himla duktig...

Photoshoot i gräset

Idag har det varit kalas. Ingen omvälvande anstormning direkt, men det hade jag inte väntat mig heller. Men Ida och familjen var här ett tag, och sen kom Hasselsborna och farmor också. Jag är så kär i Arvid, han är finaste ungen i världen. Utan tillstånd från Ida tänker jag lägga upp en bild här, för den blev så himla charmig. Min modell. =D
Jag har förätit mig på kakor och tårta. Och grillat kött. Men det har varit nice, så jag är nöjd. =)

Nu känner jag mig lite smått halvtrött. Imorgon ska jag ta en liten sovmorgon, sen en dusch och sedan ska jag fota bröllopsparet nere vid marmen innan jag åker hem och gör mig vacker inför bröllopet.

Nu: sömn.

Klarhet

Matfors.
Det är mycket djur här.

Mycket människor också.

Visionen

Jag har ingenting att göra! Tråkigaste jobbpasset ever. Jag kollade på tv en stund när jag kom, sedan lagade jag mat åt S, sedan satte jag mig vid dator och efter en stund diskade jag. Och efter det... satt jag vid datorn. Justja, jag har fikat också, två koppar te och tre kakor. Samt lite nötter.
Det låter som att jag har världens softaste jobb, och det har jag också. Folk som säger att de inte skulle palla att jobba som assistent på grund av den intimhygien vi måste sköta är dumma i huvudet. Det är en litenliten del av jobbet och man vänjer sig sanslöst fort. Hur ska ni någonsin kunna skaffa barn om ni inte kan torka någon annan i rumpan? Assistentyrket har ungefär en miljon fler fördelar än nackdelar. Att tjäna pengar för att kolla på tv, bara en sån sak. Ni förstår inte hur bra jag har det. Sen att man kan få jävliga brukare är en annan sak. Man har alltid chansen att byta, speciellt om man jobbar för kommun.
Tyvärr är det ingen utmaning, man blir, som jag uppenbarligen bevisar genom att klaga på min sysslolöshet, uttråkad. Jag vill använda huvudet. Ta ansvar. Vara kreativ och skapa. Jag vill se att mitt arbete mynnar ut i något konkret. En färdig produkt, som människor kan ta del av. Jag vill ge samhället något från mig själv, något extremt opretentiöst och som inte har något med världsfred att göra. Jag vill inte rädda världen. Det är jag inte kvinna till. Men jag vill göra den lite gladare. Eller lite mer underhållen. Lite vackrare.

Men just nu vill jag bara att S ska gå och lägga sig, så jag får sova snart. Det är vad jag vill.

Jag kan ju inte vara sämre...

Idag provade jag en klänning till på H&M. Storlek 38. Jag fick inte igen dragkedjan. Det var dagens lågpunkt. Är jag storlek 40?! Det får mig att vilja leta reda på närmaste plastikkirurg för lite välbehövlig lipo.

Diskuterade saken med min östersundsvän, hon påstod att man kan träna för att bli mindre. Men hur gör man det? Jag förstår inte.

Anna, sätter du ihop ett lagom komplicerat träningsprogram åt mig? Så jag kan slippa se ut som min mamma... och så jag kommer i den där påskgula klänningen som jag inte hade tänkt köpa i alla fall.

Ikväll är jag på jobbet. S ser på hockeyn, så jag har inget att göra. Tur att datorn är fixad så man kan spela Spindelharpan.

Imorgon skola och sedan Matfors. Födelsedagsfirande och bröllopsfotografering.

Det ska bli nice.

"Kaffebrö"

Jag fick en nostalgikick idag.
"Kaffebrö"



"Det har jag aldrig sagt"

I see you hiding in the corners

Vissa saker tar aldrig slut. Städning, till exempel. Eller disk. Så fort man har städat färdigt stökar man till något, så måste man städa igen.
En annan sak som aldrig tar slut är förberedelser. Oavsett hur mycket man förbereder sig eller hur god tid man än är ute i så finns det alltid någon detalj man har glömt, eller något man kan förbereda sig bättre på.
Men minst av allt tar tankarna slut. Om det är något som alltid, alltid, alltid finns där, som går runt och runt som adressen till den här bloggen, så är det tankarna. Är det inte ältandet så är det förhoppningarna eller bekymrandet. Och ibland undrar jag varför det verkar vara så omöjligt att ta en paus. Alla förtjänar en paus. Att ta ett steg tillbaka och släppa tankarna ett tag, andas in ordentligt och ta god tid på sig att andas ut. Men på något sätt verkar det vara omöjligt. För de finns alltid där. Tankarna. Oavsett vilka metoder du använder för att stänga dem ute.

Idag har varit en... utvecklande dag. Ett steg åt rätt håll, kan man säga. Eller kan man det? Det beror på hur man ser det.
Händelserik har den varit i alla fall.

Lämnade in Inch för knipsning imorse. Klockan ringde klockan sju och just då kunde jag inte bry mig mindre om kattfan ens om jag försökte. Jag ville verkligen inte kliva upp, behövde verkligen en sovmorgon. Men icke. Det var bara att kliva upp och packa in kräket i bilen. Sedan for jag hem och duschade. Länge. De allra bästa tankarna uppstår i duschen, det är faktiskt så. När jag skriver min bok kommer jag spendera halva tiden i duschen, jag lovar.
Sedan åkte jag och hälsade på Eivor på IO klockan elva, hon sa i stort sett att vi skulle vänta på besked från Housing Office. Så ja... Jag väntar väl.
Åkte sedan ner på stan och lallade omkring ett par timmar med Hanna. Kollade på en klänning på H&M, men köpte den inte. Jag är pank. Som vanligt, men extra illa den här månaden. Nya sommardäck, flygbiljetthandpenning och kattkastrering. Dålig kombination.
Köpte däremot en födelsedagspresent till grannen, hon fyller idag, men jag har inte sett till henne, så hon får den nog imorgon. Sedan fikade vi, årets godaste jordgubbscheescake på Stationen. Gött.
Efter det drog vi upp på favoritaffären Cyberphoto och hämtade ut en kamera till systers pojkvän. Han är en härmapa och köpte samma paketdeal som mig. Men kul med nya leksaker.
Sedan hämtade vi Inch och åkte hem med henne. Något groggy var hon. Vinglade omkring på golvet och försökte vara med. Gick rätt dåligt. Vi lämnade henne åt sitt öde och åkte på Ica.
Både jag och Hanna fick nåt infall och köpte rökt sik! Sedan såsade vi omkring hemma på Flintvägen ett tag innan vi rensade fisk och gjorde couscous och kall sås.
Det var rätt gott, men följden av hela det här infallet är att jag luktar rökt fisk. Mest om fingrarna såklart, men ändå. Lukten förföljer mig.

Imorgon är det föreläsning klockan åtta. Jävligt elak tid.
Så jag ska sova.
Jo faktiskt.

Glöh

Jag har en hallonkärna (frö?) någonstans mellan tänderna. Det går inte att definera vart dock. Det kan tyckas lite jobbigt. Det är det också.

Idag var det kursintro för Crossmedia Design. Det kan bli en rätt rolig kurs, vi ska göra en reklamkampanj för nylanseringen av Zingo. Det blev en semi-opti grupp, 3/5 och Maria. Även fast hon kan vara lite speciell att jobba med ska det bli rätt nice att ha en tjej i gruppen. Det kanske kan väga upp Marcus och Yaz mansgrisande.

Efter kursintro cyklade jag hem och rotade mig i soffan. Somnade en stund. Gjorde mat på lite raclettrester. Kollade på tv. Diskade. Tv. Fikade. Kollade lite mer på tv.
Jag har faktiskt ingenting annat att göra. Hade ju inlämning igår på hemsidan, så ingenting akut kräver min uppmärksamhet. Ganska skönt! Och angående alla papper till Sydneyresan så ska jag förbi skolan imorrn och få lite hjälp från Eivor på IO (International Office, lär er det) med housingbetalningen. CSNpapprena ska skrivas under av någon på instutionen och sedan ska jag skicka in dem med. Sedan är pappershögen slut. I alla fall för den här omgången.

Övrigt imorgon så ska Inch in för kastrering klockan åtta, och sen ska jag ta en sväng på stan för att hitta en lämplig gåva till Joanna som fyller år imorgon.

Jag är trött. Trött.
Ska bli skönt med lite Matforstid till helgen. Lite landsbygd.

Happiness... is a warm gun

Jag hittade min nagelsax. Jag är lycklig igen.

Helgen

Jag har tappat bort min nagelsax. Det är fan deprimerande. Den var dyr. Jag ska gråta en skvätt.

Syster och Jonas var här i helgen, det var skoj. Fast de stod och gullade sig halva tiden, rätt irriterande. Men i övrigt helt okej helg. Vi stanade en del, och igår satt vi ute på gräsmattan och grillade på min raclettegrill. Det var strålande solsken. Himla fin dag. Och så hann vi med att spela lite basket idag också. Sweet. =)

Nä, nu är klockan jättemycket och jag har precis skrivit klart min rapport. T håller som bäst på med den sista ikonen, sedan är hemsidan så klar som den någonsin kommer att bli.
Det är skräp, naturligtvis, men något annat verkar jag ju inte kunna göra.

Förresten ska jag nog göra karriär som medium. Jag har gåvan.

Happy me-day!

Det är min födelsedag idag. Jag blir jättegammal. Typ 22. Halv-44. Åren bara springer iväg, snart är jag pensionär och sitter och stickar raggsockar på något hem.
Den här födelsedagen är annorlunda än de brukar vara, och det gör inte lika mycket som det har gjort andra år. Det här året är jag inte hemma i Matfors med fika på säng och paketöppning och allt vad det innebär. I år är jag kvar i Umeå och jag firar så gott det går på egen hand. Litegrann känns det som ett genombrott. Jag är vuxen nog att fira min egen födelsedag, utan mammas donande. I år har jag donat själv. Sex sorters kakor väntar i frysen, och jag ska snart ta en sväng förbi Finas hembageri och köpa en tårta. Syster kommer ner från Luleå halv ett, och vid sextiden ikväll tittar fröknarna Östman upp och gör oss sällskap för middag. Jag har även hört rykten om att Jo kommer förbi lite senare idag. Det är bäddat för en trevlig födelsedag.

Jag jobbade ju inatt, så jag kom hem klockan sju. Sedan dess har jag bakat färdigt kärleksmuffinsen, städat toaletten, diskat, duschat, städat och sorterat tvätten. Nu återstår dammsugningen och en snabb sväng ner på Strömpilen innan jag kan slappna av litegrann och hämta upp syster och hennes pojke.

Förresten så behövs det ett mindre mirakel om alla ska få plats vid mitt köksbord... men sånt löser sig ju alltid.

Happy grattis till mig!

The twosomes

Det känns på något sätt som en sån där dag. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig. Den har ju ändå varit ganska bra. Fastän det kommer med våren, påminnelserna. Taggarna som kilar in sig i ögonvrån så fort man går utanför dörren. Det är skönast att vara hemma, ensam. No pressure liksom. Mina egna villkor. Fast man vill ju vara ute, komma ut i solen, röra sig bland folk. Det är ju ändå bästa sättet. Det är ett dilemma, det där. Man kan tycka att jag borde vara van.

Ibland tror jag att jag lider av nån slags bristsjukdom. Jag är ju trött hela tiden. Är det så det ska vara? Jag tror jag måste ringa Anna Skipper, hon kan tala om vad jag behöver.
I alla fall så kom jag hem ifrån jobbet klockan åtta, där jag hade spenderat kvällen innan med att högljutt gäspa under S intervju, halsa cola och trycka kexchoklad för glatta livet för att försöka piggna till. Försökte även ge mig på att fixa assistentdatorn, men de spånen har ju tappat produktnyckeln för windows, så jag kan ju inte installera det. Anyways... när jag kom hem hängde jag lite i soffan, tog en dusch, försökte vakna till liv. Plockade lite, diskade. Klockan ett cyklade jag och Jo ner till stan där jag besökte banken, helt i onödan, samt tog fyra svindyra automatfoton för att skicka in min ansökan om IKK (palla skriva Internationellt Körkort hela tiden, ni får lära er förkortningarna!) Så åt vi en himla god kycklingpaj och satt ute i solen och kände oss somriga. Lovely.
Cyklade hemåt igen när Jo gått iväg för att jobba, kom ikapp Maria från klassen strax innan Svingen, så vi gjorde sällskap. Hon går ju faktiskt att konversera med nuförtiden.
När jag kom hem somnade jag i soffan och vaknade lagom till åtta, då jag återigen hoppade upp på cykeln och flöt iväg till universitetet och årets majbrasa. Det var ungefär lika roligt som det brukar vara. Jag begriper inte varför jag envisas med att återvända. Men jag såg i alla fall The Perishers, och de är ju bra. Så... yay!
Nu är det dags för mig att sova, men precis när jag lade mig i sängen fick några grannar för sig att 17 minuter över tolv var en lagom tid att börja smälla raketer på. Såklart. De måste dessutom stå precis utanför fönstret också. Naturligtvis. Undrar om de tror att det är nyårsafton...

Imorgon ska jag städa, baka chokladrutor och tvätta, och sen vid fyratiden blir det att rejsa ner på jobbet för nästa 16-timmarspass.
Är fredag en röd dag också förresten? Jag hörde nåt rykte om det... Jag hoppas inte, jag hade tänkt åka och köpa en tårta då. För jag har världens BÄSTA jobb! När man fyller år får man en tårtcheck! Joo, det är sant, gratis tårta! Sjukt bra.

Anyways. Sömn var det. Vila mina stackars övercyklade leder.
Jag är nog världens klenaste människa. På riktigt!

Btw så träffade jag Erik från gymnasiemedieklassen på The Perishers. Han är bajsnödig att prata med, men det är ju trevligt att höra vad folk har för sig nuförtiden. Han bor numera granne med mina fd imbecillgrannar på Norra Slevgränd. De rökande barnmisshandlarna. Stackars Erik.