Ett livstecken

Det här med att planera bröllop. Varför har ingen sagt hur mycket jobb det är? Det är så mycket att hålla i huvudet att jag blir alldeles snurrig. Vi har bokat lokal, bestämt upplägg, pratat med vigselförättare, diskuterat efternamn, bokat möte med fotograf och väntar på att höra från cateringen. Jag har köpt en klänning som är superfin och välsydd, men jag har råkat förälska mig i ännu en, så det kan hända att jag köper den med.
Kort sagt så är vi i fas. I januari eller februari skickar vi ut inbjudningskort, så det är väl dags att börja skissa på dem.

Julen förlöpte i vanlig ordning. Hela familjen hos mampap, massor med mat, en del klappar, Kalle och hans vänner. Rätt så oförvånande. Några dagar i Vikmyra med valpar och norrsken.
Nyår blir en repris på julafton, minus klapparna och Kalle.

Knappt två dagar kvar på det här året, som har varit en rejäl berg- och dalbana. Vi har haft några fantastiska stunder, men jag är faktiskt ganska glad att 2014 snart är över. Vi har så många roliga saker att se fram emot nästa år!