Härmed utlovar jag skottpengar!

Mina armar kan nästan röra sig som normalt nu. Näe, nu ljög jag jättemycket, det kan de inte alls. De kändes lite bättre efter duschen, så imorgon kanske jag kan lyfta armarna över huvudet utan att dö.

Jag vet faktiskt inte alls vad jag har gjort idag. Och jag hatar sånna dagar. De är så meningslösa. Så onödiga. Visst, ibland är det skönt att inte göra ett skvatt, men idag var inte en sån dag. Jag gick ner till posten och köpte ett kurvert som vi ska skicka Kodys handduk i, och passade på att fota veckans kyrkskylt också. På vägen hem köpte jag en KitKat-glass och det var nog dagens höjdpunkt. Jag hade tänkt följa med tjejerna in till Sydney och gå på konsert, men det var visst ingen som kom ihåg att upplysa mig om när de åkte. Lika så väl det, jag hade inte jättestor lust att lägga ut en massa pengar.

Speciellt inte nu när det verkar luta åt att jag kommer få betala kommande hyror för lägenheten i Umeå själv. Mattias är världens sämsta hyresgäst, och skulle ni råka snubbla förbi Flintvägen 2 så gör det ingenting om ni skulle slinta med det lånade hagelgeväret ni bara råkar ha med er och skjuta honom i genetalierna. Eller om ni själva äger hagelgeväret, det kan ju inte jag inte veta. Se till att det gör ordentligt ont bara, för jag är så förbannat less på hans ursäkter. Jag lovar att om ni inte gör det så kommer jag att göra det när jag kommer hem.

På tal om hagelgevär. Pappa vill att jag ska ta jägarexamen nästa år så jag kan följa med honom ut i skogen och jaga älg nästa höst. Det vore faktiskt rätt roligt, jag ska kolla upp vad det kostar!

Jag har ätit massor idag, men nu är jag hungrig igen. Det är inte bra. Mycket dåligt.

Motion? Va?

Mina armar är döda. De har dött. En plågsam död. En ansträngande död. En klättringsdöd. Ja, det är väl ganska logiskt egentligen, eftersom vi har varit och klättrat. Inte i berg, då skulle nog hela jag vara död, utan inomhus, på klätterväggar. Det var enormt roligt, men gud så jobbigt. Jag klättrade med Laura och Kody och herregud vad jag är trött nu. Svettig blev jag också, tokigt. Jag har nog motionerat mer den här veckan än jag har gjort under hela min tid här, eller egentligen någonsin. Sen jag gick i badminton, ridning och gymnastik under mina unga år.
Men dit ska vi nog tillbaka. =)

I övriga nyheter: Jag och Laura håller på att spela Kody ett spratt. Jag har smsat honom gåtor i en vecka nu, bara helt random. Han har inte mitt nummer, så han vet inte vem det är. Han har frågat åtskilliga gånger, men jag svarar bara med gåtor. Idag svarade han rätt på en gåta och frågade vad hans pris var. Jag svarade med: "What dries while it gets wet?" Så jag och Laura ska skicka honom en handduk på posten... Vi har klippt och klistrat ett brev som vi ska skicka med, ett sånt där utpressningsbrev, fast det står bara att det är från hans hemliga beundrare. Höhö, det är så himla underhållande. =D

Idag när jag och Sarah åkte ner till Penrith för att skicka presenter till lillasyster som fyller år snart så hade Sarah sönder dörrhandtaget till Carlys bildörr. Det gick av! Duktigt Sarah... Så nu måste hon fixa den, höhö. Det var bara så himla roligt, hon hade verkligen sönder den ordentligt! Man kommer inte ut från passagerarsidan längre, man måste öppna utifrån. Hahaha!

Nu är jag trött och ska sova.
Godnatt peeps!

Onsdag-Söndag

Onsdag:
Vår första morgon i Hobart. Jag och Laura och Chris från turen, som också bodde på YHA, tog en buss upp till Royal Botanical Garden och gick omkring och fotade och tittade på alla blommor och trädgårdar. Men innan det var vi och var kulturella på det stora museumet i Hobart. Väldigt pensionärsaktigt hela dagen, men vi hade roligt! Vi såg guvenörens hus och ett väldigt stinkande roadkill. På kvällen gick vi på Mures, en fisk- och skaldjursrestaurang, de hade sjukt god mat för väldigt bra priset. En glassig efterrätt på det och vi var mättare än mättast. Sedan gick vi på bio och såg Wall-E, som var himla bra. Ungefär här började Chris bli lite påfrestande, han var helt uppenbart intresserad av stackars Laura och frågade hela tiden vad vi skulle göra sedan. Vi dissade honom efter filmen och gick och la oss.

Torsdag:
Vi, alla tre, tog en buss upp till Mt Wellington och såg på utsikten över Hobart och kastade lite snöbollar. Jodå. Snö i Australien. Det var mindre roligt. Men det blåste något så otroligt, jag var rädd att jag skulle tappa kameran vid ett par tillfällen. Tur att den har ett sånt där band. Mt Wellington var otroligt fint, jag är glad att vi tog oss upp. På vägen ner stannade vi och fyllde på vattenflaskorna i en liten bäck.
På kvällen åt vi thaimat, fortfarande utan att ha lyckats skaka av oss Chris. Den här dagen lade han även till oss på Facebook...

Fredag:
Ett besök på The Female Factory stod på schemat, det var där alla de kvinnliga fångarna som kom till Tasmanien hamnade. Vi bläddrade lite i böcker som fanns i receptionen och såg att ett par tusen barn hade fötts och dött innanför murarna, och vi funderade lite på hur sjutton kvinnorna blev gravida egentligen. Så vi frågade. Och tydligen så brukade de hyras ut som tjänarinnor till hushållen, och där antingen horade de ut sig eller blev våldtagna. Då fick de sex månaders extra straff och fick återvända till fängelset för att föda barnet, som de sedan fick ta hand om i nio månader innan de kastade tillbaka mamman i cellen. Barnen hamnade sedan på barnhem, om de överlevde. Ganska hemskt...
I vilket fall så sålde de fugde på det där stället, och det var kanske den godaste fudge jag någonsin har ätit. Herrejösses. Jag köpte alldeles för mycket och nu kan jag inte sluta äta. Det var min tröst för att chokladfabriken har slutat med guidade turer. =/ Efter det gick vi förbi ett ölbryggeri, det äldsta i Australien. Där stannade vi för att äta lunch, Laura och Chris provade ölen och jag provade juicen som de också gör, den är galet god. Det regnade, men vi hade paraplyer!
Efter det lyckades vi skaka av oss Chris, så jag och Laura gick omkring bland alla fina gamla hus i Hobart, shoppade lite till diverse folk som fyller år och sådär, och hälsade på den sötaste hunden jag någonsin sett. En labradudel.
Sedan fick Chris tag på oss igen och vi gick ner till Murels igen för att äta middag. Så galet gott!
Tidig säng, eftersom flyget gick klockan sex från Hobart. Chris fick en gruppkram och vi var ganska glada att slippa honom i fortsättningen.

Lördag:
Upp 03.45 för att ta flygbussen klockan 04.30. Frukost på flygplatsen, vi var båda väldigt trötta med nöjda. Framme i Sydney tio över åtta, och till slut kom vi fram till res igen, strax efter tio. Planen var att ta en tupplur, men det blev inte så, utan vi åkte och handlade mat istället. Sedan blev det lite film i sängen och så hämtade jag upp Carly från tågstationen halv åtta. Kody kom förbi och vi öppnade paket från Threadless med våra tshirtar som vi hade beställt. Himla nöjd, de är så fina så.
Gick och la mig strax efter tio.

Söndag/idag:
Skjutsade Carly till tåget igen, klockan 04.30, hon har åkt till Melbourne för Uni Games. Var nog mer sovande än vaken när jag körde de tre kilometrarna, men jag kom tillbaka levande i alla fall. Gick och la mig igen såklart, sov från och till fram till elva.
Så jag har spenderat dagen med att sitta ute i solen (28 grader i skuggan idag minsann) och läsa min Marian Keys-bok. Den tog dock slut, så jag tänkte att jag skulle blogga färdigt och ladda upp lite bilder innan jag letar rätt på en annan bok och fortsätter sola. Oroa er inte, jag har smörjt in mig med solskyddskräm. =P

Ja, det var min semester det i alla fall, imorgon börjar allvaret igen, med fotojournalistiken klockan nio. Jag är glad att jag gjorde klart alla mina uppgifter innan jag åkte, för nu känner jag ingen stress. Jag är stress-less!

Torsdag till Tisdag

Ooooookej, då ska vi se. Jag tar det som det kom:

Torsdag:
Disneyparty på res, jag hann färdigt med alla skoluppgifter och skit, så jag kunde med gott samvete klä ut mig till Alice i underlandet och parta loss i Unit 12. Det finns ungefär en miljon bilder av mig i min outfit på Facebook, men ni får leta själva. Jag och Laura gick och la oss tidigt eftersom vi hade ett tidigt flyg på lördagen, men jag har hört att festen blev riktigt galen ett tag där. Chris, utklädd till Johnny Depp, gjorde tydligen nummer två i Joels rum såpass groteskt att de var tvungen att inkalla proffs för att rengöra heltäckningsmattan. Han har inte synts till sen dess.

Fredag:
Flyg till Launceston där vi checkade in på Launceston Backpackers och lallade runt på stan ett tag. Vi åt thaimat och gick och la oss pinsamt tidigt.

Lördag:
Jag och Laura promenerade en vända runt en Gorge, lite berg och regnskog och annat spännande. Det regnade och vi tog skydd under en klippa. Vi kom fram, fotade lite Vallabys och påfåglar, åkte Australiens längsta linbana både upp och ner för gorgen, drack te och åt kakor och fotade lite mer. Det var en fin dag.

Söndag:
Vi blev upphämtade av Adventure Tours Australia för att åka på en tredagarstur längs östkusten. Den började med nåt jag inte minns, men sedan åkte vi till Bay of fires, vilket var jättefint. Usch, mitt minne sviker mig. I alla fall så stannade vi den natten i Bicheno, en liten kustby. Adventure Tours har egna hus på de flesta turerna, så vi hade det rätt bra vår lilla grupp. I Bicheno fick vi se när fairy penguins kom upp för att lägga ägg och sånt, mitt i natten, eftersom det är då de rör på sig. Det var himla fint, lite magiskt sådär med ljudet av vågorna i bakgrunden.

Måndag:
Måndag var väldigt händelserik, vi åkte till Wineglass bay och klättrade upp för ett jäkla berg!! Två gånger, eftersom vi gick ner på andra sidan för att se Wineglass bay. Det var förjäkla jobbigt, men vädret var bra och stranden var underbar. Vi såg till och med ett par delfiner i vattnet, och knäppa Chris, skotten som jag kommer att berätta mer om senare, badade i det iskalla vattnet.
Sedan såg vi lite regnskog och en gammal bro som kommer att ruttna bort snart... Vi besökte även Kates Berry farm och köpte lite hemmagjord glass. På kvällen anlände vi till Port Arthur, vilket är vart de skeppade alla fångar från Sydney som inte hade skött sig. En fängelseby alltså. Vi tog en spöktur runt det gamla fängelseområdet och hörde en massa ruskiga historier. Det var lite läskigt, men himla kul. Sedan sov vi i ännu ett mysigt hus i närheten.

Tisdag:
Fortfarande i Port Arthur tog vi en ny tur över fängelseområdet, denna gång i dagsljus så vi kunde se ordentligt. Det var rätt sjukt att se hur de bodde på den tiden, det måste ha varit så hemskt. Vi åkte båt ut till ön där de begravde alla som dog, Island of the dead, som den så orginellt hette. Innan det var vi och gluttade lite på Remarkable Cave, som är en rätt häftig grotta som tidvattnet strömmar in genom.
Sedan fräste vi iväg till Hobart där jag och Laura skulle stanna till Lördag. Vi gjorde upp med våra fellow gruppmedlemmar om att träffas på en restaurang på kvällen för att säga hejdå och sånt där. Så det gjorde vi, jag åt rökt lax med pasta, det var så himla gott .

Någonstans under de här dagarna kläckte Erika även ur sig sitt underverk till pojke och jag missade det totalt. Men huvudsaken är ju att hon var med på det. =)
Jösses, jag måste sova tror jag. Ska upp och skjutsa Carly till tåget imorrn klockan fyra. Men jag fortsätter med berättelserna om Hobart imorgon! På hedersord.

Back in the days

En gång i tiden trodde jag att jag hade mycket att göra när det var tentadags och jag inte riktigt hade börjat plugga. Nu vet jag att den tiden var rena lekskolan. Jag trodde att jag hade mycket att göra när jag planerade för att åka hit och skrev upp saker jag behövde ta itu med och människor jag ville hinna träffa. Och det var förvisso sant.
Men skolan här är som att ta ett steg tillbaka till högstadiet, men skruva upp tempot till universitetsnivå. Alltså har man fyra ämnen samtidigt och alla lärare envisas med att lägga alla inlämningsuppgifter samma veckor.
Som den här veckan. Nu ska jag vara ärlig och säga att den här veckan är jäktig på grund av lovet nästa vecka också. Men faktum kvarstår, den här veckan har jag fotat Laura till min excercise 1, fotat Jacquie till Project 1, framkallat dessa bilder, filmat första regidagen (var på skolan från 9 till 19 igår, en riktig Opti.dag) och skrivit Storyline och påbörjat mina reflektioner över regisseringen. Kvar att göra innan jag och Laura åker till Tassie är att skriva klart storylinen och regisseringsbajset. Dessutom ska jag strax klä ut mig till Alice i underlandet och gå på Disneyparty. Imorrn ska jag på television journalism-lektion och sedan åker jag klockan elva. Justfan, jag måste hinna packa också. Och tvätta. Helvete. Och skriva ut inlämningsuppgifterna. Det är bäst jag sätter fart.

A!

Hoho, jag fick 19/20 poäng på fotouppgiften med Carly! =D Det kändes helt otroligt bra, med tanke på att Vicki, som nästan helt kopierade mina bilder fast med Kirby då, bara fick 13. Kanske småaktigt att jag blev så nöjd över det, men hon kopierade mig faktiskt ganska fräckt. Megan, som var sjukt nöjd med sina (ärligt talat rätt kassa) bilder fick också bara 13. Hon var riktigt upprörd, det var rätt kul. Hon har värsta kameran, men ingen aning om hur man använder den.
Ojdå, jag börjar visst bli lite bitter.

Nu ska jag försöka planera photoshooten som jag tänkte göra imorgon. Woho.

Puöh!

Det är söndag och helgen är nästan slut. Jag har pluggat alldeles för lite, och inte heller gjort mycket annat. Det är nu dock bara några dagar kvar till jag och Laura åker söderut, jag är exalterad!
Igår tog jag med mig bitcharna till Coles och handlade mat, det kändes rätt mycket som att de utnyttjade mig för en gratis skjuts, men whatever. Orka krångla.

Nu kollar jag på fatty camp, massa feta ungar som vägrar motionera. Typiskt britter.
På tal om att vägra motionera så försökte jag göra lite situps förut. Jag var kass. Det var deprimerande.

Hejdå.

Du skrämmer mig inte

Ni som känner mig vet att jag inte brukar bli särskilt påverkad av skräckfilmer, jag har ett sätt att bara skratta bort faran och se det komiska i hela situationen. Vanligtvis, det finns ju alltid undantag. Jag har dock upptäckt att det nog bara gäller i sällskap med andra. För här, när jag ser film för att undvika att plugga, sitter jag nästan och biter på naglarna. Jag pausar konstant för att hämta något att gnaga på eller för att gå på toaletten. Kan inte sitta still. Vågar inte låta känslan övermanna mig helt, vill inte fastna i filmen. Så olikt mig i vanliga fall. För jag gillar ju skräckfilm, tycker om att bli skrämd, av någon underlig anledning. Men det kanske är så enkelt att jag behöver styrkan hos sällskap, någon att gömma mig bredvid, tillsammans med. Kanske är det allt man behöver, någon att gömma sig bredvid när man kollar på skräckfilm.

More drama

Herregud, nu kan man tydligen inte skriva vad man tycker längre på resdagboken. Idag fick jag höra av Sarah på msn att hon "behövde prata om en grej". Med tanke på att hon typ hatar mig nu, efter hennes freakout i måndags blev jag lite nervös. Med all rätt. Hon hade då läst på resdagboken, som hon tydligen läser ofta, att jag behövde semester från henne och Vicki. Vilket är otroligt sant, eftersom vi ibland umgås alldeles för mycket. Men hon tyckte att "det inte kändes okej" med tanke på att jag sagt att de alltid var välkomna. Jag förklarade att man ibland behöver vara ifrån varandra för att kunna uppskatta att umgås även i fortsättningen, inget konstigt med det. Men bara det faktum att hon gjorde även detta till en stor grej är rätt talande. Orka med drama?! Lämna mig gärna utanför när du söker drama Sarah. Jag har nog. Nu läser hon säkert bloggen också, hur hon nu har hittat till den, så imorrn får jag väl ett till argt inlägg. Så om du läser det här Sarah: slappna av!!

En strimma sol

Ja, humöret har lättat lite. Jag började städa när jag insåg att jag inte kunde laga lunch utan att vada i begagnad sprit. Jag tvingade även Laura att städa sitt rum, eftersom hon kom in i mitt och ville låna min säng eftersom hennes luktade sprit. Jag sa nej. Sedan torkade jag golven nere och diskade alla glas och torkade av alla ytor. Allt medan jag inte särskilt diskret muttrade att jag hatade dem alla. Vilket jag gjorde, de jävlarna. Ross, Jono och Laura satt i vardagsrummet och upprepade att de var ledsna för att de hållt mig uppe och för att det var så stökigt, och "we love you Sofia!" Jag sa att ""I'm sorry" won't make me less tired" och surade lite till. Fast jag var egentligen aldrig arg, bara väldigt trött.

Vi såg lite film på scriptwritinglektionen, det är alltid skönt. Slappna av lite. Så fick jag ett sms av Vicki också, hon sa att hon ville att vi skulle vara vänner igen. Det var trevligt att hon tog det steget, så jag gick dit efter att ha skjutsat Carly till jobbet klockan sex, och vi hade en fin pratstund, så nu är vi vänner igen. Woho, slut på veckans drama!

På tal om drama... Sarah sov visst i Jono's säng inatt... höhö. Och Carly har tydligen gjort slut med sin pojkvän. Jösses.

Will har fått ett rum på res, så jag antar att han stannar. Bara han blir glad snart så är jag nöjd, annars tänker jag inte hänga med honom särskilt mycket. För orka bli helt nere hela tiden, bara för att han tycker att Australien suger. Det tycker inte jag, jag älskar Australien ju. Fast det visste ni redan.

Nu ska jag skriva lite intervjufrågor. Åh, spännande liv.

En dålig dag

Ida och Wolf Otto: Ni får inte säga sånt där!! Jag får ju sånna besvärliga saknadskänslor när ni säger åt mig att komma hem. Jag tycker att ni ska komma hit istället.

Igår hade jag en dålig dag, och då blir det ännu mer saknadskänslor såklart. Satt inne och pluggade hela dagen, sedan hade Ross fest här i vår unit, eftersom han fyllt år. Jag smet iväg till 19 för att kolla på So you think you can dance-finalen, kom tillbaka klockan elva och då var alla borta. De åkte på Embassy, och jag är glad att jag inte följde med. Jag var på så galet dåligt humör, det är inte ens kul. Tur att Anna finns. När jag kom hem från 19 duschade jag och gick och la mig. Klockan ett kom Laura hem, askalas, med Blue i släptåg, som fick hjälpa henne i säng. Hon hade dessutom tappat bort nycklarna, så Kirbi fick komma och öppna dörren. Sedan spydde hon i sin sophink och jag hämtade en ny hink åt henne och ställde sophinken i duschen. I helvete heller att jag tar hand om det där, det får hon göra själv när hon har vaknat till.
Sedan somnade jag i alla fall, men väcktes klockan tre av att folket kom tillbaka från krogen. De var sedan sjukt högljudda och jobbiga i ungefär en timme, innan jag äntligen somnade igen. Klev upp åtta för att gå på skolan och möts i trappan av stanken av varm alkohol, spya och svettiga män. Kommer ner i vardagsrummet och ser att Richard och Chris har somnat där, mitt bland alla tomflaskor och på det klibbiga golvet. Lite arg för att de höll mig vaken inatt slamrar jag så mycket jag kan i köket när jag gör frukost, men ingen respons. De kanske är döda. För nu när jag kom hem från skolan så ligger de fortfarande i samma position, och jag tänker inte vara en gnutta snällare när jag gör lunch.

Jag har fortfarande inte träffat Vicki och Sarah sedan i måndags när de fick the shits, även om jag har pratat igenom saken med Sarah på msn. Har ingen jättestark önskan att träffa dem heller, men det blir jobbigare ju längre jag drar ut på det antar jag. Varför måste jag vara den vuxna för?
Åt helvete med det där.

Nu ska jag ta en tupplur.

Ge mig tid att slösa bort min tid

Så är det tisdag igen då, lediga dagen. Det är tänkt att jag ska plugga, och det är väl ungefär vad jag försöker göra också. Det går lite halvdåligt måste jag erkänna... har en storyline att skriva klart, plus lite indexkort att rita på. Sedan borde jag skriva en planering för filmandet nästa vecka, jag ska regissera första repetitionen för min scen. Mycket spännande. Jag ska försöka göra klart så mycket som möjligt den här veckan, för nästa vecka måste jag redigera och bränna filmen och på fredagen åker jag och Laura till Tasmania. Det ska bli tokroligt! Liten gnutta för dyrt, men jag tutar och kör och tar konsekvenserna senare. Det löser sig nog.

Ni är alla säkert tokigt nyfikna på hur det gick för mig att köra bil på fel sida vägen, och jag kan tala om att det gick strålande. Jag övade lite på parkeringsplatsen och Carly var djupt imponerad, och sedan åkte vi och handlade mat i lördags. Sedan har jag skjutsat och hämtat Carly från jobbet ett par gånger, så nu känner jag mig hyfsat säker. Ikväll ska jag köra in till Penrith eftersom vi ska på bio.

Ibland känns det som att man är tillbaka i högstadiet igen här, det är sånna löjliga små bråk hela tiden, och jag orkar verkligen inte lägga ner min energi på det. Igår surade svenskSarah ner sig av nån fjantig anledning, så nu är väl både hon och Vicki sura på mig. Vi har haft några bra dagar där vi har umgåtts mycket, så det var väl dags för en svacka igen. Jag orkar inte bry mig, vill de sura så får de väl göra det. Jag har bättre saker för mig. Och som tur är har jag bättre folk att umgås med också. =) Jag kan inte komma över hur mycket jag tycker om mina housemates, jag hade en otrolig tur!

Jag håller på att planera för en photoshoot, tema religion, och jag ska köpa en massa kläder och grejer och sedan övertala nån att posera för mig. Jag tror det kan bli rätt läckert, om jag får till det ordentligt. Ska höra med Laura om hon kan hjälpa mig nästa vecka.

Nä, nu ska jag försöka skriva nåt spännande i mitt manus... Later dudes!

Micra-substitut

Det är inte klokt hur fort tiden går egentligen, alldeles nyss packade jag kartonger och ordnade med papper för att åka hit, nu sitter jag här i mitt eget rum i världens bästa unit och känner mig oväntat hemma. Regnet är inne på sin andra dag, jag hör det taktfasta droppandet på taket under stuprännan. Laura sover fortfarande på sitt rum, pojkarna är borta över helgen och Carly har precis vinkat adjö till sin pojkvän som ska till Thailand i tre veckor. Enda anledningen till att jag är vaken är för att Megan precis kom förbi i paniktillstånd eftersom hon försovit sig till jobbet.
Eftersom Tim åker iväg idag så får Carly tillbaka sin bil som han har haft. Carly har inget körkort, så istället är det jag som får köra. Och som jag har längtat. Friheten i att ha en egen bil är här igen, och nu ska jag bara öva på att köra på fel sida vägen en stund, så är jag redo att dra ut i världen. Det roliga är att alla refererar till det som: "du har ju bil nu!" när jag ju egentligen inte alls har nån bil, Carly har bil och jag får köra den. Men Carly är underbar, så jag får nog låna den när som helst.

I torsdags var vi tjejer ut i Sydney och åt middag, sedan gick vi på en välgörenhetsgrej för hennes sportklubb eller nåt sånt. Det var praktiskt taget en nattklubb som de hade hyrt.
Maten på The Orient var helt okej, fast jag önskar att jag hade beställt en ordentlig stek. Men det var dyrt. Jag tog en Chocolate Lava Pudding till efterrätt i alla fall, det var kanske den godaste efterrätt jag någonsin har ätit. Jag dog lite grann precis där.
På nattklubben hade vi också roligt, det var jag, Vicki, Sarah, Carly och Laura. Med Laura har man aldrig tråkigt, hon är så sjukt underhållande. Vi tog galna bilder och dansade till några utvalda låtar. Vårt bord hade en liten flirt med ett bord med pojkar också, en av dem kom över till Carly, han hade blivit utmanad att lägga armen runt henne, så han sa: "Do you want to play a game?" och Carly gick med på det. "Let's count shoulders!" Så räknade han ett och två på sig själv och tre och fyra på Carlys axlar. På fyra smög han armen runt henne för att ta på hennes axel. Ehm, det funkar inte lika bra i text, men det var ett bra trick i alla fall! Testa det pojkar, det funkar. =)
Sedan när vi dansade så pratade jag med en himla charmig pojk på dansgolvet, precis när han skulle fråga mig nånting så var vi tvungna att gå för att hinna med tåget... Det var tråkigt. Hade vi stannat ett par minuter till hade jag säkert fått ett telefonnummer. =P Ah well. Jag tror att Carly tog det som hennes privata mission att skaffa fram det där numret, eftersom det var nån från Uni Games och hon därför kan luska fram det. =P Kanske. Whatever.

Vi börjar alla lessna på Wills attityd nu, han är frustrerad och slänger saker omkring sig och upprepar: "It's disguisting, this situation. My whole situation is disguisting!" Och okej, han har svårt att fatta beslutet, men nu har han hållt på att vela fram och tillbaka i nästan två veckor och det blir inte bättre. Om han kommer gnälla såhär hela terminen så vill jag fasen att han ska åka hem. Jag har lessnat på att vara snäll och förstående när han har sina break-downs. Det har alla andra med, och fortsätter han såhär så kommer vi börja undvika honom.

I alla fall, idag ska vi åka och handla med biiiiilen, så det är väl bäst att jag klär på mig och börjar öva.

En sak jag måste säga... att vara här har fått mig att inse hur fantastiska många där hemma är. Inte för att alla här suger, utan för att ni bryr er så mycket! Som Erika som skickar paket värd miljoner, eller som Talel som fixar OS X som jag så desperat behöver. Jag önskar att jag kunde skicka tillbaka något likvärdigt, men för mig betyder det faktum att ni ens anstränger er så otroligt mycket mer än något jag någonsin skulle ha råd att skicka.
Australien skulle inte vara densamma om ni inte fanns där hemma och tog hand om mig.

I too get love in a box

Åh underliga onsdag. Jag och Laura åkte ner till Penrith för att utföra lite ärenden och kolla vad en resa till Asien/Indonesien kostar. Tydligen alldeles för mycket, tyvärr. Det blir nog inget Asien, jag får spara det till ett annat tillfälle, ett med mer pengar. Istället planerar vi för att åka till Tazmania, glo på lite djävlar och så. Och så finns det tydligen en chokladfabrik där! Det kan ju inte bli mycket bättre. Men flygbiljetterna försvinner fort, så vi borde boka snart.

Carly hade sönder min strömadapter igår, så jag var tvungen att köpa en ny, men den är mycket smidigare än min gamla, så det gör egentligen ingenting, förutom att den inte är universiell, så jag kan inte använda den i andra länder. Men struntsamma.

Sedan var det tänkt att vi skulle åka på Band comp och kolla på när Charlies band spelade, men deras trummis hoppade av igår, så jag dissade skiten eftersom jag hade en dum uppgift att skriva klart till Television Journalism.

Erika är dessutom kanske världens bästa människa!! Ett KILO choklad och NIO påsar bearneisesås! Det är kärlek det. En miljon pussar till Villa Vilhelminas sötaste invånare.

Will har i dagsläget bestämt sig för att åka hem ungefär femtio gånger. Han köpte till och med en flygbiljett och hoppade av skolan häromdagen. Igår ångrade han sig igen, övertalade Wendy på Internationall Office att få in honom i skolan igen och avbokade flygbiljetten. Så han är fortfarande här, fortfarande gnällig, och fortfarande obeslutsam. Jag börjar ledsna på hans gnäll, så idag sa jag åt honom precis vad han skulle göra, nämligen att bita ihop och acceptera att han är här och göra det bästa av saken. Sedan kramades vi lite och jag tror att han är litelite gladare nu. Han gick på promenad med Jacquie och köpte pizza, och det gör alltid pojkar lite gladare tror jag. =)

Nu ska jag kolla klart på So you think you can dance, sedan duscha och sova innan en dryg skoldag imorgon. Imorrn kväll blir det en välgörenhetsgrej som Carly har nåt att göra med, så vi ska in till Sydney och parta loss litegrann. Wohooo!

I: Love you babe.