När vardagen tar över

Varför känns det som att varje dag är enormt tung? Som att jag aldrig hinner hem innan all energi är slut och allt jag vill göra är att sjunka ner i soffan och inte kliva upp på flera veckor? Tvätten som jag tvättade förra veckan har fått ligga i tvättkorgen till idag, när jag äntligen tog tag i det. Det är jord fulla vardagsrumsgolvet, för i brist på annat att göra har Pix bestämt sig för att krukan till gullrankan är ett bra ställe att kissa i och sedan krafsat bort hälften av jorden. Det kräket. Igår sprayade jag med Fy-spray, får se om det hjälper. I alla fall så har jag inte orkat dammsuga. Eller något annat produktivt för att hålla lägenheten ren.

Jobba i helgen, fast jag trodde att jag var ledig. Det var ett hårt slag. Ska även försöka skapa en lekhörna i Maya så jag har nåt att lämna in till individuella. Och så blir det fika och prommis med Erica på söndag om jag har tur.

Köpte två böcker igår också! Vi som aldrig sa hora av min favoritkrönikör Ronnie, och Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson, eftersom Ida har sagt att man måste läsa alla. Och första boken var ju bra, dumt av gubben att dö.
Ska även köpa Är det någon där?, Marian Keyes nya, när den har kommit ut i pocket. För pocket är billigare. Och bekvämare.

Men nu blir det någon slags föda, för annars dör man ju, har jag hört. Sen ett par rutor marabou, bara för att vinkla upp det där leendet några grader igen.

Flerkattsförälder?

Okej. Så jag är tvåkattsägare. Call me crazy eller skyll på Ida. Det går ju helt enkelt inte att låta bli. Och det kommer nog bli bra, så länge Ida lovar att kattvakta när jag åker utomlands.

Idag har jag varit elak med min grupp. Åkte ju upp från Sundsvall imorse klockan åtta, skjutsade hem Jimmy (kusinens man), rejsade hem, tog en dusch, och jäktade iväg till skolan. Var där ungefär kvart i ett, vilket jag personligen tyckte var himla duktigt gjort. Fast... sen gick jag och käkade lunch med Erika... och sen låtsades jag skriva på dokumentationen ett tag och rullade omkring i 382 och tog lite skit. Sedan dissade jag pojkarna och åkte på Rusta, återigen med Erika. Den flickan har dåligt inflytande på mig tror jag. Men jag orkade inte idag. Och sen upplyste jag gruppen om att jag ska jobba imorrn och inte kan komma på skolan. Därmed sjönk jag ett par-tio pinnhål i pojkarnas ögon. Men whatever. Jag gav mig själv i läxa att göra ett tidningsstånd till på onsdag. Varför gjorde jag det? Ibland är jag inte så smart.

Besvikelse

Jag känner mig lurad. Här såg vi alla fram emot att äta lite smaskig sallad eller kanske smörgåstårta och avsluta med en gräddig tårta och lite te. Men icke. I sann vegetarian-anda bjöds samtliga medlemmar i släkterna Sahlin och Dahlberg på linssoppa. Linssoppa! Och Dahlbergs som är köttätare in i själen. Och inget TVspel fick jag. Men det var värt att inte hinna köpa ett guitar hero bara för att få se mina stackars farbröder äta linser.

Imorrn åker jag och Jimmy hem till nordliga breddgrader igen, klockan åtta på morgonen. Allt för att pojkarna och Erika ska bli glada och nöjda. Såklart.

Den verkliga världen

Gårdagen var intressant må jag säga. Det är inte ofta man får prata polisärenden med en misshandlad kvinna. Inte ofta alls...
Men Guitar Hero var nice, man kanske borde ta och köpa sig ett sånt ändå... hmmm, vad säger du darling? Är det värt det, såhär i efterhand?

Att komma hem

Så nu är jag här igen. Kära gamla Sundsvall, som man känner sig hemma när det första man ser är Ikeas välkomnande skylt och föredetta Ica banans lokaler. Då vet man att man kommit hem. Och bara en liten liten bit därifrån, två mil eller så, lyser en lampa svagt i fönstret på ens barndomsrum (numera pappas kontor), mamma väntar med fingret på vattenkokarens strömbrytare, det finns rullrån och pepparkakor och ingen tänker på att fråga om jag är hungrig. När jag påpekar det blir svaret: "det finns en lunchkorv i kylskåpet" och därmed verkar problemet vara löst. Om det nu inte var så att jag aldrig gillat lunchkorv. Jag är dock förberedd och har med mig en dosa med mangokyckling. Riktig mat, som det heter. För man kan aldrig förutsätta att det finns mat som passar mig. Inte hemma, inte nu längre. För nu får jag inte vara med och påverka veckoinköpen. Jag bor inte hemma numera. Men det gör ingenting, för jag får världens bamsekram av lillasyster som verkar ha saknat mig nåt alldeles ofantligt och mamma ser glad ut. Jag gillar när mamma är glad. Då känns allt liksom lyckat för ett tag.
Och sen börjar jag lägga upp planerna för helgen, och det är mycket som ska hinnas med. Som alltid när man kommer hem. Mest av allt vill jag gosa med favoritkusinbarnet så mycket jag bara hinner, men andra kräver också en bit av min uppmärksamhet. Och det är några man borde ringa, fråga om de är i stan, om de vill träffas. Men vi börjar med fredagen. En dag i taget. Fredag är Ida och Arvids dag. Och dessutom behöver jag ta en sväng på Ikea och kanske även köpa mig ett par skor. Och så ska jag titta på min eventuellt blivande baby. Och sen frågade mamma om jag ville gå på moster Karins ljusparty på kvällen. Men vi får se.
Just nu vill jag bara krypa ner i sängen som inte är som min egen säng, men som ändå är hemma, läsa ut de sista kapitlena på näst sista Harry Potter-boken och sova tills det blir ljust. Och om jag hinner ska jag råka utöva mina magiska trick på golvlampan så att den slutar fungera också.
Det är ju det jag gör bäst.

Deppig glass?

Om en glassvagn kan se deprimerande ut så har jag precis gjort en sån. Men den var fin ändå.

Ps.

... btw så fick jag VG på tentan. Det kan bevisa en av tre saker; antingen är jag överintelligent och borde söka en vettig linje där jag får användning av min höga IQ och kan göra beundransvärda saker som att lösa hungersnöden eller något liknande, eller så är DMP från stund till stund ett skämt, och tentorna skrattretande enkla. Det sista alternativet är att jag helt enkelt har ett bra läshuvud och lär mig saker väldigt fort, för det känns ändå som att jag har hyfsad koll på vad rules of play är för nåt. Jag väljer dock att tro på det första alternativet. I vilket fall kan jag ju lika gärna sluta anstränga mig för att plugga.

Jag lär ångra mig till nästa tenta.

Vafalls!

[00:40:47] Michael säger:
när ska du någonsin gifta dig?
[00:40:50] Sofia säger:
haha
[00:40:52] Sofia säger:
vafan
[00:40:55] Sofia säger:
jag är 21!
[00:41:00] Michael säger:
meh
[00:41:06] Michael säger:
ja, du ligger efter
[00:41:13] Sofia säger:
my god
[00:41:18] Michael säger:
jag har ju lägenhet och flickvän.. snart förlovade säkert också
[00:42:54] Michael säger:
du måste ju leva la dolce vita
[00:43:00] Michael säger:
uoh
[00:43:05] Michael säger:
:P
[00:43:36] Sofia säger:
men jösses, vart kom de här tankarna ifrån?
[00:43:46] Michael säger:
meh
[00:44:01] Michael säger:
du måste ju skaffa en man
[00:44:02] Michael säger:
!

---------------------
Men vad ÄR det här?? Har jag missat något? Är det kanske stora "the-pressure-is-on-Sofia"-dagen? Ser jag verkligen så ensam och behövande ut? Herregud, det kanske är dags att börja spackla sig ändå.
När Micke liksom börjar gnata! Då är det illa.

Jag tror det här kräver att jag sover på saken.

Tålamod är en dygd?

Har man tålamod så löser sig allt till slut. Plus att man bör göra allting själv, så att det blir rätt på en gång.
Nu har jag alltså äntligen Maya på burken och kan sätta igång att modellera för glatta livet. Stommen på min blivande legokamera är klar. Livet ler.

Or does it?

Assurance

Jag känner mig huslig och vuxen idag. Och lite skyldig. För det är ju så. Jag kan inte lika mycket, jag gör inte lika mycket. Jag försöker inte ens lika mycket. Men jag försöker försöka. Jag försöker uppväga mina tillkortakommanden med sötsaker. Jag försöker muta pojkarna att tycka att jag gör ett bra jobb genom att hålla litegrann i trådarna, portionera ut uppgifter och delegera. Jag vet inte om det funkar, men jag gillar att vara lite mammig åt pojkarna faktiskt. De är så himla duktiga och de jobbar så himla hårt hela långa dagarna. Kanske är det uppskattning jag vill visa? I vilket fall som helst känner jag behovet av att göra något mer. Men jag orkar så lite på skolan. Så vi får hoppas att macmannen Lars har en version av Maya som faktiskt funkar på min baby. One can only hope...

I övrigt blir det hemresa på torsdag, en helg fylld med favoritkusinen, namngivningscermoni, pappafirande och förhoppningsvis en glutt på kattungarna och sedan det slutgiltiga beslutet. Om det inte redan är för sent?
Kräket ligger på mattan och sover, efter att ha drivit mig halvt till vansinne sedan jag kom hem.

Jag åt förövrigt middag med systrarna Östman idag, det var trevligt att de tittade förbi. Mera sånt! Sen gjorde jag nån slags tryffel, fast jag tror inte att den blev bra. Men vi får se! Pojkarna får vara försökspersoner imorgon.

Men nog nu.
Ikväll vill jag mest höra att världen är ömsesidigt. Tycker som jag. Att jag inte alltid är initiativtagaren.
Men vem försäkrar mig om det?

Äntligen

Äntligen hemma. Äntligen helg.

As time goes by

Varför är klockan redan fyra? Det är inte rättvist. Jag orkar inte åka på jobbet nu! Fast det är ju trevligt att ha jobb. Det måste jag erkänna, tyvärr. En och en halv vecka till första lönen! Då ska vi fira. =)

Nu har jag även inhandlat en termos, så jag kan bjuda pojkarna på te. Dessutom var jag på ÖB och köpte kakor, så nu kanske de tycker om mig ett tag till. Kanske.

Maya min Maya

Jag har skapat. Cigaretter. Legoklossar. Cigarettpaket.

Idag är jag en amatöranimatör. Det ni!

Torsdag

Ibland tänker jag att det aldrig kommer bli annorlunda. Och ibland tänker jag att det inte gör något. Fast det gör det ju. Det gör massor. Men inte idag.

Lämnade in ansökan till skolor i Australien, Nya Zeeland och USA idag. Jag hyser inga förhoppningar dock. Jag är ju varken ordförande för en grupp hobbyfyllon eller villig att slita i timtal utan att få något för det. Och då har man ingen chans.

Ditt humör smittar av sig. Cheer up?

Livets orättvisor

En konversation med Ann på msn försatte mig i "deep shit"-mode, och jag kommer på mig själv med att börja fundera på en massa saker. Framtiden. Vad är det tänkt att jag ska göra? Okej, jag förutsätter att jag får ett flaxigt jobb efter att den här utbildningen är klar. Så vadå? Jag jobbar i 40 år och sen kryssar jag rutor i Bingolotto resten av tiden tills jag faller död ner? Jag vill ju resa. Jag vill se allt! Men sen vill jag hinna med allt det där andra också. Det där med man och barn och villa och volvo. Och jag vill göra allt nu! Medans jag är ung. Allting är bättre när man är ung. Hur väljer man vad man ska prioritera först?

På skolan flyter allt på så himla smidigt, och jag har utnämnts (lite tvångsmässigt) till projektledare. Jag bossar omkring pojkarna och bestämmer vad de ska göra. Och jag tror det funkar för oss alla. Det är skönt att vara den med stenkoll för en gångs skull. Sen om jag bara kunde lära mig Maya vore allt tipptopp. Men David har lovat att fixa till det dumma programmet imorrn. För han kan det där. (Jag ska se det innan jag tror det, PC-nörd som han är)

Nu ska jag skriva ut nån ansökan för skolor i Oceanien och USA inför vår fria termin nästa höst. Jag hoppas på Nya Zeeland, men jag lär hamna utanför Manchester. Där regnar det. På NZ är det sommar på vintern.

Damn you!

Jag trodde inte att det skulle gå lätt. Men jag trodde inte att det skulle vara så svårt heller. Som jag förutspådde gick det åt helvete med Maya. Jag gav upp och laddade ner Learning Edition. Skräp.

Nu ska jag sova, för jag har varit igång hela dagen, med skola och ett tillfälligt inhopp på jobbet. Så har jag lärt mig Quark också.

Just nu kan jag andas!

On the edge

Jag gör en enorm chansning när jag installerar Maya Unlimited. Jag har inte datorkraften egentligen, men jag är ju så himla sugen på att sätta igång. Nån som vill bjuda på 1 GB minne? Jag kollade upp det, det var inte så dyrt. 1300:- bara.
Om inte, kan jag få en sån där halstablett som de gör reklam för på tvn? Strepsils. Det skulle nog räcka för tillfället.

Aj.

Det är mycket jobbigare att jobba när man är hög på bafucin och te hela tiden. Speciellt när det inte funkar. Trots enträgna försök att inte gå längre än fem minuter utan en klunk varmt te vill inte den där rostiga spiken som har kilat fast sig nånstans i närheten av halsmandlarna ge med sig. Och bafucin får man inte ta oftare än varannan timme, hur vettigt är det? Som att de där 115 minuterna som man inte har en smältande minttablett på tungan har man inte heller ont i halsen? Idioter. Jag får ta och köpa mig lite hederliga halstabletter, sånna man kan knarka på löpande band.
Jag har inte tid med det här, jag ska lära mig Maya!

Programmet presenteras av...

- Magnus Uggla!

Say what?? Sen när presenterar enskilda personer program? Han måste ha mer pengar än jag trodde, den där ugglan. Undrar hur det kommer sig?

Give me iMac and all will be fine

Det snöar fortfarande. Jag funderar på att sjukanmäla mig från jobbet så jag slipper gå ut. Ever. Sen ska jag beställa en iMac så jag kan sitta med Maya hemma, och övertala Joanna att veckohandla till mig. Då behöver jag inte gå hemifrån förrän i mitten på januari. För julen går ju att skippa. Sen att världen inte är mycket trevligare i mitten på januari är ett faktum som jag gärna blundar för just nu.

Idag ska jag fortsätta städa lite, det kommer bli så himla fint här. Karin.

Jag drömde att man skulle alt-klicka på skrivbordet på windows, så skulle man få fram en swimmingpool, för den kunde ju alltid vara bra att ha. Tydligen. Windows är knepigt.

Tune out...

Spyro med sällskap blev Sims och Idol med sällskap. Joanna är alltid bra att ha i soffan, när som helst. Sedan spårade det dock ut en aning när vi fick sällskap. Drygare människa får man leta efter. Och det säger jag inte för att vara elak, för jag försökte verkligen gilla henne, men hon var helt enkelt galet dryg. Jag är ledsen Jo, men usch.
Så, ett par ändlösa timmar senare med menssnack och afrikaskryt ringande i öronen är jag äntligen fri, gästerna har gått och jag kan gå och lägga mig.

Pix rev ner min fjärilsljushållare, Ida du vet den jag köpte på ljuspartyt för länge sedan. Den som inte ens finns att köpa längre. Den gick lite sönder i kanten. Ibland får jag lust att nacka henne långsamt. Det är ju inte första gången heller.

I heart Maya (just nu iaf)

Idag är det fredag och jag har spenderat en mängd timmar på skolan, och nu har jag grävt mig en grop i soffan och jag tror inte att jag kommer att ta mig upp. Ja, förutom sen då när Joanna kommer och vi ska traska ner på Statoil och köpa slisk. Ikväll blir det nämligen Spyro med sällskap! Både jag och Joanna kände att det var för drygt att jobba ikväll, jag tackade nej till att byta pass från torsdag till fredag, och Joanna kände sig förkyld och sjukskrev sig.

Btw, årets vackraste tunnelbaneperrong, det är vad vi har skapat idag.




(Ida darling, jag skulle älska att bo i ett hus med fyra sovrum med dig och din familj, men jag måste göra klart det här nu. Men det är halvvägs! Sen kan jag fixa till dina filmer så det bara ryker om det! Tänk vilken nytta du ska ha av mig då.)

Det brukade vara tisdagar...

... men nu är det onsdagar.

Jag antar att alla behöver lite omväxling.

Saknad kan man lära sig att leva med

En stilla onsdagseftermiddag utan något speciellt att göra mer än att tvätta och införskaffa föda kommer jag att tänka på allt jag hade kunnat göra om jag var hemma istället. Och även fastän nästan alla vännerna liksom jag har flytt hemstaden för studier och jobb eller bara äventyr så finns det ändå de kvar som jag kanske saknar mest av alla. Jag saknar dig. Jag grämer mig för allt jag missar när jag inte är där, varje stapplande steg, varje nyvaken blick. Ibland vill jag vara du, för du har allt som spelar någon roll. Och jag vill bara ta del av ditt liv, bara få smaka lite på hur livet ska vara. För jag tror verkligen att du har hittat hem, din plats i världen. Och javisst, det kanske saknas några detaljer, men på det stora hela har du ändå haft tur. Och varje dag missar jag något som jag skulle ha velat vara med på.

Tjocksockar och mjukisbyxor

Får jag G på den här tentan ska jag sluta anstränga mig. För det kändes verkligen som att jag kunde det här. Och jag har ändå knappt pluggat. Är jag så smart?
Not likely.

Den här dagen har varit underbar. Jag gjorde tentan, och sen köpte jag mjölk och lite sånt. Och sen gjorde jag ingenting. Alls. Det var hur skönt som helst. Och imorgon ska jag sova till minst tio. TIO!
It's a crazy world we live in.

Skräpjobb

Sådärja, andra svängen ner på jobbet i onödan avklarad, och det enda positiva jag kan komma på att säga är att jag åtminstone testat cykellamporna. Och de funkar... Men cykelvägarna är himla isiga och det är förknippat med livsfara att ge sig ut. Men när det dumma jobbet vägrar tala om ifall man fått ledigt eller inte har man inte så mycket val. Sen visste jag inte om jag började 16.15 eller 19.45, så jag fick ju åka ner två svängar då. Jävla dryghet. Nu är jag lätt irriterad och extremt osugen på tentaplugg. Så jag gör som Erika: våga vägra tentaplugg. Istället blir det jag och katten framför TVn och sista biten mangopaj. Det är nog snäppet bättre.

Förövrigt spenderade jag ändå större delen av dagen med att plugga med Erika. Vi var så himla duktiga så inte behöver vi läsa mer heller. Näe, jag har stenkoll på positiv och negativ feedback och allt vad det heter.

Säger vi...

Jag hatar snö

'

Av så många anledningar att det inte ens är lönt att börja räkna upp dem.

'

Diciplin på hög nivå

Jag hittade en ny bana i Spyro, och fick lära mig att simma. Jag köpte babykläder och Astrid Lindgren-filmer och fikade hos min kusin. Jag skruvade upp hyllor (okej, pappa skruvade, men jag gav direktiv) och sorterade mina böcker. Sedan fann Tanja det passande att välta ut lådan med skruvar/spikar, så jag sorterade även dessa. Jag vinkade adjö till familjen och jag slog på TVn. Men jag har ännu inte öppnat boken.
Detta påminner mig till stor del om förra kursen, och då fick jag ju VG. Kanske är det dags att börja anstränga sig mindre? Antagligen inte. För vad kan jag egentligen om topology of pleasure? Vad?

Och dessutom sitter numera min klocka fast ordentligt på handleden. Så ordentligt att jag måste bända bort den med en kniv när jag vill ta bort den. Pappa kan sina grejjer. Jag lär aldrig tappa den igen.

Vart är Rules of Play nu igen?

Sudden death (ta inte min katt)

Crazy catladys ena katt har dött, och djurskyddet har hämtat den andra. Hon känner sig kränkt, och finner det passande att lufta sina bekymmer för mig. Jag antar att jag borde känna mig hedrad, men ärligt talat är det lite läskigt. Pix sprang ut när jag kom hem från skolan, och när jag skulle ropa in henne fick jag höra: "hon är här". Och där stod crazy catlady och höll i henne. Hårt. Och sen fick jag höra det där om katterna, och jag tänkte: "hon får då inte ta min katt", för hon höll verkligen hårt. Jag vågar inte släppa ut min baby på ett tag, inte tills hon fått tillbaka sin katt från djurskyddet. Och varför tar djurskyddet hennes katt? Och vad yrade hon om när hon sa att den andra hade blivit sjuk och fått några piller och att det var dessa som hade tagit livet av henne. Jag blir ju mörkrädd bara jag hör om hennes galna historier.

Redovisningen idag var en stor hit, vi fick till och med ställa upp som fotomodeller för Evas mobilkamera. Men det är sant att vi var himla fina i våra Fallen-tröjor. Jag tror att vårt spel fick klart godkänt i alla fall. Och vi menar himla seriöst att vi ska fortsätta jobba med det. För Sony vill ha det. Säger vi.

Och så är lillasyster Elina här, hon gör chokladbollssmet och pannacotta så jag tror jag går upp en himla massa i vikt. Det svinet. Men det är ju gott iofs... och dessutom underhåller hon katten, och det är ju alltid bra.
Sen har jag köpt ett Playstation 2, för jag blev så himla less på att aldrig kunna säga: "det har jag spelat" när alla nördpojkarna i gruppen pratar om olika spel. Hittills har jag The Sims 2 (suger) och Spyro: A heros tail, vilket är ett helt fantastiskt spel. Helt fantastiskt.

Tentaplugg? Vad är det?

(Erika, du måste styra upp det här)