tisdag, oktober 30

Ambivalent

Säg åt mig att sluta.
Jag gör alltid samma sak, right on spot.

Och inte kan jag bestämma mig heller.

måndag, oktober 29

Gilmore Girls!



Which Gilmore Girls Character Are You?

You are part Sookie. You are bubbly, fun, and a little klutzy. You are devoted and passionate--sometimes to the point of obsession.
You are part Lane. You are an eccentric. You have odd, quirky tastes and an intriguing personality. At the same time, you are reserved and in many ways you are still finding out who you are.
Find Your Character @ BrainFall.com


Intressant, jag har alltid sett mig själv som en Rory-människa. Guess not.

Good times

Det här är en påminnelse till mig själv om de människor som gjorde mig till den jag är. Det känns som så länge sedan, men det är det egentligen inte. De där åren när allt jag ville var att följa med på en resa till, bara se det där bandet en gång till, få chansen att träffas, prata, stjäla en kram kanske. Jag var så ung och oerfaren, men de åren formade mig. När jag upptäckte att det fanns fler som var som jag, som tyckte som jag, och vi tog tillsammans till oss all den visdom, all den mentalitet som fanns att insupa. Jag lärde mig att det är okej att vara pinsam, att det viktigaste inte är att passa in, utan att trivas med den man är. Och alla de fantastiska människor jag träffade, av vilka några blev mina vänner. Och vi hade något speciellt, dem och jag, för vi visste vad som var viktigt, och vi delade samma värderingar. Så för ett tag lät jag dem forma mig, och vi växte tillsammans. På grund av dessa underbara människor är jag den jag är idag. Och ibland ser jag tillbaka på den tiden och önskar att jag fortfarande hade kontakt med dem. Trots att jag vet att när vi växte tillsammans så växte vi också isär. Jag älskar dem fortfarande, men jag vet inte vilka dem är nu. Vad de gör, hur de lever, om de liksom jag inser hur lyckligt lottade vi var som hade varandra, om så bara för en kort stund. Varje dag fattar jag beslut och tolkar situationer baserat på det jag lärde mig då. Och det är jag tacksam för. Så tacksam så ni anar inte.

lördag, oktober 27

Smelly dish, smelly dish, what are they feeding you?

En veckas odiskad disk luktar värre än den ser ut. Speciellt när man börjar röra i det så alla odörer liksom rörs upp. Isch.
En halvtimme till sista arbetspasset för helgen. Jag är för mätt för att röra på mig. Det här bådar inte gott. Tur att det tar ungefär två minuter att rulla ner för backen till jobbet.

Och nu är det nog.

Just in case anybody needed to know

Nyss hemkommen från jobbet möts jag av någon som försöker leka djävulen. Eller ja, det kanske är att ta i, men Ida flashar mig med bilder av världens i särklass sötaste kattunge. Och sedan upplyser hon mig bestämt om att denna underbara varelse tillhör mig. Jag suckar och trånar och VILL så gärna, men går det? Kan jag? Pix vill ha en kompis, det har jag sagt länge, men är det läge? Är det crazy catlady-varning? Jag vet inte! Jag måste fundera på det här. Rätt länge.

I övrigt är jag nu halvvägs igenom min mardrömshelg, och hittills kan jag inte påstå att den varit så mardrömslik som jag trodde. Torsdagen ägnade jag åt att skriva utvärderingsrapport för projektarbetet, eftersom S satt med nån artikel hela kvällen. Och sen igår var vi till en kompis till S och kollade på Idol och åt kladdkaka. Det kunde ju helt klart ha varit värre. Ikväll börjar jag halv fem och jobbar sen 24 timmar, så det är väl det som är mardrömmen, kanske. Vi får väl se. Inatt när S larmade trodde jag på fullaste allvar att det var ett tecken att jag skulle ladda cykeln. Vilken cykel, det vet jag inte, och varför, det vet jag inte heller. Men jag var helt säker på att cykeln skulle laddas, och jag kunde för mitt liv inte komma ihåg vart jag lagt laddaren.

Den här dagen ska ägnas åt rekreation, sanering av lägenheten och kanske möjligtvis veckohandling på Ica. Vi börjar med rekreationen.

torsdag, oktober 25

Om jag kunde stanna tiden skulle jag sova en liten stund nu

Det roliga med min projektgrupp är att när alla tittar på varandra och säger "vi har nog fått den bästa gruppen av alla", så menar alla mest Markus. Förutom Markus, som troligen är glad för att han fått ett gäng människor som lyder hans minsta vink utan att ifrågasätta honom för en sekund. Därmed inte sagt att resten av gruppen är onödig, nejnej, vi jobbar på hårt allihopa, men det är Markus som har DET. Det var bara det jag ville ha sagt.

Jag har nu exakt 20 minuter på mig att infinna mig på jobbet för startskottet på årets drygaste helg. Men först ska jag packa ihop en liten väska med datorn och övernattningskläder, för inatt ska här arbetas. Jag har en reklambild att göra färdigt!

Det positiva med att ha så mycket att göra som jag har just nu är att man aldrig riktigt har tid att tänka. Javisst, lägenheten ser ut som att någon släppt in Talel här en månad och talat om för honom att han inte behöver städa efter sig. Det är sjukt mycket disk, papper precis överallt och på något sätt har jag lyckats slänga hälften av sängkläderna på golvet. Det krävs en grundlig rengörning, men jag har helt enkelt inte tid just nu. Kanske på lördag, då har jag paus i arbetandet ett tag. Vi får se.

Det är synd om Pix, som får se så lite av mig att när jag väl kommer hem slänger hon sig i famnen på mig och vägrar flytta sig. Som nu tex, rakt över mina armar ligger hon, halva kroppen på tangentbordet. Det är bara lite irriterande, fast mest sött.

Nu måste jag verkligen åka snart, jag gillar inte att komma sent.

Och Erika, jag skickar bara sådana sms till folk som förtjänar dem. Jag menar... spontan choklad! Du är fantastisk.

onsdag, oktober 24

Game Flow!

Det stör mig att jag inte kom iväg på bion ikväll, men jag hade ju faktiskt inte tid, och inget sällskap heller. Irriterande ändå, med tanke på att biljetterna ligger i plånboken och skaver.
Men å andra sidan har jag ju blivit klar med att skriva in protokollet, samt mailat ivägen den till Pillan på jobbet och bett om ledigt nästa torsdag. Däremot gör schemat mig förvirrad, jag måste kolla upp hur tusan jag jobbar framöver. Dock vet jag iaf att jag jobbar weekend of death den här helgen, 54 timmar på fyra dagar. Så skjut mig.

Projektarbetet går hur bra som helst, min grupp är underbar, vi är lagom nördiga och spelet kommer bli helt fantastiskt. Ge oss ett år eller två så lovar jag att du kan spela det, i någon version i alla fall. Och jag kommer bli stenrik. Not to get your hopes up or anything..

I alla fall, Luleå har himla nice, pojkarna var söta, det var nice att vara lite med syster, och oavsett vad Ida säger så var Storforsen väldigt vacker. Bilder ser ni här.

tisdag, oktober 23

T: "Jag ska bygga en snögubbe på Luleå Universitet"

Det blev en fransk kaningubbe, och jag har höga förväntningar på att Luleå Uni gör den till sin nya maskot.

lördag, oktober 20

Luleå, Luleå

Luleå är intressant. Talel byggde en snökanin på Luleås tekniska universitet. Vi har kollat på Ichi the killer, den var inte så dålig som jag trodde. Ann skulle hata den dock.
Syrran supportar Jonas lillasyster i hästfrågor, T och M åkte på bio och jag sitter här i vuxenvärlden och väntar på att kladdkakan ska kallna.
Jag lånade en PC med Linux på. Jag gillar det. Vem skulle någonsin kunna välja Windows? Nej, OSX, sen Linux och allra, allra sist kommer skurkarna på Windows. De svinen.

Jag är trött, men de chockgröna klänningarna på flickorna Deal or No Deal väckte mig. Det är nästan så man får lite smått panik.

torsdag, oktober 18

onsdag, oktober 17

Say what now?

My God så träffande! Well, jag antar att det finns värre saker att dö av. Och jag hinner ju ändå bli 91 år!

Innovationday

Jag hatar reklamen där de säger: "Den bästa svenska musiken" eller nåt sånt, och sedan spelar Per Gessle. Jag tycker att det inte bara är en ren och skär lögn, utan nästan snudd på tortyr. Vi ska inte bara plågas med de meningslösa texterna och den fjolliga rösten, de måste även smeta in det där fula nyllet i synen på oss! Hur humant är det?
Anyway...

Jag försökte sätta upp lite tavlor idag, och det gick bra sålänge jag höll mig till den vanliga standard-tavelkroken (de där vita grejjerna med tre småsmå spikar). Dessa gick att spika in i den stenhårda betongväggen med bara lite våld. Men när jag sedan skulle sätta upp mindre tavlor där standard inte funkar gick jag bet. Jag försökte använda vanliga små spikar, andra sorters tavelkrokar, jag försökte borra med betongborren jag lånat av pappa, men icke! Det gick inte att göra hål i den förbannade väggen. Det gick bara inte! Det enda jag åstadkom var ett fult märke i tapeten. Men skam den som ger sig! Jag var lite innovativ med superlim och pinnen från tre tomtebloss och tadaaa! så hade jag skapat nya upphängen på tavlorna, så att standardkrokarna funkar. Nu ska limmet bara torka, sen blir det fint på väggen. =)

Jag fick tydligen bakläxa på mitt referat av älgjakten i fredags, så jag börjar om: Klev upp sex, var i skogen halv åtta i full mundering. Eller det började egentligen med enorma problem att ta sig uppför SNÖbeklädda backar med pappas skrotbil. Sista backen gick avgasröret av. Men i alla fall, väl ute i skogen började jag och pappa jägaren vandra i skogen, upp och ner för ett jäkla berg. Vi släppte Tanja och hon satte iväg som ett skållat troll. Efter att ha gått i ungefär en halvtimme klev jag rakt ner i ett sumphål med högerfoten och sedan var jag blöt. Men vi vandrade på, och det var sjuuukt jobbigt. Eller egentligen inte, men lite jobbigt var det iaf. Efter ungefär fyra timmar hörde pappa på radion att de skjutit en älg för Tanja, så vi gick dit för att hjälpa till. I en idyllisk glänta i den lätt snöbeklädda skogen låg den. Tjuren. Stendöd, och med samtliga inälvor bredvid sig. Jag trodde att jag skulle bli mer äcklad än jag blev, men det var faktiskt helt okej. Tanja stog och slet i lite njurar och diverse tarmar med blod upp till armbågarna. Vi (läs: pappa och de andra jägarna) släpade sedan upp älgen så att de kunde nå den med traktorn för att ta den till slakteriet. Det såg himla jobbigt ut, jag har hört att de väger en del. =P I alla fall, resultatet blev några foton som var okej, två skavsår och en tidig kväll. Men det var helt okej, och jag skulle nog inte ens ha nåt emot att göra om det. Nästa år.

söndag, oktober 14

Life is hard

Återkommen från en helg i föräldrahemmet känns allt en aning tyngre. Det är så mycket kvar att göra i lägenheten, imorrn ska vi träffas med projektgruppen klockan åtta, och innan dess ska jag hinna med att jobba också. Börjar kvart i åtta ikväll och jobbar till halv åtta imorrn bitti. Det känns oerhört tungt att åka iväg på jobbet ikväll, jag är så sjukt trött.
Helgen har bjudit på en massa action, i form av:
Torsdag: Föreläsning på skolan, träff med gruppen, hemkomst, däckbyte på micran.
Fredag: Älgjakt med pappa (=fem och en halv timmes konstant promenad upp och ner för ett snöbeklätt berg), besiktning av micran (den klarade det, den klarade det!), fika med T och matlagning åt familjen.
Lördag: Besök på Ikea, Elinas födelsedag, massa folk, massa tårta.
Söndag: Hemfärd till Umeå, stannade till hos farmor och fick ett par tjocksockar, sedan raka spåret (förutom en shoppingorgie på Dollarstore i H-sand) med fulla bilen, middag med sis och hennes pv och skjutsa dem till tåget.

Nu, hemma framför TVn i åtminstone en timme till innan det är dags att ta tag i livet igen.

Anyway. Enough.

onsdag, oktober 10

See, saw, sawn

Jag lekte med sågen jag fick låna av Joannas motvilliga pappa och fick bort två feta träskivor och har därmed skapat ett nattduksbord av en stereomöbel. Innovationen flödar.
Dessutom börjar pojkarna bli klara nu, så om jag har tur får jag ställa in möblerna i sovrummet igen innan jag åker hem till mor och far. Vore trevligt om det såg vettigt ut när man kommer hem igen.

Crazy catlady och jag är numera enormt tajta. Eller, hon är tajt med mig iaf, jag tror inte att jag har nåt val. Varje gång jag är ute samtidigt som henne så ska hon prata. Och alltid om katterna, undantagsvis om sitt barnbarn. Men mest om katterna.

Det kommer bli så himla bra allting. Känner du inte det? Det ligger liksom i luften, och det är inte hösten. Det låter så corny, men det blåser möjligheter utanför fönstret idag.

Nu ska jag ta och vika lite tvätt så jag kan plocka bort torkställningen så blir det ännu lite finare och det känns ännu lite bättre.

Jobba ikväll. Nästa månad kommer bli nice. Med cash alltså.

tisdag, oktober 9

Tisdag




Det luktar ägg.
På tal om allt annat än ägg så har vi världens bästa spelidé, prepare to be amazed!



måndag, oktober 8

Det går utför med dagens ungdom

Spenderade ikväll en timme tillsammans med en brud som antingen klistrat på fyra-fem lösögonfransar eller kletat på fjorton lager mascara, samt målat ungefär en decimeter utanför med ögonskugga. Och hon ville bli assistent. Eller rättare sagt, hon hade varit det förut, och nu ville hon jobba för min brukare. Ja, jösses, hur folk ser ut nu för tiden.

Sedan satt jag i den gudomliga massagestolen medan vi kollade på Oliver och gänget och upplevde gamla minnen. (Ja, inte mina då, jag kollade aldrig på Oliver och gänget. Men massagestolen var välgörande)

Den enda tvättid jag kunde få innan jag åker hem till Sundsvall var imorgon klockan 07.00. Varför inte bara skjuta mig nu på en gång?

Unkle Bob

Det svider men det är så skönt.

I looove the smell of gips in the morning!

Jag får sånna läskiga flashbacks från när jag bröt benet. Det luktar nämligen gips i hela lägenheten på grund av målarnas framfart i sovrummet. Och de är inte utan tillfredsställelse som jag återupplever känslan av att såga upp det förhatliga gipset och frigöra mitt sladdriga högerben igen. Det känns bra att bli påmind om att det har varit värre.

Hade kursintro nu på morgonen, det verkar som en krävande kurs, men ganska intressant. Kommer nån på en revolutionerande spelidé så säg gärna till.

Kan man gå kurser i kreativitet?

söndag, oktober 7

Distanserad

Man tror att man har stenkoll på läget, att man accepterat vart man är och att man för ovanlighetens skull är nöjd precis som det är. Sedan dyker det upp ett blondt yrväder och hela världen drar efter andan och tänker: "Ja! Det är precis vad jag letat efter!" och man hakar på, men det är liksom inte lika roligt när man inte är ensam om det. Så man tänker att näe, det får vara, jag ska inte bli som dem. Men det är så svårt att låta bli att tänka den där tanken, den som gör att allt börjar rulla igen. En önskan, ett begär. Och det borde inte vara så svårt, men av någon outgrundlig anledning så är det helt omöjligt. Inte för er, ni får det att verka så lätt. Men för mig. Det verkar helt omöjligt, och hur uppenbar måste man vara innan det blir pinsamt?
Men missförstå mig inte nu, det är lugnt, det är framåt, framåt, och aldrig tillbaka. Det är no worries, och det som händer händer.
Och bara det är ju helt fantastiskt.

lördag, oktober 6

Apologize

Jag försökte låta bli, men det gick inte. Det måste ändå vara en av tidernas (just nu) bästa låtar:


To find the core

Inget stan, Joanna lite halvt dödssjuk. Hon överlever dock.
Flyttade runt lite möbler och hamnade sedan i koma i soffan.
Svensk film gör mig deprimerad och konversationen med D spädde på depressionen ytterligare.

Jag hade ett skrämmande långt samtal med crazy catlady idag. Hon berömde Pix och sa att hon blev så lycklig av att se henne sitta i köksfönstret. Sedan började hon yra på om sina katters släktskap och huruvida hennes dotter inte fick ha katt för sin hyresvärd och så vidare. Det var bara lite läskigt, och jag kan nu med säkerhet säga att jag är hennes favoritgranne. Tur, då är det inte min lägenhet hon tänder på om hon skulle få ett knäppt utbrott nån natt.

Jag älskar mina tapeter. Jag bara älskar dem. Kanske mest för att de inte ser ut som förut.
Det är bara så hemskt mycket bättre.

Relax

Nu då. Lördag. Äntligen helg efter en vecka fylld av tidiga morgnar, pojkar i målarkläder, tentaplugg och jobb. Jag har varit trött precis hela veckan, och jag trodde jag skulle gråta av lycka imorse när jag vaknade och insåg att jag inte behövde kliva upp. Det är redan en lovande dag.

I onsdags flydde jag bombplatsen som varit min lägenhet hela veckan, och åkte och pluggade hos O från halv elva till halv tre. Sedan jobbade jag första inskolningsdagen, det gick hur bra som helst, vi åkte till en av hennes kompisar och käkade kladdkaka och kollade på TV. Precis som ett jobb ska vara. Torsdag bjöd på mera plugg och sedan en tenta mitt i middagstid. Jag drack energidryck och åt choklad och när tentan var slut var jag mer speedad än någonsin. Åkte hem och åt lite, sedan gick jag och lade mig tidigt, för igår skulle jag kliva upp halv sex. Började jobba klockan sju, men åkte med min arbetskamrat ut till bushen där arbetsplatsen för dagen var. Jag lekte alt-tangent på S's skola, lärde mig en massa mer redigeringstekniker i Photoshop, helt gratis! Det var faktiskt himla roligt, helt klart värt att tjäna en massa pengar på iaf. ;) Sen åkte vi tillbaka till stan, och jag gick för att träffa gubben på kontoret, där jag spenderade en kvart i europas skönaste massagestol innan jag fick en tshirt och en penna och ett löfte om gratis filmutlåning och gymkort.

Gårdagskvällen spenderade jag med att flytta diverse möbler, samt att dammsuga och torka golven i hela lägenheten. Joannas Peter fick komma och flytta TVn med mig, för den var tung och jag var trött. Och nu har jag bara resten av möblerna kvar att flytta, men först ska det veckohandlas och kanske tar jag en sväng på stan och försöker hitta nåt spännande till en tolvåring. Förslag?

torsdag, oktober 4

No worries mate!

Målarpojkarna har varit duktiga faktiskt, köket är helt klart, och hallen var klar innan ena pojken tyckte att tapeten var bubblig och bestämde sig för att göra om. Kul att det blir ordentligt gjort. Jag fick även en ny spis igår, så köket är officiellt färdigt! Nu ska jag bara hitta en massa att ha under bordet så blir det finfint på alla sätt och vis. Lite tavlor på väggarna och en skvätt olja på träskivan ovanför kaklet och sedan måste jag ju ha det snyggaste köket på Flintvägen!

Jobbet igår gick himla bra, men jag måste faktiskt plugga till tentan nu, så jag får uppdatera er ikväll.

Wish me luck!

tisdag, oktober 2

You're so slow, they should call you slowmo!

Jag sitter här instängd i mitt vardagsrum och vet inte alls vad jag ska ta mig till. Roomservicewannabeerna fortsätter att låtsas som att de arbetar inne i köket/hallen/badrummet och det är väl tänkt att det ska bli fint till slut, men jag ser bara allt de fuskar med. Jag oroar mig för mitt köksbord också, som står farligt nära pojkarnas målarpenslar.
Mest är jag bara uttråkad, och jag vill städa lägenhetn och fixa till den ordentligt, ställa alla möbler på plats igen. Badrumsgrejjerna sticker mig i ögonen när jag sitter i soffan. Pix har varit i det här rummet hela dagen och fullkomligt lemlästat sin nya leksak så till den grad att hon skulle kunna jämföras med Dexter i den nya serien på sexan. Det ligger delar överallt, och hade den blod skulle det ha sprutat. Som tur är så är det bara tyg. Men det känns befogat att säga att Pix är lite frustrerad. Och det är jag med. Jag måste göra något! Men det stod precis en pojke i hallen och målade, så jag vågar inte riktigt gå ut än. Bara två timmar kvar tills de packar ihop och åker hem. Då kanske jag får plats i resten av min lägenhet igen.
Men inte verkar det som att de kommer någon vart direkt... borde inte tapeterna vara uppe nu? Borde det inte synas?
En positiv sak är i alla fall att jag idag insåg att man inte behöver ha modemet i första vägguttaget, utan det duger bra med det som är här inne. Tur det, vad skulle jag annars göra? Jag skulle ju avlida.

Ikväll blir det Stardust med Erika, den är förhoppningsvis något bättre än vad den ser ut att vara, men om inte annat så får man ju komma ut från detta målarfärgsluktande helvete ett tag. Och äta lite popcorn.

måndag, oktober 1

Om Roomservice tapetserar så måste det väl bli bra..?

Imorse vaknade jag tio i nio och tänkte "vad bra! nu hinner jag duscha innan Erika kommer". Hoppade in i duschen och hade precis ställt in rätt temperatur då dörrklockan ringde. I tron om att det var Erika som väntat slängde jag på mig morgonrocken och öppnade dörren. Där stod en man. En man som tog sig en lång titt på min morgonrock och sedan yttrade orden: "Det ska målas hemma hos dig. Han som vi skulle måla hos är sjuk, så vi tänkte börja hos dig idag". Så jag fick en halvtimme på mig att plocka bort alla prylar ur hall och kök innan han kom med sin Roomservicekompis och började stöka till i min lägenhet. När jag sett att de kommit igång (och täckt över mitt köksbord) klev jag in i duschen igen. Då kom Erika, naturligtvis. Men hon är en självständig kvinna, så hon fick klara sig själv. Sedan tentapluggades det! Nog om det...

Kort sagt, mitt kök och min hall ser ut som hejkomochhjälpmig och det luktar gips i hela lägenheten. Mitt sovrum är packat med prylar och katten är förvisad till att endast vistas i vardagsrummet. Inte kunde jag laga mat heller, så det är tur att Joanna bor så nära. Vi gjorde ravioli från ÖB, och den var... intressant. Okej Erika, den var skitäcklig, men det berodde mest på att den inte smakade något. Ravioli brukar vara gott. Sedan jämnade vi ut det med att baka brownies, så nu är allt bra.

Imorrn ska det pluggas lite till, och sedan kan jag förhoppningsvis allt, och så blir det förhoppningsvis tapetserat i nåt rum och sen kan jag förhoppningsvis ta det lugnt i helgen.

Anyway, slappna av, andas lugnt, varva ner. Det löser sig. Vi lever imorgon också.