Det är tråkigt att gå i skolan när man helst av allt bara vill ha semester

Efter två lediga slappa dagar med Plazabesök och ResBBQ på schemat var jag så åter i skolbänken idag. På schemat stod Directing Performance, Animation och Scriptwriting. Ingenting blev riktigt som jag hade tänkt mig...

Directing var helt okej, även om jag kanske inte hade väntat mig att det skulle vara riktigt så mycket Performance som det var. Det var som en mix mellan regi och skådespeleri. Många weirdos i klassen, som man kanske kunde ana, men det var rätt okej ändå. Vi ska göra två grupparbeten och that's it. Man blev indelad i en grupp så jag behövde inte ens bekymra mig om det! Första lektionen kändes lite flummig fastän den var sanslöst seriös, det pratades om hur regissören måste motivera skådespelaren att sätta sig in i den vision som regissören har och blablabla. På workshopen efteråt delades vi in i smågrupper där vi skulle turas om att regissera varandra. Det gick riktigt bra faktiskt, till och med att bli regisserad. Min grupp fick spela upp en av scenerna, och jag och en tjej till fick ta en massa regi från föreläsaren som ville visa hur man bygger upp ett djup i karaktärerna genom att lägga på flera lager. Det var riktigt roligt, även om det var ovant att stå mitt i en grupp främmande människor. Det blev även som en liten isbrytare eftersom de flesta där går samma program och jag litegrann kommer som en utböling.

Nästa kurs på schemat, animation, var dagens lågpunkt. Jag gick in i datorsalen invaggad i en härlig känsla av att få leka med 3D igen, lära mig mer! Men icke. På något sätt hade jag missförstått det hela (kanske för att det inte stod någonstans i kursinformationen) och istället för Maya eller 3DstMax så skulle vi istället animera i Flash! Det var superfräscha datorer och helt nya Wacom-ritplattor och visst kan jag Flash så jag klarar mig, men... jag kan inte rita överhuvudtaget! Dessutom visade han upp en animation så som han förväntade sig att vi skulle göra, och jag säger då det... Det var TV-kvalitet på det! Jag kände bara att det där fanns det inte en chans att jag skulle lyckas med, även om jag lade ner min själ i det. Jag har noll koll på ritplattor och jag är superkass på att rita. Jag satt och försökte knåpa ihop "en idé" som föreläsaren hela tiden pratade om, men det blev ärligt talat bara sopor av allt. Tio minuter efter att jag klev in i salen var jag säker på att det här var en kurs jag inte skulle återkomma till. Väldigt synd, för där var två riktigt söta pojkar som hjälpte mig lite. Jag menar riktigt söta. Som i fina. Phew. Dessutom var läraren sjukt rolig.

Sista kursen för dagen, Scriptwriting, var inställd eftersom föreläsaren var sjuk. Så var det med den saken. Men det är en del folk från Directing i den klassen också, så det kan bli rätt bra.

Efter skolan bestämde jag mig för att gå till Res, som ligger på det andra campuset i Penrith. Det tar typ en kvart, men jag gick lite vilse, så det tog snarare en halvtimme. Det var riktigt varmt idag, 18° plus den brännande solen på det.

Jag och Sarah gick till Student Centre för att byta kurser åt henne, sedan sprang vi på Vicki som hade rast. Hon var grinig för att hennes Marketing-kurs sög, så vi bestämde oss båda två för att hoppa av våra kassa ämnen och börja på nåt roligare tillsammans. Så nu har vi sökt till Television Journalism tillsammans, det lär vara rätt skoj. Hoppas jag. Lite redigering och sånt i den iaf, så det kan jag förhoppningsvis hänga med. Dessutom kan jag söka sommarjobb på TV4 i Sundsvall sen! =D

Så imorgon, som egentligen skulle ha varit en ledig dag, ska jag och Vicki gå på Television Journalism och hoppas på att det är roligare.

Annars händer det väl inget speciellt tror jag... Imorrn ska vi till Penrith och fixa det där jäkla bankkontot en gång för alla, och på Lördag åker vi in till Sydney för att gå på marknad, äta thaimat och handla kläder eftersom min garderob tydligen inte duger.

Adios americano

Will tänker lämna res, vi är alla chockade och besvikna. Kanske speciellt du, Ida? ;)
Nej, men han ska flytta in till Sydney och pendla till skolan istället. Den jäveln. Han säger att han hellre testar att leva storstadsliv vilket han aldrig har gjort, än att bo här nära skolan, men mitt i bushen. Det är tråkigt, vi kommer att sakna honom härborta. Den stora amerikanen med det röda håret. Men ja, det är ju inte som att vi inte kommer träffas i alla fall. =)

Idag var det BBQ-brekkie, hur sweet som helst. Gratis frukost och ingen disk! Det var ägg och pannkakor och bacon och korv och tomat och champinjoner och rostat bröd. Jag har även hört rykten om att det varje måndag kommer ett par religiösa fjantar hit och lagar frukost åt folket på res. =P Religion kanske inte är så tokigt trots allt!

Nu ska jag ner på Plaza och hitta min banks IBAN-nummer. Cya!

Thin walls

Åh så spännande, jag har precis upptäckt att när man bor i kollektiv får man ibland den fantastiska möjligheten att lyssna på när andra människor har sex. I det här fallet är jag dock inte säker på vem av mina mysiga housemates som har en "happy moment". Det kan vara Carly, som jag vet med bestämdhet har en pojkvän och befinner sig i huset. Fast det kan lika gärna vara Johnno i rummet bredvid, vilket är en aningens störande tanke. Eller så kan det vara Ross, vilket jag skulle förstå, han verkar vara typen som drar hem en random brud då och då. Dock tror jag att han är ute och festar. Väggarna är väldigt tunna här i aussieland, så det är tur att jag har mina Koss-lurar som kan bädda in mig en härlig musikalisk dimma tillsammans med allas vår älskling iTunes. Idag leker vi med Grand Archives och Bon Iver.

Idag var jag ledig från uni och hade förberett mig på en trist men välbehövlig ensamdag med lite Nip/Tuck och nutella. Istället frågade Katie om jag ville med ner till Plaza och se när hon gjorde av med alla sina pengar. Jag älskar att handla för andras pengar, även om det inte är till mig, så jag hängde på. Det var himla trevligt, det är synd att Katie åker hem imorgon.

Sedan blev det en massa bråk med internet, vilket trots min investering i fasta nätet inte riktigt vill fungera som det ska. Det är upprörande, så imorgon ska jag prata med kontoret och säga åt dem att de får fixa det. Betalar ju ändå en massa pengar för det.
I alla fall så skulle jag prata med T om USA, men jag blev utkastad från internet precis när han kom in. Såklart. När jag väl kom in igen hade han gått.
Så var det party i Unit 4, Mel som hade avskedsfest, och det var rätt nice, men så fick jag för mig att gå hem och kolla ifall T var ute på internet igen. Det var han! Så nu hänger jag här ett tag. Glömde visst tala om för Vicki och Sarah att jag gick, men de märker väl. =P

Nä hörrni, det här kan jag nog tröttna rätt snabbt på. Lite för stökigt och högljutt för min smak, men det finns ju alltid annat att göra. Uhm... jag har hört att det finns mängder med filmer jag inte har sett!

Studentliv

Jag har precis varit ute på min första förfest på res, vilket var oväntat underhållande och roligt. Telefonen ringde när vi satt och tittade på när Katie packade inför sin hemresa till Kanada, och i andra änden var en man och en kvinna som sa att vi skulle komma till unit 7 för där fanns det folk. Så vi dumpade Katie och gick för att vara sociala. Spriten flödade och jag fann mig själv underhållen av en hel bunt människor. En del ville höra den svenska accenten, så jag kläckte ur mig ett "jaa, ajm Inga fråmm sviiiden" vilket uppskattades. Sedan var det mest en massa random dansande och drickande och sen denna underliga man som hela tiden försökte ge mig komplimanger, men som jag gång på gång mosade mot heltäckningsmattan. Han var sjukt dålig på att ge komplimanger dock, han började med att säga till Vicki att hon såg trött ut. Och sedan försökte han väga upp det med att hon såg "radient" och "glowing" ut, vilket lätt översätts till "gravid". Ja, det var i alla fall rätt så roligt, fast det blev lite mycket i slutändan. Vi vandrade hemåt eftersom både Vicki och Sarah har lektioner imorgon. Själv är jag ledig, och jag har ingen aning om hur jag ska spendera min dag. Ska bli rätt skönt att vara själv faktiskt, bara hänga och ta lite tid för att vara ensam. Annars hänger alltid Vicki och Sarah här och glor på tv, så man är som aldrig ensam.

Jag har dessutom träffat den andra killen i min unit, Johnno. Han är himla charmig, väldigt blyg och tystlåten men oerhört snäll. Han skjutsade ner oss till Penrith idag så vi kunde handla lite. Fint att känna folk med bil. Synd att han var kass på att backa ut från parkeringen dock, stackars den där Audin som blev påkörd...

Och så hade jag mina första lektioner idag, fotojournalistik stod på schemat och det var helt okej. Den feta läraren pratade om sin semester i Kina och sin kinesiska fru och sedan var lektionen slut. Vi fick dock en uppgift, fota fyra porträttbilder på någon som har något speciellt med dem, om det nu är en speciell etnisk bakgrund, eller en sport eller nåt sånt, något som gör dem intressanta. Det låter inte alltför svårt, och vi har ändå fem veckor på oss att göra klart det. Helt annorlunda mot för hur jag är van att jobba. Dessutom utgör den här uppgiften 20% av betyget. Lovely. Jag hoppas att mina lektioner på torsdag känns lika bra. Säkert inte.

Mmmm.... Marabou!

Söndag. Det händer saker hela tiden, även när det inte händer något. Idag hände det egentligen inget mer än att vi bakade muffins (Vickis recept, de blev extremt konstiga, men det tyckte hon också. Alltid knäppt när de inte har samma mått här) och att det var BBQ på res. När res anordnar BBQ bjuder de alla som bor här på mat, vilket är sweeeeet. Vi fick även chansen att träffa lite mer folk än vad vi gjort under våra två veckor här, när vi mest har hållit oss till de vi blev presenterade för i början. Dessutom börjar folk komma tillbaka nu efter vinterlovet. Träffade en väldigt söt och charmig pojke som erbjöd oss skjuts till campus imorgon för våra första lektioner, men han försvann mitt i Saw IV för att nån hade kommit hem som han inte hade träffat på länge. Han var nog den trevligaste pojke jag har träffat här sedan jag kom dock. Självklart är han gay. =P

Imorgon börjar skolan, det ska både bli kul och drygt. Mest för att jag har vant mig vid att bara glida omkring och göra whatever. Men det ska bli bra att få komma igång och göra det vi kom hit för att göra. Och om jag har tur så är alla mina kurser roliga så jag faktiskt tycker om att gå dit. Den som lever får se.

Oh, vi var in till Sydney igår och gick på en marknad med en massa roliga saker. Sedan åt vi lunch på en thairestaurang i närheten. Sjukt billigt, sjukt gott och sjukt mycket! Sjukt bra. =) Dit ska vi definitivt gå igen.
Sedan hittade vi en godisaffär som sålde importerat godis! De hade Marianne! Och Dajm, och Snören, och Geisha. Och på en svensk designaffär hittade vi Marabouchoklad! Så jag var väldigt, väldigt lycklig när jag kom hem från Sydney igår.

Nu ska jag ta och sova lite, upp sju imorrn! Najtnajt.

Jokern

Ikväll var vi och såg Dark Knight. "Jösses", tänker ni, "så orättvist att Sofia får se den där filmen som jag har väntat hela året på, innan den ens har premiär här i lilla Sverige". Och ja, det är väldigt orättvist, och ja, den var väldigt bra. Och ja, Heath Ledger förtjänar alla Oscars han kan få, inte för att han skulle bry sig. En grej både jag och Vicki tänkte på ikväll när vi kom ut från biografen var inte att popcorn och en dricka i biokiosken är chockerande dyrt, även om det är dagens sanning, utan att nu när man har sett den här filmen så känns det som att han är borta på riktigt. Innan fanns det liksom fortfarande lite mer av honom, en snutt liksom, en tugga till. Men nu är han slut. Borta. That was it. (Förutom The Imaginarium of Doctor Parnassus som han började spela in, där han ersattes av Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell, men fortfarande finns med i).
I alla fall. Dark Knight var fantastisk, och i slutändan värt det, trots vad det tog för oss att ta oss hem efteråt.
Biografen ligger i Plaza, köpcentrat i Penrith. För att komma till Penrith måste man först gå 2 km, om man inte har tur och pendelbussen fortfarande går, och sedan ta ett tåg som tar ungefär 10 minuter. För att komma tillbaka måste man naturligtvis göra samma sak fast åt andra hållet.
Vi gick in på tågstationen för att hoppa på ett tåg, bara för att upptäcka att tågen slutat gå och att det istället är nattbussen som gäller. Det är då 40 minuter till den första nattbussen, men vi tänker "fair enough", vi går och ställer oss på busstationen då. För att komma ut från tågstationen måste man stoppa in sin biljett i en maskin, ni som åkt tunnelbana kan det där, antar jag. Så det är precis vad vi gör. Då tar den biljetten! Biljetten som vi ska använda för att åka nattbuss! Förbannade skitmaskin. Jag har precis spenderat mina sista kontanter på popcorn och känner mig osedvanligt pank, så det var inga glada nyheter direkt. Äsch, det slutar med att vi tar en taxi där säkerhetsbältena inte funkar. Den kostar oss 15 AUD, i jämförelse på popcornen och drickan som kostade oss 17 AUD! (Här menar jag på att popcornen var dyra, inte på att taxin är billig).
Nåväl, vi tog oss ju hem i alla fall.

Imorgon ska jag inte spendera några pengar alls. Tänkte jag.

Och på det hela taget var det ju en fin kväll. It's all goooood.
Godnatt på er.

Klockan 08.30

Onsdag. Ikväll är det So you think you can dance! Det jag har och Carly, min housemate, sett fram emot hela veckan.
I alla fall, det var inte det jag skulle skriva om.
Det är jättesvårt att veta vad man bör skriva här och vad man ska skriva på resdagboken, det känns dumt att skriva samma sak, men samtidigt vill jag hålla bloggen vid liv, trots att jag lovat mamma en resdagbok. Besvärligt.
På tal om mamma så ringde hon precis och väckte mig. Jag har ett nytt nummer som ni gärna får smsa eller, om ni känner er enormt rika, ringa. Det är +61449504522 och jag ser fram emot att höra från er. Fast eftersom jag förutseende nog har med mig två telefoner så lär jag trycka in det svenska simkortet i den andra, bara utifall att... Men ringer ni där tänker jag inte svara.

Uhm, vad har hänt sen sist..? Vet inte, troligen ingenting viktigt. Jag har hängt med svenskan lite, och så åt jag och Vicki Dominos igår, men jag borde egentligen inte slösa med pengar såhär. Ärligt talat bryr jag mig inte. Om jag inte ska slösa nu, när ska jag då slösa? Skitsamma.
Idag ska vi in till Sydney och turista lite, antar att det blir lite plåtning av operahuset och sydney harbor bridge som vanligt. Hoppas på en fin solnedgång så det blir lite dramatiska bilder. Wohooo! Vi fick våra consession cards igår, det vill säga student id som bevisar att vi kvalificerar oss för studentrabatter. Ungefär halva priset på pendeln! Yay! Will var helt till sig häromdagen när han insåg att vi skulle få rabatter, jag tror han lever på en riktigt strikt budget. Synd för honom.

Jag gjorde min tutorial registration igår, det vill säga att jag bokade upp vilka föreläsningar och workshops och sånt jag ville gå på, för att försöka pussla ihop mitt schema. Jag hade fotojournalistik på måndagar och sen precis allt annat på torsdagar, så det var lite svårt att nysta ut. Men det funkade, och slutade med att jag har lektioner från 9 på morgonen till 16, med rast för lunch klockan ett. Lektionerna går kloss i kloss i olika byggnader, så jag lär antagligen få lite motion när jag springer fram och tillbaka som en yr höna.

Jag hade egentligen tänkt sova en timme till, men det är omöjligt att somna om när det är såhär kallt i rummet. Jag hör att Carly är vaken också, och igår kom en kille som hette Ross hit också, ännu en av mina housemates. Han bor här på övervåningen med mig, så måste jag dela duschen. =P Inte samtidigt! Jag vet allt vad du tänkte. Bah.

Ja, duscha, klä på sig, äta lite frukost. It's all goooood.

Host

Måndag. Vicki, Megan och Will fick åka utan mig till North Shore igår, jag var helt enkelt alldeles för förkyld för att orka ta mig någonstans. I lördags var vi och kollade på kängurus och koalor, och kramades lite med dem. Bara det var ansträngande och jag höll på att somna när vi sedan åt indisk take-out och kollade på skräpTV i unit 15.
Resultatet blev en dag i sängen för mig igår, jag såg några avsnitt Will&Grace (tack gode gud för att jag tog med mig externa disken) och sedan Beowulf, som inte var särskilt bra. För mycket "Shrek"-känsla.
Nya svenskan Sarah kom förbi och vi pratade lite. Hon är trevlig, men lite försiktig vad det verkar. Tvärt emot mig då, som ofta fäller en elak och förolämpande kommentar det första jag gör när jag träffar folk.
Idag mådde jag mycket bättre när jag vaknade, huvudet känns okej, det är bara snoret som vägrar ge sig. Jag och Sarah gick till Student Centre och fixade våra StudentID. Nu ska jag snart iväg med henne och Grant ner till Plaza. Hon ska fixa bankkonto och jag ska fördriva tiden. Kanske köpa lite slemlösande medel också om jag kan hitta. Annars får jag härda.

Lördag i Penrith

Solen skiner, Sofia är snörvlig, huvudet känns tjockt och tungt. Det är lördag i Penrith och veckans kanske vackraste dag. Igår anlände en svensk tjej och idag ska jag leta rätt på henne så jag kan hälsa. Litegrann är det synd att det kommit en till svensk, det gör mig väl till viss del lite mindre speciell, plus att jag i allmänhet inte gillar svenskar utomlands. Av nån anledning. Men det är ändå skönt, nån som vet vart man kommer ifrån och som har liknande vanor och erfarenheter. Som äter liknande mat.

Igår träffade jag min housemate Carly, hon är himla trevlig men ibland måste jag anstränga mig för att hitta saker att säga. Det blir säkert lättare med tiden, det är i alla fall inget som stör. Livet här är ändå väldigt enkelt, det är som att vara hemma fast absolut inte.

Jag pratade med Kate på telefon för ett par dagar sedan, hon ringde till min unit och vi pratade typ en timme. Hon ska skicka ett simkort så jag kan ringa folk här liiiite billigare än med mitt svenska kort. Även så att ni kan skicka sms dit istället, så jag kan svara utan att bli ruinerad. Istället blir det dyrare för er, tror ni måste betala runt 1,50 för ett sms till mig då. Det kan ni leva med, så det så!

Nu ska jag snyta mig och sedan gå ut i solen. Tataaaa.

Förresten kan ni skriva till mig nu!

Sofia Dahlberg
Unit 2 Penrith Residential College
University of Western Sydney
Locked Bag 1797
Penrith South DC NSW 1797
Australia


..... ja, det krävs ett stort kuvert...

Vinter

Jag ska försöka uppdatera er lite, nu när jag har fått vettigt internet äntligen.

Någonstans i luften ovanför det stora havet insåg jag plötsligt vart jag var på väg och hur länge jag egentligen skulle komma att vara borta. Där och då ångrade jag mig faktiskt lite. Jag tänkte på lillasyster Elina som blev helt gråtfärdig när jag skulle åka och jag kom inte på någon bra anledning alls till varför jag egentligen skulle iväg. Och det blev inte direkt bättre av att flyget var långt och jobbigt, trots att jag satt bredvid trevliga människor som jag kunde prata med, speciellt från Hong Kong till Sydney. Jag satt bredvid en tant från Canberra som hade en liten gård med en ponny. Hon var söt. I alla fall.
Jag kom fram till Sydney och det tog en halv evighet att ta sig genom tull och skit, de är så jäkla nojjiga med att inga smittohärdar får komma in i landet. Nä fytusan. Så när jag väl hade kommit igenom så skulle jag leta reda på min shuttle bus till campus. Jag letade och letade, men såg ingen man som höll en lapp med mitt namn på. Till slut växlade jag till mig lite mynt och ringde till shuttle service. Han sa att killen hade blivit försenad eftersom det var så mycket skit som hände i stan (World Youth Day, en miljon katoliker som träffas och ber typ), men att han skulle vara framme till halv tio. Jag väntade alltså på flygplatsen i lite drygt tre timmar. Kom till slut fram till campus runt halv elva, där jag träffade Linda, som är typ mananger eller nåt sånt för studentboendet. En tjej kom och visade mig mitt hus och mitt sovrum och sedan gick hon och jag var ensam kvar. Jag packade upp mina prylar och gick omkring i huset litegrann. Det var inga andra där, eftersom de har lov och alla hade åkt iväg. Tog en promenad på campus. Klockan tolv tyckte jag att jag kunde ta en tupplur, bara en stund. Somnade och sov i 17 timmar. Jag vaknade klockan fyra på morgonen och frös som en gris. Jag hade ju inte hunnit köpa nåt täcke eller kudde, och på natten blir det svinkallt här eftersom det är vinter och de inte har nån centralvärme. Klädde på mig en massa kläder och försökte sova ett tag till. Tror jag låg vaken till typ sju, sedan somnade jag igen och sov till tio.
Bestämde mig för att ta en dusch och sedan försöka hitta lite affärer, men när jag hade kommit ur duschen stod där en Grant och ropade på mig nerifrån. Han var tydligen min mentor och skulle visa mig runt i byn och även ta med mig till affären och hjälpa till att fixa ett bankkonto och sånt. Himla smidigt. Så jag fick skynda mig att klä på mig och sådär. Tydligen hade Grant letat efter mig dagen innan också, men eftersom jag sov så hittade han mig inte. Jag är nu känd bland folket här som "spökstudenten". Jippie.
Men i alla fall, jag hängde på Grant och en till utbytesstudent som hette Vicki, plus en kille till som jag inte minns namnet på, ner till byn och köpte mat och täcke och kudde. Vicki kommer från England och är supertrevlig, vi hänger ihop eftersom vi båda är vilsna. =P
Sedan tog vi en tur på campus och lallade runt lite. Jag spelade fotboll med några av människorna, träffade en amerikanska som hette Megan och vi plockade bananer. Hon har en fin kamera. Både hon och Vicki ska läsa Fotojournalistik också, så det blir fint.
På kvällen kollade jag på film med Vicki här i min tomma Unit och sedan pratade jag med lite folk på msn och gick och la mig. Grant kom över en stund innan också, frågade om jag ville hänga lite i unit 15. Fortfarande lite jet-laggad dock, så jag tackade nej. Alla är väldigt sociala dock, himla trevlig folk. Så nu känns det bra.
Vicki och jag åkte ner på byn idag också, såg oss omkring och shoppade lite nödvändigheter. Imorgon är det introduktion för alla internationella studenter, så vi ska en sväng till Parramatta campus och bli underhållna och få mat. Och lite information också kanske. Det är bra att jag har Vicki och Megan att hänga med, skönt med andra som känner sig lika vilsna.
I alla fall, nu ska jag ta och fixa mig något att äta, försökte med 2 minute noodles igår, men de smakade plast. Idag blir det fryst lasagne. =D

Förresten är jag lite besviken på er: inte en enda kommentar?! Är det inte någon som undrar hur jag har det? Era kräk, jag vet precis vilka som inte kommer få nåt vykort i alla fall!

Arlanda

Förresten snodde de min kamera igår på konserten. Eller ja, de snodde den inte, men jag fick inte ta med den in och tvingades checka in den för en tjuga. De jävlarna. Var nervös hela konserten igenom för om alla skulle vara kvar i väskan, men det var lugnt. Skönt. Rätt taskigt att man inte fick ha systemkameror men vanliga digitalkameror. De är ju värre, för de kan man ju filma med. Bah, jag var lite lätt irriterad. Men ändå.

Nu så! Nu är jag på arlanda och internördar mig ett tag i väntan på att flyget mot London ska gå. Ska ta och köpa mig lite middag och lite choklad så jag står mig. Flyget går 18.45 och här kryllar av folk. Det satte sig några finnar bredvid mig, alldeles för nära mina väskor. Därför ska jag ta och logga ut nu och fixa lite käk.

Men hörrni! Glöm inte bort mig för då jävlar.

Och Talel, jag är redan avundsjuk så du behöver inte anstränga dig så mycket. =P När jag blir lika rik som jag föreställer mig att du är så ska jag också köpa en iPhone. Och den ska vara bättre!

Sista timmarna i Sverige

Resan har börjat. Eller ja, det kanske var att ta i, men nu är jag i alla fall i Eskilstuna hos Anna. Igår var det konsert och den var väl fin. Håkan blev lite långrandig för att vara ett förband, och Kents bakgrunder påminde mig lite för mycket om Windows Media Player ibland... Men det var trevligt.
Bilandet ner från Sundsvall gick också fint, ingen av oss dog och ingen av oss slogs. Just nu sitter Ida och Hanna i min bil på väg norrut igen. Eller till stockholm. Eller ja, nånstans. Det gör mig en gnutta nervös, men det ordnar sig. Själv sitter jag på golvet i Annas gästrum och får min dagliga fix Internet. Jag har duschat, så jag är ren och fin, och strax ska jag packa iordning min feta väska för sista gången innan vi åker till Arlanda. Annas pojke är en darling och skjutsar mig, duktigt.
Nu ska jag försöka ta reda på hur mycket handbagage man får ta med sig på planet, så jag inte står där och har för mycket helt plötsligt. Men i värsta fall får jag knöla ner några böcker i kameraväskan tillsammans med plånboken och de viktigaste papprena och ha det som handbagage. Det blir nog fint det med. Allt löser sig.

Redo?

Imorgon, imorgon

Nio timmar kvar till början på resan. Nio timmar till jag ska hämta upp Ida och Hanna och påbörja färden till Eskilstuna där vi ska kultivera oss med lite musik och jag ska hälsa på min sötaste Anna ett par timmar innan det är tack och hej leverpastej. Jag har lovat mamma att skriva resedagbok, så om ni vill läsa den barnvänliga versionen av vad jag har för mig down under så får ni läsa här. Eller ja, vi får väl se hur det blir. Kanske står det samma saker, kanske skriver jag bara där. Kanske, kanske, kanske. Den som lever får se.

Förmiddagen

Okej. Nu har jag packat klart. Tror jag. Eller ja, jag ska ner med datorn och laddaren och mobilen och laddaren och sådär, men annars klar.
Jag har även haft en lätt panikartad konversation med Ida, där vi efter en massa strul med bilar hit och dit till slut ändå kom fram till att micran är det enkla valet. Trots brist på underhållning och med ett skrammel som lovar en ständigt närvarande huvudvärk ska vi trotsa allt sunt förnuft och fräsa ner till Etuna i denna dödsmaskin. Det kommer bli jättebra. Och sedan ska jag anförtro min smutsgrå älskling till Ida för att hon ska föra den hem igen. Det är nästan lika läskigt som att hyra ut lägenheten möblerad till en underlig pojke vid namn Mattias. Nästan!

Ikväll blir det bowling med pojkarna och Ann, det kommer också bli bra. Tror jag. Jag har i alla fall klippt naglarna.

Att banta

Förresten har jag nu fått ner vikten till 16,5 kg. Det är en enorm bedrift! Imorrn ska jag satsa på att få ner den 1,5 kg till, så har jag nått min målvikt.

Du får också smussla om du vill

Det här med att resa utomlands ett par månader kan löna sig, om man spelar sina kort rätt. På något sätt verkar folk vilja pracka på en pengar hela tiden, trots att man om och om igen upprepar att man inga pengar behöver (en lögn såklart, men artigt har jag hört) och att man inga pengar vill ha (också en lögn såklart, men väldigt artigt). I vilket fall har det smusslats och smygits med många hundralappar nu den senaste veckan, såpass att jag faktiskt har haft råd att införskaffa en ny extern hårddisk. Jag har kämpat med att få ner vikten på väskan idag, och insåg att min fina legokloss är för stor och tung för att få följa med på resan. Därför köpte jag en sån där liten passport-hårddisk från Western Digital. Himla charmig liten pryl, men inte lika vacker som The Brick såklart. Nu håller jag på att tanka över allt jag vill ha med mig. Tre timmar to go...

Såg dessutom på Hells Kitchen ikväll, höll på att storkna av skratt när jag såg en av deltagarna. Ja, jag är väldigt elak, men han var så rolig!

Ditten och datten

Jag köpte aldrig några ögondroppar, jag är för snål. Besvärligt det där. Det är ju roligt att ha pengarna kvar. Samtidigt är det sjuuukt kul att shoppa!
Gårdagen var också trevlig, stanade lite med Em och C, vi fikade dyrt äckligt fika och sedan gick jag och bytte till mig 170 AUSD på Forex. Efter en sallad från Coffee House lyckades jag lura med mig Maggan till Emhart för att hälsa på T och hämta hans underbart vackra planering för vår planerade roadtrip genom USA nästa sommar. Han har gjort ett jättefint jobb med att ta reda på vad allt kostar och tänkt igenom allt. Så duktig pojke.
Jag tog med mig planeringen och åkte på basket, där alla utom en viss person tyckte att den var finfin. =P Dessutom var basketen fantastiskt rolig, så himla skönt att få spela lite igen! Synd att det inte blir så mycket mer... Men jag tänkte försöka få till en sista dejt med pojkarna och Ann innan jag åker. Idag är det bara torsdag och fredag kvar, på lördag åker jag med Ida och Hanna till etuna och tittar på Kent och Håkan! Sedan sover jag hos Anna och tvingar hennes karl att skjutsa mig till Arlanda på söndag. That's it.

Doktorn kan ställa sin egen diagnos

Jag har självdiagnoserat mig och kommit till slutsatsen att jag lider av så kallade "torra ögon", vilket kan komma sig av följande orsaker: "besvär från t ex kontaktlinser, påfrestande miljöer, luftkonditionering, bildskärmsarbete, bilkörning eller torr luft".
I'll say no more...

Men nu ska jag i alla fall införskaffa ögondroppar. Inga mer svidande ögon!

Mat, mat, mat

Det är nu mindre än en vecka till jag sitter på planet mot paradiset och konstigt nog är jag inte nervös. Jag är inte oroad, inte pirrig och inte heller särskilt förväntansfull. Det känns naturligt, som att det är ett helt självklart steg. Som att det alltid har varit meningen, alltid har varit planerat. Det är liksom bara nästa trappsteg på vägen mot toppen.

Idag har jag förärat flickorna med min närvaro, vi var och åt lunch på "Skatan" i Njurunda, sjukt goda tigerräkor och en enormt smaskig cheesecake råkade snubbla ner i magen på mig. Fick även träffa Tinas karl, vilket jag inte hade gjort innan. Jamen det var himla gött i alla fall, hela grejen.
Sedan hade vi middagsbjudning här hemma, amerikanerna och farmor kom och åt tjälknöl på älgkalv. Också sanslöst gott, så ni kan ju tro att jag är mätt idag. Blev jordgubbar och glass till efterrätt också. Lägg till trerättersmiddagen på Dinos igår för att fira farmors födelsedag, så har jag nog ätit tillräckligt för resten av månaden!

Och hej murphys law, nu när tvn har bestämt sig för att fungera så är det helg och dödlig fångst går inte på helgerna. Palla Paranormal State, skitprogram.

Sweeney Todd anno 2006

Min väska väger 18,7 kilo nu. Vad är det som är så tungt? Och vad tror ni om heliumballonger för att få ner vikten på hemresan?
Men låt oss oroa oss för det lite senare...

Jag är trött, katterna är trötta, boken är slut, väskan är packad (igen) och det finns absolut ingenting spännande att se på tv. Även fast trean gjorde ett tappert försök med att visa den kassa versionen av Sweeney Todd, från 2006. Underligt hur två år kan göra sån skillnad. Ja, plus en fantastisk regissör då. Och Johnny Depp. Kanske inte är så konstigt ändå...

Jag kom att tänka på en sak

Man slår inte sina TV-apparater längre. Undrar varför?
När jag var ung slog vi vår TV hela tiden, när den inte kunde uppföra sig. Har TV-apparaterna blivit bättre eller byter vi ut dem fortare?

En norrman i min psykotiska utopia

Den här kvällen. (vänta, måste spotta ut tandkrämen och krypa ner i sängen).
Så.

Då ska vi se. Vart börjar jag? Kvällen var en gnutta episk. Bara sådär lagom som det kan bli när det blir ungefär som man förväntat sig fast snäppet bättre.
Jag fick till slut tag på en Jonna att gå med på gatufesten ikväll, och det var bra. Jag ville ha valuta för mina 250:- så vi bestämde att vi skulle åka in till klockan åtta, trots att Ark började tolv. Vi tog en sväng runt området... sedan en sväng till... och en till... tiden släpade sig framåt saktare än en farfar som har gått vilse i garderoben. Vi bestämde oss för att sätta oss på Daltons och dela på en nachotallrik, vilket hade varit en bra idé om vi inte hade råkat sätta oss precis i skarven på två tak och det inte hade råkat börja spöregna. När vi stod där, inklämda bland femtontusen andra människor med vår hopplöst blöta nachotallrik på bordet framför oss lutade sig en dryg jäkla pojkvasker fram, ler och säger: "Går det bra med din tex-mex-mat?" och tillägger sedan: "Hur surt kändes det att sitta precis där?" Jag levererar en av mina onda trademarkblickar och han tystnar. Bite me blondie.
Regnet slutar till sist, och jag och Jonna bestämmer oss för att hämta våra paraplyer så att det inte ska börja regna igen. Klockan är runt tio när Ann smsar och upplyser om att hon är på väg in. Vi möter upp henne och hennes sällskap, Den Norske Veterinären. Jag kommer sedemera att spendera resten av kvällen med att skämma ut mig framför denna karl, men det visste jag inte då. Alla fyra tar en sväng till runt området, och jag spelar på chokladhjulet. Den Norske
Veterinären säger att det verkar jobbigt att bära runt på två kilo choklad hela kvällen, men jag säger att det är lätt värt det ju. Han tycker att jag borde satsa på att vinna en nalle istället, som jag lättare kan få ner i väskan. Jag fnyser bara. Norrmän.
Jag vinner ingen choklad.

Senare köper jag en munk och trycker i mig den med njutningsfyllda ljud, eftersom munkar bara är SÅ gott! Jag prisar munkens existens och försöker att få mitt sällskap att uppskatta dem lika mycket som mig. Den Norske Veterinären säger att svenskar har konstiga matvanor och att det är konstigt att vi inte alla är tjockisar, så mycket socker som vi äter. Jag påpekar att enda anledningen till att norrmän inte äter munkar är för att de inte har råd eftersom matpriserna är så höga.
Nåväl, långt om länge är det så äntligen dags för The Ark, och redan vid första tonen känner jag att det här kommer att bli bra. Jag kan tycka att det var någon låt för mycket från nya skivan, men det är nog bara mest för att jag föredrar de andra skivorna. När sedan Ola tar upp en gospelkör på scen så bara vet jag att de kommer köra Tell me this night och Calleth, två av mina absoluta favoritlåtar. Jag blir även positivt överraskad av några mer ovanliga låtar från första skivan som gör mig lycklig och nostalgisk. Jag hoppar, jag dansar, jag sjunger med, jag skriker och jag gör mitt bästa för att busvissla. Jag tar ett jättekliv tillbaka sex år i tiden och plötsligt är jag 16 igen och de känner mig vid namn och jag har ett helt samhälle som är som jag och som känner som jag och som bara VILL så himla mycket. Jag är 16 år och jag känner den där maniska euforin och den obeskrivliga glädjen och den uppenbara vägen. För det är ju såhär det ska vara! Jag är 16 år och jag formas, jag stöps i min egen unika form och jag blir den jag är och jag älskar friheten i att kunna vara mig själv. Jag är 16 år och jag tar hans ord som de från en profet, jag litar på att det han säger är sant, fast även om det inte vore det så skulle det inte spela någon roll, för det är precis vad människor behöver höra. Du kan, du vill, du vågar. Låt ingen annan bestämma över ditt liv, låt inte andras åsikter tynga dig.
Allt kommer rusande tillbaka, och det är fortfarande lika sant, och det gör mig så glad att det var just The Ark som jag fastnade för i min påverkbara ungdom. Det har gjort mig glad, och stark. Och framförallt obrydd om andras åsikter. Det är en ofattbart skön känsla.
Till sista låten, traditionsenligt nog Calleth, med gospelkör och publikhav, plockar Ola fram Håkan Hellström ur kulisserna och Håkan sjunger med i änglakören och det hade nog helt enkelt inte kunnat vara mer perfekt. Det var en gnutta magi, och jag minns mig själv igen. Jag kommer ihåg ursprunget, jag hittar hem igen.
Och för första gången någonsin spelar de inte Echo Chamber. Och jag kan inte ringa Becky.

Någonstans här misstänker jag att jag har skrämt slag på Den Norske Veterinären. Stackarn. Jag som tyckte att han var rätt söt. =P

Jag träffade även O, som hade lila linser och svart hår och som var sitt vanliga charmiga jag och ibland undrar jag. Fast inte tillräckligt mycket.

Nu är klockan tjugo över tre och jag tror att jag bör sova. Men hur var det man gjorde det nu igen?

Ge mig mer

Jag glömde förresten bort att äta upp de tre chokladflarnen som jag hade kvar, därför lämnade jag dem till Mattias, trots att han är ett typiskt manligt svin. Han fick även en liter mjölk och ett halvt paket margarin. Man kan ju i alla fall inte påstå att jag inte är generös! Det kanske får honom att tänka på min vänlighet innan han bränner upp soffan... Man vet ju aldrig.

I övrigt så spenderade jag dagen med Ida och Arvid och trots sin potatisnäsa tycker jag ändå att Arvid är världens sötaste unge. Arvid gör mig en pyttegnutta sugen på egna barn samtidigt som jag vet att jag omöjligt kan lyckas få till ett så vackert barn. För let's face it, de flesta ungar är ändå rätt fula. Varför skulle mina vara finare? Men i vilket fall så är det inte aktuellt än på ett par år, så jag får nöja mig med att kidnappa Idas barn när tillfälle ges. Fast han lär ju glömma bort mig nu när jag ska vara borta en halv evighet. Sucko.
I alla fall så var vi på stranden och plåtade lite. Se på tusan:


Sedan ikväll var det bad och fiske hemma hos Annschki som gällde, det var trevligt värre. Himla kort fisketur dock, mesiga stadsbor som inte har nåt tålamod. Jag och A får ta en tur på egen hand någon dag.

Imorgon: fika med amerikanerna hos farmor och sedan gatufesten! Wohooo!

Min väska väger 21 kilo

Min resa söderut tog lite mer tid än jag hade beräknat. Jag råkade fastna i Övik från fyra till... ja, strax efter tolv dagen efter. Åt middag med Kakan på Thai House (missade lunchen med systern eftersom VISSA Mattiaser kom TRE timmar sent för att hämta nyckeln!) och det var så trevligt att jag stannade kvar. Vi tog en tupplur på hennes soffa efter maten och sedan handlade vi ingredienser till marängswisch och åkte till K&Ks kompis Sofia. K tvingade sedan ut mig på världens längsta promenad och sedan åkte vi till K och kikade på hennes grisar. Sedan hem igen och så tittade vi på film.
Det var fint.

Idag klev jag upp, åt lite frulle och drog söderut. Träffade A en stund, vi paddlade lite kanot och snackade lite skit. Gjorde upp om att fiska imorrn kväll också, så nu är jag välplanerad.

Just nu försöker jag se Dödlig fångst, men tvn i gästrummet har nåt kräkfel på sina kretsar tror jag, det bara flimrar. Jag hör ljudet och ibland är det bra bild. Men för det mesta är det bara randigt. Jävligt värdelöst. Jag missar ju krabborna!

Slutet är nära

Så är den här. Den sista dagen. Det femhundrade inlägget. Det är ett uppbrott men ändå inte, slutet men ändå bara en paus, vemodigt men samtidigt andaktigt förväntansfullt. I den här lägenheten skapade jag mitt liv som det såg ut, som jag ville ha det just vid den här tidpunkten i mitt liv. Och jag var nöjd, jag kunde ha stannat här till min tid i Umeå var slut på riktigt, fortsatt leva som jag gjort och trivts riktigt bra. Men en del av charmen med att leva är att man aldrig riktigt vet vad som kommer att hända härnäst. Planer ändras. Så det här är en paus, ett steg åt sidan för att följa en annan väg för en liten stund. Och du vet ju lika väl som jag att det här kommer att bli bra. Riktigt jävla fantastiskt.