Om ett födelsedagskalas

Igår hade vi födelsedagskalas för världens finaste Björn. Det var full rulle från morgon till kväll, fantastisk uppslutning. Tack alla som kom! Vi var uppe halva natten och gjorde smörgåstårta, rice krispies-tårta och mazarintårta. I sista stund föreslog jag att vi skulle göra dubbla marängbottnar till rice krispies-tårtan, och det var nog tur det, för det blev inte mycket kvar av nån av tårtorna. Jag som var helt säker på att vi skulle få äta smörgåstårta i flera dagar. Istället tog vi sista biten till frukost imorse, så det var klockrent. 

Casper var där!

Eftersom han inte fick nån tårta (taskig morsa) fick han en tom ciderflaska istället!

Hemmagjord smörgåstårta!

Axa var där!

Luna var också där

Nostalgia locomotive

Jag fastnade precis i en nostalgibubbla, tack vare Spotify. Helt plötsligt, från ingenstans, kom Nostalgia Locomotive med The Mo på min Spotifyradio, och jag var tvungen att stoppa i båda hörsnäckorna och höja ljudet rejält. För er som inte vet det så hänger The Mo ihop med The Ark ganska rejält, och just Nostalgia Locomotiv var en av mina favoritlåtar när det begav sig. Har ni inte hört den, så lyssna här, eller titta på videon nedan! Så kan ni tänka er in i mitt sextonåriga flickrum och lära känna mig lite bättre.
Vill ni inte det så slipper ni. What do I care?

2013

Ännu ett år då tiden bara flög ifrån oss. Vi började året med att renovera kontoret, vår första renovering. Det gick strålande, även om vi hade massor med hjälp av min syster och hennes sambo. Jonas var så noggrann att besiktningsmannen trodde att vi hade anlitat ett proffs. Istället för rosa fjärilar har vi nu vita stilfulla träd. Klar förbättring!

När Björn fyllde år överraskade jag honom med ett riktigt barnkalas. Efter att ha fått veta att han aldrig haft ett ordentligt kalas kände jag att det var det enda jag kunde göra. Jag slog på stort med serpentiner, ballonger, tablettaskar och jättetårta.

Helgen efter avslöjade syster att de väntade barn, något jag redan listat ut då jag sett ett avslöjande blogginlägg på hennes dator under julhelgen.

Jag började bearbeta chefen om att jag borde få jobba i Sundsvall, men ännu har inte idén tagit fart tyvärr. Dock åkte jag på en del tjänsteresor dit, så jag anser ändå att jag är en bit på väg.

Jag lärde mig göra webbannonser på jobbet och började gradvis gå över till att jobba mer webb vilket innebär mer utmaningar och betydligt mer pingis.

I mars såg jag ett norrsken och plåtade Carros bebismage och grisar i Hammerdal. Planen för MinFarm-jobbet var att fota gårdar och öppet hus under sommaren och tack vare det fick jag äntligen tummen ur röven och startade eget. Jag har fortfarande inte begripit mig på allt runtomkring, men förhoppningsvis får jag hjälp av Emma som påstår sig kunna sånt där.

I maj var jag och Björn till Köpenhamn på en gratisresa tack vare alla tävlingsvinster min underbara karl har fått via jobbet. Fantastisk stad, och en riktigt bra resa. Vi åt på ett ställe som hette Oscar and the black circus, modernt och annorlunda, värt att notera.

I maj åkte även jag och mamma till Stockholm och såg Jesus Christ Superstar, också en upplevelse. Resan var riktigt bra, men mammas snarkningar höll på att ta kål på mig.

Under våren och sommaren fotade jag mängder med djur och glada öppet hus-besökare genom MinFarm och jag älskade varenda tillfälle. Jag fick också chansen att göra en drömsk plåtning med Zandra som hälsade på från England. Vi åkte till Rista-fallet och körde lite långa slutartider i duggregn.

I juli miste vi Doris, extremt oväntat och oerhört sorgligt. Vi saknar henne enormt mycket, det kommer aldrig finnas en katt som henne igen. Pixel är nu ensamkatt igen, och ibland tror jag att hon föredrar det, men ibland tror jag verkligen att hon skulle mått bra av en kattkompis.

I september åkte vi på Guldkryssning, en resa jag fått av Niklas på Radio Guld för den hjälp de fått under våren innan Radio Guld slutade sända.

17e september föddes Casper, den första i en ny generation. Han är så vacker, så glad och så perfekt. 2013 blev jag moster!

I maj fick även min kära vän Carro en liten Klara, en liten gladskit med fantastisk klädsmak, en strålande modell.

Jag och Björn började allvarligt fundera på att flytta hem till kusten och vi började titta på hus. Fritidshus till en början, men det utvecklade sig snabbt till permanenta hus. Vi saknar bara lite jobb så kan vi börja lägga bud och planera flytt.

December var lika hektisk på jobbet som det brukar vara, men vi tog oss igenom det och lyckades julhandla allt som behövdes flera veckor innan jul. Julafton spenderade vi hos Björns pappa, det kändes märkligt men var helt okej ändå. På juldagen hängde vi i Vikmyra med Björns mamma med familj och på annandagen åkte jag till Matfors och Björn hem till Jämtland för att jobba.

Jag fick min familjejul och hann träffa mina vänner och till nyår var vi kompletta igen.

Det allra sista som hände 2013 var att pappa blev stungen av en geting, under de sista skälvande sekunderna av det gamla året, med Jan Malmsjö som räknade ner i bakgrunden. En mycket märklig händelse som jag tror betyder att vi definitivt har lagt 2013 bakom oss och nu ser fram emot 2014. Jag tror att det här året kommer bjuda på en mängd livshändelser, förhoppningsvis en flytt och en glad nyhet. Det enda vi har planerat är att vi ska på bröllop i Sydney i november, då Jemma och Sean gifter sig. Jag passar på att släpa med mig mamma och pappa också, så gör vi det till en riktig semester.

Helt klart är dock att det kommer bli grymt!

Ett vardagsinlägg

Jag vet att ni tror att jag har övergivit er. Det har jag inte. Jag har bara njutit av att slippa alla måsten, firat jul ett par gånger, ätit mig till några extrakilon och halkat runt i låtsasvintern. Det har varit underbart, men nu är verkligheten över mig igen. Tillbaka på jobbet, tillbaka i Jämtland. Allt är som vanligt förutom att annonserna sinar och juldekorationerna är undangömda igen till nästa jul.

Jag håller på att författa en sammanfattning till er, i vanlig ordning. 2013 var ganska likt 2012, men några godbitar bjöd ändå året på. Tålamod, mina vänner.

Några nyheter inför 2014 kommer också dyka upp, men mer om det senare.

Tills dess jobbar vi vidare. Jag brukar inte avlägga nyårslöften, för jag tror inte på att lova sig själv saker när man egentligen inte menar det, men jag tänkte i alla fall försöka bli bättre att dokumentera vardagen med min kamera. Försöka.