Life after God VII

"I used to think time was like a river, " she said, hopscotching from log to log, "that it always flowed at the same speed no matter what. But now I think that time has floods, too. Or that it just simply isn't a constant any more. I feel like I'm in the flood."
I said that time was linked to emotions. "Maybe the more emotions a person experiences in their daily lives, the longer time seems to feel to them. As you get older, you experience fewer new things, and so time seems to go by faster."

- Douglas Coupland

En aning obstinat kanske

Det är torsdag och jag har en hel dag framför mig innan det är dags att spela krocket och äta middag med flickorna på ön. En hel dag. Jag hade funderingar på att åka in och shoppa lite, men jag insåg att jag bara vill handla för att jag råkar ha fått lön och alltså har pengar över. Men jag behöver dem ju sen. Så jag ska försöka hålla hårt i plånboken, även fast det är svårt. Kanske blir ett par jeans om jag råkar snubbla över nåt. Jag har ju faktiskt bara ett par, och det är kanske lite lite.

Är man elak om man på något litet sätt tycker att det är ganska skönt att nån har husarrest på grund av potentiellt dödligt influensavirus? Jag menar, just den där aspekten att inte få träffa folk och därmed inte heller de nya, snygga, svenskorna. För det tycker jag. Att det är skönt alltså. Han får gärna ha husarrest i två veckor till.

Pojkar, flickor och svininfluensan

Lite bloggtorka på sistone, jag undrar vad det kan bero på. Träffade pojkarna och Ann igår, det var himla fint. Några planerar jullov i Sydney, det vore mys. Den som lever får se.
Amerikafararna hade kommit hem och vi fick höra lite historier om landet på andra sidan pölen. De verkar ha haft det bra och jag önskar att jag hade varit med. Menmen. Nästa gång.

I måndags var jag ute på Granön med kusinera och myste vid en eld. Grillade korv och sen marschmallows på mariekex med nutella. Mums.

Fick just höra att Pojken där nerunder har misstänkt svininfluensa. På riktigt. Ja, det är ju inte konstaterat, men han får i alla fall inte gå ut på en vecka. =/ Jag säger ju att jag kommer få det!!

Vecka 2

Idag är det två veckor kvar. Galet. Jag jobbar på att fylla dagarna med vänner och bekanta, dumt att slösa bort möjligheter att träffas.
Jag pendlar mellan en massa olika känslor, jag letar jobb, jag packar om väskan hundratals gånger, jag skriver listor och jag får mail där det står saker som: "Only a few weeks now" och det kryper i mig av frustration eftersom jag omöjligt kan få tiden att gå fortare. Men efter 32 veckor, vad gör väl två till?

Some kind of magic,
moving, was
automatic.
The days go on forever,
reaching forward not
looking back.
Sychronicity
I get the feeling,
completely.

Vilse i hjortonskogen

Jag drömde en intressant dröm inatt. Den var på ett sätt oväntad men ändå inte. Som något som väntat på att få blomma upp. Inte ovälkommet, men otajmat.

Det blev förresten inget stanande idag. Istället tvingade mamma Dahlberg ut hela familjen i skogen för att plocka hjortron. Jag plockade kanske 10-20 stycken (en klar förbättring från tidigare år då jag plockat max 5) och ägnade sedan dagen åt att fota och bygga gubbar av kottar och pinnar. Mammas argument med plockar ni inte får ni ingen sylt funkade dåligt eftersom jag avskyr hjortron. Istället gick jag och lillasyster iväg för att leta reda på bilen medans mamma och pappa plockade vidare. Det slutade med att vi gick ordentligt vilse i urskogen och fick ringa efter räddning. Det är tur att pappa känner skogen utan och innan, vilket han också tyckte att jag borde göra, eftersom jag faktiskt varit där en gång och jagat älg. Jag kan ju påpeka att marken var täckt av snö och vi kom från ett helt annat håll då... Dessutom ser alla träd likadana ut.

Hemmatid

Det är skönt att vara hemma i Matfors. Lite som att ha semester, fast första semesterdagen ägnades åt att svettas i källaren. Jag och pappa sorterade förrådet och ställde in alla mina lådor och grejer. Jag har mycket prylar... men det gick in!

Jag har dessutom hängt lite med flickorna, musiknostalgi på hög nivå.
Idag åt vi middag med mormor och hennes polare, jag och mamma bakade rabarberpaj och gjorde marsansås på havremjölk eftersom mormors kompis är laktosintolerant. Det blev skitbra. Godaste pajen någonsin också. Eller kanske inte, men jag blev nöjd iaf. Jag har längtat efter rabarberpaj i flera månader. Eller det kan ha varit veckor, med tidens slow-motionfasoner vet man ju aldrig riktigt.

Imorgon blir det kanske en tur på stan. Jag ska byta till kontantkort på mobilen!

I am coming home

Torsdag. Flyttardagen. Mitt liv i lådor.
Stress och stök. Jag och lillasyster väntar på mampap med släpet. Sedan ska vi städa och bära kartonger och sen.
Sen kommer jag hem.

Besiktningsmannen

Han ringer på dörren. Bister uppsyn på ett ganska tilldragande ansikte. Jag bjuder in honom. Han går omkring, sakta, analyserar varenda hörn, studerar varje millimeter av lägenheten. Han synar listerna, stryker med händerna över tapeterna, öppnar alla skåpdörrar och testar alla dörrhandtag. Så stannar han till. Med huvudet lätt på sned och pennan vilandes mot blocket stirrar han på en punkt på väggen. Funderar. Går ett varv i lägenheten. Kommer tillbaka och stirrar igen. Så kallar han på mig och jag går nervöst för att möta honom. Domen ska falla.
"Du har en fläck här", säger han. "Frågan är om det är värt att göra nåt åt den, den var så liten."
Jag nickar och slickar mig nervöst om läpparna. Tänker att snälla, snälla, låt det vara billigt.
"Jag ska fråga på kontoret, men det blir i alla fall max 450 kronor"
Jag andas ut. Fyrahundrafemtio kronor. Det kan jag överleva. Det var inte så farligt.
Han tackar för att han fick komma och går mot dörren. "Jag ser att du ska flytta till Matfors. Känner du Anders Strid?" säger han. Och plötsligt är vi bästa vänner.
Han går ut genom dörren och jag drar en lättnadens suck. Han såg inte alla de andra fläckarna.

Vecka 3

Vecka tre har tagit sin början och jag tror att den kommer gå fort. I avskedspresent av Arne fick jag två marabou, en sommar och schweizernöt. Sommaren är nästan slut (dubbla innebörder eller vad?)
Pix leker med kartongerna och jag har nästan slut på saker att packa.
Det luktar kattpiss och jag försöker desperat hitta stället där kräket har bestämt sig för att urinera. Det är Inch, det är jag säker på, och det är för att hon inte får gå ut. Och det luktar inte hallon. Tur att det ska städas ordentligt här om några dagar.
Jag är hungrig. Om en timme är lillasyster här. Då ska vi äta.

Det är kasst väder, himla tråkigt. Paraplyväder.

Mot nya utmaningar

Den här veckan har gått förvånansvärt fort faktiskt. Har ju jobbat större delen av den, och sen packat resten av tiden. Nu har jag inte så mycket kvar, det är bara en himla oordning. Sista passet med Arne var lite vemodigt, hon fick lite blöta ögon där. Lilla Arne... Men hon vet inte att jag ska åka förbi på torsdag med smörgåstårta, så hon tror att vi aldrig kommer att ses igen. Tokigt. Det känns konstigt att tänka så. Men nya erfarenheter, nya upplevelser.

Imorrn kommer lillasyster hit och hjälper mig att packa. Eller det är väl inte därför hon tror att hon kommer, men det är det hon kommer få göra. Sedan ska vi dessutom gå på bio och kanske hinna med en sväng till nåt vatten nånstans för lite sol och bad. Om det nu blir nån sol.
Det är snart vecka tre och nu känns det nästan nära på riktigt. Men bara nästan.

Men nu jäklar pojkar och flickor, från och med fredag är jag fit for fight och redo för some serious hang out!

Soon to be arbetslös

Sista passet på jobbet. Fyra timmar kvar. Knappt. På ett sätt vemodigt att lämna det här stället, säga hejdå till Arne. Men samtidigt så underbart. Det betyder att tiden har gått, att jag är på väg. Att jag kanske kan börja jobba med något som faktiskt är relaterat till det jag vill syssla med i framtiden, vad det nu är. Det är ett steg framåt. Även om det här har varit det bästa jobbet jag någonsin har haft. Som att hjälpa en kompis.
Jag hoppas att jag behåller kontakten med Arne. Hon är ju himla skön.

Igår grillade vi och åt gott, sen bakade vi en kokos- och limetårta som blev himla spännande. Annorlunda, men god. Sedan pratade vi och hade det fint.

Nu ska jag hänga tvätt. Mina sista timmar som anställd hos Brukarkooperativet.

Killevippen

Nils Karlsson Pyssling. Det är kvalitetstv det. Massor med nostalgi på fyran.

Jag har sorterat kläder idag. Allting som ska med ligger i resväskan och det andra i kartonger. Jag har sytt i en knapp som höll på att lossna i höstjackan.
Solen skiner. Varför går jag inte ut? Det är verkligen en bra fråga. Jag kanske ska satsa på det. Lite sol.
Men Nils Karlsson Pyssling då..?

Svinerier

Alltså den här jäkla svininfluensan. Jag är ju inte orolig. Egentligen. "Sånt drabbar inte mig". Men. Storbrittannien är Europas värst drabbade land, och Australien är ett av världens värst drabbade. Jag menar, det bådar ju inte gott. Det känns inte riktigt bra.
Lova, att när jag blir sjuk skicka så mycket choklad ni bara kan. Jag kommer att behöva det.

Låt den rätte komma in goes overseas

Häromdagen råkade jag snubbla in på Hoyts' hemsida, alltså Australiens version av SF. Där såg jag till min förvåning att de visar Låt den rätte komma in, eller som de kallar den: Let the right one in. Jag tyckte att det var lite småhäftigt, en svensk film på bio i Australien! Så jag tänkte att jag måste ju se den. Jag är än så länge bara en halvtimme in i den, men min första reaktion var tyvärr: "Fasen att svenska skådespelare är så värdelösa!". Vi får se om den kan hämta upp det, så man vågar tvinga iväg sina aussievänner på lite textad biofilm.
Än så länge tror jag att de slipper...

Det luktar banankartonger

Jag tror jag börjar bli gammal. Jag kan inte snåla på sömnen längre utan att gå omkring som en zombie dagen efter. Trots alla goda föresatser om att lägga mig direkt efter att jag kom hem från filmen blundade jag nog ändå inte förrns strax efter tre, närmare halv fyra.
Inatt var första gången på många månader som det kändes riktigt bra igen. Sådär enkelt, retsamt och avslappnat. Som det var innan jag krånglade till allt. Det ger mig hopp, men det säger mig även att det inte spelar någon roll, att det blir bra i vilket fall.

Just nu är jag mest hemskt tacksam för att jag är ledig imorgon så jag får sova. Sova och sen packa lite kartonger och ställa iordning lite. Planen är att tömma förrådet i källaren också.

I helgen har jag mitt sista pass hos Arne, förvisso ett 24-timmarspass, men det blir nog bra. Vi ska käka lite grillat och sen kokos- och limetårta. Det blir fint det!

När andra går och lägger sig går jag på bio

Kom precis tillbaka från personalvisningen av Harry Potter och halvblodsprinsen. Det är fint att känna folk på SF, som sagt!
Filmen var riktigt bra, ungefär som förväntat. Den kändes inte två och en halv timme lång, och det brukar ju vara ett bra betyg. Tvärtom ville jag gärna dra ut på varje händelse, de kändes så långa i böckerna, och gick så fort i filmen. Fick lite fel tempokänsla, kan man väl säga. Men det är väl kanske inte så konstigt, när man komprimerat ner typ 700 sidor till två och en halv timme.
I alla fall var det nice. Och gratis. Inklusive popcorn och dricka. Bästa sortens bio!
Nästa vecka blir det Ice Age 3D med lillasyster.

Men nu blir det sömn. Mest eftersom det är mindre än fem och en halv timme tills jag måste kliva upp och gå på jobbet.
Men vi som precis kommit igång!

Glada dag

Jag är glad idag. På bra humör. Det är tisdag, solen skiner, den här veckan rullar på i ett förvisso makligt tempo, men ändå framåt liksom. Jag är på jobbet och har lite ont i ryggen som jag skulle gissa på har nåt att göra med de 50 abslides jag gjorde igårkväll. Är även därför jag har träningsvärk i axlarna. Vi förbereder oss för att åka på ICA. Tvätten tumlas i maskinen. Jag har rensat i kylskåpet.
Jag blev bjuden på förhandsvisning av Harry Potter ikväll. Bra med kontakter på SF. Men min bil har en paus tills pappa kommer hit och kan titta på vilken slang som är trasig. Så den kommer till Sundsvall iaf. Sen får pappa bestämma om han vill ha kvar den eller skrota den.
Nåväl. Jag har en bra granne, jag får låna hennes bil för mitt biobesök. Bra.

Så ikväll är det jag och Harry. Jag ser fram emot det.

En bra dag!

Saknad

Jag kan inte sova. Jag tänker väl för mycket, trots att jag egentligen inte borde skryta över att tänka alls. Jag vet att jag tjatar, men jag kan inte låta bli. Fyra veckor.

Jag saknar människor. Inte bara de engelsktalande, även om det just nu är mest påtagligt. Men jag saknar andra människor med. Mina flickor, till exempel, som flänger runt på stans alla uteserveringar och har fikakvällar och myser tillsammans. Jag sträcker mig så långt jag bara kan men jag når ändå inte riktigt fram till Sundsvall och gemenskapen. Men jag kommer. Ge mig en och en halv vecka till så är jag där.
Och jag saknar mina pojkar med, även om den gruppen är lite mer splittrad för tillfället. Ännu inga klassiska basketkvällar bakom Hedbergska. Vi är så vuxna nu, med jobb och planer och resor hit och dit. Men även där lovar jag att styra upp nåt när jag kommer hem. Då är även amerikafararna hemma och vi kan ta upp tråden där vi släppte den i Uppsala efter Valborg. En väldigt fin helg så borde bli tradition.
Jag saknar att umgås med folk helt enkelt. Här är det mest jobb och packande och ett evigt stök. Ibland ser jag grannen, men oftast jobbar vi om varandra. Jag träffar Hanna, men vi gör ju inget roligt. Bara jobbigt. Jag saknar att vara spontan och dra ihop lite folk och bara umgås.
Jag längtar tills jag har jobbat färdigt den här veckan, tills mampap kommer upp och hämtar alla prylar och tills jag får ha lite semester hemma i min sociala bas. Med folk jag tycker om.

Förresten gick den där jäkla bilen sönder igen. Det kom rök. Massor med rök. Och så pyste det. Det är inte bra va?

Vecka 4

Nu vill jag börja på riktigt. Att sortera upp skiten alltså. Jag vill slänga så mycket som möjligt, men det tar ju emot. Saker man köpt. Saker man fått. Jag har i alla fall införskaffat en rulle 25-literssäckar, så nu jävlar. Men det får bli på onsdag. Imorrn hinns det inte.

Köpte min telefon idag förresten. Det blev nokian. Jag är väldigt nöjd än så länge, till och med ljudet är helt okej. Vi får se om den lyckas väcka mig imorgon också!

Jag funderar på Green Day i December. Det känns som något man kan planera in. Något att ta fasta på. På något sätt. Jag tror att det kan behövas. Bara... vara säker på något.

Lite mindre

Ser ni? Där till höger. Det står vecka fyra. Ja, jag går händelserna en gnutta i förväg, som vanligt. Men om ynka fyra timmar och fem minuter är det faktiskt bara fyra veckor kvar. Fast det är ändå fyra veckor för mycket.

Jag har haft en bra helg, åker ner till Övik en sväng och gick på marknad. Det blev en korv, en cocosboll och en munk, samt sex par strumpor. Precis vad jag ville ha. Sedan somnade jag och Kattis i soffan hemma hos dem. Eller hon somnade, jag slumrade mest lite från och till.

Nu sitter jag på jobbet och funderar på att ta en kopp te. Och en kaka.

Nu har jag två innekatter

Inch tyckte att en vecka var nog att vara ute och svira på. En vecka. För en stund sedan bestämde hon sig för att komma hem. Mager och hungrig. Och trött. Men hemma. Jag önskar hon kunde berätta var hon har varit. Vad hon har gjort. Men det spelar ingen roll, mamma är lugn när barnen är hemma.

Jag är inte trött, utan har precis slagit igång en film. Hade funderingar på att ta en kopp te och en delicatoboll, men jag tror att magen är lite i olag, så jag struntar i det. För mycket information?

Jag har fått ännu ett positivt besked från en av mina jobbansökningar! Den här gången är det I Do Photography som tycker att jag ska höra av mig när jag kommer ner så vi kan prata. Det gäller jobb som fotograf eller fotografassistent. Either way är det awesome. Vi får se om det leder till nåt!
Nä hörrni, det här kanske blir bra ändå!

Så går några dagar till

Snart fredag, snart slut på veckan. Nästa vecka känns ljusare, då jobbar jag mina sista pass och borde ha packat ner det allra mesta hemma i lägenheten. Jag får även börja räkna på vecka fyra. Men det är långt till måndag. Mycket ska hinnas med. Tiden går så förskräckligt sakta, ni anar inte. En dag är en vecka lång, en vecka mer än en månad.

På sju månader har jag inte ändrat mig. Jag har inte känt att de andra alternativen som faktiskt finns lockat mer. Jag har väntat, otåligt och klagosamt, på att få göra det enda som känns rätt. Fast det kanske är just därför. Jag ställde in mig på nånting och nu är det omöjligt att släppa det. Jovisst har jag velat, funderat fram och tillbaka på vad som egentligen är det smarta valet. Men idag, fyra veckor och tre dagar innan avfärd, är jag övertygad om att det kommer bli hur bra som helst. För det är ju ett äventyr. Och oavsett hur äventyr utspelar sig är det ändå just det, en upplevelse att växa av. Man kan komma så långt om man bara vågar chansa.

Och Lindt café har ju så himla god varm choklad...

Kapitel 4

Häromdagen mailade jag min advokat och upplyste honom om att det nu bara var fem veckor kvar tills jag skulle åka och undrade hur det gick med betalningsförläggandet hos kronofogden. Jag fick ett autosvar som sa att han var på semester till början på augusti. Strålande.
Idag fick jag dock ännu ett svar, där advokat Ärlestig sa att han mycket riktigt hade semester men att han skulle be någon på kontoret att kolla av hos kronofogdmyndigheten.
Sagt och gjort, tio minuter senare fick jag ett nytt mail från en kvinna på Ahlgrens som sa att Mattias ännu inte har blivit delgiven mitt betalningsförläggande, eftersom kronofogden inte har lyckats få tag på honom, men att de hade till 27e juli på sig.
Så nu undrar jag; vad händer efter 27 juli?

Google: Photograph Parramatta

4 788 resultat

Jag ska gå runt och söka assistentjobb.

Om jag fick välja...

Det finns ju värre sätt...

Välj åt mig!

Jag har varit och klämt på telefonerna nu. Jag gillar Nokians form, men jag föredrar vikmodellen framför skjutmodellen. Jag tycker om Sony Ericssons funktioner, men dras åt det faktum att Nokian är familjär och att jag har laddare till den. Nokian är 400:- billigare dessutom.
Det är SVÅRT!

Nokia 3600:
* 3,2-megapixelkamera med autofokus, 8x digital zoom och dubbel LED-blixt
* Musikspelare (stereo) för formaten MP3, AAC, AAC+, eAAC+ och WMA
* Upp till 10 timmars uppspelning av musik
* Medföljande stereoheadset dämpar musiken automatiskt vid inkommande samtal
* FM-stereoradio
* Flygplansläge för säker användning av musikspelaren under flygresor
* Nokia Maps*
* Kartor är förinstallerade på minneskortet
* 64 MB internt minne varav 30 MB är tillgängligt för dina data och filer
* MicroSD-uttag för minneskort på upp till 4 GB
* Ett microSD-kort på 512 MB medföljer i produktförpackningen

Sony Ericsson W508:
* Digital zoom - upp till 3.2x
* Kamera - 3.2 megapixel
* Videoinspelning
* Bluetooth-stereo (A2DP)
* Musikringsignaler - MP3, AAC
* SensMe
* Shake control
* Walkman® player
* 3D-spel
* Direktuppspelad video
* Rörelsespel
* Walk Mate
* YouTube
* Google Maps
* Modem
* Högtalartelefon
* 2GB minne (sitter i telefonen)

Välj nu!

Det snurrar på

Redde ut lite detaljer inatt. Känner mig nästan avslappnad. Nästan säker. Och då får det vara värt att sömnen bara blev fyra timmar kort och att uppstyrningen idag kanske går lite trögt.

Det regnar och blåser fortfarande, jag har inte alls nån lust att cykla till dagens möte. Vår se om bilen vill starta idag. Så kanske jag kan ta en tur på Djurmagazinet efteråt, katterna behöver mat. Eller. Katten. Inch är ute och springer igen. Jag blir knäpp på den katten.

Förresten, vart tog sommaren vägen?

Mobilt

Jag lurar på en ny mobil. Inte för att jag inte gillar den jag har, jag älskar den. Men den har grava spastiska issues då och då. Okontrollerbara vibrationer, knaster i batteriet och blinkande display. Häromdagen stal den ett sms av mig, och det är tamejtusan inte okej. Så om nån skickade nåt i torsdags men aldrig fick nåt svar så är det därför. Du kan ju skicka det igen om det var viktigt.
I alla fall. Ny mobil.
Det står mellan Nokia 3600 och Sony Ericsson W508.
Åsikter?

Sub zero

Nu får det ta och bli lite varmare tycker jag!

Mantra och jobb

Jag råkade nästan ramla på ett åttatimmarspass ovanpå de här 15 som jag avverkar nu. Räddades i sista stund av Arnes mamma. Jag hade kanske klarat det, för jag känner mig inte trött. Eller vänta, jag tar tillbaka det där. Jag är jättetrött. Jag glömmer saker. Typ att jag satt på tevatten. Eller att jobbtimmarna har skiftat framåt en timme för sommaren. Allt som flyger runt i huvudet på mig är för närvarande: "fem veckor, fem veckor, fem veckor". Arne sa något smart idag, hon sa att när man vet att något är nära går allting jättesakta. Hon pratade i och för sig om att gå och lägga sig, men jag tycker ändå att det stämmer in.

Jag har inte fått nåt jobb än, men jag har blivit erbjuden en intervju när jag kommer dit, som frilansande videotape operator på Foxtel. Det låter jättefräsigt, men jag vet egentligen inte riktigt vad det innebär. Men Foxtel är som Australiens Kanal 5 eller Tv3, så det spelar egentligen inte så stor roll vad det är för jobb, det är ändå en jättebra referens. =)
Frilans är ju inte nån säker inkomst, men man kanske kan få nån deltid nån annanstans också, så löser det sig.
Jag tror att det kommer bli bra!

Söndag

Det har varit en lång helg, och den är inte över än. Jag har hittills jobbat 33 timmar och har 15 timmar kvar som tar sin början klockan 17. Det var action hela dagen igår på jobbet och jag snubblade inte isäng förrns tvåtiden, men somnade nog ändå inte förrns efter tre. Det gör egentligen inte så mycket, skönt att hålla sig sysselsatt.

Tiden tickar på. Saker och ting startar upp igen. Planer görs. Någon slags överenskommelse försöker komma till stånd. Men så mycket måste redas ut. Vart börjar man?

Jag vill inte vänta längre!

Jag blir tokig. Det känns verkligen så. Det kryper i mig!

Det händer saker, men tiden står stilla. Det är ingen ordning, jag lever i kaos. Min lägenhet ser ut som en krigszon, jag har en uppsats att skriva om som jag bara blir trött av att tänka på, jag har nio pass kvar på jobbet, men den här helgen blir nog jobbigast ever. Typ 45 timmar på tre dagar. Trots att jag spenderat massor med tid i solen har jag ändå ingen snygg bränna. Jag vill träffa folk, spela basket hemma i Sundsvall, gå på gatufest med flickorna. Jag vill bada. Jag orkar inte vänta längre, nu får det vara nog! Ord som i förlängningen betyder jag längtar tills du kommer hit gör mig svag och otålig och jag orkar inte ens förneka att det är det som i huvudsak gör mig frustrerad.
Mest av allt kanske det är att jag inte ens vet om jag vågar längta jag med.
Inte efter det i alla fall. För längta, det gör jag ju. Jag önskar att det vore den tionde augusti och jag kunde få åka nån gång. Det måste ju fan vara dags snart.

På begäran: Liquify

Före:

Efter:

Haha!

Mosch

Jag får lite sådär insidespanik av Kings of Leon. Deras låtar hänger ihop med så himla mycket grejer och så fort jag hör några få toner så förvandlas allt innanför pannbenet till en geggig sörja som jag inte kan få ordning på. Jag vet inte ens vart tankarna börjar och slutar. Jag gillar deras musik och jag lyssnar gärna på låtarna. Men jag hamnar alltid i nån slags nostalgiskt melankolisk dvala och då fungerar jag liksom inte.
Följdaktligen är reklamen som nu går på tv rätt så påfrestande. Jag hajar till och tappar fotfästet och så är jag på jobbet och måste samla mig igen.
Jag tror att det gör mig på dåligt humör. Jag gillar inte att vara på dåligt humör.
Andra saker som strular till det:

"I wanted to tell you that I cant wait to see you when you get back"

Lilla älskling

Jag har alltså varit i Luleå ett par dagar, och hälsat på storasyster. Det var fint, vi promenerade två och en halv mil i söndags och sedan dess har jag haft lite svårt att gå. Men det var bra motion och jag fick fin färg. Medans jag var där hann tiden gå lite till och nu är det mindre än sex veckor kvar.

Jag höll knappt på att komma iväg dock. Micran är lite trött... Igen. Packade in alla miljarder prylar som skulle med upp och stack nyckeln i låset och vred om. Stendött. Vafalls? Jag fick tillkalla grannen att hjälpa mig med startkablar för att få igång bilen, men sedan gick hon. Hela vägen till Luleå. Och hela vägen tillbaka idag. Jag vette tusan alltså... men nu får hon till jag flyttar och sedan får hon rulla på skroten. Min lilla älskling. Hon har tjänat mig väl.

Det är nya tider nu.