How to save a broken plant?

Vid första sniffen doftar det underbart av choklad (Idas fantastiska partyliteljus), men när man sätter sig ner i soffan för att insupa denna fantastiska doft får man efter ett par inandningar in en annan odör i näsan. En mindre trevlig sådan. Det är spåren efter mina underbara katters envisa urinering i blomkrukan i hörnet. Jag plastade in den, men då kissade de bara på plasten. Jag sprayade den med fy-spray, men jag tror att det bara ändrade intensiteten på urineringen. Det är sjukt irriterande, och trots att jag nu har rensat jorden från äckliga halvnedbrutna korvar så luktar det ändå. Och blomman mår uppenbarligen inte bra heller, den har börjat gulna. Jag vill inte att den ska dö. Hur gör man?
Imorrn blir det att införskaffa det där nätet, plus lite blomjord. Rädda det som räddas kan!

Vaccinerade Inch igår, äntligen. Nu när det har lugnat ner sig lite i skolan så har man ju faktiskt tid med sånt. Tisdag om en och en halv vecka ska Pix steriliseras också, så blir det inga (o)behagliga överraskningar.

Konsekvenser av 30 mil

Ibland uppfylls jag av ett helt enormt behov av att vara i närheten, vara upplyst och informerad, vara med. Men på något sätt känns det allt oftare som att det inte längre har någon betydelse. Inte för mig alltså, för jag blir fortfarande fantastiskt lycklig varje gång jag får en oväntad uppdatering. Jag menar, vad händer egentligen? Livet knallar på, men hur? Vilka tankar får jag aldrig ta del av? Och varför?
Det vore väl trevligt om det någon gång gick att låtsas att jag var viktigast. Eller? Ja, eller jag vet inte. Du gör ju som du vill.

Kvaliteter hos en karl, del 3

14. Det vore ju himla smidigt om han var åtminstone en aning nördig, bara så jag inte känner mig ensam när jag sitter där framför datorn på kvällarna och han gnatar på mig att vi ska gå på promenad eller lära oss dreja krukor eller nåt. Kort sagt: han ska ha en dator, och han ska gilla att använda den

It's done, done, done!

Det är så himla skönt när allt är färdigt. Filmen blev sjukt kass, men eftersom jag så gärna bjuder på mig själv så får ni se den ändå.

Usch

Ikväll väntar en underbar kopp te, någon ballerina och en rad mjölkchoklad. Jag har redan klarat av abslidandet, matlagningen, disken och rapportskrivningen. Det är otroligt vad man hinner när man är hemma halv fyra! Det är ju praktiskt taget mitt på dagen.
Imorgon ska jag sova till elva! Sen blir det Rusta, Djurmagazinet och Teliaaffären för en uppföljning på abonnemangsbytet.

Livet är underbart.

Retuuuurn to render

På något sätt är det väl uppenbart, det här med att ibland går det inte som man vill. För det vore ju trist om allt bara flöt på alldeles jämnt och tillfredsställande hela tiden, inga gropar i vägen och inga svåra val. Det vore för lätt. För tråkigt. Så därför följer livet Murphys lag, att allt det som kan gå fel kommer att gå fel. Det har ju bevisats om och om igen, vad mer behöver vi? Denna gång gäller det som ni kanske har gissat (troligen inte, för hur många här fattar egentligen vad jag menar?) renderingen. Den rendering som jag satte igång inatt och tänkte: "gud så skönt att ha det här renderat till imorgon så jag kan sätta igång med redigeringen". Just den renderingen. För det första så funkade inte min plan att vänta till den förra renderingen blivit klar och sen sätta igång den andra, för klockan som jag ställde ringde nog inte tillräckligt högt, eftersom jag vaknade först två timmar senare med en förvirrad min, då jag trodde att det var dags att kliva upp. Men icke, klockan var fyra, och alarmet hade ringt under hela denna tid utan att jag vaknat. Nå, i vilket fall så ställde jag om renderingen, sa åt den att rendera fyra scener efter varandra och tänkte att det här blir ju jättefint. vilket det säkert hade blivit. Om det bara hade blivit klart. Vaknade av nånting odefinerbart klockan åtta och vände mig för att kolla datorn. Blev på en gång klarvaken när jag insåg att startskivan blivit full någon gång under natten och att jag bara fått ut en av de fyra scenerna. Och vad slänger man när allt är viktigt? Slutade med at jag klev upp och förde över en massa bilder till en extern hårddisk och satte igång renderingarna på nytt. Ingen idé att sova vidare nu, även fast jag hade planerat att sova till elva. En dusch på det här då, och denna förfärliga måndag har officiellt tagit sin början.
Men man kan ju se det från den ljusa sidan... nu hinner jag på skolan tidigare. Life is goood...

Opti.lab - now with milk!

Jag är uttråkad som en gnu, just precis i det här ögonblicket. Har en rendering igång och måste vänta till den är klar innan jag kan sätta igång en till och gå och lägga mig. Jag har beräknat den till klockan ett. Jag är trött. Idag har jag suttit i Opti.lab från halv ett till halv nio, och jobbat och jobbat och jobbat. Blev ju i och för sig fika och senare på kvällen en pizza med de pojkar som funnit det behövligt att sitta där. Jag har ju min egen dator att jobba på, men det är skönt att sitta i skolan med pojkarna, man får alltid hjälp om man behöver det och det är trevligt med sällskap. Dessutom får jag mycket mer gjort, här hemma är det alltid så sanslöst jobbigt att kliva upp från soffan. Den har nån konstig dragningskraft... det är nåt mystiskt med det där. Nåt utomjordiskt.

Gissa vad jag ska göra imorgon? Japp, tillbaka till Opti.lab, budget-te, pepparkakor, syltkakor och pulvermjölk. Jag hoppas att jag får ut det mesta i renderingar till imorgon, så jag har nåt att jobba med.

Anna, du får styra upp det här nu.

Söndag

Jag såg 10 orsaker att hata dig igår, med helt nya ögon. Försökte oavsiktligt memorera varje linje och varje drag i det där ansiktet, som om jag aldrig skulle få se det igen. Upptäckte nya saker jag aldrig sett förut. Saker som gör hela situationen ännu mer tragiskt. Det är konstigt det där, hur det kan bli. Varför det blir sån skillnad. Vissa människor bara.

Hanna har som sagt varit här, vi har haft fullt upp hela helgen. Hennes filmkunskaper var pinsamma, så jag kände mig tvingad att introducera henne för lite vettig film. Och så gick vi på stan och på bio och åt kinamat och diskade. Jag renderade scener i garderoben på nätterna.

Så nu är jag i skolan, för att skapa lite regn och för att få färdigt den här skiten. Det vore så skönt att bli klar. Fastän jag och Maya har haft ett fint förhållande ändå, trots alla motgångar. Det är dags för en paus.

Early bird

Nio är fan inte heller sovmorgon, fast man kan tro det när man har klivit upp halv sju i en vecka. "Nejmen imorgon får jag ju sova till nio, då kan jag ju inte vara trött." Men jo. Kanske en dusch kan väcka mig..

Ikväll kommer kusin Hanna på besök, det ska bli himla roligt, jag hoppas att hon bakar till mig. Och sen kommer hon nog tyvärr att bli tvungen att iakta mig när jag bråkar med Maya. För vi har ännu inte försonats.

Kvaliteter hos en karl, del 2

11. Han får inte vara kristen, eller på annat sätt sådär jobbigt religiös
12. Och viktigast av allt, hur kunde jag glömma det förut? Han får inte vara rökare! Helst ska han inte snusa heller, men det kan vi arbeta runt..
13. Även om han inte gillar Dude where's my car så måste han förstå charmen i den och acceptera att andra tycker att den är rolig. Bäst är det naturligtvis om han också gillar den

Den där jävla Tord

Jag har nån slags aversion mot skolarbete tror jag. I synnerhet idag, eftersom jag fick spendera gårdagskvällen på jobbet med att städa hela lägenheten samtidigt som jag i panik försökte återskapa ungefär en veckas arbete i Maya. I synnerhet eftersom jag satt hela gårdagen och svor över hur jävligt allt var eftersom ingenting ville fungera. Men jag har lärt mig min läxa. Försök aldrig fuska med importerade män från Poser. De kommer att fucka upp hela ditt Mayaprojekt och få dig att överväga både det ena och det andra i mord/självmordsväg. Även om de är jättesöta små gubbar med keps som heter Tord. Gubbarna alltså, inte kepsen.
Men jag måste påpeka att jag älskar mitt jobb, som tillåter att man slår på TVn och lämnar sin brukare framför handbollen (vilken ovanligt roligt match btw) medan man sysslar med betydligt viktigare saker. "Jag är ledsen Sanna, men du får vänta med det där toabesöket, jag är upptagen". Och det är liksom okej, inte bara för att hon är så förstående och bara vill oss assistenter väl, men även för att det finns tid. Jag behöver inte vara på benen varenda minut och passa upp på henne. Jag har tid att rekonstruera ett halvt projekt, samt faktiskt rendera ut 200 frames för att "kolla". Det måste ju vara ett av världens bästa jobb. Och det är inte ens jobbigt att jobba längre. Jag har inget emot att gå på jobbet, vilket måste sägas vara helt ofattbart. Det enda som jag drar mig för är själva promenaden dit, samt att det tar tid från sådant jag hellre skulle vilja göra. Men jobbet i sig är ett av de bästa. Det enda som skulle kunna klå det är ett högavlönat redigeringsjobb i Hollywood, där jag får fraternisera med världens alla Johnny Depps och Edward Nortons. Det vore väl nåt.

Erika har förresten lämnat mig nu. Det gör mig en gnutta deprimerad, men det var väl inte oväntat.

En oväntad död

Det var lite tungt att vakna imorse, när det första man hörde på radion var att Heath Ledger var död. Det allra första, innan jag ens hade vaknat ordentligt. Först trodde jag att jag drömde.
Jag sällar mig till Aftonbladets läsare och uttrycker min sorg över Heaths plötsliga bortgång. Han var en av mina favoritskådespelare, och det känns så himla onödigt att på grund av några tabletter kommer vi aldrig få någon ny filmupplevelse från denna man. Efter Batman-filmen som kommer ut i sommar är det slut. That's it. Heath Ledger är död. Den charmiga australiensaren med det breda leendet och guldlockarna. Idas uppmaning när jag åkte till Australien: "du måste hitta Heath Ledger". Men det gjorde jag naturligtvis inte. För då var han i Brooklyn med sin familj och hade inte en tanke på att dö. Det var tider det.

Kvaliteter hos en karl, del 1

1. Han ska vara naturligt smal och smidig, alternativt vältränad utan att gilla att träna
2. Inte överdrivet sportintresserad (och absolut inte fotboll)
3. Jägare, eller med önskan att ta jägarexamen (för att jag ska ha evig tillgång till älgkött)
4. Han ska inte vara macho, men ändå kunna laga min bil
5. Aningens bekväm av sig, men inte för lat för att orka följa med mig när jag vill ut och fota
6. På tal om att fota, han ska vara en villig modell
7. Filmälskare är väl givet?
8. Han ska pusha mig att göra nya saker eller sådant jag behöver göra men inte orkar, utan att för den skull vara irriterande do-goodig
   
9. Jag vill resa jorden runt, så därför måste han ha en äventyrslusta och en resfeber som matchar min, eller åtminstone förstå mig och följa med mig på resorna
10. Han måste gilla djur, och han får absolut inte vara allergisk

Jag tycker inte att jag begär för mycket... hrm.

Teknosexuell läggning och Opti.shareware

Vi har en ny föreläsare, upphovsman av nedan uppmärksammade citat. Han är sjukt rolig. Idag diskuterade vi teknik och teknikdeterminsm eller vad det nu hette. Orden teknosexuell läggning nämndes vid ett flertal tillfällen. "Ja, jag vet ju inte vad du har för teknosexuell läggning, men det är ju upp till var och en"

Efter skolan rejsade jag till ÖB och köpte muggar, skedar och te, och sen på Willys för att fixa kakor. Så nu har jag laddat Opti.café. Men det här börjar bli ohållbart, jag kan ju inte hålla på och köpa allt. De små slantar som dricksburken inbringar räcker inte långt. Vi får se om vi kan lösa det. Vore ju roligt om Opti.café kan bestå.

Quote III-IV

Angående fildelning

"Om jag har en sak, och sen har du plötsligt en exakt likadan, men jag har fortfarande kvar min sak, har du då snott något av mig? Näe."

Angående att man betraktar saker på olika sätt

"Om vi hade varit skugghörnshängare så kanske den där skuggan i det där hörnet vore ofantligt viktig"

- Lars whatshisname

Anna gillar inte svart

Det är svårt att göra alla nöjda...

(Varför gav jag mig in i det här?)

Bläsch

I don't like it...

Pimp my blogg

Erika säger att man får fler kommentarer om man spexar till sin blogg. Så vi börjar såhär så får vi göra en sån där fräsig bloggrubrik senare ;)

Hairy

Svängde förbi Erika imorse för att hämta upp henne till kursintrot, allt för att få fart på den söta lilla baken. Skolan skulle bli fruktansvärt tråkig utan henne nu när Opti.bones är temporärt upplöst. Men nu blir det ändring, eller hur?

Första dagen på vårterminen idag alltså, och jag saknade pojkarna och Opti.café det första jag gjorde. Såpass att jag var tvungen att sätta mig i f.d. Opti.lab och tjöta lite med Markus efter introt. Han är en ängel, den mannen, som erbjuder sig att slänga ihop en Zbrushkaraktär till mig. Inte alla som har så fina klasskompisar.

Efter att ha skjutsat hem Erika till esplanaden tog jag en sväng på stan för att äntligen ta tag i det där abonnemangsbytet. Så från och med måndag nästa vecka har jag Telia student på mobilen, så alla ni som längtat efter att ringa mig gratis kan go right ahead.
Det här har ni väl väntat på länge?

För övrigt har jag rensat avloppet idag. Det var äckligt.

Idag är det svårt, det där med den ljusa sidan

Det är så svårt att vara positiv när man innerst inne är ytterst negativ.

Jag hatar saker som inte håller ihop.
Jag hatar planer som inte går i lås.
Jag hatar disk.
Jag hatar det svåra i att bara vara.
Jag hatar söndagar.

Men det är ju i alla fall rent och fint.

Regular pancakes

Ja, klassfesten var helt okej. And that's that.

Idag klev jag upp elva och städade lägenheten! Jodå, jag både dammsög och torkade golv och diskade. Och nu är julen borta på riktigt.
Jag hörde nåt rykte om att O skulle komma förbi och låna pulkorna, men jag har då inte sett till honom, så snart åker jag nog på ÖB. Jag behöver lite kattsand och nåt sånt grönt nät som jag kan sätta över blomkrukan så inte kattjävlarna använder den som toalett. Den blir övergödd!

Försökte mig på att göra en Opti.mugg, men jag vet inte hur jag tänkte, för det gjorde jag nog inte. Jag får tänka om.

Anways, inget individuellt ännu. Jag suger.

Banana pancakes

Lördag. Jag är faktiskt aningens sugen på klassfest ikväll. Men säg det inte till någon!
Men först borde jag städa, diska och kanske klä på mig. Kanske.

Självömkan del 1

Jo, för det är faktiskt fruktansvärt synd om mig.
Precis hemkommen från jobbet, där jag fick ta hand om en hostig S. Tilläggas bör att jag själv varit på gränsen att bli förkyld i ungefär två veckor, men skjutit upp det eftersom jag har haft så mycket att göra på skolan. Men som sagt så hade vi redovisning igår, och därför bestämde sig min sjuka för att bryta ut. Fine, tänkte jag, lite förkylning överlever man väl. Vad jag inte visste var att den skulle sätta sig på balansen. Så vid femtiden inatt, när en extremt hostig S kungjorde att hon behövde uppsöka toaletten, började hela världen svaja för mig. Allt blev svart och jag blev tvungen att sätta mig på golvet. S sa att jag var blek som ett lakan i ansiktet. Men jag överlevde, S fick komma på toa och jag fick sen gå och lägga mig och sova till kvart i nio. Promenaden hem var sen ett mindre äventyr. =) Nu ligger jag i soffan och försöker vila av mig den yrsel som plågat mig sedan natten så jag kan följa med Jo till stan och kolla på Umeås version av Miami Ink.

Men så att alla vet det; det är alltså hemskt synd om mig idag. Så är det nån som vill komma förbi med hönssoppa så är det bara att kliva på. Det är inte låst.

Ledig? På en torsdag?!

Nu har jag varit vaken och ledig i typ tre timmar och jag har ingenting att göra! Tänkte kanske åka på skolan och jobba med individuella, men min animerarreferens hade inga planer på att närvara idag, så det kändes onödigt. Beslöt mig för att tvätta istället. Kan behövas. Borde även plocka undan julen, men det är ju så himla drygt. Supernatural går i bakgrunden och katterna roar sig med att rulla runt i en hög i soffan.
Jobba ikväll, men det är okej ändå. Imorrn ska jag följa med Jo till tatueraren och se på när hon plågas. Det ska bli nice.
Men sen måste jag sätta igång med individuella... faktiskt.

Quote III

"Du ser fan gravid ut!"

-Opti.Yaz

I am Legend

Angående trailern som visas på TV:
Vafalls?? "Under dagen är han ensam kvar, men på natten är han inte ensam" vad är det för jävla punchline?

Jag blir ju upprörd!
I am Legend är en jättebra film, men se inte den trailern! Det får mig att må dåligt, hur de förstört den. Se trailern som ligger uppe på Internet istället.

Is this heaven?

Jag trodde att jag hade dött och kommit till himlen idag när jag kom hem efter en halvdan redovisning av det vi kämpat med i minst tio veckor. Klockan var strax efter två och jag hade verkligen ingenting som jag behövde göra. Soffan var mine for the taking. Såg en reklam för McDonalds och blev sjukt sugen på en QP (nej, jag är inte alls lättpåverkad). Drog med mig Jo till Donken på Strömpilen och frossade i flott. Sedan gick jag hem och intog soffläge igen. Och där såg jag ljuset. Himlens portar öppnade sig och jag välkomnades in. För att klargöra; jag somnade. Och det har nog aldrig varit så skönt att sova någonsin. Fick sällskap av katterna också, Pix utfläkt över benen och Inch på bröstkorgen. Men sen fick jag ett sms och telefonen var en halvmil bort och jag är ju så himla nyfiken så jag var ju tvungen att kliva upp. Och så var det bara Maggan som tyckte att jag skulle lyssna på nåt på radion. Det svinet. Fast det var ju kul att han hörde av sig.
Nu är jag alltså vaken igen, nyätit citronpaj och kollar på nån dokumentär om size zero. Det är nog inte poängen, men jag känner mig ändå tjock. Mest för att hon som ska bli size zero är en 36a i vanliga fall och ändå så himla mycket mindre än mig. Skumt det där. Fast hon hade högre BMI... Äh, skitsamma, vem bryr sig?

Nu ska jag göra lika mycket som jag förtjänar. Det vill säga inte ett skit.
Godnatt

Dryg jävla dag det här

Opti.Lab invaderat, skola till halv åtta, avloppet svämmade över och varför har ingen lagat mat till mig??

!

Kan det SLUTA snöa??

It's all gonna end up fine

Igår på jobbet var jag uttråkad, så jag tänkte att jag skulle spela lite på J's förkärlek för citronpeppar. Hon fick en tjuga om hon tog en matsked citronpeppar samtidigt. Det inte så överintelligenta flickebarnet antog utmaningen, i tron om att det skulle smaka gott. Det gjorde det inte. Men det var lätt värt tjugo spänn att se hennes min!
I övrigt fick jag mat, och det är ju aldrig fy skam.
Sen jobbade jag över i en och en halv timme idag, så jag kom hem vid halv ett. Då var jag trött. Men äntligen en ledig dag! Fanns en massa saker jag borde ha gjort idag, men min vana trogen när jag väl får vara ledig en stund så hamnade jag framför TVn. Men det behövdes.
Igår fick Opti.Yaz och jag åka in på skolan och göra klart allt som vi legat efter med, så förhoppningsvis är renderingarna klara på måndag. Annars är vi körda. Men det lööööser sig. Det gör det ju alltid.

Eller hur?

Quote II

"I screwed up - fix it!"

- Opti.Markus

Åt skogen

Idag var det jobb med Opti.Bones som vanligt, allt går åt helvete, men det löser sig nog. Sen åkte jag ner på stan och köpte busskort och hämtade ut biobiljetter till en förhandsvisning... eller, det skulle jag ha gjort om de inte VAR SLUT! Och Opti.Markus stod i kassan, men hade ändå inte sparat nån till mig. Det svinet.
Sedan skulle jag på ÖB och köpa kaffe och kakor till Opti.Café, men det VAR STÄNGT! Klockan fem! Jäkla inventering. Så jag åkte på Willys istället. Det funkade ju också.
Nu ska jag tillaga min lax och kolla på min TV och låtsas att jag gör nåt nyttigt.

Plötsligt var han bara där

Jag tror att jag har sett mannen i mina drömmar. Galet vacker och så hade han bil. Någon dag då jag känner med alldeles speciellt desperat ska jag söka på registreringsnumret och ta reda på vad han heter. Internet är ett fantastiskt verktyg för oss hobby-stalkers.
Men inte idag.

Ibland undrar jag om du gör det bara för att jävlas

Litegrann finner jag det upprörande att du planerar min dröm framför näsan på mig, innan jag själv har chans att göra det. Lite upprörande är det att trots att det här är något jag har talat mig blå om så finns jag inte ens i periferin när det plötsligt dyker upp i ditt blickfång. Det stör mig en aning. Men bara lite. Mest för att jag inte tror dig. Men vi får väl se. Vi får väl se...

Så nu återstår det bara för mig att fatta beslutet. Nu eller senare? Men vem är där och håller mig i handen?

Det var fina dagar

Pojkarna (utan Ann) var som sagt upp i veckan, och det var fint, himla mysigt. Tack vare Emil känns min rygg nästan normal för ovanlighetens skull.
Nu hemma i Matfors, mest bara för att hämta katterna. Imorrn blir det avfärd till norrland igen och åter till verkligheten med Opti.Bones och arbete. Det blir jobb imorrn natt och sen första passet på skolan klockan 10. Lite har jag saknat dem. Lite.

Jag känner mig generös idag, köpte en bok till pappa när vi var på Maxi, för han hade inget att läsa. Jag är en så fin dotter.

Mina katter är galna.

Quote1

"Sluta mobba mig - I make sense!"

- Sebastian

Jag är lite trött nu...

Nyårsafton var... en ny upplevelse. Men det funkade. Och nu är den över. Mitt värsta arbetspass under hela Sanna-perioden. För jag kan ju inte påstå att nåt med Sanna är värre än sommarens pass hos djävulen.

Det var matlagning och sällskapsspel och fyrverkerier och mer sällskapsspel. Sen var det ytterst lite sömn och sen städning. I fem timmar i sträck.

Nu är det lång sömn och sen tvätt och sen en titt på utrenderingen på skolan och sen pojkarna och Ann.

Allt löser sig.

Hej 2008.