I was only going out

Sedan Umeå Open är jag kär i Loney Dear. Det borde ni också vara.

Det luktar jord

Jag gav upp det där med att vara vag. Jag är ärlig. Brutalt ärlig ibland. För ärlig för mitt eget bästa kanske. Men här orkar jag inte tassa på tå. Orkar inte spela det där spelet. Jag har sagt allt det jag känner förutom en enda detalj. Ord som skrämmer mig halvt till döds. Kanske inte att säga dem, för det känns självklart i mitt huvud att det är så det är. Men det är rädslan att få ett: "Hey, listen..." tillbaka. Eller ännu värre, tystnad. Så jag sitter tyst och tar emot de benflisor du kastar åt mig. Försöker skicka vad jag känner med tankekraft så att du förstår utan att jag behövde säga något, så att det är du som yttrar orden först. Behöver den bekräftelsen för att känna mig säker på något igen. Men om jag skulle gissa så skulle jag säga att du är precis lika rädd som jag. Kanske ännu mer. Så jag släpper på spärrarna här på bloggen, orkar inte längre bry mig om vem som läser. Spelar det någon roll? Inte för att det hjälper. Ingenting förändras. Jag är forfarande för feg. Feg och livrädd. Så förbannat jävla rädd.

I need to know

Jag var ensam bland tusentals andra, som att glömma bort att finnas för en stund. Glömma bort att man måste andas för att existera. Jag visste att jag inte var ensam på riktigt, att jag när som helst kunde vrida huvudet lite till höger och knacka henne på axeln lite lätt så skulle världen svämma tillbaka in över mina murar. Men jag frös fast i min ensamhet och förlorade fotfästet i de ord som nog aldrig var tänkta till mig, men som blev precis det som fick mig att gå vilse i de få sekunderna det tog att uttala dem. Och jag vill förklara, men det går inte. Jag vill att du ska förstå ändå. Men hur skulle du kunna, när jag inte ens kan det själv?
Så jag satt där, i den värsta av ensamheter, och jag grät. Sakta och stillsamt, utan att försöka hejda mig. Och återigen är jag där. "Om jag ger dig det här, kan du förstå då?" Men det fungerar aldrig så. Du hör inte det jag hör. Du hör knappt det jag säger.
Så mycket jag inte förstår. Så mycket jag vill säga men som jag inte kan formulera. Så jag hamnar någonstans mittimellan och varken du eller jag förstår.

"Is that how much you like me, or is it not even close?"

www

Förresten har jag en portfoliosida nu. Fast designen är inte klar, väntar på att Yaz ska slöa färdigt. Slängde upp lite bilder med en färdig mall bara, så det skulle finnas något. Men håll utkik, det borde snart dyka upp nåt roligare!

www.sofiadahlberg.com

Uppdatering

Det har blivit naturligt, som att det alltid har varit såhär. Jag minns inte hur det var innan. Och jag utvecklas med det, tvingas till djärvare tag genom rädslan av att blekna bort. Har slutat förvånas av mig själv. Hur långt är jag beredd att gå?

Nå.
Helgen som var har varit bra. Fantastiskt bra till och med. Umeå Open var över förväntan och jag fick en del smaskiga bilder. Det är roligt att hänga med Sarah, då vi är lika fototokiga båda två, och gärna experimenterar med slutartider och bländare och vill testa en massa olika. Så får man inspiration av varandra och kommer på nya vinklingar. Kul! Sen hade Sarah presspass, så hon fick fota lite närmare, vilket jag är lite sotis på. Menmen. Nästa gång kanske.
Nu har i alla fall Sarah åkt hem till Norrköping igen, det känns trist, men vi kanske ska ses på valborg i Uppsala. Maybe, maybe.

Jag har verkligen inte haft en bra vecka, ur tränings och matsynpunkt. Jag blev klar med detoxen i torsdags iaf, så på fredagen bakade vi bullar. Och så åt vi kött med bearneisesås. Och på lördagen gjorde vi kladdkaka. Och kyckling med bearneisesås. Sedan blev vi hemskt lata också, efter att ha varit ute och svirat halva veckan (drack förresten en fantastiskt god tranbärsdrink på TC, men bartendern hade sjukt svårt att hitta alkoholfritt som alternativ i kassan, vilket jag tyckte var roligt), så det blev ingen träning heller. Känner redan fläsket byggas på, så imorgon blir det en sväng i bassängen efter skolan tror jag. 30 längder så kanske man känner sig vackrare sen. Sedan funderade jag på att fortsätta med en del grejer från detoxdieten, åtminstone på veckorna, så får jag äta gotta på helgerna bara. Det kanske är en bra kompromiss? Vi får se.

Ja, bilen funkar ju nu som sagt! Eller, funkar och funkar... den går framåt. Om man startar den varje gång den stannar. Jag undrar vad fan det är för fel på den egentligen, skulle vara kul att veta. Skulle även vara roligt att ha en bil som inte stannar varje gång man kommer till en korsning, bara för omväxlings skull liksom... Så att man kan vara på bra humör när man kommer fram dit man ska, för nu är jag tamejfan alltid irriterad. Kan ju aldrig vara bra.

Nu ska jag sova, för imorgon ska jag på föreläsning och sedan blir det mer exjobbsarbete. Första handledarträff med handledare Orre också! Vi har förresten en projektblogg, ifall nån mot förmodan skulle vara intresserad. Den hittar ni här.
Godnatt.

Tell you later

Anna! Baliboy tycker att det låter jättespännande med ägg!

Jag har en massa uppdateringar att göra, men det blir inte nu, för nu ska jag åka in till skolan och jobba lite med projektarbetet, och sen ska jag skjutsa Sarah till flyget. Jag vill inte att Sarah ska åka hem. Vi har för roligt. Hon är för bra.

Älskade pappa

Nu har min papi varit här. Vi skruvade loss batteriet och tog in det för att laddas. Så nu har jag bil! Jag tycker verkligen om min pappa. Han är bra på alla sätt jag kan komma på. Bästaste pappan i världen! Vi fikade bullar medans batteriet laddade, sedan åkte vi på Mariedal och köpte kattmat så katterna blir glada.
Tyvärr kom pappa på lite sent att han kunde ha tagit Passaten upp och lämnat den här, och kört micran tillbaka, så han fick kolla ordentligt på den. Det hade varit hur bra som helst, Passaten fungerar i alla fall hyfsat felfritt, även fast det är en skum bil det med. Menmen, nu funkar ju micron, så jag får hoppas att den håller till augusti!

Good day.

Och så har jag bakat kladdkaka.

Förresten!

Det har jag ju glömt att tala om förresten, i det allmäna kaos som råder för tillfället. Jag har fått mitt working holiday visum beviljat! Ska vi se på listan?

* Pass (check!)
* Flybiljett (check!)
* Visum (check!)

Ja, jag tror det var det viktigaste att ordna innan avfärd. Sedan har jag såklart tusen saker till på min riktiga lista, men det kommer det med. =)
Nu kan jag i alla fall åka, och vara säker på att stanna ett år. Yay!

Bilbatterier och Frida

Jag och Sarah öppnade Umeå igår igen för andra kvällen av tre, och gluttade på Jenny Wilson, Fever Ray och Frida Hyvönen. En sväng förbi Florence Valentin och Boris and the Jeltsins hanns också med, men det var Fever Ray och Frida som fick kvällens röster. Fever Ray var kanske det skummaste jag någonsin har sett/hört, men helvete vilken upplevelse. Frida Hyvönen var en blixtförälskelse utan dess like. Vilken röst! Jag som trodde hon var bara "a serene teenage girl" och låtar som lät som den. FEL!
Sarah var framme och pressfotade lite eftersom hon skriver recensioner för Dalademokraten, så hon fick lite fräsiga bilder.
Vi fick ta nattbussen hem halv tre, som bara gick till Tomtebo, så vi fick gå en bit i den bitande vinterkylan. Sarah är ingen norrbo, hon frös. =P Men vi försökte ladda batteriet till bilen på morgonen, och det gick inte alls. Dumma bil. Så därför fick vi gå. Vi kom hem halv fyra och tog oss en kopp te och en kanelbulle.

Sedan väckte pappa mig imorse med att ringa och säga att han kommer upp för att kolla på bilen. Min fina pappa. Fast jag sa att han inte alls behövde, onödigt att åka 60 mil för en skrotbil som troligen inte kommer att överleva ändå. Men min pappa är verkligen bäst. Av alla pappor i världen. Så han kommer snart, då ska han få bullar. Min pappa gillar bullar.

Förresten hade jag fått böter på bilen. 700:- för att jag stått för länge på gästparkeringen. Precis vad jag behövde.

Bullar och shopping

Sarah är här, hon är bra. Vi leker hela dagarna och jag skolkar från skolan för att åka på stan. Vi skulle fira att jag äntligen är klar med detoxen genom att svulla i en fikabuffé på Direct. Tyvärr gör sig Direct skyldiga till falsk marknadsföring och har inte längre fikabuffé på torsdagar och fredagar, utan bara måndag till onsdag. En jävla stil. Så istället tröstade vi oss med lite shopping. Jag hittade en fräsig vårjacka på Rut m.fl. så jag var nöjd. Den var billig också, nedsatt från 699:- till 299:-.
Sedan räddade vi lite barn och fick en våffla som tack.

Men fika skulle vi ju, så nu har vi nyss avslutat ett avancerat bullbak och det luktar gudomligt gott i lägenheten. Om en stund ska vi dock steka kyckling, så då får vi väl inte njuta av nybakatdoften nå längre. Tråkigt.

Jag tror jag glömde min mössa nånstans på stan, så nu får jag frysa om öronen tills det blir vår. Så kan det gå. Jag hoppas det blir vår snart.

Mod

Jag får ibland höra att jag är modig. Häftig, som vågar lämna det kända livet hemma i grådassiga Sverige och satsa på något nytt och okänt. Jag ställer mig alltid oförstående till detta påstående. Jag känner mig inte modig. Inte för en sekund. Istället känner jag mig livrädd för att fastna, när jag uppenbarligen inte är nöjd här. Jag vill inte nöja mig med något än. Jag vågar inte stanna i något välbekant, för tänk om det finns något bättre?
Ronnie Sandahl sa det bäst:

"Mod är inte att flytta till Berlin, Stockholm eller New York.
Mod är att flytta till Arboga."

Jag är sanslöst glad över att Aftonbladet valt att släppa ut Ronnie från Plus-fängelset och låta oss vanliga dödliga få ta del av hans ord.

Det gick värre för Ronnie...

Jag har i alla fall inte hittat några kanyler än.

Rescue 101

Igår var en ganska spännande dag, ur mina mått mätt. Eller till en början var den ju inte alls spännande, eftersom jag hade sovmorgon och bara var hemma och degade. Pratade med Baliboy och han var bra och det var fint. Och så låtsades jag göra lite poster, men det gick åt skogen. Så ja, jag flummade runt lite större delen av dagen. Sen skulle jag då gå och hämta upp Sarah på NUS. Gick förbi Ålidhems Centrum och postade ett brev, och hade jag inte gjort det hade jag nog inte fått öva på mina ABC-kunskaper. För när jag hade nått så långt som till Universitetet såg jag en kvinna som cyklade över vägen en bit framför mig. Plötsligt gled liksom framhjulet iväg under henne och hon flög framlänges ner i gatan, mitt i vägen. Bussen som kom bakom henne fick tvärstanna, och det tog henne ett par minuter att resa sig upp. "Jösses", tänkte jag, "undrar hur det gick!" Så jag rusade fram och frågade hur det var med henne. Hon verkade ha spräckt ögonbrynet, för det blödde ordentligt, och jag och busschaffören kom fram till att hon måste uppsöka akuten. Jag bar cykeln till vägbanan och hjälpte henne att komma ur vägen för alla bilar. Vi stoppade blödningen och jag frågade henne lite frågor för att kolla läget. Hon verkade klar i huvudet och ringde sin son för att säga att hon skulle bli sen. Jag frågade om jag skulle ringa en ambulans eller om hon kunde gå den korta biten till akuten, och hon sa att det inte var några problem. Så vi gick. Jag med hennes väska på ryggen, ledandes hennes cykel, och hon bredvid. Jag lämnade av henne på akuten efter att ha sett till att hon kom in ordentligt och gick sedan för att hämta Sarah. Galet. På vägen dit föll det en TV-tidning framför fötterna på mig, jag antar att det var min belöning.

Så hämtade jag Sarah. Fina Sarah. Och vi åkte hem och så åt vi tråkiga grönsaker och så drack vi te och tittade på TV. Och så pratade vi med Megan på Skype. Och nu sover hon. Fast jag ska väcka henne snart, för vi ska iväg och lyssna på Tobbe när han föreläser om något tråkigt i 6 timmar.
Jag tar alltid väl hand om mina gäster, inte sant?

Nu förstår jag...

varför fler människor inte gör bananchips. Eller ja. De smakade väl som torkade bananer antar jag. Som de ska smaka. Men de var ingen höjdare ändå. Jag tänker ändå prova med chipsen dock! Fast inte idag, för dem vill jag faktiskt salta.

Idag sover katterna i soffan, lägenheten är i stort behov av att städas och jag sitter och låtsasjobbar med en poster och en broschyr som ska vara inne på söndag. Sarah är här om två och en halv timme och jag borde egentligen vara klar till dess. Det kommer jag inte att vara.

Baliboy var bra idag. Det gör mig glad. Glad och pigg. Och så längtar jag lite extra.
20 veckor.

En tisdag

Idag har jag haft redovisning på skolan, vi sparkade ju rumpa med de andra grupperna måste jag säga. Herr Vattenvärdig dissade inte vårt förslag alls, tvärtom ville både han och Kei att systemet redan skulle finnas så de kunde hitta dit de ville gå. Dessutom var redovisningen på engelska och folk påpekade att jag hade en sjukt stark aussieaccent, vilket jag tyckte var roligt att höra. Fast det har jag egentligen inte alls... bara lite mer än vad de har. Kul var det iaf, att få prata lite engelska inför riktiga människor och inte bara framför datorskärmen!

Sedan bjöd jag Opti.Yaz på ananaspaj och han jobbade lite med min portfoliosida. Jag har köpt domän nu, ska skicka in papprena imorrn, så den borde ligga uppe i början på nästa vecka. Bara Yaz skärper till sig så den blir klar nån gång. Mwohahaha!

Jag och Hanna började även jobba med c-uppsatsen, och vi kom en bra bit på väg med planeringen! Vi samarbetar med Umeå Live och de är så jäkla awesome där så det är rent otroligt. Vi mailade in vår idé och bad om hjälp att förmedla kontakter, och inom en timme hade vi fått TRE mail med namn och nummer till folk vi kunde ringa. Alla låter jättepepp och det är skönt att ha fått en bra grund att stå på inför torsdagens föreläsning med Tobbe.
Jag förklarar idén för er imorgon, ids inte nu. =P

Sedan en promenad hem i det nästan vackra vårvädret, lite god rårisgryta med honungsyoghurt till middag och sedan åkte jag och Jo på Funktionell träning, som faktiskt var riktigt rolig.
Sedan svängde jag ihop mammas tackkort och njöt av att äntligen ha tid att se på TV.

En riktigt bra dag med andra ord, skönt produktiv och avslappnad, och dessutom god mat för ovanlighetens skull. Men det bästa är ändå att imorgon har jag sovmorgon. Det är så jäkla skönt att jag inte vet vad jag ska säga. Mer än godnatt.

Experimentera mera

Det luktar banan i min lägenhet. Det är inte för att jag glömt ett bananskal nånstans som har legat och ruttnat, jag lovar. Det är för att jag försöker mig på ett litet experiment. Jag gör nämligen bananchips. Tydligen är bananerna som man köper som naturgodis friterad i kokosolja, något jag har lärt mig genom att läsa på alla förpackningar på affären innan jag köper nåt, så jag inte får i mig nånting otillåtet. Fritering är ju sällan sådär jättenyttigt, även om kokosolja säkert på nåt jäkla vänster är nyttigare än normal olja. I vilket fall. Jag ville ha nåt att tugga på istället för den choklad jag inte får äta, så jag tänkte att det skadar ju inte att försöka. Så jag skivade bananen och radade upp den på ett bakplåtspapper. In i ugnen på 50 grader och där ligger den nu. Det är tänkt att den ska ligga över natten för att bli som chips. Det är helt galet spännande! Hittills har de legat en timme och de har börjat bli bruna och väldigt geggiga. Inte särskilt chipsliknande, men jag har höga förhoppningar! Funkar det här är det kanske dags att börja göra egna potatischips också! Varför inte, liksom? Erika, du kan få komma med kryddningsförslag!

Frestelser och lärdomar

Jag är sjukt less på att skala, hacka och äta grönsaker. Jag är trött på att komma hem klockan sju, laga middag och äta den klockan åtta för att sedan direkt börja med lunchen för nästa dag. Jag har fått nog av bönor. Jag har ledsnat på att tömma soppåsen varannan dag på grund av allt skal och matrester. Jag längtar till på torsdag när jag äntligen får salta min mat!
Men trots allt det så går min detox riktigt bra. Jag börjar vänja mig vid att äta skum mat, och jag uppskattar färska varor mer än innan. Jag har lärt mig att rödbetor kan vara gott till annat än köttfärspaj, att getost är en höjdare och att man kan göra mycket med vitkål. Att naturella nötter är lika goda som saltade, och att frukt är en skitbra frukost.

Idag åt jag champinjonfylld paprika, och det var riktigt gott. Sedan gjorde jag rotsaker i ugn med halloumi som jag ska äta imorgon. Och sedan gjorde jag en ananaspaj. Nä, oroa er inte, jag ska inte äta den. Den är till Opti.Yaz för att han är charmig och gör min portfoliohemsida i php, så jag kan logga in och ladda upp bilder utan att behöva ändra i koden. Ja, han har sina sidor, den där Yaz. Så han får en kaka. Sånna är reglerna. Men helvete vad gott det luktar.

Kvällstankar

Ikväll tänker jag på hur livet liksom vrider och vänder på sig hela tiden, man är aldrig beredd på vad som ska hända. Jag var inte beredd på att få ett erbjudande om att åka till Sydney, det kom som en blixt från en klar himmel och slog ner i mitt annars så välordnade liv. Jag hade kontroll. Jag visste vart jag var på väg, vad nästa steg var, vad jag ville göra och hur jag skulle hålla kvar vid den kontrollen. Sedan tog jag en risk, en chans. Jag skakade om allt det jag kände till och hamnade någon helt annanstans. Jag hade ingen kontroll över huvud taget, men jag kämpade för att få grepp. Och till slut fick jag det. En ny plan. Och sedan vred livet på sig igen, vände håll utan att fråga först. Pang! sa det och så var jag plötsligt i en ekonomisk kris, min första någonsin eftersom jag alltid varit extremt duktig på att hushålla med pengar. Pang! sa det snart igen och jag upplevde alla de känslorna som kommer med att någon man lever nära dör för egen hand. Skulden, ångesten, saknaden. Pang! jag hittade någon att hålla fast vid, någon att älska som verkade känna detsamma. För första gången någonsin kände jag mig hemma hos någon. Och Pang! så tog allting slut. Jag visste att det skulle hända men jag vägrade låta hjärnan ta till sig det på riktigt förrns det var för sent. En ny vändning, och jag var hemma igen. Och det förväntades av mig att jag skulle ignorera de vridningar och vändningar jag hade genomgått, och gå tillbaka till där jag var innan, gå tillbaka till att ha kontroll. Och ni ska veta att jag försökte, men jag fick aldrig riktigt grepp på det igen. Har ännu inte riktigt tagit kommandot i mitt eget liv. Så jag insåg att det inte går att ignorera de där vändpunkterna. Att det handlar om att anpassa sig till varje ny situation och göra en ny plan utefter de nya förutsättningarna. Så det var vad jag gjorde. Jag måste tillbaka, för att se vad som händer, testa mina vingar, leva på den plats på jorden där jag känner mig som mest hemma, där jag upplevt de största av mitt livs vändningar hittills. Jag måste avsluta det jag har påbörjat.
Kanske har jag nån slags kontroll nu. Eller jag försöker i alla fall få det. Jag har lärt mig att det inte finns några garantier för något. Att varje dag är en ny livstid och att vad som helst kan hända, oavsett om man vill det eller inte. Hur livet kan vända på en femöring och aldrig bli sig likt igen.
Men det finns en charm i det med.

Faith always loses hope

Seg söndag

Det händer inte så himla mycket. Trots att jag varit vaken sen halv åtta och hemma sen nio har liksom ingenting blivit av... Jao, diskade och gjorde lunch, och vek ihop tvätten. Men det var nog allt. Hade ett litet samtal med Carlz också, det var fint. Läser om en massa tok som händer i paradiset, folk som slåss på flygplatser och sådär. Tänker att det gör inget. Det är bra ändå. Trots hajar och järnrör och bränder.
Om en stund ska jag och Jo åka på combat och bränna lite fläsk. Sedan blir det böngratäng med spenat och fetaost. Underbart.

Det är ju i alla fall soligt ute idag...

Paint the silence black

Jag vet inte vart det kom ifrån. Det bara kom. En lång dag på jobbet och så fick jag äntligen krypa ner i sängen och hoppas på att S har en lugn natt så jag får sova. Och nu sitter jag här och gråter. Kvällen var jobbig med fullständig tristess och inget att vila tankarna på. Började från ingenstans att tänka på Saknaden, på allt det där, alla ord och alla händelser. Tänkte på den sista dagen. Tårarna. Hur jag liksom slets sönder. I bilen tillbaka till S en låt, följt av ännu en, som liksom borrade taggen djupare. Och så sängen nu. Ingenting är annorlunda mot för igår och jag har inte varit på den här nivån på evigheter. Men herregud vad jag saknar honom. Det går upp för mig ibland vad jag har förlorat. Vad som verkar svårare och svårare att hitta tillbaka till. Och jag vill skrika så att alla hör, men samtidigt viska så att när saker ändrar sig behöver jag inte förklara för någon. För saker och ting ändrar sig alltid. Ingenting är konstant.
Men helvete vad det är svårt att hålla sig upprätt ibland. Jag saknar honom.

Jobbansökning

Haha, och här sitter jag på jobbet och skriver jobbansökan. Vilken dålig stil. Hittade ett eventfotografjobb som jag kanske skulle kunna få, så nu slipar jag på mitt personliga brev så det ska passa. Jag behöver en portfoliosida dock, som jag kan lägga upp mina bilder på. Tro om man ska sitta och klura på en sån imorrn... Hmhm...

Ikväll ska jag och S ut och kalasa lite, så det blir ju ingen lekstuga framför datorn då. Synd. Orka jobba när man jobbar...

Kliv upp

Jag är en person som gillar sovmorgnar. Långa, lata förmiddagar i sängen. Sova till tio-elva och sedan bara gosa ner sig med datorn och lite bra musik i öronen. Ingen jäkt. Åtminstone en dag i veckan brukar jag avsätta åt att ha en sån här latmansmorgon. Nu har jag inte haft sovmorgon på evigheter och det börjar kännas i kroppen. Jag är trött. Jag vill inte kliva upp och gå på jobbet idag, jag vill krypa tillbaka till sängen och somna om. Vakna igen om ett par timmar och vara pigg igen. Ägna dagen åt att styra upp lägenheten, handla lite chili och förbereda middagen. Vika tvätten, städa kattlådan, diska. Och sen kanske slå igång en film, slöglo på en bra rulle och gnaga på lite nötter. Eller ja, helst vill jag ju ha enorma mängder choklad, men det blir inget av.
Men det går ju inte. Jag ska jobba, dels för att jag har världens bästa jobb och det är oftast roligt när man väl är där, och dels för att jag behöver pengarna. Money makes the world go 'round.

Nu... frukost.

Detox, dag 4

När jag kollade på receptet för dagens middag trodde jag att de hade missat något. Getost och rödbetor? Bara?! Men jag drog igång och gjorde som det stod, skalade och skivade rödbetor och la getost ovanpå. In i ugnen och sedan den långa processen med att få bort allt rödbetsspad från köksbänken. Besvärliga grönsaker det där. I vilket fall, färdiggräddat och det såg ju fortfarande ut som rödbetor med getost på. Hm. Rostade pinjenötter och lite honung på det och så provsmaka med en fin grönsallad. Och vet ni? Det smakade som rödbetor med getost. Men det var ändå gott! Ännu en upptäckt, getost. Det hade jag aldrig provat och nu vet jag ju att det går alldeles utmärkt att äta. Däremot var middagen inte så enormt mättande, så till efterrätt åt jag skivad och fryst banan och frysta vindruvor. För er som inte vet så blir det som glass. Himla gott. Däremot har jag insett att om man har havremjölk i teet så måste man röra om, för annars sjunker det till botten och gör sumpen till en söt havremjölkssörja. Inte optimalt.
Lunchen idag var förresten en rätt tråkig råkosttallrik med örtyoghurt. Den gick ner men det var inte mer med det heller.
Nu förbereder jag lunchen för imorgon eftersom jag jobbar hela dagen. Det blir linssoppa med grönsaker. Ingen saffran, för det orkade jag inte köpa. Blir nog bra, jag ser fram emot att provsmaka den. Däremot är det lite tråkigt att man inte får ha salt i nånting. Salt förhöjer ju smaken. En buljongtärning skulle göra den fantastisk...

Detox, dag 3

Jag är hungrig. Åt den där jäkla soppan igen till middag, så den skulle ta slut nångång. Hade jag varit hemma så hade jag ätit lite nötter till kvällsfika, men nu är jag ju inte det, och jobbet erbjuder ingenting annat än skrynkliga vindruvor att äta. Eller jo, finns ju massor med kakor och choklad som retas med mig från skåphyllorna. Dessutom bjöd S på smoothies ikväll eftersom hon hade besök, och jag var ju tvungen att göra dem. Inte heller snällt.
Men i det stor hela är jag rätt nöjd med mitt dietande so far, frukostarna är rätt fina och idag kände jag faktiskt nån slags aversion mot semlorna på affären. Dessutom är luncherna oftast väldigt enkla att göra och ta med sig, så det känns som något man kan fortsätta med även efteråt. Speciellt den där grekiska salladen, den var fantastisk. Vitkål är sjukt underskattat.
Sedan ska jag väl inte säga så mycket riktigt än, jag är ju ändå bara tre dagar in! Men jag undrar litegrann, hur sjutton går det för Karin? Verkar som att hon bara äter auberginegratäng. Stackars flickebarn.

En liten andningspaus

Jösses, det känns nästan som att jag inte haft tid att blogga på evigheter. Lika väl det, jag har ändå inte haft nåt att skriva om. Dagarna kretsar mest kring att förbereda mat, jobba på med grupparbetet på skolan och jobba. Dessutom försöker jag hålla upp den här extremt viktiga relationen som kräver en massa omvårdnad men som ändå absolut är värd det i slutändan. Det är lite kämpigt, men det går framåt. För varje dag jag fyller med aktiviteter är det en dag mindre då jag bara väntar på att tiden ska gå. För varje dag kommer jag närmare de dagar då tiden går i ett normalt tempo igen. Det känns närmare hela tiden, och det är jag tacksam för. Ändå känner jag mig jäktad. Det känns som att jag måste skynda på dagarna så att så lite saker som möjligt hinner ändras. Fast det kan jag ju förstås inte, det som händer händer. Så nu fokuserar jag på att förbereda mig så mycket jag kan. Ska ansöka om visum så fort jag får lön.

Men nu kallar jobbet återigen på min uppmärksamhet. En stund.

Grattis syster!

Jag vaknade imorse och drabbades av en lätt panikkänsla. Varför hade jag sovit så länge? Tittade en extra gång på klockan och insåg att den var halv nio och att jag inte behövde vara på skolan förrns tio. Kände mig oförskämt pigg. Men så låg jag och drog mig med datorn ett tag, kollade bloggarna (bara Erika som hade uppdaterat, som vanligt) och det andra jag blivit beroende av. Pratade en stund med Megan på Skype, vilket var mysigt. Roligt att uppdatera sig lite.
Sedan blev jag naturligtvis trött igen. Tror piggheten bara var en illusion. Synd. Så nu kämpar jag för att komma ur sängen och göra mig lite frukost. Frukt med turkisk yoghurt, gissar jag på. Och lite rött te till det. På schemat för dagen står kameraåkningar i Maya, Flashfix och sedan jobb. Förhoppningsvis hinner jag hem innan jobbet, men vi får se.
På matschemat står grekisk sallad och sedan rester till middag. Har både gratäng och soppa kvar. Mums.

Skype påminde mig förresten om att min stora syster fyller år idag, så jag borde kanske ringa henne också.

Dagens meny

Lunch:
Quinoasallad
Helt okej, väldigt färgrikt. Quinoa får godkänt!

Middag:
Grönsakssoppa
Ja... det ser ju mindre aptitligt ut, det måste jag erkänna. Det var heller inte fantastiskt, men med lite ångkokt lax gick det ner rätt bra.

Utvärdering dag ett

Halvvägs genom första detoxdagen kan jag tycka att det går rätt bra. Bovetegröten imorse var helt okej, och havremjölken smakade inte särskilt mycket havre. Solrosfrön är gott dessutom. Lunchen var även den godtagbar, vitkål är ju gott, och mango är ju gott det med. Nåt jag inte testat tidigare och numera är frälst av är rostade pinjenötter. Jösses vad gott! Synd att det var så himla dyrt. Det enda negativa med lunchen var att det tog så sjukt lång tid att äta. Mängder av vitkål, och så tugga, tugga, tugga. Nästan 45 minuter satt jag med den där jäkla matlådan. Men så är jag rätt lagomt mätt också.
Kvar återstår den där auberginegratängen, och eftersom jag tjuvsmakade igår så vet jag redan att den inte direkt var någon höjdare. Stora vita bönor... Eh. Men den går nog ner.
Jag är sugen på bacon. Och choklad.

Dagens meny

Eftersom jag var duktig och förberedde redan igår så kan jag nu avslöja dagens meny samt visa hur dessa kulinariska mästerverk ser ut.

Frukost:
Bovetegröt med katrinplommon och rivet päron

Lunch:
Mango och vitkålssallad

Middag:
Auberginegratäng med stora vita bönor

Jag tror att det kommer bli lite småjobbiga tio dagar. Men vi får se!

Kan inte låta bli

Fast höj. Eller ta på er hörlurar.

Världens bästa katt

Idag fick vi till slut säga adjö till vår älskade lilla kämpe, vår gamla kissekatt. Efter nästan ett halvår av svullen buk och sviktande organ gav han upp. Han slutade äta och det fanns ingenting kvar att göra. Pricken blev 18 år gammal och vi får ändå säga att han har gett oss mycket genom åren. Jag minns när jag var fem år och satt på min systers säng och såg på när han föddes. Jag minnst hur det var fascinerande, det där med liv. Hur det kunde fungera. Jag minns när han var bara en kattunge och brukade sova i pottan tillsammans med sin bror. Och jag minns alla nätter han sov i min säng och höll mig sällskap när jag var mörkrädd som barn. Världens snällaste katt, fräste aldrig och lät sig hållas på med hur mycket som helst.
Jag minns hur han fick sitt namn, hur våra kusiner hade en katt som hette Tippen, för att han hade en vit svanstipp, och att vår katt hade en prick på den vänstra bogen och därför naturligtvis skulle heta Pricken.
Han har funnits där genom hela min uppväxt och nu är han borta. Det är konstigt. Men jag är glad att han inte behöver lida mer. I slutändan är det ju det som räknas. Att göra det bästa för sitt djur.

Repris

Awesome...

Vad tror ni?

Nyttigaste veckohandlingen i sofiansk historia?

Vad är nästa steg?

Förresten är det här sista dagen kräket har på sig att svara på brevet som min advokat skickade. Jag hoppas advokat Ärlestig hör av sig snart så jag får veta vad som händer nu. Är vi inte alla sjukt nyfikna?

Några få ord

Det pirrar och kittlas, lockar fram leenden och får världen att verka mycket ljusare än den någonsin varit innan. Ibland svämmar den över av hopp, av drömmar och förväntningar och det finns bara möjligheter i allt. Så lite kan göra så mycket. En enda mening, några få ord, och molnen spricker upp och solen utplånar alla skuggor. Så vi lever för de stunderna, hoppar från ord till ord, väntar på en liten gnutta till, något att hålla fast vid, något att finna trygghet i. Och som resultat spänner vi frivilligt fast oss i den sjuhelvetes läskiga berg- och dalbanan vi vet att vi kommer hata men inte kan hålla oss ifrån. Stunderna på toppen blir som en drog, för därifrån har vi världens utsikt och allting ligger glasklart framför oss. Så är de värda allt? Det har ingen betydelse, det är oundvikligt. Allt är som det är. Så vi tar en vända till.

Dagar som denna med sockerdricka i foten och planer att ta fasta på, ord fastetsade på näthinnan och en känsla av att allting kommer att bli bra i slutändan, det är de här dagarna man måste leva efter. Sedan får vi se om resten av dagen lever upp till morgonens euforiskliknande tillstånd. Sånt vet man ju aldrig.

Mitt nya nyttiga liv, steg 2

Jag och Karin ska detoxa i tio dagar, eller vi ska i alla fall försöka. För att sporra oss lite extra har vi gjort det till en tävling. Den som klarar sig längst kommer att få ett "hemligt" paket på posten med en present värd ungefär 100:-. Klarar vi oss båda i tio dagar får vi gå ut och shoppa något onödigt men fräsigt. För att orka med att träna får vi lägga till ångkokad kyckling eller lax om vi vill.
Första lunchen är en mango- och vitkålssallad, och första middagen är auberginegratäng med vita bönor. Vi kör igång på tisdag för imorgon måste vi handla! Nån som vill skjutsa mig på ICA?

Planering v.21

Måndag:
Skola 11-15
Simma
Handla mat
Tisdag:
Skola 10-15
Jobba 16-08
Onsdag:
Skola 10-15
Träna
Torsdag:
Skola 10-15
Jobba 16-08
Fredag:
Skola 10-15
Träna
Lördag:
Jobba 09-09
Söndag:
Body Combat 17-18

Buttpain

Jag vet inte vad det är, men min vänstra skinka gör ont. Det kanske är combatens fel, många sparkar idag. Jag är kanske inte byggd för att träna. Haha, klart jag inte är!
Kvällen var bra mycket mer produktiv än dagen, måste jag säga. Efter combaten gjorde jag 50 abslides, tvättade två maskiner, dammsög golvet och städade kattlådan. Grattis till mig! Hänga tvätt måste ju vara den tråkigaste sysslan i världen förresten. Jag kan i alla fall inte komma på nåt tråkigare. Synd att man är för lat för att torktumla sina kläder.

Nä, nu ska jag skriva veckoplanering. Vecka 21!

No love, no glory

Det här måste vara världens slöaste städdag. Jag städade mattan, som ni såg, och så diskade jag. Det var allt. Det måste fortfarande dammsugas och dammtorkas och tvättas och plockas undan. Men jag kände mig extremt ojäktad, och mattan är ju så himla fin nu. Om en halvtimme ska jag på iksu och träna lite combat med Joanna.
Den här veckan ska jag försöka lite extra. Träna, jobba, träna, jobba, träna, jobba. Ja, vi får se.

Scala

Jag har alltid varit lite svag för remakes som är helt out of genre. Scala and Kolacny Brothers låtar passar mig därför som handen i handsken. Sånna där körer. Mäktigt. Placebo har dessutom alltid legat mig varmt om hjärtat. Vilken mix!

Städar och kommer fram till...

...att jag hatar pälsdjur.

Detta är vad jag fick fram ut min vardagsrumsmatta... Ja, inte bankdosan då, den är för jämförelse.

1987

Saker att längta till -09

* Att Bali ska ta slut 14/2
* Dejt med advokaten 9/2
* Mammas 50årsfest 7/3
* Valborg i Uppsala 30/4
* Födelsedag i Uppsala 2/5
* Få en fil. kand. i Digital Medieproduktion 7/6
* Midsommarafton 19/6
* Flytta ur lägenheten 30/7
* Åka till London och träffa flickorna 8/8
* Åka till Sydney 16/8
* Åka till Toronto över jul, alternativt få besök i Sydney ca 20/12
* Östensson på besök, ca 17/2
* Östmansflickorna på besök
* Bli fit
* Få lön
* Sarah på besök 26/3
* Få ordning på lägenhetskrånglet

Beslutsamhet

Efter en liten svacka där många saker drogs fram i ljuset igen så inser jag en grej. Jag tänker inte ge mig. Jag tänker inte ge upp. Fan, det här är ju grejen. Det är ju det här som gäller. Det är det här jag vill. Den händelseutveckling som har varit har fått mig att se svagheter hos mig själv som jag aldrig ens visste fanns. Osäkerhet. En rädsla jag aldrig vetat om att jag besitter.
Men jag vet vad jag vill ha. Jag har nog aldrig varit så säker förut. Och det spelar ingen roll hur lång tid det tar, jag kommer få det jag vill ha. För vad är alternativet?

Fan vad allt luktar piss.

Igen med puderfingrarna

If we never make it back to how far we've come along this way
We search around for solid ground that will help to carry us away
If the memories I left throw the light that helps to guide you through
We trickle down to our goodbyes but a part of me will stay with you
What we've spoken over time
Never broken or compromised
Dream on together
Leaning against each other
However it happens I hope it's
Whatever makes you happy

Det gäller att passa på

Jäklar vad vi har ätit idag. Och gjort saker! Blir lätt så när man kliver upp tidigt. Själv var jag uppe redan halv åtta och fixade på jobbet. Åtta väckte jag flickorna hemma i lägenheten och klockan nio var vi på polisstationen och hämtade ut passet. Halv tio satt vi på NK och åt frukost. Klockan elva hade vi hunnit med en svän på Gina Tricot och var på väg till Djurmagazinet och Rusta. Halv ett var vi hemma i lägenheten igen och då hade vi varit på ICA och även ätit lunch på McDonalds.
Sedan hade energin i princip tagit slut och vi hamnade i soffan där vi såg halva Kill Bill 1 och hela Kill Bill 2. Efter lite slöande fick vi till en fantastisk tacomiddag följt av en tysk kladde, en massa godis och cola. Vi hann även med att pressa in extended version på Sagan om de två tornen. Nu avverkar vi Sky Captain and the World of Tomorrow och sedan tror jag baske mig att det blir sängen. En lång dag, men väldigt produktiv. Fasen, det är skönt att ha bil igen. Även om det bara är för en dag. Har hunnit med att göra en del grejer som är tusen gånger enklare med bil, jag är fröknarna Östman evigt tacksam!

Jag är lite täppt i näsan. Jag hoppas det går över.

Orcher från down under

Vi kollar på Sagan om de två tornen och jag inser att de flesta orcherna pratar australiensiska/nya zealändska. Jag uppskattar dem nu bra mycket mer än jag gjorde innan. Fina orcher.

Helg

Jag har besök i helgen, så jag tänkte bara tipsa om att Karin har en massa bilder från helgen. Ifall ni är intresserade.

Nu är jag redo!

Idag hämtade jag ut mitt pass. Det gjorde mig glad. Nu kan vi åka!

The Art of Falling

Detaljerat nog för dig Erika?

Ja, eftersom Erikas önskan är min lag och jag är på jobbet och inte har särskilt mycket att göra så får ni här en detaljerad redovisning av min framtid, för er som inte har koll. Eller inte så detaljerad, för jag är egentligen inte så välplanerad. Såhär ser det ut, i grova drag:
Jag blir klar med skolan i början på juni, och fram till dess fördriver jag tiden med sånt som får mig att bli glad, och skola. Det blir en del besök, till exempel Karin & Kattis som just nu sitter och roar sig med Kill Bill i min lägenhet, och Sarah från Norrköping som jag träffade i Penrith. Sedan blir det en sväng till Uppsala för att fira valborg och sådär. Examensjobbet ska också hinnas med därnånstans är det tänkt. Det blir antingen Yaz och Mackans idé som jag inte riktigt har koll på, eller så funderar jag på en studie om vad det blir för skillnad om man skriver eller pratar om sina problem verbalt, lite samarbete med Umeå Live. Vi får se. I alla fall.
Sedan är det då juni. Och jag ska jobba. Det är det enda jag ska göra. Jobba, jobba, jobba. Så mycket jag kan och så mycket jag får. En sväng ska jag hem för att fira midsommar också, troligen. Och sen jobbar jag lite till. Till sista veckan i juli, ungefär. Då packar jag ihop mitt liv, säljer det som kan säljas, slänger en del, och flyttar ifrån Umeå. Antagligen för alltid. Jag hänger sedan med familjen ett tag, sådär 10 dagar, och trycker in så många träffar med kompisarna där hemma som jag kan. Sen runt den 6e augusti åker jag till London. Jag träffar Zandra som jag inte sett på snart två år, och jag träffar Vicki, Sarah och Carly. Vi gör London i 10 dagar och firar Vickis födelsedag. Sedan åker jag och Carly hem till Sydney. Vi landar den 18e strax efter klockan sex på morgonen och åker hem till hennes hus och sover ett tag. Sedan åker vi till res och hälsar på alla människor jag saknat. Här har jag en del förhoppningar om vad som ska hända som jag säkert kommer att bli besviken över, så vi hoppar dem, men roligt som fasen ska det bli i alla fall! Och sedan är planen i stort sett att hitta ett jobb, och en rutin, och börja ett liv. Jag ska i första hand leta mediajobb, men om det inte funkar tar jag vad som bjuds. Ikea lockar en del. Planen är att jobba lagom mycket så jag har tid att hänga på res och leva livets glada dagar samtidigt. Och jag får stanna ett år på mitt visum. Efter det året är slut hoppas jag innerligt att jag har hittat en annan lösning. Ett arbetsvisum, ett studerandevisum eller ett uppehållstillstånd. Either way. Då är vi inne i augusti 2010. Jag kommer antagligen inte vilja åka hem då heller, ifall jag inte får ett visum. Men vi får se. Det finns ju andra ställen att bo på med.

Tärningen är kastad

Idag, mina damer och herrar, är något av en historisk dag. För idag gjorde jag det för tredje gången. Jag köpte mig en flygbiljett. Och inte vilken flygbiljett som helst. Utan en sådan som tar mig från London till Sydney. Och som gör det den sextonde augusti. Och ända sedan klockan tolv då jag bokade biljetten har jag liksom kommit på mig själv med att plötsligt bara le. Från ingenstans, av ingenting. Det om något måste ju vara ett bevis på att jag har fattat rätt beslut. Jag bokade nu för att jag känner att jag behöver känna mig säker. Övertygad på att det kommer att hända. För även om det varit säkert i flera månader så är det inte förrän nu som det faktiskt inte finns nån återvändå. Nu är min framtid bestämd, åtminstone en aspekt av det, för ett och ett halvt år framåt. Och det känns så jävla skönt.

Torsdag

Ännu en dag. En saknadssvacka som jag hoppas går över snart. Än en gång förundras jag över hur mycket humöret styrs av en enda detalj. Det kanske är abstinensbesvär? Jag har hört att man mår lite halvkasst då.

Torsdag idag, kom precis hem från jobbet. En dusch, lite frukost och sedan en sväng på skolan. Lite grupparbete och sedan exjobbsföreläsning på eftermiddagen, innan det är dags att bege sig tillbaka till jobbet.
Jag är trött. Jag tänker på vad som händer i lägenhetskräkets hjärna just nu, om han tänker svara på mitt brev. Om det blir rättegång. Om det blir dyrt. Om jag någonsin kommer få mina pengar. Om jag ens orkar bry mig längre. Ibland känns det oviktigt. Och ibland blir jag irriterad just för att det känns så oviktigt. Som att kan det inte bara vara över?

Te-tips

Jobbet bjuder på Twinings te med äpple, kanel och russin. Låter skumt, men det är faktiskt riktigt gott! Jag kan rekommendera en kopp, sådär på kvällskvisten.
Till det fanns det pepparkakor och Noblesse i skåpet, och det slank ner rätt lätt. Jag som skulle börja mitt nya nyttiga liv här efter festveckan. Det går sådär.

På tal om...

"Du är inte den jag tänkte att du skulle vara", låter det ibland. Du verkar så stark och modig och är full av vågade ord. Men sedan är du så feg egentligen, så blyg och oskuldsfull. Varför lever du inte som du lär? Varför vågar du inte när du vet att du vill? Varför låter du osäkerheten ta över dig när du samlat styrka så länge? Du gör bara allt värre. Ökar på en frustration du inte vet hur du ska hantera. Nu är det du som styr upp det här. Nästa gång, okej? Nu får du fan ta och fixa!

Att jobba eller inte jobba

Jag fick precis en förfrågan om jag kan ta kvällspasset på jobbet idag. Vet inte riktigt vad jag ska göra, om jag jobbar från fyra så hinner jag ju knappast ner till polisstationen för att hämta passet. Å andra sidan vill jag ju jobba och få in lite cash. Å tredje sidan vore det skönt att inte göra nåt ikväll. Å fjärde sidan är det ju inte jobbigt att jobba heller. Ah, klurigt!
Nä, men pengar är trevliga, och jag behöver dem. Så. Bestämt.

Nu ska jag kliva upp och klä på mig. Tjo!

Something's lost but something's gained

Man glömmer bort att det inte är för alltid. Man hamnar i en slentrian, en rutin som känns bekväm under omständigheterna. Och man vänjer sig. Det är ju så med människan, man vänjer sig alltid till slut. Så man glömmer. Att det var inte såhär det skulle vara. Glömmer att det faktiskt finns något annat. Men man kanske måste, för att klara sig. En dag i taget. En tanke i taget.
Och om det inte fanns något annat skulle man ju måsta nöja sig med det här. Ibland tror jag att om jag inte visste om nåt annat så skulle det här duga rätt bra. Det är synd att man är välupplyst.

Saker att längta till -09

* Att Bali ska ta slut 14/2
* Dejt med advokaten 9/2
* Mammas 50årsfest 7/3
* Valborg i Uppsala 30/4
* Födelsedag i Uppsala 2/5
* Få en fil. kand. i Digital Medieproduktion 7/6
* Midsommarafton 19/6
* Flytta ur lägenheten 30/7
* Åka till London och träffa flickorna 8/8
* Åka till Sydney 16/8
* Åka till Toronto över jul, alternativt få besök i Sydney ca 20/12
* Östensson på besök, ca 17/2
* Östmansflickorna på besök, när vet jag inte
* Bli fit
* Få lön

Jag och Arnott

Ikväll är det lugnt. Det är tisdag och jag har ingenting speciellt jag måste göra. Inga läxor, inga självvalda hemuppgifter, inget jobb och inte ens någon mat att laga. Så slappt. Jag och Joanna var och tränade Body Combat efter skolan och det var skönt att komma igång lite igen. Nu är hon upptagen i princip resten av veckan, så jag funderade på om jag ska gå själv på nåt imorrn. Vill testa allt möjligt, Core, Afro, Yoga och Pilates vore kanske kul. Eller kanske Body Balance. Jag ska mjölka iksu på allt de har nu när det är gratis och tillgängligt. Fattar inte varför jag inte gjort det här förut. Jag har varit onödigt lat.

Men bara för att man börjat röra på sig betyder ju inte det att man inte ska njuta av saker. En kopp te och ett par kolakakor, det gör en fin tisdagskväll. Det, och sedan en lång och härlig konversation. Och så jobbar jag på min stickning också, kan ni tänka er?

Aldrig nog

Idag har jag ingen lust alls att kliva ur sängen, den är varm och gosig och min kudde är bekväm. Men man får inte välja att stanna i sängen. Man måste kliva upp och gå på skolan. Jobba med avancerad design. Gå på combat. Bli fit. Välformad. Arbeta ut min frustration.

Fasen, vecka 22. Det går snabbt men inte tillräckligt snabbt. Jag får mycket men inte tillräckligt mycket. Det går bra men inte tillräckligt bra. Aldrig nog. I tanken följer jag linjer med fingrarna, känner gropar och kanter, hörn och vrår. Varma virvelvindar, höjningar och sänkningar, det ultimata beviset på att man är så nära det går. Hjärtslag.

Men nu har en annan tid tagit slut. Och jag måste gå.

En ny vecka

Det bidde ingen yoga idag, brist på intresse från alla håll. Jag ersatte det med lite wii hemma hos Oscar, han spöade skiten ur mig på minst fyra spel. Jag kickade däremot lite zombie ass i nåt spel där, det var rätt kul. Däremot deprimerar Oscar mig litegrann, så jag orkade inte stanna så länge.

I övrigt är det himla skönt att vara hemma. Min tid. Mina regler. Och framför allt: min säng och mina kuddar.
Tillbaka till min verklighet. Som har sina ljusa stunder.

Imorrn skola och sen träning. Finally.

Planering v.22

Måndag:
Skola 10-15
Möjligen Yoga 18-19
Tisdag:
Skola 10-15
Body Combat 16-17
Onsdag:
Skola 10-15
Torsdag:
Skola 10-14
Jobba 16-08
Karin & Kattis kommer
Fredag:
Hänga med K&K
Lördag:
Hänga med K&K
Söndag:
Hänga med K&K
Body Combat 17-18?

Saker från ett förråd

Vid utrensningen från förrådet hittade jag följande bra-och-ha-saker:

* Strykjärn (mitt föll i golvet ifjol)
* Dörrmatta (kräket hade bort min)
* Hallmatta (kräket igen...)
* Tekoppar (ska bli property of Opti.lab)
* Halvfärdig stickning (började på en halsduk för en sådär 10 år sedan. Nu ska jag sticka vidare som terapi tänkte jag)
* Vit klänning strl 38 (photoshoot någon?)

The party

Idag vaknade jag halv ett efter att ha kommit i säng vid halv fem och somnat någonstans i närheten av halv sju på morgonen. Festen igår var med andra ord väldigt lyckad. Eller, jag och min syster tyckte väl att det kunde ha varit nog vid elvatiden, då var vi båda ganska färdiga med allt vad att serva fulla människor hette. Sedan jag kom hem i tisdags har jag i princip spenderat nästan all min vakna tid med att förbereda för den här festen, och igår var det alltså partytime. Från klockan sex till klockan fyra jobbade vi med alla stora festers baksida. Servering, städning, diskning, uppstyrning av diverse aktiviteter och allt vad det heter. Jag fick även bättra på mina bartendningsskills och numera kan jag blanda till GT, Blue Lagoon, 747 och Atila, men jag har ingen aning om hur de smakar. Jag höftade dessutom redan från början eftersom vi inte hade några mått, men jag tror att alla hade grundat rätt bra vid middagen så det var ingen som brydde sig om hur det smakade. Det var i alla fall rätt kul, ända till morbror Ingemar spillde ut en öl över alla pengar och större delen av bardisken. Han var rejält dragen kan jag säga, och jag fick spendera en stund med att tvätta pengar och torka dem. Inte ofta man doppar hundralappar i vattenbad med vilje tror jag... Men hellre det än att de luktar öl.
Klockan fyra skjutsade jag hem lite löst folk och sedan städade vi ur lokalen. Halv fem låg jag i sängen, men fick en fin överraskning av Baliboy och det toppade ju sömn med hästlängder. Eller som Ea så vackert uttryckte det i sin blogg; Livet var för bra för att sovas bort. Vid halv sju kunde jag helt enkelt inte hålla ögonen öppna längre, så jag sa hejdå till Baliboy och kröp ner under täcket. Vaknade sedan en gång i timmen ungefär, till halv ett då jag äntligen kände mig levande nog att kravla ur sängen. Rester till frukost och sedan tillbaka till Rudegården för att städa ur det sista. Nu ska jag packa och städa rummet och sedan blir det kanske en sväng till farmor innan mampap bjuder på restaurangmiddag före avfärden mot Umeå.

Baliboy och jag kom fram till att den här veckan är en dålig vecka, vi kommer ha väldigt lite tid som matchar och det är sjukt tråkigt. Sen får jag besök till helgen och det är ju kul, men betyder att tiden inte kommer matcha då heller. Men vad gör man?

Jag luktar potatis

Jag hatar potatis. Det låter ju jättekonstigt, potatis som är så svenskt och fint. Nej, potatis är djävulens tillbehör. Just idag finns det ingenting bra med potatis.
När det ska bjudas på mat till ett 40-tal människor så duger det aldrig med ris, varför är det så? Eller pasta, varför får man inte bjuda på pasta? Nä, det ska alltid vara potatis. Som en direkt följd av detta har jag spenderat min fredagskväll med att borsta potatis. Sisådär 20 kilo av de smutsiga knölarna. Jag och lillasyster satt på varsin pall vid badkaret och skrubbade potatis med brödpenslar, i brist på annat. I slutändan gick vi dock över till en sprillans ny rotborste, det blev fan så mycket lättare då. Men helvete, min rygg värker och jag vill aldrig mer se en potatis i mitt liv. Eller tills jag blir hungrig imorgon.

I övrigt har jag och storasyster rensat ut halva vår barndom från förrådsrummet i källaren, kört en massa på tippen och lite annat till Fyndlagret. Det blev lite mer plats över i förrådet, så nu kanske jag får in mina prylar när jag flyttar. Wohooo! Dessutom tjänade vi 200:- på skiten vi sålde.

Imorgon är det äntligen dags för kalaset, sedan ska det bara diskas och städas efteråt så får jag äntligen ta det lugnt ett tag. Det ska bli skönt att komma hem igen. Faktiskt.

Förberedelserna fortsätter

Ännu en händelserik dag, det börjar bli ansträngande nu. Idag gjorde jag färdigt bingobrickorna till bordsplaceringsleken, sedan åkte jag in till stan och dejtade Emilie på Charm. Himla fint, man får passa på att träffas när man har chansen ju.
Sedan rullade jag vidare till mormor för att uppfylla mina barnbarnliga krav. Fast det blev inte så länge för lillasyster ringde och behövde akut skjuts.

Jag har kört Passaten idag, mampaps skräpbil. Den är en himla skillnad att köra motför systers Volvo, eller paps Volvo. Men på nåt sätt gillar jag den ändå... den är lite hemtrevlig sådär, nästan som att köra micran fast större. Svårväxlad och halvtrasig och krånglig. Men ändå sådär okomplicerad som bara en gammal bil kan vara. Jag undrar om jag kan låna den ett tag om jag inte får igång micran... Säkert inte. Det kan ju inte skada att fråga dock.

Imorrn ska vi ge mamma fika på säng och sen ska jag och storasyster fortsätta städa ur förrådet, så att jag kanske, KANSKE får plats med mina prylar när jag flyttar.

Shopping och simning

Jösses vilken ansträngande dag. Först birsta med hela familjen utom paps, vi shoppade järnet åt mams. Sjukt fin klänning på Kappahl och sen ett par nya skor på det. Min mamma ska bli så tjusig så. Jag skulle lätt ha kunnat köpa den där klänningen själv... fasen att hon hann först.

Sedan var det matinköp inför festen som gällde, vi tömde halva Maxi på allt vad festmat heter. Jag fick dessutom en 200grams chokladkaka för 10:- som korterbjudande. Mamma fick den för 12:-. Undrar vad det betyder... att jag köper dem ofta så jag får stamkundsrabatt? Ni med ICA-kort, vad har ni för erbjudande på Marabou den här veckan?

När vi kom hem från Birsta drog jag med mig lillasyster in till Matfors för att simma. Mina lår smärtar fortfarande, men jag tog mig i alla fall 30 längder. Det är förresten en himla skillnad på bassängen på IKSU och den i Matfors Sporthall... För det första är det grunda mycket grundare i Matfors. Är Matforsbor sämre på att stå i vattnet? Kortare? Eller finns det kanske mindre vatten i Matfors? Eller känner Umebor ett större behov av att dyka i på det grunda? Frågorna är många. Det är jobbigt att söka svar, så jag struntar i det.

Jag saknar Baliboy. Jag menar jag saknar att prata i timtal med honom. Dumt att vara hemma där man har en massa man måste göra på morgnarna. Tar tid från sånt som är viktigt. Men samtidigt så kan man ju inte leva så.
Imorgon ska jag göra bingobrickor, fika med Emilie och tydligen baka tårtbottnar.

Så jag borde väl sova.

The phrase that pays

Ensamtid

Efter att ha gått hemma i min ensamhet i två månader känns det lite underligt att vara tillbaka här där egentid är något man har när man sover. Jag har bara varit hemma sen tvåtiden, men redan längtar jag efter att alla ska gå och lägga sig så jag kan få slappna av. Min största chans att annars få lite tid att blogga verkar vara på toaletten, men jag vet inte om jag är såpass fäst vid min dator riktigt än. Är det att ta beroendet ett snäpp för långt?

Träningvärken sitter i ordentligt fortfarande, att sätta sig ner eller ställa sig upp är rent smärtsamt och något jag helst undviker. Har fått till en fräsig glidande teknik jag använder mig av för att minimera smärtan. Det hjälper dock knappt. Det märks att jag aldrig haft några lårmuskler. Men de kanske kommer nu!

Imorrn blir det birsta med mams och sis, kanske lite fika hos moster eftersom hon fyller år. Även om jag var där på middag ikväll...
Och sen ska jag simma! Om mina ben bär...

Osynkat

Nu kommer snart storasyster. Tror jag. Hoppas jag. Jag är trött och vill sova. Speciellt om hon tänker tvinga upp mig klockan sju imorgon. Jag saknar Baliboy, även fast jag pratade med honom imorse. Men var så kort stund. Så meningslöst med tidsskillnad. Vem orkar med tidsskillnad egentligen? Allting är ju så himla upp- och ner. När det är kväll är det morgon och när det är morgon är det kväll och aldrig passar det liksom riktigt ihop.

Märker av träningsvärk på ställen jag inte visste att man kunde ha träningsvärk på. Det är intressant, men lite svårt att gå. Kusin ville träna nåt imorrn, vi får se om jag kan gå då.

Nu peppar vi för fem dagar i föräldrahemmet!

Utvärdering Bodypump

Bodypump. Aj. Jävligt smärtsam träningsform. Ja, det märktes i alla fall att det var styrka och inte kondition. Alla muskler i kroppen bara skriker. Och darrar! Kunde knappt ställa tillbaka pallen och det där efter passet, mina ben kändes faktiskt på riktigt som spagetti. Sjukt vad man utsätter sig för. Jag kom hem strax efter fem och liksom avled i soffan. Nu en dusch och lite mat senare så känns det ändå rätt bra. Så länge jag inte rör på mig. Överhuvudtaget. Dock skulle jag behöva packa inför imorgon... och diska och plocka undan lite innan syster kommer. Men det får bli ett senare problem.

v. 23

Ännu en måndagsmorgon. Jag trodde att jag skulle vara döende av träningsvärk vid det här laget, men jag tror att badmintonpasset igår fick bort en del sen i fredags faktiskt. Det känns helt okej. Visst jag är lite mör, speciellt i övre delen av ryggen och axlarna, men ingenting som hindrar mig från att köra pump ikväll.

Idag går brevet från advokat Ärlestig ut till lägenhetskräket, sen har han två veckor på sig att svara. Svarar han inte räknas det som tvist och jag får hjälp av min försäkring. Om han vägrar betala blir det samma sak. Om han däremot bara vägrar vissa grejer, typ hyran för de månader han inte bodde där, så kommer inte slutsumman hamna på över 20 000:- och då får jag ingen hjälp av försäkringsbolaget och får stå för hela advokatkostnaden själv. Än så länge har han lagt ner ca tre timmar på det. Det blir i runda slängar ungefär 3900:-. Den timpenningen skulle jag också vilja ha...

Nä, nu ska jag klä på mig lite, få lite fart på vecka 23. Det blir en bra vecka, eller hur?

Bekräftelse

Jag fastnar i soffan som så många nätter innan. Saknaden i öronen, eller sammanlänkad med tangenter. Fallskärmshoppare i Wollongong, tänker att det där måste vara samma företag som jag hoppade med en gång i tiden. Avbryter inte konversationen, för det är något han säger, Baliboy, något som är viktigt. Bekräftelsen som var precis vad jag behövde. Årets ord gör ännu ett framträdande. Det är bitterljuvt.
Så jag glömmer allt om fallskärmspojkar som nästan dör, den svindlande men flyktiga tanken att det kunde varit jag. Glömmer allt om sånt som inte är viktigt. För det viktiga är precis det här. Den här känslan och de här orden. Och det är underligt hur jag aldrig har varit såhär överens med någon, men vi ändå inte får det vi vill ha. Men jag är glad ändå, på nåt sätt. Glad för att jag får uppleva det här. Oavsett vad som händer.

"the way you understand im a weirdo, and dont care"

Kolakakor

Min fina Arnotts-kakburk!

Kolakakor!

Frustrera mera

Nämen jag har så jäkla tråkigt. Jag gjorde ris med morotstärningar och basilika, till kycklinggryta med kokosmjölk och grönsaker. Det låter fancy men det var rätt ordinary.
Kolakakorna blev goda, men burken blev bara halvfull. Baka fler? Det var himla lätt.

Jag vill hångla. Ja, nu finns det nog inga hemligheter kvar. Jag vill hångla. Jävla avstånd. Jävla, jävla avstånd. Den här veckan har varit så himla bra och jag tror jag föll lite extra. Men det går ju inte hur länge som helst och efter att ha varit på topp så länge så känns det ju jobbigare än vanligt att vara tillbaka i det där träsket. Men det är nog bara en svacka. Imorrn peppar vi igen med lite skola och sedan lite mera träning.

Nu sa precis Jo att hon ville åka in till Iksu tidigare för att hinna gymma lite innan. Yay.

mmm... kakor

Kolakakorna står på spisen och svalnar, The Adacemy is... har fått vinna över bruset från ännu ett meningslöst program på tvn. Jag har städat badrummet och rengjort kattlådan grundligt med såpa. Nu ska det tamejtusan inte lukta kattpiss längre. Jag fyllde även på blomjord i den enda blomma jag har. Skulle behöva gå över golvena med dammsugaren, men jag tror det får vänta tills jag kommer hem ikväll efter badmintonen.
Jag har ändå gjort ett ryck, det får duga. Man ska ju inte ta ut sig.

Jag undrar vad man ska göra för middag idag... Jag har hört att det är viktigt med mat.

About a girl

Spotifya för bättre kvalitet. Eller ja. Vad ni nu gör.

Välkommen mars

Äntligen är februari slut och vi kan hälsa mars välkommen. I och med att det är mars känns våren och sommaren mycket närmare än igår när det bara var februari. Underligt det där.
Jag har precis kommit hem från jobbet och tänkte halvsova i soffan ett tag innan det är dags för Gilmore Girls halv elva. Sedan ska jag försöka baka något innan det är dags för badminton. Eller ja, vi får se hur det blir med bakandet, är inte överdrivet sugen på sötsaker just nu. Menmen.

Vad tror vi om mars då? Övergripande planer involverar mammas födelsedagskalas och en klättringskurs med Jo. Kunde varit värre.