The Pain!

Jag har nu träningsvärken from hell, efter att i fyra dagar släpat kartonger, lyft möbler, flyttat grejjer och packat prylar. Jag avslutade mitt maratonträningspass med att igår med hjälp av mams och paps flytta alla möbler från Ersboda till Flintvägen. Vilket inte var det lättaste. För det första bor jag ju som bekant en spiraltrappa upp, och att ta fetaste tresitssoffan ner för den var inte det roligaste jag någonsin gjort precis. Och sen tvåsitssoffan... och sängen... och allt annat skit jag samlat på mig det här året. Men till slut gick det, och Statoils största släpvagn räckte precis till för att få med allt de 7-8 kilometrarna. Men något pucko som designade de där vagnarna tyckte att det var fräckt med en ful vinge som stack upp längst bak på vagnen. Denna vinge var precis så hög att det inte med några medel gick att få in vagnen under loftgången på Flintvägen, vilket i sin tur medförde att vi fick gå de extra 30 meterna med möblerna, vilket jag tror bidrog ganska rejält till min smärtsamma träningsvärk.
Sedan åkte vi på shoppingtur och jag slängde ut ett svidande antal hundralappar på kattmat, fodertunna, skurhink och sopborste. Nu är jag verkligen pank, men bara två dagar till lönen!

Gårdagskvällen när föräldrarna åkt hem igen spenderades masserandes mina ömma muskler, stirrandes på tv (Såg Evan Almighty, och jag säger då det... om en skäggig man i trasiga kläder skulle lyckas bygga en ark och fylla den med djur så skulle jag nog faktiskt gå ombord på den... troende eller inte) och med en stark saknad efter mitt älskade Internet.
Slog en pling till Anna, vilket alltid är trevligt. Men Internet vore också trevligt... Jag fick överge katten och uppackandet en stund och åka till den ekande lägenheten på Ersboda där supermodemet från Telia fortfarande pumpar ut sitt underbara gift. Aaaah... precis vad jag behövde. Lite msn och lite bloggande. Nu kan jag leva igen.

Ska strax ta mina cookies och min mjölk och åka tillbaka till katten och kartongerna. Här finns ju ingenting förutom Martinas köksbord och en kvarlämnad gaffel...

From one place to another

Befinner mig just nu i Umeå, där micran går i skytteltrafik mellan Ersboda och Carlshem. Sedan jag träffade Artur i Härnösand i måndags har jag hunnit med tre vändor till nya lägenheten, besiktning med Umeås egen variant på Stig-Helmer (enligt Ea då) och en vända psykologisk krigsföring om tvdosad hemma på ersboda. Besiktningen resulterade i att det nu står ett brummande avjoniseringsaggregat i mitt sovrum, som enligt Stig-H ska neutralisera alla lukter (läs: ta död på röklukten). Det är även bestämt att typ hela lägenheten ska göras om, tak målas, väggar tapetseras om, och inom en vecka kommer en ny kyl, frys och spis, vilket är en himla tur, för när Erika skulle koka sina nudlar igår tog det typ 20 minuter att få vattnet varmt. Tapetseringen och målningen kan dock ta en himla tid, för det är Bostaden och Bostaden är slöare än övervintrande flugor.
Men det kommer bli fint. Det kommer bli himla fint.

På måndag kommer lönen, då är alla glada!

Last few days

Sen sist:
Onsdag klev jag upp helt galet tidigt, för Talel hade nån tokig idé om att åka och hämta Emil klockan nio och sen åka på Ikea. Emil var dock upptagen, så vi åkte och hämtade Maggan istället. Han sov, såklart, men klev snällt upp och följde med. Handlade för 1300:-, men fick ändå inte tag på allt jag skulle ha. En byrå och ett vitrinskåp skulle vara bra att ha... byrån får jag köpa på nån loppis tror jag, men jag hoppas att Ikea fått in vitrinskåpet jag vill ha till imorrn, för då ska jag dit igen med kusin Hanna. Efter att vi hade shoppat järnet iaf, så åkte vi till Emil igen, för då skulle det planeras resa. Det är tydligen tänkt att vi ska åka en Asienturné nästa sommar, typ Malaysia, Thailand, Kina, Japan och sen transsibiriska järnvägen hem. Hur man ska få ihop pengar till denna utopiska resa, det är en helt annan fråga. Men jag ska försöka i alla fall.

På torsdagen träffade jag Carro i stan! Jag träffar henne alldeles för sällan, men nu tror jag att jag har lyckats övertala henne att komma upp till Umä och hälsa på till hösten, så det blir nice!
Fredagen bestod i att baka kladde med Anna hemma hos henne, och det är samma sak där, vi träffas alldeles för sällan, och att träffa pojkarna och Ann i Bergom, där vi käkade rabarberpaj och snacka skit och sen kollade vi på film. Vi fick äntligen träffa Jims flicka också, hon var trevlig, och väldigt norrländsk. Och så var Dannys syster där, så vi var lite fler än vanligt. Bara Sebbe som fattades, men han är nere i Linköping nu. Och Emil åkte idag, Jim imorrn, och sen Ann och Daniel nästa helg. Bara Talel blir kvar. Och hans flicka kommer ju hem på måndag, så då kan man ju inte umgås med honom heller. Lika bra att dra hemåt igen alltså. Så ja, Erika, vi tar kameran och plåtar järnet till veckan.

Idag har jag varit med familjen på marknad, skulle köpa en dörrmatta som var lite rolig, men när jag väl hade vant mig vid tanken på att pröjsa 150:- för den hade den försvunnit. Men det var mysigt ändå, jag gillar marknader.

Projekt hallbord rullar vidare, nu har jag slipat färdigt, och skickat upp det till Norrhassel för en målning hos moster Karin. Det kommer bli nice.

So long suckers!

Idag, mina damer och herrar, ärade bröder och systrar, har jag jobbat mitt allra sista pass ever hos den griniga gubben. Idag, fyra minuter över åtta på kvällen, tog jag klivet ut genom dörren på Lindgården med världens bredaste leende på läpparna, i avsikt att aldrig, aldrig, aldrig återvända. Idag känns det som att regnet har upphört för första gången den här sommaren, som att molnen äntligen har skingrat sig och solen värmer mig utifrån och in. Det är underbart!
Idag bjussar jag på fika till alla som vill ha!

Och i övrigt, Ann hade födelsedagsmiddag i torsdag, jag svängde förbi en stund efter jobbet, det var god tårta! Sedan fick de som var där hjälpa mig att välja tapeter. Helgen var sedan lugn, var förbi Ida en sväng på hennes jobb för att få de riktiga expertutlåtandet på tapeterna, och det var i slutändan hennes åsikt som vägde tyngst. Ida har smak, det är bara att erkänna.

På måndag får jag nycklarna till lägenheten, troligen, så då åker jag upp till Norrland. Alla som vill dejta mig innan dess får slå en signal, jag har några timmar över.
För jag är ledig.

Better shape up

Dagens:
Strax efter klockan tio säger jag till syster Elina att något kittlar mig på foten. Hon kastar en blick ditåt och säger att jag inbillar mig. Då gör jag väl det då, tänker jag, det vore ju inte första gången. Så sitter vi i godan ro och tittar på skräpTV tillsammans, och har det sådär mysigt som två systrar kan ha det när den ena jobbat en massa och nu har helgen ledigt, och den andra är lite förkyld och har legat i soffan hela dagen. Vid elvatiden börjar Tanja att gnälla och jag reser mig för att gå ut med henne. När jag gått runt hela vardagsrumsbordet för att dra upp Elina så hon ska följa med hugger det plötsligt till i knäet. Det känns precis som att någon stuckit in en synål rakt in och nu liksom vickar på den. Jag drar av mig byxorna (att kavla upp dem är inte att tänka på, de är väldigt tajta) och ser en geting som frenetiskt borrar in sitt tortyrredskap rakt in i mitt stackars oskyldiga knä. Nu blir jag förbannad och mosar fanskapet med ett snorpapper som råkar finnas till hands. Kvar i knäet sitter gadden, och jag ser hur det pulserar in sitt svidande gift, nu utan assistans av resten av getingen. Elina rusar runt huset i jakt på en pincett (note to self: skaffa en pincet, ha den till hands) och till slut får jag ut gadden. Genast sprider sig den ilsket röda svullnaden runt den kroppsdel som jag faktiskt hade tänkt använda att gå med. Elina säger att det ska hjälpa med potatismjöl, så den närmaste kvarten sitter jag med knäet täckt av just detta och känner mig urfånig. Det är inte förrns nu jag inser att getingen måste ha krypit upp i mina (tajta!!) byxor för en hel timme sedan, och sedan vandrat uppåt för att slutligen bli irriterad när jag hotade att klämma den när jag böjde på benen. Ondskefulla varelse, jag kände ett starkt behov av att döda den kroppsdel för kroppsdel, men tyvärr var den redan död.
Och nu bultar det i hela benet, jag är röd som en korg tomater och salubrinet som mamma sa skulle hjälpa stinker apa. Det är bara att erkänna; jag är nog för klen för mitt eget bästa. Better shape up.
Men fasen vad ont det gör, för att bara vara som en synål vill säga.

39 timmar kvar

Det är ju pinsamt, här går man och tänker att man ska bli jordens bästa bloggare när man nyss börjat på att blogga, vilket redan i sig är pinsamt. Men sedan nöjer man sig inte med att förstöra hela idén med att mer eller mindre göra bloggen till en dagbok, man skriver dessutom en massa skit som inte rör nån, knappt ens mig själv. Och till råga på allt är man slö som en höstdåsig humla när det gäller uppdatering också! Fy skäms på mig!
Nåväl, till saken.

Idag är faktiskt en riktigt bra dag, eller har varit i alla fall. Jag jobbade förvisso, och jag är fortfarande grundligt förkyld, men jag är ändå nöjd. Lämnade gubben åt sitt öde under eftermiddagsvilan för att åka till Apoteket och köpa piller mot rethosta. Eller, det var åtminstone vad jag sa till dem på Linden för att jag inte skulle få dåligt samvete för att jag dumpade ansvaret på dem. Men mitt egentliga ärende var att hämta tapetproverna på Colorama. Så, nu har jag nästan bestämt mig! Mamma håller inte med, och själv är jag ganska så osäker, men jag tror att det kan bli bra. Efter jobbet åkte jag en sväng till Ann, som hade vänner och familj över på födelsedagsmiddag. Jag kände inte att jag kunde missa det, eftersom Ann och Daniel sedan försvinner till fjällen ungefär tills dess att jag åker till Umeå inför hösten. Så, jag trotsade trötthet och förkylning och åkte dit och hade jättetrevligt. Fick mat och tårta, och det uppväger ju himla mycket! Sedan tvingade jag folket att hjälpa till att välja tapet, och med Daniels systers goda smak tror jag inte att det kan gå fel. Hon verkar vara en person att lita på. Jag gillade henne. Tummen upp Danny! Dock känner jag fortfarande att jag behöver Idas synpunkter på det hela. Det får bli imorgon.
Nu har jag nyss kommit hem och duschat, och hostan tycks mirakulöst ha försvunnit, bara för att jag köpte de där dyra tabletterna såklart, så inatt kanske man får sova lite. Imorgon ringer klockan 6.36 och jag ska upp och jobba min nästnästsista dag. Tre dagar kvar. Slutet nalkas, och troligen är det väl därför jag trots allt är på bra humör idag. Tre dagar klarar jag av.
Det är ju bara 39 timmar.

Dödens rand

Ja, så känns det. Som att jag ligger på dödens rand. Eller åtminstone kändes det så imorse. Fast egentligen började det redan igår. Jag kände mig riktigt hängig igår när jag åkte på jobbet, men jag ville inte missa en dagslön, så jag åkte ändå. Väl där började jag tycka att det var en dum idé och tänkte åka hem igen efter lunch. Men strax efter nio fick gubben ett anfall, och sen sov han ju... Till fyra. Och jag var tvungen att vara kvar för att se till att han inte fick ett till anfall. Och jag kunde ju sitta och läsa och slapp göra nåt ansträngande alls. Men jag var helt borta. Åkte hem vid åtta, låg i sängen klockan tio. Någonstans mitt i feberdrömmarna fick jag ett sms, men jag kunde inte riktigt greppa om det var på riktigt eller inte, och jag vaknade ett par timmar senare av att klockan ringde och det var dags att åka på jobbet igen. Men jag orkade inte. Jag orkade verkligen inte, stapplade ur sängen och försökte hitta ett nummer att ringa. Vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Men, Lindgården är upplyst och Eva också, så det löste sig förhoppningsvis ändå. Jäkla miffon att inte sätta ut några nummer för sjukanmälan. De får skylla sig själva.
Så den här dagen har bestått i att ligga på soffan och fördriva tid med E, som verkade vara ungefär lika borta som jag. Ingenting vettigt blev gjort, för jag visste knappt vart jag hade mig själv. Blev lite bättre framåt kvällen (kan ha berott på diverse vita piller), så vi käkade kräftor och sen släppte jag ut Pix i 20 minuter, under noggran övervakning. Och nu är jag helt slut, efter att ha gjort... ingenting.
Blä.

Creativity

Jises så kreativ man kan vara! Sedan Linnea så fräckt övergav mig har jag kämpat vidare med de resterande kuddarna, och nu är jag äntligen klar! Eh... Safe to say, de som jag gjorde själv kom inte ens i närheten av samma kvalitétsklass, men jag har ju i alla fall gjort dem själv. En antilop, en giraff, en elefant och ett lejon i tre olika färger blev det. Himla fint. Ser lite hemmagjort ut, men det funkar. Det blir i alla fall en fin liten färgklick till mitt nya vardagsrum.
Jag har på tal om vardagsrum suttit lite grann och försökt välja tapeter och jag troooor att jag fått till det hyfsat bra nu. Det blir mörka tapeter i hallen, och sen lite ljusare i vardagsrum, helst med en mörk fondvägg, men vi får se vad de säger på Bostaden. Sedan ljusa tapeter med lite blommor på till köket. Sovrummet ska målas, så de färgerna måste jag titta på där uppe, och badrummet ska väl bara målas vitt antar jag. Sen får vi se hur det blir. =)

Karin: Det vet jag inte, men jag ska fråga!

Idag har jag vaccinerat katten, som härmed går under namnet Pixel, eller Pix. Hon gillade verkligen inte att åka bil, men hon får ta och vänja sig. Köpte även kattsand och sånt, Ica hade utförsäljning i Bydalen, 10% på allt! Wiiie!

Imorrn ska jag jobba, så nu blir det att hoppa till sängs och försöka få lite sömn. Först ska jag hämta päronen i Vattjom dock.

Laters.

Sömmerskan

Det bästa med att ha en sykunnig kompis är att man kan muta denna kompis med citronpaj om hon syr ens kuddar. Vilket jag också gjorde, med stor framgång, ända till den lånade symaskinen tyckte att det hade flytit på alldeles för bra och la av. Vi fick till en och en halv kudde och figurerna färdiga. Men nu funkar ju inte sick-sack-sömmen, så... vad gör man? Någon med en symaskin att låna ut? Funderar på att ta en tur till moster Ewa, hon måste ju ha en fungerande symaskin, hon som är hajj på det där. Får ringa imorrn.
Men som sagt, idag har min söta kompis Linnea varit här, vi har sytt och ätit mat som Linnea lagade och citronpaj som jag bakade. Innan dess var jag och kollade på tapeter och lite möbler. Det ska bli roligt det här! Inreda och sånt. Hittade inga vettiga möbler dock, EM är så dyrt... då kan jag lika gärna köpa det där på Mio för 5000:-

Vad förbättrar ditt läge?

Pratade just med Bostaden om det faktum att min lägenhet är skabbig och luktar rök. Deras svar var: "Jo, men den ska totalrenoveras". Så ja, jag får nya tapeter i alla rum, nya skåpluckor och ny kyl, frys och spis. Och det bästa är ju att jag får välja färgerna själv! Så nu sitter jag med katta i knäet och kollar på tapeter. Det är så jäkla svårt! Vad är smart liksom? Ljusa färger för ökad rymd, mörka färger för att få det mysigt, mönstrat, enfärgat? Hjälp!
Jag tror jag ska ta en sväng till Matfors och besöka färgaffärn och Matfors möbler. Jag är nu på jakt efter ett köksbord, och på Mio såg jag ett som var perfekt, med fina stolar och allt. Det kostade 5000:-..... Mamma tyckte att det var ett billigt pris för kvalité. Jag vet inte jag...... Vi får se, ska kika runt lite mer.