Brist på engagemang

Jag känner att jag distanserar mig lite från vissa människor som jag alltid har försökt att hålla en stark kontakt med. Det är som att jag äntligen har insett att om det krävs att jag alltid är dem till lags så är det inte värt det. Jag har tröttnat på att böja mig, på att anstränga mig för att upprätthålla relationer som faktiskt inte ger mig särskilt mycket i utbyte. Man blir bara besviken i sådana situationer, besviken för att man gång på gång får för sig att det kommer bli annorlunda från och med nu. För att man gång på gång har återkommit till den här människan, gett denne en andra, tredje och femtionde chans att visa att jag är lika viktig för den som den är för mig. Så jag kanske distansierar mig lite nu. Har kanske tappat drivet en aning. Lusten att umgås med människor som inte specifikt uttrycker att de önskar umgås med mig.

Sen det här som A har startat upp. Alltså du, inte så att jag inte vill ha det, men det kräver engagemang och ansträngning, och jag vet inte om jag orkar det just nu. Jag vill gärna, men innerst inne vet jag ju att det jag egentligen vill ha är något helt annat. Inte börja om från början, utan fortsätta med det jag påbörjat. Men å andra sidan... varför inte? Jo just det... kluvet var det ja.

I think I'd miss you...

Idag har varit en speciell dag, eller en påminnelse om en speciell dag snarare. Ett intensivt minne, en kristallklar återblick. Så underligt det kan bli, hur det bara kan vända och gå från vitt till svart.
Idag saknar jag lite extra, och längtar lite mer. Samtidigt vänder jag blicken framåt och låter mig uppfyllas av nya drömmar.

Jag sökte ett jobb som tågvärd på SJ. Den sjunde oktober har jag intervju, och jag ser ingen anledning till att jag inte skulle få jobbet. En vinter på resande fot kanske stillar mitt begär, även om det bara är inom Sveriges gränser och även om jag kommer hem till vardagen varje dag. Det kanske även betalar nästa dröm, nästa resa eller nästa mål. Gör det inte det så ska jag även söka ett annat jobb, nämligen världens tuffaste jobb. Bara tre veckor, men jag tror att det kan vara en erfarenhet som jag kan behöva för att sätta saker i perspektiv. Och tänk er vilka bilder!
Dessutom jobbar jag på min stipendieansökan för att plugga turism på ICMS i Sydney. Får jag stipendiet åker jag nästa September. Får jag det inte... ja, då blir det väl kanske lite mer tid i SJ's uniform.

Jag gillar inte den här känslan av oplanerad framtid. Jag tror jag har en tendens att överplanera då. För att kompensera. Det är därför det blir så himla mycket svängar hela tiden. Jag kan inte bestämma mig för en enda grej, för jag vet inte hur livet borde se ut längre. Det är ganska jobbigt.

Äppelpaj

Jag tror att min nya hobby är bakning. Häromdagen bakade jag äppelpaj, på amerikanskt vis med lock. Min utmaning från Laura var att lyckas med pajdegen, och jag tycker att det blev helt okej. Locket blev härligt krispigt, och även om botten var en gnutta degig så gjorde det inte så himla mycket. Med nejlika och koriander fick den en lite julig smak som passade fantastiskt bra i helgens regnrusk.

Halvfuskade med matberedare till pajdegen, så lättsamt! Fick handknåda sista biten, men det måste man ju för att få in känslan.


Degen fick sedan vila i kylskåpet


Gick ut i ösreng och hämtade äpplen från träden. I morgonrock och hårturban. Sedan skalade jag! Sju äpplen per paj gick det åt, men de var ganska små


Kavlade ut degen, hälften som botten och hälften som lock.


Färdiggräddad!


Mums!!


Amerikansk äppelpaj

• 5 dl vetemjöl
• 200 g smör
• ½ dl kallt vatten

• Fyllning
• 6-8 äpplen
• 1 ½ dl strösocker
• 2 tsk vaniljsocker
• rivet skal av ½ citron
• 1 ½ tsk malen kanel
• 2 krm malda nejlikor
• 1 tsk malen koriander

• Pensling
• 1 ägg

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Kör mjöl och matfett till en grynig massa i en matberedare.
3. Tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop degen.
4. Låt degen vila i kylskåp i minst 30 min.
5. Skala och skär äpplena i tunna klyftor.
6. Blanda socker, vaniljsocker, citron och kryddor och blanda med äpplena.
7. Dela degen i en större och en något mindre bit.
8. Kavla den större biten och klä en pajform, ca 25 cm i diameter, med degen.
9. Nagga botten och lägg i äpplena.
10. Kavla resten av degen till ett lock. Lägg på locket på pajen och nyp ihop. Snitta några lufthål i locket och pensla med uppvispat ägg och strö på lite socker.
11. Grädda pajen mitt i ugnen tills den har fått fin färg, ca 30 min.
12. Servera ljummen med glass eller vaniljsås.

Höst

Hösten är absolut här, även om jag faktiskt så sent som idag såg några midsommarblomster som måste ha tagit fel på årstid. Både äpplen och plommon är mogna, vi plockar in de sista gurkorna från växthuset (vi måste ha fått en 20-30 gurkor där i år!) och låter tomaterna eftermogna på köksbänken. Frosten närmar sig och katterna vill inte längre gå ut.
Nu minns jag ju. Det var ju det här jag inte gillade!
Jäkla kyla, jäkla tjocka kläder, jäkla ånga när man andas, jäkla snö och jäkla höstdepression.
Jag orkar inte. Får man spola tillbaka?

Pre-cake snacks

Förresten, medans jag bakade cheesecake snodde lillasyster ihop en snabb chokladbollsmet. Den kalasade vi medans vi väntade på att kakan skulle bli klar i ugnen!

Så ni förstår, en sån där boll är alltså halva smeten. Ungefär i storlek som en hårt knuten näve. Tur kakan skulle stå i ugnen länge...

Caramel Toffee Cheesecake

Häromdagen fick jag för mig att baka en lite mer avancerad kaka, så jag googlade ett recept på en riktigt amerikansk baked cheesecake, eftersom jag bodde nästan granne med The Cheesecake Factory nere i Australien så har jag blivit lite såld på dessa lyxiga läckerheter. Nästa gång blir det nån mangovariant tror jag!


Som alla kakor startade även denna som en smet. Två philadelphiaförpackningar rymmer den här!

Hackade även lite werther's original till smeten, bästa idén nån någonsin fått tror jag!


När kakan var färdiggräddad och stod för avsvalning på köksbänken så bestämde sig tydligen mitt kära kräk Inch för att smaka...


Toffee är alltid en bra idé, och kanske kan det dra ögonen från det stora hålet i kakan?


Näe... tydligen inte... Men annars var det fint!


Om man skär bort hålet så ser det ju strålande ut!


Så, här är den då. Min caramel toffee cheesecake! Receptet följer, ni får själva översätta från cups till deciliter, för det gjorde jag. Hah!


Caramel Toffee Cheesecake
Crust
1 1/4 cups graham cracker crumbs (jag bytte ut hälften mot kokos!)
2 tbsp. sugar
1/4 cup butter, melted

Filling
2 lbs. cream cheese (nä, jag har fan ingen aning om vad "lbs" betyder, så jag chansade på förpackningar. Det blev ju bra!)
2 cups sugar
2 tbsp. flour
4 eggs
2 egg yolks
1 tsp. vanilla (använde vanligt vaniljsocker)
3/4 cup toffee pieces

Caramel Sauce
1 cup sugar
6 tbsp. butter
1/2 cup heavy whipping cream

Preheat your oven to 350 degrees. (175 grader celsius)

Combine the graham cracker crumbs, 2 tbsp. of sugar and melted butter. Press into the bottom of a 10 inch spring form pan. Bake crust for 10 minutes, then set aside to cool.

For the filling, mix the cream cheese and sugar with a paddle attachment on medium speed for about 3 minutes. Add in the flour on low speed. Add eggs one at a time, scraping down the sides and the bottom after each egg. Add the egg yolks and vanilla. Fold in the toffee pieces.

Wrap aluminum foil around the outside of the spring form pan, then pour the filling over the crust. Bake in a water batch for approximately 1 1/2 hours. A knife inserted should come out clean when cake is done. Cool the cheesecake to room temperature, then refrigerate overnight. Don't remove the aluminum foil until you are ready to serve, and top with the caramel sauce.

Caramel Sauce
Heat sugar on high heat in a heavy-bottomed 2 quart sauce pan. As the sugar begins to melt, stir constantly with a whisk. As soon as the sugar crystals begin to melt (should be dark amber in color), add the butter to the pan (if you don't do this immediately, the caramel will taste burnt). Continue to whisk until butter has melted.

Once the butter has melted, take the pan off the heat. Count to three, then add the cream to the pan and continue to whisk to incorporate. Whisk until caramel sauce is smooth. Let cool in the pan for a few minutes, then pour over the cheesecake. You'll have a good amount, which you can serve alongside, or save for ice cream later on. Just microwave any extra caramel for a few seconds to loosen it up again (after being refrigerated).

Lyx i en låda

Det har gått omkring en fluga på tvskärmen i typ en halvtimme nu, jag orkar bara inte kliva upp och vifta bort den. Känns onödigt liksom. Vem bryr sig?

Fick paket från Australien idag, det där jag själv skickade för två och en halv månad sedan. Blast from the past. Strålande.
De bästa nyheterna är att jag har fått mitt andra minneskort och min extremt lyxiga body scrub och body butter från Avani.
Lyx!

Nya idéer

Det svänger rätt mycket, i mitt lilla hörn av världen. Det är inte bara humöret som går upp och ner och aldrig riktigt vill jämna ut sig, det är dessutom både tempo och inspiration. Jag hatar att vara arbetslös, jag klarar inte riktigt av att göra "ingenting" i några längre perioder. Det bara kryper i mig! Resenerven kliar och jag vill bara iväg. Det finns ingenting här för mig, inte ens ett jobb!

Jag har pratat med en mycket trevlig man på ICMS (International College of Management Sydney) som säger att jag har hyfsade chanser att få ett av skolans stipendier för att studera International Tourism. Dessutom är jag berättigad till studiemedel från Australienska staten i och med att jag är svensk. Jo, det är sant, det finns förmåner! Jag tänker söka. Kommer jag in är det inte början förrns September nästa år, så jag har ändå tid att tacka nej om det skulle bli så. Däremot kan jag ju aldrig tacka ja om jag aldrig har sökt. Det är en plan, så god som någon. Jag kan inte stå och stamma här tills jag blir gammal och grå, jag tror ingen skulle tycka om den bittra version av mig själv jag skulle bli då. Jag vet att ni tycker att jag borde hålla mig hemma och att Sydney omöjligt kan vara så bra att det är värt en fjärde resa. Men vet ni vad? Jag älskar min livsstil i Sydney, älskar de människor jag omger mig med, älskar klimatet och mentaliteten. Och som jag redan påpekat förut: jag har aldrig längtat hem när jag varit i Sydney. Oavsett omständigheter. Däremot längtar jag alltid dit.

Men ja, som sagt. Ett år kvar till dess. Men söka ska jag.
Till dess behöver jag ändå ett jobb såklart!
Har jag tur får jag lite mer timmar som assistent, jag är till exempel på jobbet as we speak. Eller som Jemma uttryckte det: "You get paid to go somewhere else to sleep. You whore!"
Jag har faktiskt fått en bra skörd med timmar, så kanske, kanske, kanske får jag en hyfsad lön i Oktober.

På Onsdag ska jag träffa kulturchefen på arbetsförmedlingen för att förklara för henne att jag faktiskt kan det där med foto och media och få godkänt för att lägga ut mig som fotoarbetssökande. För det är ju tydligen inte upp till en själv vad man söker... Förbannade trams.
Sedan ska jag till kusin Sara för att titta på hennes lägenhet och bestämma om jag vill hyra den till årsskiftet eller inte. Jag är ju rätt pank, men jag vill såååå gärna! Det tar på krafterna att sova i bäddsoffan hemma hos föräldrarna nån längre tid, det kan jag lova...

FML

Det låter fantastiskt emo. FML. Fuck My Life. Det är nåt jag lärde mig i Australien. Något som egentligen inte betyder så mycket mer än "Fan vad jobbigt det blev" och kan handla om allt från att ha fått mycket läxor till att bilen gått sönder. Eller något annat trivialt. Det var tre små ord som nämndes så många gånger under mitt år down under att de liksom etsat sig fast på hjärnan, för att dyka upp lite när och var.
Som kvällens konversation med finaste Zandra:
Jag skickar en poster jag gjort, filen ligger på 65mb.

Zandra: Du är så gosig
Z:haha 65mb hoho
Jag: haha, varför?
Z: Det är bara kul
J: Jamen
J: Ska det göras så ska det väl göras ordentligt? (Fuck my life!)
Z: Ja så sant!
J: Hur mycket får man för en njure?

Sådär oväntat out of the blue. Bara en tanke. Ingen mening att säga det, folk blir bara förvirrade.
Det är bara så att ibland kommer det över mig, de där orden. FML. Tyvärr.

Kroniskt tristesskoma

Jag lider av ett konstant tristesskoma (undrar hur google översätter det...). Jag har så hemskt hemskt hemskt tråkigt. Jämt. Varje dag. Och säg nu inte att jag ska skaffa en hobby, för jag har en som jag gillar och det spelar ingen roll för när man har kroniskt tristesskoma orkar man inte ta sig för sånt där. För att bryta ett kroniskt tristesskoma behöver man en plan och ett schema. Någonting som är inbokat som man inte kan ändra på. Och även då är det inte säkert att man inte ramlar ner i samma koma igen när händelsen är över.
Jag är så fruktansvärt less på att aldrig göra något. Inte vara på väg någonstans. Det är mot min natur att bara sitta hemma, det är verkligen det! Jag känner på mig att jag kommer fatta ett sånt där dumt beslut snart, ett impulsbeslut som kommer förändra mitt liv för en stund. Det behöver ju inte vara dåligt, men vad vill jag egentligen? I det långa loppet menar jag, vad är det jag vill? Vart ska jag? Och hur kommer jag dit? Det tråkiga är att svaret på den sista frågan är alldeles för enkel samtidigt som det är skitsvårt. Jag behöver pengar. Och hur får man pengar? Jo, man jobbar med nåt man hatar tills man har tillräckligt för att göra nåt man älskar. Men jag har aldrig riktigt klarat det. Jag anser att om man inte trivs med det man gör så ska man inte göra det. Livet är för kort för att vantrivas. Men ändå sitter jag här, dag ut och dag in, och söker jobb som jag vet att jag kommer att hata, bara för att jag måste. Och vantrivs. För trött på livets alla vändningar och misslyckanden för att orka ta tag i sådant som måste göras för att jag ska kunna göra sånt jag skulle trivas med. Vafan är det bra för?
Men jag är så sanslöst kluven. Det är för svårt att bestämma vilken riktning jag vill ta, det finns så många vägar men alla är lika svåra. Hur väljer man?

Nu har jag sökt två jobb som jag verkligen, verkligen vill ha, så vi får se. Det ena är som resebloggare vilket skulle vara ett sanslöst perfekt jobb men där hyser jag inga stora förhoppningar. Det andra är som fotoassistent/lärling åt en fotograf i Stockholm. Det vore ett sällsynt bra tillfälle att lära mig mer och utvecklas som fotograf, men det har jag inte heller stora förhoppningar för. Trots det så tänker jag vänta tills jag hör nåt från de här, och blir det inget av så tror jag att nästa steg är stora stipendieboken och ett försök till studier i Sydney. Jag vet inte vad det är men det känns som att där är hemma. Jag har aldrig längtat hem när jag varit där, men därmot har jag alltid längtat dit när jag varit någon annanstans. Det måste ju betyda något.
Turism känns också som en grej för mig, att valla runt hjärndöda turister och prata engelska med människor från helt olika delar av världen varje dag, det måste ju vara som en livslång semester. Och det kan man göra vart som helst, det finns alltid turister att valla runt.

Men så vill jag göra allt det här andra också. Det här med att hitta tillbaka till kärleken, skapa en stabil framtid, leva svenssonliv. Men det kanske helt enkelt inte är för mig. Jag kanske är den där som sitter i en bungalow i Malaysia om 40 år och bara njuter av värmen. Säkert pratar jag malajiska med lokalbefolkningen och handlar mango hos Rayyan med fruktståndet inne i byn. Bara för att det låter tusen gånger mer attraktivt än en rödmålad stuga i skogen där jag måste pulsa fram genom meterhög snö för att komma till min iskalla bil för att ta mig till ICA och handla potatis...

Nya bilder

Nu har jag uppdaterat www.sofiadahlberg.com med nya bilder från bröllopet! Jag vill ha riktiga kommentarer och kritik! =) Och jobb. Jag vill ha mer jobb.

TV-tristess

Jag är så hemskt, hemskt trött på att titta på TV. Hela dagarna. TV. Men energin går åt till att bara leta en annan väg. Det finns ingen ork för att ta mig för saker. Är det såhär det är? Vad är poängen?

Uppvaknande

Efter ett mycket brutalt uppvaknande under eftermiddagen, där jag insåg att min älskade mormor kanske inte är helt odödlig ändå, har jag äntligen landat i soffan. Den här dagen både började och slutade på ett sätt jag inte var beredd på. En dag som inte gick helt enligt planerna helt enkelt. Det började med att jag slutade jobba klockan kvart över nio imorse, då jag fick hantera en mycket gapig gubbe tillsammans med en ganska värdelös pool-assistent. Jag menar, jag har bara jobbat två dagar där, men jag kan åtminstone se vad som behöver göras och göra det. I alla fall. Kom hem strax innan tio och grottade ner i mig i soffan för att vila lite innan jag skulle till mormor. Kvart över tio ringer telefonen och lillasysters kompis undrar vart hon är eftersom hon inte är på bussen till skolan. Elina kommer upprusande helt yrvaken med håret i en enda rishög och skriker att hon missat bussen. Till saken hör att hon hade skolfotografering klockan elva, och det finns inte en chans att hon kan åka utan att fixa håret. Seriöst, hon ser ut som att hon har ett fågelbo på huvudet när det inte är fixat, sådär superlockigt och ostyrigt. Så, hon fick sminka sig medans jag plattade lockarna. Världens snabbaste plattning. Vi kom i tid till fotograferingen i alla fall! Sedan åkte jag hem bara för att äta frukost och gå ut med hundarna innan jag var tvungen att åka till mormor för att hjälpa henne med lite grejer i huset. Hon var väldigt pigg och vi städade och plockade och la på ny väv på vävstolen och en massa annat. Tjugo i fyra satte vi oss för att fika lite. Då började plötsligt mormor låta konstigt och kunde inte öppna ögonen. Ena mungipan hängde och med den lilla kunskap om sjukvård jag har så fattade jag att det inte var goda nyheter. Frågade om hon kunde prata, men hon fick bara ur sig en massa konstiga läten. Vid det här laget var jag ordentligt uppskrämd och frågade om jag skulle ringa ambulans. Då skakade hon på huvudet, så jag tänkte att hon är ju i alla fall kontaktbar. Ringde mamma som höll på att få en hjärtinfarkt när jag sa vad som hände. Hon tyckte att jag skulle ringa 112 men mormor bara skakade frenetiskt på huvudet. Sedan började hon få ur sig några ord och sen plötsligt var hon som vanligt igen. Jag tyckte ändå att vi skulle åka in, även om det inte kändes så farligt längre. Mamma höll med och kom dit för att övertala mormor. Vi ringde sjukvårdsupplysningen och de tyckte att vi skulle åka in och kontrollera det i alla fall. Så vi satte av till akutmottagningen. Där gick det faktiskt oväntat fort och mormor fick göra de första kontrollerna direkt. Sedan väntade vi en stund på läkaren och åt lite frukt. Läkaren kom och gjorde sin undersökning och sa att det vi berättade lät som många av symptomen man får vid en stroke, men att eftersom det gått över så fort så var det väldigt osannolikt att det var det, utan istället var det till 90% säkert att det var något som heter Tia, som är som kärlkramp i hjärnan. Låter skitläskigt och livsfarligt, men tydligen är det ganska vanligt hos gamlingar och går över väldigt fort. Det kan alltså bli fler gånger.
De la in henne för observation och så ska hon göra en hjärnröntgen imorgon för att kolla så det inte var nån blödning. Det verkar som att allt är okej, men helvete vad läskigt det var.
Min sötaste mormor!

Lina & Jonas

Jag har äntligen snabbredigerat alla bilder jag tyckte blev bra från helgens photoshoot, 89 bilder blev det totalt! Skickade hela högen lågupplöst till brudparet som nu får välja ut sina 15-20 favoriter som de får färdigredigerade i utskriftsstorlek och/eller framkallade. Jag tror och hoppas att de kommer bli nöjda! Här är ett exempel på vad jag har lyckats åstadkomma:

Fler bilder kommer upp på www.sofiadahlberg.com så fort brudparet har fått titta igenom dem!

Sedan vill jag skicka en tanke till världens finaste A och hennes kärlek. Jag tänker på er och hoppas att det visar sig vara något ofarligt! Puss.

En början

Så nu har jag alltså haft min i princip fullt betalda, helt professionella bröllopsfotografering. Det började med att jag fick min fina 20D på posten i fredags när jag kom hem från jobbet. Pillade lite på den och insåg rätt snabbt att jag saknade ett minneskort. Två kameror men bara ett kort = fail. Paniksmsade alla jag kunde tänka mig hade ett CF-kort och fick tag på min räddare i nöden, Oscar. Han lånade inte ut ett kort, han lånade ut tre! Så på lördag morgon åkte jag förbi hos honom och hämtade upp dem. Rejsade sedan iväg direkt till Hudik och Forsa kyrka. Där fotade vi porträttbilderna tillsammans med brudens bror som ville testa att fota också. Jag tror jag fick några guldkorn här, håller på att gå igenom bilderna nu!
Klockan ett gör vi kortege till nästa kyrka för vigseln, Högs kyrka. Där gömde sig brudparet i församlingsgården medans jag gick in i kyrkan för att kolla ljuset och vart jag kunde stå. Jag lovar er, jag har aldrig sett en mindre kyrka i hela mitt liv! Den var så himla trång, och där framme skulle präst, brudpar, pianist, solist, gitarrist och violinist få plats samtidigt. Och så jag. Jag försökte hålla mig ur vägen så gott det gick, var bara en enda gång jag var tvungen att gå över koret mitt bakom brudparet. Men det gick bra! Har inte kommit till de bilderna än, så de kanske är skit, vad vet jag? Haha.
Efter vigseln fotade vi lite gruppbilder utanför kyrkan, inga konstigheter, boom boom shake the room.

Sedan brummade jag vidare till festen, tryckte lite plockmat och plåtade lite mingelbilder. Min huvudsakliga uppgift på festen var dock att filma alla tal och uppträdanden. Jag ställde upp stativet på scenen och väntade på att toastmastern skulle annonsera talen. Fick dessutom middag, men min stol var vid andra änden av rummet (dock vid honnörsbordet!), så jag fick springa mellan lite. Men det gick bra och jag fick med alla tal! Hoppas bara att ljudet blev okej.
Strax efter elva filmade jag brudvalsen och sedan fick jag äntligen åka hem.
Sjukt lång dag, men det var så himla roligt! Kändes helt konstigt att få betalt för nåt som var så roligt.

Nu återstår att gå igenom alla bilder och välja ut de som blev bra för att skicka till brudparet. Tack och lov behöver jag inte redigera filmen, jag sa direkt att det skulle ta för lång tid. De skulle kolla om de kunde göra det själva, annars så betalar de extra för det senare.

Så jäkla peppande att få betalt för att jobba med nåt man tycker är kul, är det såhär det ska vara alltså? När man är nöjd med sitt jobb? Fasen alltså, nu måste jag ju ha mer!

Fotojobb, send this way please.

Framtidsfrustration

Jag är så himla trött på att inte vara påväg nånstans. Jag vet att jag inte ens varit hemma i två månader än, men det är så förbannat frustrerande att liksom bara vara på stand-by hela tiden. Det känns som att jag väntar på något, och att det är himla svårt att nå fram.
Vad ska man göra? Hur kommer man vidare? Vad är planen när man har begränsade medel för att planera? Jag vill så himla mycket! Jag förstår bara inte hur jag ska börja. Vart.

Some dreams just scatter and fall like rain

Jag har skrivit ut visitkort idag, de blev hyfsade även om de inte riktigt ville matcha med fram och baksidan. Fick till ett par stycken som blev riktigt fina. Bakgrunden syns typ inte tråkigt nog, men sånt får man ta.
Imorrn ska jag jobba kväll, eller skola in mig kväll, så jag har dagen ledig. Har lovat Laura att baka en paj, och så tänkte jag kanske ta ut hundarna på photoshoot i skogen. Lär ju bli... lätt.
Patrik har skickat min 20D nu, så förhoppningsvis har jag den på fredag! Annars får jag klara bröllopsfotograferingen utan den, men det ska nog gå bra det med. Har ju fått lånelöfte av Sjödin så jag har två kameror ändå. Jag peppar vidare!

Det känns lite skönt att åtminstone ha lite extrajobb, även fast det nog inte blir så mycket. Jag letar vidare, fast det känns jättetungt och svårt att hitta nåt som ens är i närheten av vad jag vill göra. För vad vill jag göra?

Funderar ganska mycket på att gå tillbaka till skolbänken för att läsa turism. Några år som turistledare och sedan kanske resterande tid på resebyrå eller varför inte driva ett backpackers nånstans? Jag skulle älska att kombinera resande med yrket, men hur många får sån lyx egentligen? Fasen att man inte skulle ha några enkla drömmar!

Ny blogg!

Jag startade en ny blogg idag. Den är på engelska och ska vara en gnutta mer "proffsig" och officiell. Eller handla lite mer om foto och sånt, tänkte jag. Här skriver jag fortfarande som vanligt, hoppas jag. Jag vill nog inte lägga ner den här bloggen när jag ändå hållt den igång i sådär 3-4 år.
Ni kan i alla fall hitta min nya blogg Daily Drama här. Om ni orkar med engelskan. =P

Första arbetsdagen

Idag har jag arbetat. Fast jag kan inte påstå att jag jobbade så mycket. Det var mest jobbigt att kliva upp tidigt, sedan har jag i princip inte gjort så himla mycket. Verkade som ett ganska enkelt ärende alltså. Jag ska skolas in även på torsdag och fredag den här veckan, så även om jag inte får några fler pass den här månaden så får jag i alla fall en liiiiten slant i Oktober. Plus pengarna för bröllopet på lördag! Woho! Inkomst!
Däremot har jag beställt upp en 20D från en bekant i Borlänge, ganska gammal kamera, men billig och är ett bra steg upp från min 400D som känns väldigt amatörmässig numer. Bra är det också eftersom jag inte behöver betala förrns jag har pengar. Förhoppningsvis får jag den innan lördag så jag kan öva in mig lite på den innan bröllopet och ta ÄNNU proffsigare bilder. Haha.
Den nya hemsidan börjar ta form, tack vare systers pojkvän Jonas som alltid ställer upp, eller hur Tina? Imorgon ska jag in till pappas jobb och skriva ut mina nya visitkort. Jag pular på liksom. En dag i taget. Fast nu är jag trött och när jag är trött blir det gärna att jag snubblar till och saknar lite mer.

Jag är redan less på att bo i Sundsvall och inte göra det jag vill göra. Men jag är fast för jag är så tråkigt pank. Jag behöver ett heltidsjobb och jag behöver det nu! Jag behöver inkomster och en plan jag kan trivas med och jag behöver lite kärlek. Ärligt. Bara det.

Bröllopsmöte

Om en timme sitter jag hos mina arbetsgivare bröllopsparet och har genomgång inför bröllopet. Jag har skrivit stödlista på sånt vi måste diskutera, skrivit ut en bunt porträttposeringar, kontrakt på bildrättigheterna, laddat batterierna och ätit en stadig frukost. Jag och finaste Carro rekade kyrkor igår så jag har koll på våra locations, jag vet vart jag vill fota och jag har lite uppslag på vad som kan bli bra. Jag har mitt nya objektiv och jag har tränat på att använda blixten. Tyvärr fick jag inte komma in i kyrkan där vigseln ska äga rum, men jag kikade runt lite och det såg ut som att den kan vara ganska mörk tyvärr. Jag planerar att åka dit direkt efter porträttfotograferingen och testa ljuset. Har tiggt till mig en extrakamera från Sjödin, så jag är helgarderad och kan ha två olika objektiv på för att inte missa nåt.
Om tio minuter måste jag åka! Jag är lite nervös, men så sjukt peppad!

Jobb eller hobby?

Goda nyheter gott folk: På måndag ska jag börja jobba! Eller ja, typ. Jag ska skola in mig på ett assistansärende för att springvicka där lite under hösten. Dessutom var det tal om samma grej på Andersgården här i Matfors, ett boende för utvecklingsstörda, speciellt människor med autism. Så kanske kan jag skrapa ihop lite cash innan jul! Jag söker såklart vidare efter något... vettigare. Men tills vidare får det duga med vad jag får tag på.
Jag planerar även att eventuellt flytta in i en lägenhet på Korsta i Oktober. Kusin Sara hyr ut och jag tar chansen att komma hemifrån så fort jag kan.
Dessutom är ju kanske GöteborgsAnna på väg hem, och sötaste Zandra har fått jobb i Sundsvall så hon kanske flyttar hit till våren också! Vem vet, det kanske kan bli riktigt bra?

Imorgon ska jag och Carro en sväng till Hudik för att reka fotolocations inför bröllopsfotograferingen. Jag är så jäkla peppad, jag har googlat bröllopsporträtt hela dagen och skrivit ut och fixat kontrakt och grejat. Jag är förberedd!
På lördag ska jag träffa brudparet för att gå igenom dagen och öva på poser.
Det ska bli så himla kul!

Macaroons 2.0!

Jag gjorde macaroons! Och den här gången blev de lyckade!

Mandelmarängsmeten jag så gravt misslyckades med sist


Spritsade ut rundlar på bakplåtspapper


Medans macaroonerna gräddades gjorde jag fyllningen, en enkel chokladsmörkräm

Halfärdiga macarooner, lägg märke till "fötterna"


Färdiga macarooner! TITTA så fina!



Efteråt får man ju slicka skålen...