Mer fika

Det är jobbigt nog att vara social med sina egna vänner, orka vara social med någon annans. Nä, planen är att fika sönder det där fikautbudet och sedan stänga in mig på assistentrummet tills S behöver mig. Jag ska läsa avhandling. Eller, jag ska försöka. Kan ju läsa inatt annars, inte som att jag har så himla mycket annat som håller mig uppe tyvärr. Jag har några avsnitt av Supernatural att plöja igenom annars. Det låter mycket roligare.

Jag ska iaf bli bjuden på fika. Det är alltid nåt positivt. Tror att S har lite dåligt samvete för att ha tvingat hit mig fastän jag nästan jobbat heltid den senaste tiden. Fika, fika, fika bort din sura min.

Jodå

Suffléer. De blev rätt okej, eller vad säger du Ea? Bildbevis kommer... imorrn. Eller nåt.
Arvid var dessutom himla charmig, sin mamma upp i dagen.

Nu är klockan tjugo i två och det är snart dags att återigen rulla ner på jobbet. Men lite mer cash att spendera i februari. Blir fint det. Och imorrn SKA jag simma! Annars får ni slå mig.

Ehm, var väl inte direkt nåt mer. Godnatt.

Portioner

Jag klev upp nio, det var lite jobbigt. Men nu såhär en dusch och lite rena kläder senare så känns det faktiskt ganska bra ändå. Nu saknas det bara lite frulle och sedan blir det fart på dagen. Jag lekte med mina portionsformar igår när jag gjorde den där fyllda champinjonen, blev himla fräsigt tycker jag. Så idag ger jag mig på dem igen. Inget avancerat, som chokladsufflé eller något sånt (mest för att jag ville göra de där frusna, och de skulle vara i frysen i 8 timmar, så det blir inget av) utan bara vanlig kladde. Fast i portion. Lite exlusivare. Precis lika gott.
Eller, det fanns nåt spännande recept jag ville prova... jag återkommer om saken.

Saker att längta till -09

1. Att saknaden ska komma hem och förgylla mina kvällar/morgnar igen 14/2
2. Dejt med advokaten 9/2
3. Mammas 50årsfest 7/3
4. Valborg i Uppsala 30/4
5. Födelsedag (i Uppsala kanske?) 2/5
6. Få en fil. kand. i Digital Medieproduktion 7/6
7. Midsommarafton 19/6
8. Flytta ur lägenheten 30/7
9. Åka till London och träffa flickorna 9/8
10. Åka till Sydney ca 18/8
11. Möjligtvis kanskekanske om jag har råd; Åka till Toronto över jul, ca 20/12

Husmor tipsar, bland annat

Första kvällen utan trösten, utan rutinen som hjälpt mig andas. Det går. Det fungerar eftersom jag vet att det är tillfälligt. Men helvete vad jag saknar. Hela tiden och utan paus.

I alla fall.
Spenderade kvällen med att baka lite mer piroger. Fortfarande en massa fyllning kvar dock, så det blir nog en vända på söndag med. Gjorde i alla fall en enklare deg den här gången, så det skulle gå lite fortare. Men herrejävlar vad frysen ska bli full! Sedan gjorde jag varm choklad och brände fast mjölken på plattan. Whoopifuckingdo. Fick bort det mesta i alla fall.

Imorgon blir det dejt med Ea och Arvid, jag skulle kunna bjuda på piroger men det tänker jag inte göra. Det där är mina jävla piroger, tro inte att ni har en chans att få smaka! Baka egna. Sedan jobb på kvällen, och S ska ha kalas, så det blir väl full rulle och en massa disk. Hua.

Förresten så kan jag tipsa eventuella umeåbor om att Ica Maxi just nu har jättestora champinjoner, skitbra som fräsig förrätt när man vill lyxa till det. Eller bara skryta om att man faktiskt ansträngt sig med att göra förrätt. Jag gröpte ur en champinjon och fyllde den med köttfärssås (fyllning till pirogerna egentligen), creme bonjour med tomat och örter eller vad det nu är, och så ost uppepå. Men det går ju att fylla med vad som helst. Philadelphia vore kanske gott, tillsammans med lite skinka eller tomat eller nåt. Och så in i ugnen tills osten fått färg. Jättegott var det i alla fall, och väldigt bra i väntan på att pirogerna skulle bli klara så jag kunde sätta i mig några sånna.

Förresten ska jag och Jo börja klättra! Nån som är sugen på att hänga på? Träningsvärk, here I come!

Vuxenvarning

Ansvarsfull. Heter det så? När man trots att man sett fram emot en ledig helg går med på att ta på sig kvällspasset imorrn för att det blev kris. Igen.
Och så har jag bokat in ett möte med en advokat nästa måndag. Yay. Är inte det vuxenpoäng så vet jag inte vad som är.

Ikväll tvättar jag, bakar piroger och funderar på vad jag ska göra med denna röra.

Pirogerna blir bra i alla fall.

När Bali lägger sig i

Jag var inte beredd. Inte det minsta. Det kändes som en minivariant av den där varma decembermorgonen borta på res. Känslan av att inte vilja släppa taget. Och även om det bara gäller två veckors tystnad så känns det som en evighet. Det är så konstigt när rutiner man förlitar sig på plötsligt bara upphör.
Men jag gav ett löfte, och jag ska försöka att hålla mig till det. Så nu jäklar ska här styras upp!

Progress:
* Länsförsäkringar står för rättskostnaderna, men jag måste ändå lägga ut pengarna för första mötet med advokaten. Och så får jag betala 20% i självrisk, minst 1500:-. De täcker för utgifter upp till 150 000:- och fodran som jag har måste vara på mer än 20 000:-. Tanten ville inte lova nånting över telefon, men hon sa att det lät som att jag skulle kunna få ersättning. Så nu är det väl bara att boka tid med Ahlgrens advokatfirma.
* Polisen ringde. De hade pratat med kräket, och han var jätteångerfull och blablabla, sådär som det brukar låta. Han skulle maila mig och försöka komma fram till något sätt vi skulle kunna lösa det här, men det är nog bara bullshit. Hon gav mig även hans nya mobilnummer, men sa även att den såklart var avstängd nu. Såklart. Om han vet att jag fått hans nummer lär han ju inte ha telefonen på. Fega kräk. Utredaren sa även att utredningen nog kommer att läggas ner i brist på bevis. Såklart.
* Kronofogdepapprena är ifyllda och klara, jag ska iväg och posta dem om en kvart.

Jag vill inte använda min bil så himla mycket, eftersom den beter sig som ett äckligt svin nuförtiden, så jag tiggde skjuts med Joanna ner på ICA för att handla torkat ren/älgkött och lite annat braåha. Fint med grannar.

Ledighet

Vaknade och insåg att jag inte behövde kliva upp. Överhuvudtaget. Ingen skola, inget jobb. Bara ledigt. Och samma sak imorgon. Och på söndag. Min längsta ledighet sedan jag kom upp till Umeå. Och något i mig säger att jag borde jobba, kan jag åtminstone inte få ta söndagen? Ge mig jobb, ge mig pengar! Men den största delen tycker att det ska bli ofattbart skönt att bara ta det lugnt i helgen. Baka klart pirogerna, tvätta lite strumpor, städa upp och fixa till, simma en sväng. Har förövrigt träningsvärk från abslidern igår, jag har hört att det är ett gott tecken.
Sedan kände jag att jag ville baka något, men Ea är ju så jäkla besvärlig med det där! Hörrö Erika, vad gör man för kaka åt en sån som dig egentligen?? Och kom inte med nåt sånt där "nämen inte ska väl du.."-bullshit, det ska jag visst.

Men jag tror jag börjar med att kliva upp ändå. Kom precis på att jag måste köpa jäst. Eller? Hm.

Så spinner vi vidare

Jag minns knappt när jag vaknade imorse, det känns som en hel evighet sedan. Det blir väl så när man kliver upp tidigt kan jag tänka mig, jag har ju ingen direkt erfarenhet av sånt. Klev i alla fall upp halv åtta och gick hem från jobbet. Tog en dusch och riskerade sedan att ta micron till skolan. Hade handledning och förberedde sedan redovisningssliden. Åkte hem. Konverserade med saknaden ett bra tag, bokade tvättid.

Sedan ringde de från advokatbyrån och frågade om jag ville boka tid. Det ville jag ju, men det skulle kosta mig 1400:- att träffa en advokat. Det är fyrahundra kronor mer än en tusenlapp! Tänkte att ni ville veta. Däremot så borde mitt försäkringsbolag stå för det, rättshjälp eller vad det heter, så jag ska ringa dit imorgon.

Och så pratade jag med herr polisutredare om vad jag ska göra med cykeln och det, och han sa i princip att jag skulle ställa ut det och låta bli att bry mig. Så jag gör väl det. Men som storasyster sa: Det är ju bättre om jag gör bra saker och låter honom vara den som gör dåliga saker.

Sedan bakade jag piroger och herrejösses vad jobbigt det var! Tog sån himla lång tid ju. Och jag är inte ens klar! Fick slut på deg innan spenatgeggan ens var slut, hann inte ens börja på köttfärssåsen. Så imorgon ska jag göra mer deg och fortsätta piroga. Det kommer bli fullt med piroger i frysen. Bra det, eftersom man måste äta typ fyra för att bli mätt.

Och efter det abslidade jag litegrann för första gången sedan jag kom hem. Har nog inspirerats av Ea's äventyr i skidspåret. Men nu har jag ont i magmusklerna och på lördag ska jag simma. Eller imorrn, om jag någonsin blir klar med pirogerna. Jag har även tvättid. Och så ska jag ringa fogden också.

Måste skriva brev. Jäklar vad svårt det är egentligen. Fast enkelt, ändå.

En helt vanlig fredag

Fredag i Melbourne. Ehm... 44 grader kändes kanske lite overkill. 32, det är lagom. Det är det i Penrith.

Nödfallsstrumpor

Ja, idag tar jag på mig nödfallsstrumporna. Ni vet, de där som är för små och har hål både i hälen och framme vid stortån. Jag känner att jag borde tvätta. Men jag gjorde ju nyss det! Eller? Skitsamma.

Surr lurar på att följa med till Aus. Det vore hur underbart som helst! Då är vi i alla fall nästan samlade... hälften av oss. Aaah, magiskt.

Nä, nu ska jag klä på mig och gå till skolan. Jo, jag tror jag går. Kanske. Jag behöver en macka...

Sorkhål

Hela den här dagen med allt sitt fixande har varit riktigt okej, skönt att få lite grejer gjorda, äntligen! Ända tills jag kom på jobbet och S skulle spela en låt hon hade fått. Bam! Misär. Hon tyckte att den var rolig, medans jag fick en klump i halsen. Sedan blev det lite taskig stämning när hon fattade varför. Men det gick över.

Jag försöker läsa sammanfattningen och diskussionen i avhandlingen, men det går himla trögt. Roligare med... ehm... ja, vad gör jag annars? Photoshoppar lite.

Imorgon är det torsdag. Bara det.

Ta tag i detaljerna

Idag ordnar vi med lite detaljer. Tror att det gäller att hålla sig borta från soffan när man kommer hem från skolan. Det kanske är det som är hemligeten?
Så, idag har jag varit på skolan och haft en föreläsning. Spännande. Sedan köpte Hanna choklad till mig och då blir man ju alltid lite lyckligare. Såpass lycklig att jag gick (!) hem från skolan och satte mig vid skrivbordet (!) med en kopp te och 200 gram choklad och började fixa. Internet och telefon är nu uppsagda, detta eftersom de har öppnat upp fibernätet här i huset och jag ska skaffa T3 istället. Så slipper jag kostnaden för hemtelefonen och samtidigt får jag 10/10 för 150:- mindre i månaden än jag idag betalar för 8 med Telia. Så då tjänar jag in en massa pengar på det. Smidigt. Sedan skickade jag iväg ett mail till Ahlgrens advokatbyrå där jag förklarade min situation. Får se om det blir nåt av det.
Sedan funderade jag lite på om jag skulle bära ner alla tomma kartonger till förrådet, nu när jag ändå är på G... Jag menar, det är ju ändå tänkt att jag ska få finfrämmande i helgen, om inte ikea lockar mer.
Vidare så skriver jag ut nya ansökningsblanketter till kronofogden, tinar en låda kalops, kokar mig en potatis och rullar ner på jobbet till strax efter fyra.
Åh, och så ger jag mig på några av de brev jag måste skriva. Yay.

Välriktat

Jag insåg igår att jag är fruktansvärt arg på mig själv. Kanske inte så logiskt kan tyckas, men i mitt huvud fattar jag inte att jag kunde vara så korkad. Så nu är jag mer arg på mig själv än på något annat. Men det blir ju inte bättre för det heller. Åtminstone något bra har kommit från de senaste dagarna. Eller? Va? Jo, jag är möjligt ännu mer säkrare på att åka. Så säker, att om jag hade haft lite cash över så hade jag betalat in handpenningen för biljetten redan nu.
Men tills vidare fortsätter jag att vara arg.

I'll be

All these years that I blamed
All the world
Was really me just falling far below
And now time is of course looking back on me

And I can’t change its course
So I wonder how this works
I’m telling you my heart is hurt
And I wanted more

Even if I hit the ground

Jag googlade. Tydligen är jag normal. Och tydligen kan det ta några månader innan det blir bättre. Där ser man.
Wolf: Nä, inte bra. Aldrig bra.

Vi var duktiga i skolan idag. Skrev en massa. Nästan klar med det vi ska redovisa om, och jag har inte ens läst boken. Min grupp är bäst. Sedan tog jag en sväng förbi Uniaden och snodde en hoper gratispennor och lite annat roligt. Jag lyxade även med en köpemacka.

Ännu en dag då jag inte tog tag i nåt. Ännu en dag då jag sköt upp allt till imorgon. Men imorgon, då!.....
Även att katterna hade käkat upp ansökningspapprena till kronofogden... snällt. Bara att börja om.

Packade i alla fall några paket att skicka, nu ska jag bara skriva sex brev och hitta lite torkat ren/älgkött nånstans så är de good to go.

Godnatt.

"My finger has a heartbeat"

Jag har ont i fingret. Jo, det är jätteskumt. Och så somnade jag i soffan istället för att laga mat, så nu är jag hungrig men har ingenting att äta. Piroger var det ju! Det blir kanske en sen middag. Om jag kan knåda med det här fingret. Aj.

Fick höra att jag kommer få främmande i februari, min första gymnasievän Östen kommer hit! Jag minns första dagen på medieprogrammet, jag kände inte en själ och hon drog med mig på pizza. Bjöd gjorde hon också minsann. Underbar människa. Ja, hon tänkte i alla fall titta förbi ett par dagar. Lovely.

Too dark too long

Ja, jävlar du Wolf... Det här är anledningen till varför det bara gör det värre. Det ligger kvar. Samtalet. Länge, länge.
Jag insåg några saker idag, och jag behöver fundera lite på dem.

Hemma från jobbet. Nyduschad. Lyssnar på snöpatrullen, de är ändå rätt underskattade.
Jag borde varit på skolan för en halvtimme sen, men det är bara Uniaden och den kan vänta. Möte med gruppen om 45 minuter dock, man borde kanske bege sig...

Men vet ni? Ikväll ska jag bara... vara.

En ljusglimt

Jag ledsnade på att vänta på att CSN skulle fatta beslut, eftersom faktum är att om jag inte får några pengar den här veckan så klarar jag inte en månad till, utan måste ringa och tigga pengar hos mormor eller nåt. Och det vill jag inte. Så, jag ringde dit för andra gången. Den här gången fick jag däremot prata med en ordentlig karl, och jag förklarade att jag behövde betala räkningar och att de borde fått mina betyg nu. Det hade de inte, men han sa att han skulle godkänna min ansökan på en gång ändå, för "så kan man göra ibland". Nyheter för mig, kan jag säga. Men tydligen gör de så i undantag, och istället för att kolla att jag klarat höstterminen nu så kollar de nästa gång jag söker csn-bidrag. Det spelar ju ingen roll för mig, jag ska inte söka fler gånger, och jag vet ju att jag klarat alla kurser. Men jippie, på onsdag skulle jag få pengar i alla fall! Helt underbart. Snart kan jag börja leva som folk igen. =D

Och förresten så gick seminariet i morse riktigt bra, jag pratade en del, så jag garanterade ett godkänt. Lovely. Sedan var jag på ÖB och köpte godis som jag ska skicka till mina älsklingar down under. Och i Nordamerika. Nu ska jag bara komma på nåt jättesvenskt jag kan skicka... typ älgfigurer. Hittade inga på ÖB däremot... Jysk kanske? Får kolla det imorrn.

Anyways, nu ska jag återgå till att dumstirra på TVn på jobbet igen... whopdifuckingdo.

Top 5

5. MGMT - Kids
4. Empire of the Sun - Walking on a Dream
3. Kings of Leon - Use Somebody
2. MGMT - Electric Feel

1. Kings of Leon - Sex on Fire

Happy Australia day!!

Hann hem från jobbet precis i tid för att lyssna på top fem av Triple J's hottest 100. Hörde även 87-78 igår kväll innan jag somnade. För er som inte vet så är Triple J Australiens största radiokanal, och varje år på Australia Day presenterar man en lista på de 100 bästa sångerna från året innan. Den här listan är den största i världen, i år röstade över 800 000 personer. I Aussieland gör man en stor grej av det, och det är hottest 100-fester över hela landet där man samlas och lyssnar på listan tillsammans, och dricker öl. Såklart.
Jag återkommer med besked om vem som vann.

Love in a box

Se där, allting känns lättare bara man får lite reassurance. Men det är en jävla resa man måste hänga med på. Att det aldrig planar ut riktigt.

Var så trött på jobbet igår, S frågade om jag mådde riktigt bra. Passade på att slumra i soffan en stund när hon satt vid datorn. Ikväll är det dags för lite mera jobb, ska försöka pressa in den sista artikeln i skallen. Och så skriva en sammanfattning på den första, så jag har det framför mig imorgon på seminariet. Hoppas att S inte har några andra planer för mig.

Åh, och nu när jag har möjlighet, så tänkte jag skicka lite paket overseas, har ni några tips på vad man kan skicka på posten som säger Sverige, som inte väger nånting, och som är väldigt billigt? Marabouchokladen är redan given.
Edit: Gärna något som inte tullen skulle ha synpunkter på. Hemmagjort eller skumma matvaror går därför bort. Även avföring, tyvärr Ea. ;)

You've got it rough
Haven't you got it rough
So you shoot shoot shoot
From the lip
While you emulate the man that touched your heart
Imitate at due cost
Your comment on positions out of reach
Contradict the very words you preach

Rub it in

Re-he-he-he-heeeeeally?

If there's a rocket tie me to it

I said I knew the beat cause it matched your own beat
It's become my engine, my own source of heat
The sea between us only amplifies the sound waves
And every hum and echo and crash paints my cave

A fire a fire, you can only take what you can carry
A pulse, your pulse, it's the only thing I can remember
I break, you don't, I was always set to self-destruct, though
The fire, the fire, cracks and barks like primal music

PD, IS, UI, osv, mm

Plugga, plugga, plugga bort din sura min....

Pick you up (istället för sömn)

When you are set to throw in your hand
When you are far from home
When what you believe is buried in your hands
When you feel outgrown

Ill be the one to pick you up again
When you decide youve had enough of it
Ill be the one
Ill be the one

When your speech is slow
When your eyes are closed
When you feel betrayed
When your heart is frayed
When your feet are cold
When your sights are low

Ill be the one to pick you up again
When you decide youve had enough of it
Ill be the one
Ill be the one

A part of me will stay with you

Ett samtal med Surr får mig att tänka på allt det där som hände. Och om det faktum att hur folk än försöker eller vill förstå så kommer de aldrig att komma lika nära som henne, eller de andra. Så många tårar som har torkats av dessa människor, så många kommer ni aldrig att få se. Inte från mig. Och det är en annan sorts sårbarhet än den jag visat för er i ett par månader nu, en naknare sanning, en underförstådd samhörighet. Inte lika många ord, men desto ärligare. Det finns ingenting som kan förklara det, eller det faktum att jag känner mig bunden till de här människorna på ett sätt som jag aldrig känt för någon annan någonsin förut. Och det är en av anledningarna till att jag måste åka tillbaka. För bara med deras värme runtom mig kan jag känna mig hemma igen.
Och jag är livrädd för att tappa greppet, livrädd för att låta det rinna mig ur händerna.
Men all min energi går åt till att vara rädd. Det finns ingenting över för att ta tag i skola, advokater, kronofogdpapper, städning av lägenheten eller socialt umgänge. Jag flyter bara med, väntar på att tiden ska gå.
Men det är väl inte så det är meningen att det ska vara?

Det är skillnad på att mat och mat

Ni fattar inte hur underbart det var att gå på ICA idag och verkligen HANDLA! Alla de där basgrejerna som mjöl och ris och kyckling, och uppepå det lite grönsaker och riven ost och lite annat. Handla för att kunna laga god mat, inte köpa det nödvändiga för att överleva. Det åkte även ner ett par chokladkakor i vagnen, samt en chipspåse, för nu jävlar ska jag unna mig. Ska även skicka lite choklad till flickorna så snart csn rullar in.
Gjorde en kycklingpaj idag, den var fantastisk. Riktig mat! Imorgon tänkte jag ge mig på att göra piroger, några med spenatfyllning och några med köttfärs. Exciiiiiting! Det är så himla härligt att ha lite pengar igen, även om jag fortfarande är beroende av att csn fattar sitt beslut snart.
Imorgon blir det lite jobb mellan 9 och 16, bra med cash.

Gud så underbart meningslösa mina inlägg är nuförtiden. Hur trivs ni med det?

Ett lyckligt ögonblick

Insåg idag att det är Australia Day på måndag! Tänkte att det måste jag ju fira såklart, om jag ändå hade haft några pengar att köpa en bakelse eller nåt för. Gick in på internetbanken för att kolla läget, som jag gör i stort sett varje dag. Det innebär oftast att jag blir lite mer deprimerad, eftersom det är så tomt där. Men den här gången blev jag positivt överraskad! Min deposit hade kommit in! YAY!! Jag blev så lycklig att jag nästan grät. Ingen stor mängd pengar, men tillräckligt för att unna mig att köpa lite ordentlig mat och nån chokladkaka i helgen. Underbara nyheter!

Det uppväger nästan att jag nu sitter på jobbet och återigen tvingas lyssna på handboll, denna gång samtidigt som jag tvingar mig att läsa om User-centered design och Usability Evaluation, trots att det är själsdödande till tusen. Tristesskoma.

Jag stal lite varm oboy av S. Det var gott.

Onödigt

Så jag struntade i skolan idag. Tänkte att det vore smart att försöka bli lite frisk. Vaknade strax innan tolv och har egentligen inte kommit mig för nånting än. Tjugofem minuter innan det är dags att vandra ner på jobbet.
Örat gör inte så ont idag, men jag känner mig fortfarande lite svullen på högra sidan av halsen.

Idag saknar jag lite extra, av nån anledning. Lite intensivare. Jag hoppas att det blir bättre till kvällen.

Nä, en mammamacka nu kanske så blir det nog lite bättre.

Jomen se på fan

Det gick ju!

Go figure

I övrigt så är jag sjuk. Eller, vad man nu ska säga... jag har ont i örat. Och så känns halsen svullen och jag har ont i huvudet. Cyklade dessutom till skolan idag, genom tjocksnön. Dog nästan på vägen hem. Men jippie. Mamma säger att jag ska sniffa nässpray, men jag är inte jättepepp på det. Det svider ju!
Men hur kommer det sig att jag som inte varit sjuk på åratal plötsligt drar på mig både det ena och det andra? Jävla Murphy.

Trots min nära förestående död håller jag ändå på att baka bröd. Mammafranskor som jag och min storasyster brukade kalla dem när vi var små. Inte för att jag plötsligt blev jättesugen på hembakat, utan mest för att nöden kräver det. Ett paket jäst är billigare än en skogaholmslimpa.
Så om ni inte hör ifrån mig på ett tag så ligger jag medvetslös i köket någonstans mellan ugnen och kylskåpet. Så ni vet.

Oväntat besök

Det ringde på dörrn. Där stod en kvinna. Hon frågade efter lägenhetssvinet. Jag förklarade att han inte bodde här längre. Hon frågade om jag visste vart hon kunde få tag på honom och jag gav henne hans mobilnummer och sa att han jobbade på Brukarkooperativet. Jag önskade henne all lycka till med att hitta honom, för naturligtvis var hon från Kronofogden. Jag vill bara säga att jag är enormt positivt överraskad över att Kronofogdmyndigheten faktiskt skickar ut sitt folk på kvällarna. Då kanske det faktiskt finns en chans att folk är hemma. Så, duktig fogde!

Varför får man inte bara ligga kvar i sängen..?

Det borde ju bli enklare, men eftersom jag verkar funka tvärtemot alla normer så blir det såklart svårare varje dag. Att kliva upp menar jag. Fick sovmorgon till kvart över åtta idag, men det hjälpte fan inte ett dugg. Jag är så himla trött bara. Inget pepp.
Idag lite mer skola, en föreläsning, sedan sammanfattning av första kapitlet med H och M. Sedan antar jag att det blir lite Opti. Forfarande omotiverad, men det kommer väl kanske.

Däremot har jag något att se fram emot nästa helg, då Erika har lovat att ta med sig korven och komma och hälsa på. Eller, det kanske inte var så hon uttryckte det, men jag tolkade det så i alla fall. Förhoppningsvis har jag fått in ett litet cashflow till dess så jag kan bjussa på annat än torra Digestive och äppelmos.

Nä, nu har jag dragit på det här farandet såpass länge att jag snart inte hinner gå utan måste ta bilen. Och det vill jag ju inte. Skärpning.

En fakturafråga

Idag upptäckte jag att man får betala med faktura på Apoteket. En jävla tur det, när man sitter där med sina livsnödvändiga piller i handen och kortmaskinen bara skrattar åt en. "195 kronor? Hahaha, trodde du verkligen att du hade nästan TVÅHUNDRA spänn på kontot?!" Jävla manick. Så jag och den snälla tanten i kassan klurade litegrann på hur vi skulle lösa det ända tills jag uppgivet kläckte ur mig ett: "ehh... det finns ingen chans att man kan betala med faktura..?" Och se på tusan, det kan man. Så, nu har jag till i slutet av månaden på mig att hitta de där 195 kronorna. Men å den positiva sidan fick jag höra nåt rykte om att depositen från campus på UWS äntligen ska landa på kontot i början på nästa vecka. Välbehövligt, absolut. Dessutom fick jag äntligen folket på instutionen att få fingrarna ur arselet och föra in mina betyg i Ladok, så jag ringde CSN och talade om det för dem. Kanske, kanske, kanske kan de skynda sig lite med att fatta beslut så jag åtminstone har studiemedlet till det är dags att betala räkningar.
Det kanske ljusnar hörrni. Fast om det händer nåt mer så bryter jag nog ihop och gråter ett tag. Ett rätt långt tag.

I övrigt har jag gett mig på den fantastiska avhandlingen A Measure of Fun som allas vår Lotta har skrivit. Jag tror jag hört allt förut, men jag minns ingenting. Tokigt hur det kan bli. Den ska i alla fall tragglas. Gud så roligt. Kom igenom 30 sidor innan jag somnade. Erika, jag behöver dig.

Morgonhumör

Jag fattar inte hypen med att kliva upp tidigt. "Joo, men du blir så pigg och så får du så mycket dag kvar att spendera!" Jaha? Jag blir fan inte pigg, kliver jag upp innan nio-tio är jag trött från sekunden jag vaknar till i princip när jag går och lägger mig igen. Jävligt värdelöst. Och mer dag?! Jag vet ju inte ens vad jag ska göra med den jag har! Näe, tvi vale, låt mig sova till tio så kan vi vara vänner sen. Men icke, för föreläsningar ska ligga sådär toktidigt så man måste kravla sig upp ur sängen runt halv sju för att hinna med. Pallar fan inte gå idag, tror jag tar micron. Tio spänn i sjön. Det är då ett helvete att vara lat.

Dagens positivaste: Jag luktar i alla fall gott. Choklad.

Nya regler

Första dagen i skolan var okej ändå. Världens tristaste kurs, men den borde kunna gå att traggla sig igenom. Snodde åt mig två skrivare till grupparbetet, Hanna och Maria. Man kan ju faktiskt arbeta med Maria nuförtiden. Stora framsteg. Och de är båda duktiga på teori, så det kan bli bra.
Jobbigt var det i alla fall, att kliva upp tidigt. Imorrn blir det ännu tidigare, eftersom nåt pucko lagt en föreläsning klockan åtta. Bah.
Inget jobb nu förrns på torsdag, hur ska jag nu fördriva mina kvällar? Och ack så lite lön...

Det kommer bli mer trivialt nu, så ni som önskar gotta er i mina fantastiskt deprimerande tankar och snoka runt i mitt huvud kan sluta läsa nu. Ni är för många och jag är för icke-anonym. Så, slut på det.
Men med mer trivialt menar jag inte enbart "Idag var jag på ICA och köpte potatis..."-inlägg, som jag vet att både Wolf Otto och Stevsie avskyr.
Vi får se.

Tillbaka till skolbänken

Imorgon börjar förresten skolan igen. Den sista terminen. Hur galet är inte det? Nu vet vi ju att förra terminen gick helt sanslöst fort, men om man tar den senaste månaden i beaktande så kan vi nog ganska säkert säga att den här terminen kommer att gå mycket långsammare. Som alltid när man väntar på något.
Första kursen för terminen är något så spännande som Digitala Medier: Trender forskning och tendenser. I kursplanen kan man läsa:

Kursmomentet behandlar teoretiska och metodologiska frågeställningar i samband med design och utvärdering av digitala medier. Detta görs genom att fokusera på förhållandet mellan digitala medier och begrepp, exempelvis:

* Interaktion
* Kommunikation
* Massifikation
* Material
* Kvalitet
* Kreativitet

Personligen hamnade jag i tristesskoma bara av att läsa beskrivningen, men jag kan tänka mig att det är något för dig, Erika? Så om du känner suget efter en intellektuell DMP-utmaning så är det bara att hojta till så ställer jag köksbordet till förfogande. Jag har även lite nötkakor som mams bakat. Och potatis, om Arvid är sugen.

Men ja, åter till skolan. Jag har en underligt blandad känsla. Jag är ruskig opepp på skola, men samtidigt vill jag bara börja så det blir klart nångång. Det återstår att se om jag kommer att jobba järnet för att jag vill bli klar, eller om jag kommer vara slacker för att jag inte orkar. Spännande.

En sportfråga

Jag kom att tänka på en sak, nu när jag sitter här på jobbet och under tvång ser på handbollsvm. Att när resten av Sverige sitter och skriker sig hesa över idiotiska domare och håller alla tummar de har för att vårt älskade lag ska gå vidare, ja då sitter jag mest och suckar och hoppas att vi ska förlora så vi åker ut. Bara så jag ska slippa höra om det mer. Samma sak när det gäller alla sporter, alla stora mästerskap. Jämt. Och till slut så åker de ju ut, oftast. Och man tror att man äntligen ska få vila öronen från allt det där ointressanta babblet som verkar strömma ur varenda svensks mun. Men av nån underlig anledning verkar folk ändå tycka att det är intressant, även när Sverige har åkt ut. Och de ger sig inte. Jävla sport.
Men varför är vi så få som inte orkar lyssna?

Åsikt

Jag hatar bananmissfärgade naglar.

Astro 2009

21/4-21/5
OXEN - Juni blir härligt het och sexig
Det finns en risk att du snubblar över dina egna krav. Du vill utvecklas och förbättra ditt liv på många sätt, men det går trögt. Det kostar dessutom massor av energi och en följd av detta är att du får för lite tid och ork över för kärleken. Våren blir ljummen. Det ljusnar lite i april, bland annat tack vare ett roligt förslag som du får 29/4. Men först i juni tar kärlekslivet fart och sexlivet återfår sin glöd. 19/6 är en ovanligt sexig dag mitt i en het och härlig månad. När juni har passerat finns det en viss risk att du ramlar tillbaka i praktiska, tråkiga prioriteringar. Mycket blir gjort, du kanske flyttar till exempel, men kärlek och känslor får vänta. En flirt i augusti piggar upp och 6/10 ut-lovar erotisk hetta, men det är långt mellan ljuspunkterna.
Mot slutet av året börjar du känna dig en smula nöjd, du slappnar av mer och känner att den långa uppförsbacken äntligen är till ända. En rolig överraskning 27/12 öppnar för att nästa år får en bra start.
Heta tecken: Väduren, Skorpionen

Inte tillräckligt bra

Jag vill vara bättre än dig. Bättre än alla de där som inte orkar. Jag vill vara en av de där människorna som verkar kunna klara sig genom allt livet kastar åt deras håll. Som olja på vatten, aldrig påverkad av någonting. Jag vill kunna gå genom livet och inte bry mig, bara trava på i min egen takt och göra det jag vill göra. Men så är det tyvärr inte. Jag är inte en av de där människorna. En stund trodde jag att jag kunde ha åtminstone en gnutta av den livssynen i mig, för det flöt ju på så himla smidigt där i nästintill 22 och ett halvt år, med några mindre missöden. Men jag hade uppenbarligen fel.
Och nu har jag stagnerat. Kommer inte vidare. Men här vill jag ju inte stanna.

T, jag funderar på det. Fast det är svårt.

En tidsfråga

Jag är inne i ett massivt Winnerbäckstim just nu, om ni inte har märkt det. Jag låter honom förklara saker för mig som jag redan visste om. Låter honom dela min tankevärld, för han är redan där och han har redan uttryckt allt det där jag inte kunnat sätta ord på. Men så brister han plötsligt. Och så brister jag. För vart tar jag då vägen, när Lasse inte längre förstår? Vem vänder jag mig till?

Jag tror att jag har sagt alla ord jag har. Det finns inget kvar jag vill dela med mig av.
Så det kanske är hejdå?

Konstant för sent

Jag är så trött. Som något som bränner där långt inuti, trött från själva insidan, trött genom märg och ben.

Idag ringde mamma och berättade att pappas morfar dött. Jag svarade: "Har pappa en morfar?" Jag trodde att han hade dött för flera år sedan. Men tydligen inte. Min pappa hade ingen direkt relation med sin morfar, mest eftersom farmor inte hade det. Vet inte riktigt hur det var med det där, men farmors pappa var inte riktigt närvarande när hon var liten och sedan hade de nåt bråk eller nåt sånt och hade inte pratat på typ 40-50 år. Helt sjukt egentligen. De bodde inte ens två mil ifrån varandra, hela livet.
Men nu är han död, och då ska såklart farmor gå på begravningen. Hade jag vetat att jag hade haft en gammelmorfar så hade jag kanske intervjuat honom om hans liv till den bok jag tänkte skriva nån gång i framtiden. Men nu är det för sent.

Håll näsan över ytan

Jag tar på mig alla extrapass som jobbet kastar åt mig för kanske om jag jobbar tills jag stupar så finns det någon slags lättnad. Något sätt att släppa tankarna. Problemet är att mitt jobb är alldeles för bra, det finns för mycket tid att göra ingenting. Så det blir precis som att vara hemma, ingenting som hindrar tankarna, ingenting som gör någonting lättare. Och om det inte tänks så diskuteras det. S planterar nya tankar i mitt huvud, sådana som gör bäst i att hålla sig därifrån. För henne är allt så självklart, så utopiskt. Hon tänker väl att jag förtjänar det, min söta lilla S. Vill bara det som är bäst. Men jag behöver inte mer kaos.
Så jag jobbar, så mycket som jag får. Undviker att hantera det där som är jobbigt, ignorerar allt prat om poliser och lägenheten och advokater för jag orkar inte. Fastän jag borde. Konverserar med saknaden, erkänner mina svagheter, ber honom finnas där, ber om ett löfte han inte kan ge. Och faller lite till när verkligheten jag redan visste om presenteras för mig som en mur av betong som jag inte kan se över. Tröstas marginellt av en försäkran om att vissa saker inte ändrats.
Jag slås ner av realismen, krossas av ord som låter hårda men som bara är logiska.
Och hoppet finns kvar, det var viktigt att förstå, men i förberedande syfte bör jag tänka lågt. Eller hur det nu var.

Idag börjar jag halv två istället för fyra, jobbar till lördag klockan 9. Sedan något att fylla min lördag, ge mig något, någon. Sova kanske. Jag är så trött. Sedan jobb söndag till måndag. 09-08.
Sedan skola. Skola blir nog bra. Tidskrävande.

Du säger igenting som svar men dina ögon är så tydliga ändå
och allt som ingen annan hör ska jag försöka få dig att förstå
för alltihop dit där tanken alltid far blir bara tungt för båda två
du tittar upp och du skrattar till
som ett "va fan är det här"
för båda vet att ingen vill
skapa bekymmer och besvär
för allt man vill är att skratta en gång till och bara säga som det är

Och en känsla som håller sig kvar

Trasig. Jag känner mig trasig. Men vad väntade jag mig? Ett löfte? En säkerhet? Har jag inte lärt mig någonting?
Men hur är det tänkt att det här ska fungera? Allt jag ville var att få lite klarhet. Något mindre luddigt.
En sådan gigantisk konversation, och så lite positiva utkomster, eller inga alls. Men på något sätt skönt att få lufta mina farhågor, även om jag inte fick höra det jag ville höra. Så nu vet jag... egentligen ingenting mer än jag visste innan. Lite mindre hoppfylld. Lite mer stressad. Lite djupare. Berg- och dalbanan lurade fram mig till ett stup och ännu ser jag inget slut. Lite svårare.
Och ändå ingen skillnad.

Här är timmarna av ovisshet
poeternas bensin
här är natten när vi räknar våra stygn
allt gick så fort

Du kan dränka dig i minnen
eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
men allt är gjort

Ensamma dar, väldiga värld,
orden ekar i hennes röst.
Ingen sömn och inga svar.
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Vi ses på hjärtats bar,
det här är brustna hjärtans höst.

Vad hände?

Min middag

Tänkt resultat

Tänk vad lite ost kan göra...

Ovälkommen sanning

Ett samtal med Z igår skapade en nerförsbacke i berg-och dalbanan. Säkert inte medvetet, men ibland när man frågar om råd är det bara för att man redan vet svaret men inte vill låtsas om att man gör det. Samtidigt är det ovanligt att få höra den nakna sanningen när man faktiskt frågar efter den. Hur det ser ut i andras ögon. Och hur blind man kanske blir.
Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Eller vad jag ska säga. För något måste jag säga. Eller måste jag?
Det är i alla fall ett par timmar kvar tills jag måste veta vad jag ska tänka, känna, tycka.

Jag kanske ska sova en stund. Eller äta. Mat är ju gott.

Slentrian

Jisses vilken kass assistent jag har varit idag. Förutom när jag värmde rester från igår till S och satt med henne vid köksbordet och snyltade på hennes digestivekex och bananer så har jag egentligen inte gjort något särskilt assistentigt. Mest tittat på TV och slösurfat. Tvingade henne dessutom att titta på Top Model, eftersom det var makeover day och det är ju alltid himla underhållande.
På något sätt råkade jag dessutom lova att jobba till tolv imorgon, eftersom det fortfarande går en del sjukdom i gruppen. Håhåjaja...

Imorgon är det torsdag och det betyder egentligen ingenting annat än att ännu en dag har gått. Det är ju tur att de i alla fall inte går baklänges, fast ibland känns det tamejfan så.

Realism

Jag vet inte riktigt vad jag hade tänkt göra med den här dagen, men nu är den borta i alla fall. Nästan dags att vandra ner på jobbet igen. Sedan frågade de om jag ville jobba imorgon dag, men jag tror tamejtusan inte att jag orkar det. Även fast det vore trevligt att glutta på lönen sedan i februari.

Jag har funderat lite idag, tänkte att det kanske var bra att göra det när den där berg- och dalbanan är hyfsat på uppåtgående för en gångs skull, och idag känns det rätt okej. Görbart, liksom. Kanske blir det vardag till slut, det här som än så länge är att nöja sig med något som inte riktigt räcker till. Men jag har bara förhoppningar, inga förväntningar. Det är nog bäst så.

Morgontrött

Den minst trevliga delen med mitt jobb är när man har jobbat natt och måste kliva upp och gå hem. Inte bara för att det betyder att man måste rulla ur sängen kvart i åtta, eller för att på nåt konstigt sätt känner man sig aldrig fräsch när man vaknar på jobbet, oavsett hur nyligt man har duschat. Nej, det värsta är att gå hem på morgonen. Fast oftast hjälper i alla fall promenaden hem med uppvaknandet, så man är hyfsat pigg när man kommer hem. Men icke. Inte idag. Jag vet inte om det kanske beror på att jag inte somnat före två på flera veckor, inte heller igår, eller att jag inte har vaknat före tio på evigheter. Trött är jag i alla fall, och jag skulle ju kunna sova ett tag till, men man blir så mosig då.
Dött var det i alla fall, såhär på intörnätet.

Happy grattis!

Ingen tårta, men däremot kladdkaka! Och gratis middag. Baconinlindad kyckling med egenkomponerad sås. Himla smaskigt vart det. Sedan tappade S ner mobilen i skurhinken och jag dog av skratt. Mindre jättekul var det förstås att den numera är stendöd och att S har ungefär lika mycket pengar som jag. Dock är det ju som sagt hennes födelsedag idag, så om hon har tur får hon en ny på torsdag då hon ska bli firad av familjen. Roligt var det i alla fall, och jag fick ännu en chans att skruva isär ett tekniskt föremål och "undersöka". Eller jag försökte fixa, och med fixa menar jag sprida ut delarna på bordet och låta dem torka. Jag tvivlar på att den kommer att funka... Erfarenheter, någon?

Åh, jag vill krypa ner under täcket så tiden går lite fortare.

Mera mat

Jag lagar kalops. Jo, det är säkert. Kalops är billigt när man stulit köttet från en frys i Matfors. Sedan att det tar typ tre timmar att laga är en helt annan sak. Om en timme måste jag vandra ner på jobbet, men då ska förhoppningsvis maten vara klar.
S fyller år idag, så det kanske blir lite kalas. Jag frågar mig själv om jag ska ta med mig mackie dit eller inte... Egentligen borde jag inte. Men det är ju så tråkigt att bara sitta.

Jag hoppas jag får tårta.
Och choklad.

Baby steps

Väcktes klockan tio av fröken polisutredare som ville fråga lite frågor. Det kändes jättebra, äntligen tar de tag i det där! Hon frågade hur kontraktet såg ut och sa att det var ju bra att det stod att hyresgästen skulle stå för skada och förlust av prylar. Sedan tog hon telefonnumret till Brukar och sa att de skulle göra sitt bästa för att kräket skulle bli dömd.
Sedan ringde jag till posten, som skickade vidare mig till brevbärarkontoret på Ålidhem. Där sa jag till om att han hade flyttat ut, och de sa att de skulle sluta skicka hans post hit. Underbart.

Fröken polisutredare sa även att jag fick ta med hans prylar ner på polisstationen och lämna in dem som hittegods.

Vi tar små steg. Men det går i alla fall framåt.

There's something new real near

There is a war in all the heads
and there's a war in mine as well
And if I could explain it any better,
I'm sure I would
We're in a bus and it's night,
you opened up and so will I
But though I'm good with words,
I've never been good with words

Man väcker en ångest när man dövar en annan

Jag orkar inte. Det är för jobbigt. För mycket. Det kräver för mycket energi. Jag kan inte börja ta tag i det, för bara tanken på hur mycket det är som behöver göras gör mig trött ända in i själen. Så jag drar ut på det, för vem vet, kanske löser det sig av sig själv om jag bara väntar lite till? Underligare saker har hänt.

Och det är ohälsosamt, det här beroendet. Det kan aldrig bli lika bra.

Jag önskar du var här och höll min hand, stod bakom mig när jag inte riktigt orkar stå ensam. Jag önskar du visste vad du borde säga, önskar du hade mer ord att dela med dig av. Jag önskar du vore närmare, starkare. Önskar att du kunde beskydda mig. Jag önskar att du kunde hålla om mig när väggarna rasar, önskar att du kunde ge mig av din värme när jag söker tröst. Mest av allt önskar jag att allt inte kändes så fruktansvärt svårt när du inte är här.
Och jag är livrädd för att du ska glömma bort hur bra det var. Att du ska tröttna på att det inte räcker till. Du får inte släppa taget och gå vidare för då faller jag, faller allt. Du måste vara lika beroende som jag. Men jag är rädd för att vi ska tappa taget.
Det har ingen betydelse längre. Beslutet är fattat. Det kändes enkelt men när jag tänker på det så var det enormt svårt.
Snälla rara, håll dig kvar. Jag behöver dig. Jag känner mig så ensam.

Drömmar

Det första jag ska köpa när jag får bra med pengar igen är bra kattsand. Fyfasen vad den billiga luktar äckligt.

Gratismat och sånt

Det bästa med personalmöte på jobbet är nog ändå gratismaten. Jo, faktiskt. På personalmötena hemma hos S kan man få allt från smörgåstårta till kladdkaka. Idag bjöds det på frukt, pepparkakor, after eight och sockerkaka med apelsin. Himla bra för mig som inte lyckades uppmana en middag idag. Det blev ovan nämna läckerheter samt två mackor med skinka. Jo, för idag när jag var och handlade så köpte jag faktiskt skinka! Och en del annat, så jag ska kunna laga lite ordentlig mat. Men, i och med denna faktiskt livsnödvändiga shopping så är det tomt på kontot. Jag menar tomt på riktigt. Jag vädjade på jobbet om att få lite extrapass, klurigt sådär när vi beslutat om att anställa en till heltidare vilket innebär att alla måste gå ner lite i tid. Detta för att eventuella sjukanmälningar ska kunna lösa sig lite smidigare. Men jag sa i alla fall att de skulle ringa mig först om det blev några pass som behövde fyllas. Det här kan innebära att jag fram till sommaren kan få jobba arselet av mig, med Opti som det ska läggas energi på, samt C-uppsatsen som ska skrivas framåt april, men det är bara bra. Jag behöver cash om jag ska ha råd att flytta söderut. Dessutom är det bra att hålla sig sysselsatt.

Ekonomiskt resultat

I slutändan en riktigt hyfsad dag. Fick lite saker gjorda. Alla kartonger är uppackade, tvätten är tvättad och torkad, jag har fått min dagliga dos K, jag slog på stort och åt både lunch och middag idag och äntligen börjar jag finna mig tillrätta litegrann igen. Det återstår fortfarande rätt mycket innan det ser ut som jag vill ha det här, men jag kan åtminstone leva som vanligt. Imorgon ska jag ta mina sista slantar och handla ordentligt med mat, för jag har insett att det är det dummaste man kan spara på. Imorgon ska jag dessutom ta en sväng förbi skolan, med anteckningsblocket i högsta hugg, för att försöka bringa lite ordning i Opti.träsket. På kvällen är det sedan dags för personalmöte på jobbet, och då ska jag även få ordning på mitt schema inför framtiden. Sedan var tanken även att jag skulle skicka in mina krav till kronofogden, men jag har inte satt mig ner och räknat på allt ännu, så det får vänta till tisdag. Eller jag skriver en lista nu på en gång.

Saker Mattias är skyldig mig:
* Hyra för 4 månader á 3700:- = 14 800:-
* Bredband för två kvartal á 898:- = 1796:-
* Telefoni för 6 månader à ca 240:- = 1440:-
* TV, inköpspris ca 3700:-
* Dvd, inköpspris ca 4600:-
* Kaffekokare, inköpspris ca 180:-
* Vattenkokare, inköpspris ca 130:-
* Dörrmatta, inköpspris ca 150:-
* Hallmatta, handgjord av mormor, värde ca 200:- på en hemslöjdsmarknad
* Duk, handgjord, värde ca 250:-
* Skrivbordslampa, inköpspris ca 120:-
* Sopborste med skyffel, inköpspris ca 60:-
* Toalettborste, inköpspris 9:-
* Slipning och inoljning av köksbordet, kostnad ca 150:-

Totalt: 27 585:-

Jaadu... det lär jag ju aldrig få igen. Grattis till mig, för det dummaste beslut jag någonsin tagit. Men nu är det dags att börja ta bra beslut.

My Happiness

Nymodigheter

Jag brydde mig aldrig egentligen, när folk pladdrade på om det här nya hippa sättet att lyssna på musik. Spotify? Vilket fjolligt ord. Så när man ska söka på en låt i Spotify så heter det "Spotifya", det låter ju nästan som spott-i-spya. Men i vilket fall, alla gnatade ju om att det var så himla bra och att jag borde skaffa. Visst, skitlätt, när tjänsten ska vara så himla speciell att man behöver en inbjudan! För jag tänkte ju inte betala. Jag anmälde i alla fall mitt intresse på deras hemsida, och tro på fasen, inte ens en vecka senare fick jag ett mail med en inbjudan! Så nu spotifyar jag för fullt. Fast så jäkla speciellt är det ju inte. Som YouTube fast utan videor fast med spellista.
Nä, jag är inte jätteimponerad. Men det kanske växer på en.

Spott-i-spyar ni?

1 av 10

Nä, mina sovvanor är kanske inte de bästa. Inte ett dugg trött är jag, trots att klockan för länge sedan har kämpat sig över till söndag. Jag försökte i alla fall sova, och Pix den stackaren trodde att det var ett ärligt försök, så hon la sig bekvämt tillrätta mellan mina ben. Sedan kom ju datorn fram igen och nu ser det inte så himla bekvämt ut längre.

Jag försöker komma på sätt att bli lite mindre beroende. Just nu känns dagarna rätt bortslösade om jag inte får min dagliga dos. Och så ska det väl ändå inte vara?

En bra sak däremot! Jag kom på nu, att om jag åker i september, då har det ju faktiskt gått en tiondel av tiden redan! Sedan jag kom hem menar jag. En tiondel är ändå rätt mycket. Om fyra månader har hälften av tiden gått. Det funkar ju. Jag menar, om man tänker så. Jag ska börja tänka så.

Vardagslyx i väntan på något bättre

Till slut fick jag ändå upp alla kartonger från förrådet, och lagade lite mat. Tack och lov för gratis älgkött! Sedan ringde A och då fick jag en extra energidos så jag packade upp två kartonger bara sådär. Himla smidigt. Sedan tog dock energin slut, och jag bestämde mig för att ett bad skulle sitta fint. Jag och min chokladdoftande badbombstomte hoppade ner i ett gudomligt varmt bad och lyssnade på lite City & Colour. Men jag vet inte, det var kanske lite varmt, eller så räckte inte middagen som energiintag, för en stund var det väldigt dimmigt och snurrigt där i badet. Eller så berodde det på något annat. Ställde mig under kallvatten en stund så gick det bra sen. Sedan fixade jag en fransk manikyr med kitet jag fick av Anna när vi var ner och hälsade på. Mycket fint. Så nu luktar jag choklad, är väldigt ren och har fina naglar. Det hade kunnat vara värre.
Jag är enormt sugen på te och kakor, men det är fortfarande många timmar kvar på dagen, så jag tror jag ska vänta lite med det.. Försöker hitta något bra på tvn under tiden.

Kungen motiverar kanske

Jag har tänt varenda lampa i lägenheten, dragit igång alla ljudkällor, flyttat runt alla möbler som på nåt sätt har hamnat på fel plats. Jag har öppnat upp persiennerna och jag har städat upp efter katterna. Men det känns inte direkt mindre ensamt för det. Inte mindre mörkt. Pyjamasen är fortfarande på, håret är äckligt otvättat eftersom jag inte hittat igen handdukarna än så jag kan duscha. Jag vill inte gå ner i källaren, jag vill äta lunch. Men där finns inget jag har lust att äta. Jag kan i dagsläget välja mellan havregrynsgröt med äppelmos men utan mjölk eller risgrynsgröt med kanel och socker, också utan mjölk såklart. Jag är inte jättesugen. Tur att jag slapp äta frukost i alla fall.

Jag behöver en motivation. Som ett kungligt besök som man måste få iordning inför. Eller något liknande. Har vi några kungligheter här i Umeå?

En kall lördag

Jag vaknade en minut i tolv idag. Lagom, tyckte jag, för det betyder ju att det är mindre tid kvar innan jag får gå och lägga mig igen. Var ju i och för sig vaken till halv fyra också inatt, det blir ju som lätt så. Jag undrar hur det kommer gå när skolan börjar igen. Men vi bekymrar oss inte om det nu.
Ea, det blir inte så. Av massor med anledningar. Förnuftet är en jäkligt jobbig sak att lyssna på, men ibland har man inget val.

Idag tänkte jag ägna dagen åt att bära upp kartonger från förrådet och packa upp. Kan inte säga att jag är jättesugen. Det går så otroligt trögt. Och för varje kartong jag packar upp hittar jag saker som jag inte vill packa upp överhuvudtaget och som får ligga kvar i kartongen. Varför behåller jag det ens? Varför samlar jag på mig allt detta skräp? Jag tror att jag ska sluta äga prylar sen.

Jag hittade ett jobb jag ville ha igår. Communications Consultant /Video Producer. Det lät som ett jobb jag skulle klara av och de sökte dessutom efter en nyligen utexaminerad student. Synd bara att det var nu och inte om 8-9 månader. Och dessutom synd att jag inte har ett ordentligt arbetsvisum.
Men det löser sig.

Förresten, varihelvete är min hallmatta? Varför har han snott min hallmatta? Jag blir så less.

Samtal utan riktning

"I could tell you how much I miss you and how I want you to be here right now, but that would only make us both a bit depressed, wouldn't it?"
"Yes. Yes it would"
"So I won't say that, even though it's pretty much what I'm thinking"
"This sucks"
"Yes it does"


Vissa ämnen blir för tunga för en vanlig fredagskväll.

En till!

Jäkla britter alltså, jag undrar om de var släkt.

Mer än lite skit i hörnen

Vafalls?! Är allt jag kan säga om den här sjuka historien.

KvalitetsTV

Sitter i soffan på jobbet och tittar på Anne på Grönkulla. Himla bra serie det där ändå, varför puffas det inte mer för den? Är nog inte jättemånga som har sett den på sistone. Så jag tänkte passa på att puffa för Anne på Grönkulla! Nu var i och för sig det här sista avsnittet, men det finns ju alltid på intörnätet. Ni som i likhet med mig läste böckerna när ni var yngre kommer nog att gilla serien också. Och läste ni inte böckerna så borde ni göra det. De finns säkert på ditt lokala bibliotek.

Morgon @ work

Morgon på Ålidhem. Eller morgon, det var väl att ta i. Men det är det som så skönt med att jobba dygn, om S sover så får jag också sova. Idag sov vi till tio, det kändes lagom. Nu är klockan tio över tolv och jag slutar om fyra timmar. Vi ska snart promenera hem till mig och ge katterna mat så de inte anfaller mig när jag kommer hem ikväll. Sedan borde klockan vara lagom nog att varva ner och förbereda för att nån annan får ta över.
Idag känns det ändå hyfsat bra, dagen är planerad från början till slut och jag hade ett fint samtal med K igår, och sånt gör mig ju alltid på bra humör.

Nä hörrni, vore det inte så kallt och jävligt så vore det kanske rätt hyfsat ändå!

Kings of Leon

Färgskiftning

Jösses, jag bara spyr ur mig blogginlägg idag. Men det händer inte så mycket på jobbet förutom att jag råkat ta på mig dagspasset imorgon och alltså inte kommer hem förrns runt åtta-nio på kvällen eftersom vi även ska till S-bäck och käka.
Annars väntar jag ärligt talat bara på att rött ska bli grönt.

Jag tror jag ska sluta kolla på film förövrigt. Allt är för rosa. Vem orkar med rosa?

Time warp at work

Här på jobbet har ingenting förändrats egentligen. I stort sett allt är precis detsamma som innan jag for. Varenda kastrull och varenda tallrik verkar ha stått orörd sedan i juli. Underligt det där, hur vissa saker liksom stannar i tiden.
Drog valda delar av historien i alla fall för S, det som kändes lagom. Orkade inte riktigt utveckla historierna, men det kändes som att det inte spelade någon roll.

Nu sitter jag vid köksbordet och är spänd på att se ifall jag kommer att bli tvungen att jobba 24 timmar i sträck eller bara 15 ikväll och 15 imorgon kväll. Det råder nämligen assistentbrist och dum som jag är erbjuder jag mig att ta dagspasset imorrn istället för kvällspasset, trots att jag ändå måste åka på jobbmiddag på kvällen. Skulle alltså i stort sett betyda att jag skulle spendera nästan 30 timmar i sträck i sällskap med jobbmänniskorna... Eh... nja.

Gud vad sakta tiden går jämt.

En vända till

Nu är klockan strax efter halv fyra och dagens energi har tagit slut. Jag somnade i soffan en halvtimme och nu är det nästan dags att gå ner på jobbet. Det är åtminstone bara två minusgrader ute, till skillnad motför morgonens 20. Jag ber till någon slags gud om att Sanna inte ska ha några planer för kvällen, så jag får slå mig ner i soffan och bara ta det lugnt. Det värsta är att hon med all säkerhet förväntar sig någon slags genomgång av det gångna halvåret och det vet jag inte riktigt om jag orkar med.
Men hur säger man det?

Opti.ändring

Idag har jag släppt av Emilie på busstationen och sedan tagit vägen förbi 382 och träffat Marcus för en update. Opti jobbar på men måste styras upp. Däremot vet jag inte riktigt vad det är de sysslar med nu för tiden, för inte är det då det spel som jag trodde att vi skulle göra. Istället har de börjat på nåt underligt farkostskjutarspel som jag inte riktigt begriper mig på. Eller, det är inte särskilt komplicerat, men det känns inte direkt som en hit. Vart tog Fallen vägen? Den fantastiska idén med det fräsiga vapnet och den innovativa spelidén. Det var ju det spelet jag ville göra, eller utveckla tills det gick att sälja. Men nu ska vi utveckla ett helt spel som säkert blir snyggt, men som jag inte har samma tro på. Och jag vet inte... känns det inte lite... fel?
Men jag ska inte dra några slutsatser, på måndag är truppen samlad och då kanske man kan få lite ordentlig information om vad som pågår. Kanske infinner sig peppen då. Man kan ju alltid hoppas.

En sådan insikt hjälper föga

Jag har insett en sak. Lite efterblivet kan tyckas, men ändå, självrannsakan tar tid! Jag tycker så fruktansvärt SYND om mig själv! Det är nog därför jag inte kan skaka av mig känslan av totalt mörker, därför jag inte ens orkar ljuga när folk frågar hur det står till, som man brukar göra. Men jag har ju alltid skytt självömkan som pesten, vad har hänt? Varför kan jag inte samla ihop mig och gå vidare som alltid annars? Jag önskar att det fungerade med att ta mig själv i kragen och säga till mig själv på skarpen. Men det gör det inte.
Men så jävla synd om mig är det ju inte. Det kunde ha varit värre!

Privacy

Än en gång känslan av att sitta fast. Vart kommer alla grejer ifrån?
Kartonger överallt, ouppklarade affärer till höger och vänster. En nystart som känns främmande, en framtidsplan som aldrig kommer att bli. Avsides. Oförstående. Förändrat.
Och överallt mörkret. Aldrig nog med ljus. Skulle köpa mig starkare glödlampor om det kändes som en vettig prioritering.
Hoppslösheten i vetskapen om att de kommande tre veckorna kommer att se ut så här. Tröttheten när dagar bokas upp av aktiviteter jag hellre varit utan. Vill inte börja om här. Vill inte börja om alls.
Hur det stockar sig i halsen och jag kan inte komma på varför. Kan inte urskilja den detalj som den här gången fick det att svida till, det är för många delar att hålla reda på. Vet bara att det som är inte räcker.
"Do you want to talk about it?"
Nej. Jo. Jag vet inte. Prata om vad? Tala om för mig vad jag borde känna, vad jag borde göra. Jag orkar inte tänka så långt.
Energin har tagit slut, eller har kanske aldrig funnits. Vill inte förklara mer för fler människor. Inga nyheter, inga slutgiltiga svar. Ingenting att berätta.

Väntar på att rött ska bli grönt, att kryss ska bli bock. Har ingenting att säga men kan inte låta bli att prata. Andetag som tröstar. Men inte riktigt räcker till. Kom närmare. Kom hit. Hur kan du låta det vara så här? Behöver låta dig fixa det, men du är ingen fixare och du vet inte vad du ska göra. Vi är för svaga.
Jag behöver interaktion. Låt tiden skynda på. Det här fungerar inte.

Så kallt att träet spricker

Så sitter man i Umeå igen. Home sweet home? Emilie följde med upp för att hjälpa till med inflyttandet, fast det har varit lite dåligt med uppackning. Däremot har vi kopplat in Tvn och handlat toapapper. Och lite mat. Tänker mig att det blir mycket havregrynsgröt de närmaste veckorna.

En annan sak som det blir mycket av är jobb. Det är en massa folk som är sjuka eller ska vara lediga på jobbet, så jag har tagit på mig en löjlig mängd extrapass. Dessutom ska jag väl in på skolan till veckan och se hur det går för opti.

Jag och E tog en promenad till Strömpilen idag, det var förjävla kallt. Men man får skylla sig själv som glömmer tandborste...

Tonlägen

Okej, Skype är typ världens bästa uppfinning. Bara så att alla vet. Sjukt less på det skrivna ordet som jag var så tvingade jag K att köpa ett headset. Eller snarare så erbjöd han sig, för han var också less. Och det är kanske hur bra som helst. Förutom att jag är sjukt hungrig och inte riktigt kan koncentrera mig på något annat än skypandet.

Oj. Där gick det två timmar.

En dag till

Jag försöker.

Jag försöker hålla hårt i nåt
men jorden vill spricka.

Fick besök av underbaraste Carro idag. Kort. Men bra. Saknar henne.

Inga nya ord

Träffade AnnAs pojke idag. Han var bra. Får godkänt. Hon kommer att få det bra med honom.
Bilen är åt helvete förresten. Jag får vara glad så länge den går framåt.

Ska sluta tjata.

På tisdag åker jag norrut. Har egentligen ingen lust, men det måste väl ske förr eller senare. Vill att tiden ska skynda på. Bli färdig med skolan. Ge mig ut i finanskrisen.
Måste man vara på plats i skolan för att skriva C-uppsats förresten?

I hear it's colder where we live now
The same world but better somewhere else
I see the planets spinning faster
Or is my body too slow
I don't know, I don't know
Wanna be somewhere else

Wolf Otto!

Drömde jag bara, eller sa du att du hade en blogg? Jag godkände kommentaren, men jag kan inte hitta den. Vart är bloggen? Va?
Dessutom så är svaret nej, det är inte alltid varmt i Australien, på vintern är det ju askallt, typ 15 grader på dagarna. I alla fall i Sydney, norrut är det typ alltid varmt iofs... Så svaret kanske är ja ändå. Ehm... Poängen var i alla fall att det är varmt där nu.

minus 45, minst!

Det var då själva fan vad kallt det skulle vara! Man vill ju inte sticka näsan utanför dörren för en sekund ens. Helvetiska väder, fyfan. Jag och pappa var ute i max tio minuter och skruvade på bilen lite, och jag frös nästan ihjäl! På riktigt! Typ... Och så smsar AnnA och frågar om vi ska gå på PROMENAD! Hon är ju förfasen sjuk i huvudet. SJUK!
Jag sa nej. Men jag ska dit ändå och fika, trots att pappa surar för att han inte tycker att man ska ut och köra bil när det är så inihelvete kallt.

Idag var det 27 grader i Penrith. Coffs hade strax över 30 och strålande sol, en riktigt fin sommardag. Bara skjut mig nu.

Verbalt önskemål

Jag gillar ju som bekant att gömma mig bakom tangentbordet när jag uttrycker mig i ord, det är tusen gånger lättare att skriva sånt som är svårt att säga. Men i slutändan räcker inte skrivna ord riktigt ända fram. Det är svårt att förmedla toner och känslor. Jag saknar tonlägesskiftningarna i den där underbart bekanta rösten. Saknar sarkasmen och de retsamma kommentarerna som är så svåra att tolka ordentligt när allt man har är bokstäver på en skärm. Mest av allt saknar jag värmen och närheten som så fort blev så självklar. Det som gör mig mest ledsen är att det verkar så omöjligt, trots planer och förhoppningar. För en tiondel har passerat och jag känner mig som en trasig hög av skärvorna jag brukade bestå av. Ibland undrar jag om det vore lättare att låta bli helt och hållet, men jag misstänker att det bara skulle göra saken värre. Varför är det så sinnessjukt länge till skolan är slut? Och hur kommer det sig att tiden går så galet sakta nu när den har gått så fort förut? Orättvist.

Idag är det söndag, och jag borde ta mig i kragen och möta upp med AnnA. Dessutom ska vi byta nåt filter i micran, jag och paps. Så hoppas jag att den fungerar som den ska sen, annars bryter jag ihop och skiter i det här.

Kapitel 3

Ikväll skickade jag iväg ett mail till Advokatfirma Per Nyberg. Jag beskrev mitt ärende och bad dem återkomma med förslag på vilka åtgärder jag kunde vidtaga. Jag hoppas att jag får svar snart, så vi kan boka in ett möte. Förhoppningsvis kan jag träffa dem på onsdag, om de har tid. Det känns i alla fall bra att ha gjort något konkret.

Nån som vill hjälpa mig att flytta in i lägenheten igen? Inte? Nähä.

Good lies

These photographs keep me alive

Gud vad jag älskar Gilmore Girls. Jomen joo. Först och främst för att de pratar så himla roligt. Men också för att det har den där känslan. Den där jag inte kan beskriva. Speciellt Rorys relationer. Jag får en sån där tyngd i bröstet efteråt, som en jättesuck som väntar på att komma ut, men en lättnad ändå eftersom det känns skönt att nån vet. Eller förstår. Eller nåt.

Saknad. Mängder av den. Jag trodde att det skulle ha blivit lättare nu såhär en månad senare. Det har snarare blivit svårare. Hur jag ska överleva nio månader till övergår mitt förstånd.
Jag tror att det måste bli dags för skola snart, så jag får något annat att koncentrera mig på.

Så börjar ännu ett år

Jag vet inte om jag gillar 2009... Bilen är paj och gammelkatten tänker dö. Jag får en släng av panikångest när jag tänker på att balansen utgifter/inkomster inte riktigt går ihop. Och fem timmar i en bil ger mig massor av tid att tänka på allt jag saknar. Jag vill bara att 2009 ska gå jättefort så det blir september snart. Och på tisdag går jag till en advokat och ordnar med en stämningsansökan mot kräket. Förresten.
Och jag är trött. Jättetrött.