Fruit & Oat Smoothie

Jag håller med Erika om att mellanmålet är det viktigaste målet, så därför tog jag chansen att buzza Sempers Fruit & Oat Smoothie i smart klämmisförpackning när Buzzador bjöd in häromveckan. Jag hittade dem ganska lätt i butiken (glutenfria hyllan!) vilket inte alltid är en självklarhet när det kommer till produkterna man får testa via Buzzador...

Jag kan dock sammanfatta testet ganska enkelt med några få ord: inte imponerad. Förpackningen må vara praktiskt och det må vara på tiden med ett enkelt på språng-mellanmål som är både gluten- och laktosfritt samt veganskt, men de smakar ju... urk. Konsistensen är som en blandning mellan gröt och smoothie och det tar emot att suga i sig hela förpackningen. Hallon, päron och aronia som jag hade högst förhoppningar på smakade surt och blåbär, äpple och mint smakade tyvärr bara tandkräm. Mango passionsfrukt var bäst men istället ganska tam i smaken.
Det, plus att man känner sig som en jättebebis när man äter dem, gör att det inte blir några fler vuxenklämmisar inhandlade för min del.

Så, nu har jag besparat er en slant så ni slipper prova de här, köp en glass för pengarna istället - garanterad tillfredsställelse.

Sommarens soliga dagar

Alltså vilka fantastiska dagar vi har! Självklart började fantastiskheten med min födelsedag i måndags. Jag njöt av all uppmärksamhet och kärlek och framför allt sommarvärmen och firade tillsammans med min lilla familj och min stora. Frukost på sängen (ett måste på ens födelsedag) följt av skoshopping (jag ska tydligen börja träna, Yoga på lördag!) och lunch på IKEA (kanske inte födelsedags-fint, men så sjukt praktiskt med gratis barnmat och tusen barnstolar). Nya avsnittet av Game of Thrones och sedan middag på kolgrillsbaren med fina familjen. Dödligt mätt, men hem för att äta tårta, som sig bör. Fick en symaskin och blev så glad att jag nästan kastade ut samtliga familjemedlemmar för att packa upp skönheten.

Resten av veckan har vi njutit av sommaren, för vem vet? det kanske är all sommar vi får i år. Jag och Elise har hängt ute med kusinerna, planterat lite blommor och ätit lunch i det fria. Pixel har upptäckt balkongen och skriker nu sig hes tills hon får komma ut. Det får hon inte, för hon hoppar upp på balkongräcket. Stackars katt.

Elise sover förmiddagsluren ute på balkongen och jag svär över ungarna på dagiset mittemot. Måste man skrika så fort man kliver utanför dörren? Är det nån ritual som jag missat? Egentligen stör de små barnen inte så mycket, men av nån anledning har det här dagiset ungar som är i lägre tonåren, och de barnen kan låta!

Men, den här veckan är så bra att jag inte bryr mig. Det är ju den här veckan jag har väntat på sen i somras!