En dag i taget

Så är det söndag igen. Vart tog helgen vägen egentligen? Och hur gick det med pluggandet? Har jag lärt mig något nytt eller har jag bränt alla mina hjärnceller framför burken som vanligt?
I fredags var jag helt galet duktig och klev upp tidigt och for på skolan för att tentaplugga med Erika. Och vi fick faktiskt mycket gjort! Från tio till tre satt vi och kämpade på med interaktionsdesign och allt vad det heter. Men det känns lugnt, visst gör det?
På kvällen kom då kära gamla pappa och syster yster förbi och käkade upp mina kakor. De sov över här eftersom Kattis flyttade upp till Luleå och det var långt att åka. Jag fick en massa kött och mina efterlängtade knivar och lite annat smått och gott. Så det var nice. Tyvärr innebar det även att jag tvingades kliva upp halv nio på lördagen. Och detta i sin tur då medförde att gårdagen blev låååång. Men det löste jag med tre avsnitt av The 4400 och en tur med Joanna till Ersboda/Mariedal för lite terapuetisk shopping. Sedan blev det film på kvällskvisten, vi såg Bridge to Terabithia och sen lite mer än halva AI. Chips och glass och en trevlig kväll. =)
Idag ska jag slöa, och sen KANSKE skriva rent anteckningarna sedan fredagens plugg. Kanske.

Hit me with all that you've got

Minns ni det där jag pratade om igår? Ja, annars kan ni ju läsa inlägget nedanför det här. I alla fall. Det där med jobbet, att jag ägde intervjun. Ja, jag fick ju det ultimata beviset idag i alla fall. Strax efter ett ringde hon brukaren och sa att jag fick jobbet. Så på onsdag ska jag dit och gå inskolning, jag vet inte hur länge, men det blir säkert skitbra. Tenta på torsdag, men det kommer också gå finfint. Jag tror på det här, jag har flyt nu. Jag har märkt upp alla sammanfattningar i boken nu, så nu har jag stenkoll på allt. Ojojoj, PACTanalyser och needs and requirements och allt vad det heter, hit me!

Fan Erika, vart är dina Hitlerskills?

It's easy to say, but it's harder to feel this way

Åh, jag fetägde den där intervjun, om man får säga så. Nu återstår bara att se om nån annan fetägde den mer än mig. Annars är jobbet mitt.

Jag har lite svårt att sova, det är för tidigt. Nån jävel kom på att vi skulle träffas klockan nio imorgon istället för en vettig tid som typ.. ett.

Men Joshua håller mig sällskap.

Who are you, and what have you done..?

Nej jag ska inte åka till Milano, jag ska spara mig för Paris. Så det så.

Igår fick jag äntligen min kyl/frys! Det kom två små söta pojkar och ringde på dörren när jag satt vid datorn iklädd nothing but pyjamaströja. Så nu har jag fint och fräscht kylskåp. På måndag ska jag få spisen också! =D Det är insane, men underbart. Snart kanske det blir riktigt bra!

Sen imorse hade jag kommit överens med Joanna om att gå ner till gymmet i källaren, så jag klev upp halv tio (först ringde Amnesty klockan nio och ville ha pengar, hua) och käkade yoghurt med ICAs Gott Liv-müsli och linfrön, sen gick vi ner och körde för fullt i en och en halv timme. Jag känner mig så hurtig! Det är galet. Så nu borde jag trycka lite mat och sen cykla iväg på ckolan. Föreläsning 13-15 och sen jobba med rapporten. Sedan intervju för assistentjobbet klockan sju.
Wish me luck!

Ååååååh!

Dagens höjdpunkt: När jag fick oväntat besök.

Dagens planer: Gjorde upp med T och M att åka upp till Luleå vecka 42.

Dagens frestelse: Joanna som säger "häng med" när hon pratar om att åka till Milano den 13e oktober.

Dagens depression: När jag kommer fram till att min syster fyller år den helgen och jag ska hem till Sundsvall.

... vill inte klibba fast

Jag har ett starkt behov av att undvika att plugga. Och jag tänker gång på gång på hur underbart det vore att släppa allt och åka utomlands ett par månader. Det kliar under fötterna! Jag vill uppleva något nytt. Jag kan det här stället nu, det ger mig inget mer för tillfället. En liten tripp till Afrika? Roadtrip genom USA? Tillbaka till Australien? Eller Asien? Jag vill göra allt! Men samtidigt känns det nödvändigt att göra klart den här skiten, även om jag mer och mer tvivlar på att jag kan få de jobb jag vill ha när jag är klar. Men jag vet ju inte. Kanske?
Jag kanske borde ta en weekendresa nånstans, bara för att stilla mitt behov ett tag. Men vem är på i fyra dagar till Paris? Jag orkar inte vänta på att folk ska ha tid. Jag behöver boka resan så att jag vet att jag är på väg. Ida?

Igår var Joanna här och slöade i soffan, och på torsdagen kom Erika och glodde en rulle. Det är alltid trevligt med sällskap. Idag ska jag försöka ta mig till Djurmagazinet och sen MÅSTE jag plugga, för gud vet att jag inte har läst särskilt mycket i den där boken. Den intresserar mig helt enkelt inte.

Jag har en skum smak av målarfärg i munnen, för skåpluckorna luktar fortfarande och mina ballerina verkar ta åt sig av lukten rätt fort. Jag åt en kaka som smakade målarfärg. Det suger ju.

Det är inte lätt när det är svårt, that's the story of my life.

Så provar vi igen

Jag måste bara berätta, trots att de flesta redan vet. Igår natt tänkte jag att "vad tusan, man kanske borde göra mamma nöjd och söka nåt jobb ändå", så det var vad jag gjorde. Gick in på ams, hittade ett assistentjobb som verkade okej, författade en ansökan, slängde med CV och gymnasiebetyg och mailade iväg det direkt. Sedan gick jag och la mig och sov till halv elva. Klev upp, städade lite, åkte på skolan, skrev lite rapport, kom hem, kollade mailen. Såg att jag hade fått ett mail från Brukarkooperativet där de ville att jag skulle besvara lite frågor. Så jag gjorde det och skickade iväg mailet direkt. Två timmar senare, efter att jag handlat galet vuxna saker på ICA ringde de och frågade om jag ville komma på intervju. Så nu ska jag dit på tisdag och vara söt och trevlig och har jag tur får jag börja jobba femton timmar i veckan. Är du nöjd nu mamma?

Mihihihi!

Build your own giant lego-harddrive man!

The rain, the rain, the smell of the paint

Idag har jag återanvänt min vackra Red Sox-poncho från USA för första gången sedan jag köpte den på den där basketmatchen mellan Boston Red Sox och Tampa Bay Florida, en mulen aprildag för tre år sedan. Detta på grund av att alla gudar bestämde sig för att komplicera livet för mig ytterligare. Det är drygt nog att cykla till skolan, men när regnet dessutom vräker ner och man inser att man inte ägt en regnjacka på ungefär åtta år, då är det riktigt besvärligt. Som tur är hade jag alltså garderat mig med att spara allt skit jag samlat på mig genom åren. Tyvärr hade jag glömt att denna formidabla utstyrsel slutade ovanför knäna och täckte ungefär halva armarna, så när jag väl kom till skolan efter att ha trotsat vädrets makter, var jag dyngsur från knäna och neråt, samt från armbågarna ut i fingerspetsarna. Men jag var inte ensam. Vi var en blöt samling dmp:are som samlades i ett av skolans minsta klassrum klockan åtta på morgonen för att redovisa hur långt vi kommit på våra grupparbeten. Men redovisades gjorde det, och jag tror att våra idéer kommer att revolutionera Stadium helt.
Men regnet upphörde inte där, på vägen hem från skolan regnade det än värre, och då orkade jag inte ens bekymra mig om att krypa in i det prassliga Red Sox-tältet. Jag och Erika tog en avstickare till apoteket, och det hjälpte ju inte heller direkt. Hemma igen, och det första jag reflekterar över när jag kliver över tröskeln är inte att vattnet nu börjat rinna längs ryggraden på mig och att mina skor gör roliga ljud när man går, nej, det är att det luktar himla konstigt i lägenheten. Nästan som... målarfärg! Min första tanke är att de målat listerna, men det vore ju konstigt om de inte målat resten på en gång. Men så upptäcker jag det! Jag har fått tillbaka mina skåpluckor! De är gröna, de är fina, de luktar starkt av hälsovådlig färg och det ligger små lappar överallt i köket som jag för mitt liv inte kan komma på var de kommer ifrån. Underliga Rustagubbe... I alla fall så är köket mycket finare nu, bara tapeterna, taket och vitvarorna kvar att fixa. Det går ju framåt i alla fall!

Och nu duger det för solen att skina minsann! Svin.

Jag erkänner mig besegrad

Jag har gett upp. Karin, det verkar som att du och Pix är inne på samma spår. En katt ska ha en fönsterbräda. Oavsett hur ofta hon får komma ut, oavsett hur bra hon ser ut genom balkongdörren så ska kräket ändå sitta i fönstret. Så nu har jag röjt en plats i samtliga fönster där hon kan sitta, samt plockat bort alla saker som löpt risk att åka i backen. Katten är nöjd, och jag har förlorat första ronden. En god nyhet är däremot att hon har slutat gräva i den stora blomman, så vi kan väl säga att det står 1-1 nu. Idag gav jag dessutom kräket en dusch för att hon skulle lukta gott inför helgen. Ger det mig en poäng till?
I övrigt idag har jag städat hela lägenheten, dammsugit överallt och gått iväg med allt skräp till soprummet och en massa prylar till förrådet. Sen käkade jag tacos till middag, vilket var sååå gott. Mer tacos till folket!
Nu kommer snart Joanna hit så ska vi glo rulle och käka chips och kladde. Glorious!

Och du Erika: jag visste väl att du skulle upptäcka fördelarna till slut. ;)

Det är lättare att läsa när man spaltar upp skiten

Okej, here goes.
Jag har nu officiellt bott här i två och en halv vecka, och än så länge har följande hänt på renoveringsfronten:

• Det kom en illaluktande man i smutsiga kläder och tog ner alla mina skåpluckor i köket med en blommig skruvdragare från Rusta. Han sa att de skulle vara tillbaka och målade ungefär en vecka senare. Det har nu gått två veckor och jag har fortfarande inga luckor.
• Jag lessnade på mitt fula grönbruna kakel (som inte gick att byta ut, eftersom det är asbest i fogarna) så jag åkte land och rike runt (typ en mil eller två iaf) till K-rauta och köpte kakeldekoration. Sedan ägnade jag en helg åt att klippa ut vita fyrkanter och klistra upp på kaklet. Så nu är mitt fula kakel vitt och fint!
• Jag har satt upp exakt fyra tavlor och två klockor på väggarna, samtliga på redan befintliga spikar, eftersom jag vill vänta med att göra nya hål tills jag fått mina nya tapeter.
• Jag har fått bort nästan alla kartonger, utom de med kläder i, eftersom jag inte haft nån byrå. Den har jag nu beställt och ska hämta ut den på Jysk om typ en timme.

Katten har förstört:

• En godisskål
• En ljuslykta á 500:-

Katten har försökt förstöra:

• Allt. Precis allt på fönsterbrädor, bord, bänkar. Allt som är upphängt, framställt, undangömt, bortplockat. Allt dyrt, allt billigt, allt stort, allt litet. Allt levande. Allt dött. All kurslitteratur, all underhållning. Allt.

Saker jag köpt för att göra katten nöjd:

• Sele, för att kunna ha henne ute utan att riskera att hon springer ner till vägen och dör.
• Stinkande äcklig torkad fisk, för att muta henne med när jag går ut och inte hon får följa med.
• Fy-spray, för att hålla henne borta från fönsterbrädorna. (Funkar sådär, men när man nyss sprayat på så håller åtminstone jag mig borta)
• Enorma mängder dyr kattmat (Royal Canin kitten, 10kg)
• Klösbräda x 3
• Kattleksaker x 4

Är katten nöjd? Nej.

Saker jag gjort och inte skrivit om:
Jag har ätit äppelpaj och hallonpaj med min granne och föredetta klasskamrat Joanna, tillika försökt övertala kattkräket att leka med sagda grannes katt, i ett lamt försök att göra av med lite av hennes energi. Jag har läst exakt 35 sidor i kursboken, och det är nog ungefär vad jag kommer läsa också, så fruktansvärt tråkigt så jag kräks. Jag har väntat nästan två veckor på Internet, de längsta två veckorna i mitt liv. Jag har kollat igenom tre säsonger av The 4400 och ser fram emot en fjärde. Jag har lärt mig eftermiddagens tv-tablå utantill. Jag har fikat med Erica, och kollat på halva Fantastic Four - Rise of the Silver Surfer. Jag har kollat på en byrå hos en äcklig gubbe i en äcklig lägenhet och skyndat mig hem igen. Jag har varit med och nollat de nya T1:orna och fotat stegen från nykter till full, vid två tillfällen. Jag har cyklat till skolan varje dag vi haft lektioner, utom igår, för då gick jag, eftersom cykelhelvetet bestämt sig för att det skulle passa bra med en punktering just nu. Jag har lämnat in cykelhelvetet på lagning, eftersom mina verktyg och mina muskler inte räckte till för att laga cykelhelvetet själv. Jag har hämtat ut cykeln och betalat närmare 400:- för ett nytt däck och ett glansigt stöd. Jag har återigen cyklat till skolan och därigenom dragit slutsatsen att mina växlar bak inte funkar längre. Jag har försökt kontakta reparatörsnissarna och framföra detta klagomål, men ännu inte lyckats. Jag har börjat bli irriterad på detta faktum och funderar därför på att åka dit och skrika lite. Men har inte energi till det, eftersom vår fantastiska föreläsare anser att det är nyttigt att kliva upp på morgnarna och därför kör upp oss till åtta hela tiden. Visst, man är hemma strax efter 10, men hur värt är det?

Jag har skrivit tillräckligt för den här gången tror jag... nu ska jag iväg och hämta min byrå, så kanske vi kan få lite ordning på torpet, äntligen!

Laters.

We fell back into love

Jag och världen är sams igen. På riktigt den här gången. Igår vid tiotiden på kvällen funderade jag ett slag på att gå och lägga mig, så jag vandrade igenom hela min enorma lägenhet för att gå till badrummet och borsta tänderna, när jag plötsligt fick syn på en lampa som lyste! På modemet! Jag stirrade på den en stund utan att fatta vad det innebar, innan det till sist gick upp för mig att det var DSLlampan och att jag äntligen fått Internet tillbaka. Det var fantastiskt, ren och skär lycka. Och när jag samlat ihop tillräckligt mycket energi ska jag beskriva mina dagar i korthet. Sen. Viktigast att veta nu är i alla fall att jag är tillbaka!

When the world hates you

Nu ska nu få höra något skoj! Anledningen till att jag varit märkbart frånvarande från den här bloggen under en tid nu är inte att jag fått ett liv och lagt ner internet, inte heller att jag inte haft något intressant att säga, utan det hela beror helt enkelt på att Telia valt att mobba mig till den grad att jag helst av allt vill ligga ner på golvet under min säng och gråta hela dagarna. Jag flyttade officiellt in den 27e augusti, och kopplade även in min telefon den dagen. Internet däremot, skulle ta uppemot 8 dagar att koppla in. Jag grät en skvätt men tänkte att jag säkert skulle överleva. Vilket jag gjorde. Idag är den åttonde dagen, och jag ringde till Telia för att gnälla på att jag fortfarande inte fått uppkoppling, och de säger då att det verkar som att mitt internet blivit försenat. Med bävan i rösten frågade jag när jag kunde vänta mig att ha det inkopplat. Och den förbannade tanten i supporten sa att den var inplanerad till den TOLFTE!! En vecka kvar alltså! Jag tror jag avlider.
Så nu sitter jag i min bil utanför skolan och leechar på det trådlösa nätverket, eftersom de inte låst upp våra passerkort än, och jag därför inte kommer in i skolan efter klockan sex. Jag känner mig som världens nörd. Men det är det värt!
Imorrn ska jag sätta mig en stund också, innan föreläsningen.
Åååh, ring mig!