Dag 08 - Favoritsaker

Jag är något av en prylgalning, så jag har många favoritsaker, om man nu ska prata rent materialistiskt. Men det som just nu är viktigast för mig är min 20D och mitt 50mmobjektiv, även om jag önskar att jag kunde uppgradera snart. 20D har lite för dålig brushantering för att jag ska vara helt nöjd.

Min andra favoritpryl är såklart min vackra dator, trots att den börjar bli lite sliten och jag egentligen skulle behöva uppdatera där med. Men den har tjänat troget väldigt länge nu, och jag skulle nog bli lite ledsen om jag var tvungen att göra mig av med den.

Men min största och dyraste favoritpryl är såklart min fina Megan, min röda fara.

Dag 07 - Vad tror jag på?

Jag tror inte på Gud, eller ödet, eller reinkarnation eller något åt det hållet. Jag tror på livet och på döden och där slutar min filosofiska upptäckarlust. Jag diskuterar gärna, och ponerar olika möjligheter, men jag har svårt att tro. Jag är nog för realistisk.

Men en sak jag definitivt tror på är att vara sig själv. Det tror jag stenhårt på. Jag må vara brutalt ärlig, jag må bryta isen med slägga och jag må vara något rå från och till, men jag är tamejfan mig själv. Och det är något jag är väldigt nöjd över.

Litet smakprov...

Smakprov från Lena & Jockes bröllop den 20e augusti. Ett underbart vackert bröllop som det garanterat kommer fler godbitar från! Håll utkik på hemsidan!

06 - Om det här vore min sista dag

Om det här vore min sista dag. Det är en ofantligt skrämmande tanke, för jag har så enormt mycket kvar jag vill göra med mitt liv! Men om jag visste att när jag gick och la mig ikväll för att inte vakna igen skulle jag nog först och främst ringa hem min kära karl från golfbanan. Sedan skulle jag ta med sagda karl och åka till Matfors. På vägen dit skulle jag stanna och köpa ett par kilo choklad av dyraste och godaste sort. Hann jag skulle jag bjuda med hela familjen på en solresa så jag fick spendera min sista dag i värmen, men jag antar att tiden är för knapp. Därför skulle jag bara samla familjen runt mig, tala om för dem hur mycket jag älskar dem och sedan koka mig en stor kopp te, slå igång en ruskigt bra film, trycka i mig min choklad och njuta av kvällen tillsammans med de som faktiskt betyder mest när det kommer till kritan. Sedan skulle jag gå och lägga mig med min fina björn och gosa tills jag somnade.

Jag tror att det viktigaste vore att jag kände mig älskad, sedan spelar nog inte resten så stor roll.

Dag 05 - Vad är kärlek?

För mig är kärlek trygghet, pirr i magen och känslan av självklarhet. Ingen tvekan, och ingen anledning att tvivla. Men kärlek behöver inte bara vara kärleken till sin karl (eller kvinna, om man är lagd åt det håller) utan kärlek är ju allt annat också. Kärleken till min familj, till mina vänner, till god mat och till allt det vackra i världen. Ibland är jag kär i allt omkring mig, ibland orkar jag inte vara kär i nåt alls.
Jag är ofantligt lyckligt lottad som har så mycket kärlek omkring mig och som alltid har någon att vända mig till, vad det än gäller. Då spelar egentligen inte allt det där andra så stor roll längre.

Dag 04 - Mina vänner

Är det något jag har gott om så är det vänner. Även om jag inte pratar med alla regelbundet så vet jag att de alltid finns där och när vi träffas är allt som vanligt. Jag har under mina kringflackande år skaffat mig vänner över hela världen, jag har bland annat en helt fantastisk vän i Toronto, en helt bunt otroliga vänner i Sydney, Melbourne, USA och såklart en hel del här i Sverige också. På något sätt verkar det inte som att jag kan hålla mig på samma ställe som mina vänner och det är hemskt tråkigt. Nu bor jag på ett helt nytt ställe igen och jag håller så sakteliga på att bygga upp en ny vänkrets. Trots det önskar jag att vissa människor bodde runt hörnet så jag kunde träffa dem varje dag.

Jag är en sån som skulle gå över berg för mina vänner, och det är en kvalitet i mig själv som jag verkligen gillar.

Dag 03 - Mina föräldrar

Jag har nog egentligen världens bästa föräldrar, men jag måste erkänna att jag utnyttjar dem samvetslöst. De knotar en del, och är nog ganska krävande ibland, men när det väl gäller ställer de upp till hundra procent. Min pappa speciellt har räddat mig ur många knipor. Jag har tur som har just mina föräldrar.

Lite kort om dem då:
Mamma är född i Stockholm, men framförallt uppvuxen på Alnö med sina två systrar. Egentligen vet jag inte så mycket om mammas barndom, mer än det jag har hört från andra. Egentligen finns det nog mycket som jag inte vet. Klart är i alla fall att hon är en fantastisk mamma, även om hon kan reta en till vansinne ibland, något som har resulterat i ett antal duster oss emellan. Ibland kan jag tycka att hon har en tendens att vara lite besserwissrig, men jag skulle försvara henne mot alla som påstod nåt liknande.

Pappa är född och uppvuxen i samma hus i nu bor i. Han har många syskon och förlorade sin pappa när han bara var 12 år. Farmor har uppfostrat sina fem barn på egen hand och pappa har nog blivit den starka, pålitliga och lugna person han är just på grund av sin hårda uppväxt. När de var små var det havregrynsgröt och "ät upp allt på tallriken för du får inget annat" som gällde. Han började jobba som 12åring och är av ett helt annat virke än mamma, som har blivit ganska bortklemad. Tillsammans kompletterar de varandra ganska bra. Mamma är snål, pappa är generös, mamma fixar med blommor och gardiner, pappa fixar med snickeriet och underhållet på huset.

Kort sagt så kan jag klaga ibland, men jag har trots allt världens bästa föräldrar.

Dag 02 - Min första kärlek

Min första pojkvän hette Kalle och vi bodde grannar. Vi var sju år och gick i första klass tillsammans. Vi blev tillsammans för att vi bodde så nära varandra så det var mest praktiskt, och så hade ju Cecilia och Henke just blivit ett par, så då ville Kalle också ha en tjej. Kalle var rädd för daggmaskar och det roade mig nåt så kopiöst. Jag brukade låtsasäta dem och han brukade springa baklänges när jag kastade dem åt hans håll. Hans hus luktade konstigt och ibland brukade pappa säga till mamma att han trodde att Kalles pappa var lite våldsam. Det var inget jag tänkte på då, men såhär i efterhand kan jag tänka att nog var de båda grannpojkarna lite väl hoppiga när deras pappa var hemma. Jag och Kalle gjorde aldrig slut, så vi är väl fortfarande tillsammans antar jag. Dock har jag inte längre någon aning om vart han är, fast jag har honom på facebook.

Min första kärlek däremot, kom långt senare, och då var jag kär på riktigt. Med den tidens mått mätt åtminstone. Den var obesvarad, så jag spenderade många kvällar med att tråna, skriva brev och hoppas. Men han ville aldrig vara mer än vänner, däremot var han förälskad i min vän Anna. Eftersom jag och pojken i fråga var goda vänner fick jag utstå många diskussioner om hur kär och olycklig han var, vilket naturligtvis gjorde mig ännu mer olycklig. Det var en lång sommar, som var både fantastisk på många sätt, och svår på andra. I slutändan svek han oss allihop och försvann bort i nån slags periferi, där han fortfarande finns. Det hugger fortfarande till när jag hör brottstycken ur hans liv och inser hur långt bort han är nu, även fast förälskelsen för länge sedan dött ut.

Dag 01 Presentera mig själv

Jag skulle gissa att ni som läser den här bloggen har ganska bra koll på vem jag är som person, jag är inte den som är tyst och mystisk, fast jag ibland önskat att jag vore det.
Kort sammanfattning dock:

Sofia M Dahlberg, född på Sundsvalls BB i maj 1986, gillade om man ska tro den mängd fotografier som finns hemma att springa omkring naken lite här och var. Eller så var det mina föräldrar som inte orkade klä på mig på morgnarna. Uppvuxen i Rude med mor och far och storasyster. Efter nio års tjat efter en lillebror kläckte mamma ur sig en... syster. Vid det laget hade jag kommit över det, men jag spelade min storasystersroll och gör det fortfarande.

Under mina dagar har jag hunnit med att flytta från Rude till Solhöjden, traggla mig igenom inte bara grundskola och gymnasium, utan även tre långa universitetsår uppe i Umeå. Jag har flyttat, blivit bestulen, skaffat mig en advokat, blivit med katt, blivit av med katt, flyttat till södra jordklotet, lagt mig till med en australiensk accent, förälskat mig, förkrossat mig, lärt mig allt om tåg, blivit sambo och fått jobb inom branschen jag är utbildad i.

Bra så.

Jag gör ett försök

Att styra upp den här bloggen...

Dag 01 Presentera mig själv
Dag 02 Min första kärlek
Dag 03 Mina föräldrar
Dag 04 Mina vänner
Dag 05 Vad är kärlek?
Dag 06 Om det här vore min sista dag
Dag 07 Vad tror jag på?
Dag 08 Favoritsaker
Dag 09 Det här hatar jag
Dag 10 Bloggfavoriter
Dag 11 Mina syskon
Dag 12 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 Dåliga vanor och laster
Dag 15 Mina drömmar
Dag 16 Första kyssen
Dag 17 Barndomsminne
Dag 18 Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 Detta ångrar jag
Dag 20 Mina förebilder
Dag 21 Mina dåliga sidor
Dag 22 Det här upprör mig
Dag 23 Mitt hem
Dag 24 Det här får mig att gråta
Dag 25 Det här är jag bra på
Dag 26 Mina rädslor
Dag 27 Min favoritplats
Dag 28 Saker jag saknar
Dag 29 Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 Min framtid

Efterdyningar av semestern

Så är semestern över och allt återgår till det normala. Jag åkte ner till Matfors på fredagskvällen, hämtade ut bilen och njöt av tystnaden. På lördagen var jag och mamma på auktion och jag fyndade en plåtburk, ett allmogeskrin och en tavla i guldram innan vi åkte på marknad i Stöde och gjorde av med resten av pengarna. På söndagen var det dop i Bjässbodarna för lilla Liv, regnigt, blåsigt och kallt, men fint och med fantastiskt god lax. Sedan hälsade jag på Anna A med lite krya-på-dig-presenter, som jag tror kan behövas.
Måndagen efter passade jag på att umgås med mormor, vi åt både lunch och middag tillsammans och däremellan hann vi med att gosa lite med Liv och äta tårta med kusin I, samt att ringa ut Sundsvalls Energi då nån tomte grävt av strömkabeln till mormors hus.
På tisdag kom äntligen Björn ner till Matfors! Dags för vår semester alltså.

Vår minisemester spenderade vi med en natt på MoraParken camping och två nätter i Eskilstuna hos Björns mamma. Vi fick finmiddag hos Anna på fredagen, och fick äntligen tillfälle till lite ordentligt umgänge. Hon är bra fin hon!
Röda faran, även kallad Megan, skötte sig riktigt bra och till och med Björn var nöjd efter sisådär 100 mil med luftkonditionering. På vägen hem hann vi med kräftor i Matfors och sockerkaka i skogen. Sedan sov vi hos Björnens pappa och ägnade söndagen åt att leta bär i skogarna däromkring, utan stora framgångar.
Mampap kände dock en plötslig önskan efter att träffa the inlaws, så de körde 13 mil för att lämna katten, ge oss blåbär och fika med Björns pappa med särbo. Awkward... Men det gick rätt bra, och nu är det ju avklarat.

En späckad vecka alltså, men vi har haft det bra. Vi har gosat med valpar och kattungar och bäbisar och varandra. Perfekt!

Nu är det åter till vardagen. Regnar gör det också.