I födelsedagspresent önskar jag mig:

* Girlfriend in a coma av Douglas Coupland
* Generation X av Douglas Coupland
* Eleanor Rigby av Douglas Coupland
* Hey Nostradamus! av Douglas Coupland
* Douglas Coupland av Andrew Tate

Pocket.

I övrigt inga prylar. Med undantag av en fet resväska som helst väger minus.

Smärtsamma melodier

En pojk som en gång var känd för sin tandställning och för att ha kommit tvåa i Idol sjunger en Jan Johansen-låt så att det ringer i öronen. Ett hysteriskt fan skriker i chock samtidigt som hon höjer ljudet lite till på tvn. Jag tror jag är döv.

Jag behövde inte jobba imorrn, så istället är jag ledig och alldeles säkert uttråkad. Men jag hade ju som bekant tänkt baka småkakor imorrn, jag köpte en himla söt kakburk där nerunder som jag tänkte fylla med något. Nu är det ju tänkt att jag ska sluta äta onyttiga saker så jag kan bli snygg till sommarn. Ewö säger att jag är snygg redan, men det kan ju bara bli bättre i alla fall. Baliboy säger att jag är vacker och sexig i vilket fall, men han är peppande och ger lite tips och råd baserade på sina egna erfarenheter. Det är jättebra, men vi har inte direkt samma förutsättningar. Jag gör nog något mellanting. Det är ju fortfarande gott med mat...

Jag är iaf underligt peppad på att hålla igång, så peppad att jag faktiskt redan planerat in Bodypump på måndag och att simma två gånger i Matfors. Man kan ju inte lata sig bara för att man kommer hem. Hä bli inge av.
Nån som vill leka i veckan förresten?

No pain no gain

Ja, jag kan ju trösta mig med att jag hade rätt i mitt antagande. Jag har träningsvärk. Massor av den. Mycket i axlar och överarmar, men jag kan tänka mig att benen också är rätt möra, när jag väl testar dem. Har inte kommit upp ur sängen än, men klockan är ju bara strax efter tio så det är okej. Fasen jag hoppas att det här ger resultat nu!

Enda planen för dagen är som ni ser att jobba ikväll. Så jag tänkte vika lite tvätt och göra klart en bild som jag ska skicka till Maria så hon kan skriva ut den inför vårt grupparbete. Om jag nu tar mig upp ur sängen innan fyra. Vi får se. Aj.

Konstigheter

Det är konstigt. Nu kanske ni undrar vad som är konstigt. Jag undrar vad som inte är konstigt. Det mesta är konstigt. Det är konstigt att saker bara händer. Sånt man inte räknar med. Och som förändrar allt. Det är konstigt hur man i grunden litar på människor, tror att de gör sitt bästa för att vara bra människor. Det är konstigt hur en sådan övertygelse kan krossas på ett ögonblick. Och det är konstigt vilka konsekvenser saker kan få. Hur det håller sig kvar, vägrar släppa taget, hackar sönder bitar av ditt liv medans du kämpar för att pussla ihop allting igen.
Sedan är det konstigt att vissa känslor är tillräckligt starka för att överleva när allt runt omkring faller i bitar. Det är konstigt hur det kan växa sig starkare genom ändå rätt enkla medel. Hur det går upp och ner och runt och man aldrig riktigt vet vart man har sig själv. Det är konstigt att kärlek är så enkelt men ändå så himla svårt. Att man kan bli lycklig av så lite fastän man samtidigt känner en så djup sorg. Det är konstigt att man kan lära sig att leva med saknaden men aldrig riktigt vänja sig vid den. Mest av allt är det konstigt att man fortfarande kan känna hopp när förnuftet säger åt en att ge upp. Att man orkar hålla ihop när man överväldigas av detaljer som skapar en ganska stor helhet. Det är konstigt att man ändå klarar allt. Men vad har man för val?

Träningstankar

Fasen, det där med Body Combat var ju något av en hit. Det var en massa fräsiga kampsportsrörelser och lite "och sedan sänker vi fienden med två raka uppercuts". Känns som att jag ökat på mina combatskills litegrann iaf. Vilket säkert inte är så jättebra. Men ändå.
Det var jobbigt, men det var inte dödens. Det var mest roligt att få slåss lite. Men jag blev ändå sjukt svettig och jag tror att jag kommer ha träningsvärk imorgon. Eller jag är rätt säker på det. Sedan blir det badminton på söndag.

För att klargöra. Jag vill inte gå ner i vikt, jag vill bara göra vissa saker tajtare och några saker mindre. Dessutom vore det roligt att få lite mer energi och lite bättre kondition. Må bra, helt enkelt. Så för att sporra mig själv har jag skrivit ner alla mina mått och på tisdag när jag kommer hem till Matfors ska jag kolla vikten. Jag siktar på "rolig" träning tre gånger i veckan, typ badminton eller gruppträningar. Sedan får vi se hur det känns, men jag fick som förslag att även peta in korta löprundor mellan träningarna. 20-minuterspass två-tre gånger i veckan typ. Men det får vi se hur det blir med. Jag kan ju inte sluta vara lat bara sådär.
Jag räknar med att se skillnad på tre månader.

Ni kan börja slå vad med varandra om hur lång tid det håller.
Vinnaren får en bukett broccoli.

Dagens micrarelaterade problem

Så var det helg igen då. Jo, det känns riktigt bra med helg. Och rikigt bra med en extremt lugn och mysig fredagskväll med katterna. Jo, ikväll är jag lite tragisk. Men det får man vara ibland. Eller ofta. På tisdag åker jag ju hem till Matfors och då blir det väl ingen egentid öht. Massa planering och förberedelser med mammas fest och så ska jag hinna med att göra lite annat också. Blir ju hemma i nästan en vecka den här gången, men jag har inte planerat att åka hem nåt mer innan sommarn, så det är väl lika bra. Så svårt att ta sig hem när man inte har nån bil... jäkla bil. Hur klarar sig folk utan bil? Jag bara undrar. Okej om man bor mitt i stan och har tre meter till ICA och inget att ta hand om förutom sig själv.
Jag skulle behöva köpa kattsand. Jag har ledsnat på den billiga eftersom den luktar apa, så nu tänkte jag slå på stort och köpa sån där cederdoftande. Men den finns ju bara på Djurmagazinet, och Djurmagazinet ligger ju på Mariedal och Mariedal kommer man ju i princip bara till om man har bil. Alternativt om man åker buss in till stan och sedan byter till en annan buss och sen gör samma procedur tillbaka. Eller om man går. Men orka gå 6km med fem kilo kattsand? Njet.

Nu ska jag gosa i sängen en stund. För det kan man göra när man är ledig.

Distrahera mig

Förresten så har jag bokat flygbiljetter till Uppsala nu. 30e april till 4e maj är jag där, om nån vill leka. Den 2a blir det middag nånstans med de som vill och kan. Jag räknar med att nån bjuder på tårta. Och ja, jag tänker fortsätta påminna er. Diskret såklart.

Jag planerar. Det fungerar. Jag söker distraktioner. Sysselsättningar. Och tiden går. Den gör ju faktiskt det. En timme i taget, en dag. Veckor. Sedan månader. Sakta framåt. Vi kanske klarar oss. Idag känns det så. Så min bitterljuva berg- och dalbana rullar vidare.

Upp till bevis

Mina nyvunna möjligheter till spontanitet gjorde sig påminda idag på ICA när jag bara skulle in och köpa mjölk. Jag kom ut inte bara med mjölk utan även med en chokladkaka, en ost, 1,5 liter cola och framför allt; en förpackning Ben & Jerry's. Jag tänkte bara, folk tjatar ju som hungriga tasmanska djävlar om den där jäkla glassen, vad är det för speciellt med den egentligen? För det där priset måste den ju vara fantastisk. Eller låtsas alla att den är underbar eftersom de lurats att köpa dem och inte vill erkänna att de betalade en halv hundring för en liten låda glass som inte var spektakulär på något sätt?

Min slutsats:
Överskattat. Visst, den var god. Men den var inte fantastisk. Inte på långa vägar. Jag är inte imponerad, och då var det ändå mängder av choklad i den. Så näe, Ben och Jerry, av mig får ni nog inte så mycket mer pengar. Jag tror jag sparar dem till min Marabou...

En torsdag

Idag hade vi äntligen möte med Opti. Vi har fått vårt nya rum, som är litet och trångt och som vi delar med 6 masterstudenter, men det är fint. Det är lugnt och tyst och Youtube är bannlyst. Det är Opti.lab 2.0. Nu ska vi komma igång med arbetet igen. Vi har en plan.

Fick ett himla fint mail idag, som gjorde mig på bra humör. Men som alltid sådär bitterljuvt. Det känns lite som att när det nu är sådär självklart ändå, vissa saker, så är det så himla onödigt att andra saker fortfarande är omöjliga. Det har ju liksom aldrig varit såhär självklart förut. Typiskt otur.

Imorgon är jag ledig. Helt! Har lite småsaker att ta itu med, men sedan ska jag mest bara ta det lugnt. Förutom Body Combat klockan tre. Tydligen är det skitjobbigt, så jag kommer nog dö.

Saker att längta till -09

* Att Bali ska ta slut 14/2
* Dejt med advokaten 9/2
* Mammas 50årsfest 7/3
* Valborg i Uppsala 30/4
* Födelsedag i Uppsala 2/5
* Få en fil. kand. i Digital Medieproduktion 7/6
* Midsommarafton 19/6
* Flytta ur lägenheten 30/7
* Åka till London och träffa flickorna 9/8
* Åka till Sydney ca 18/8
* Åka till Toronto över jul, alternativt få besök i Sydney ca 20/12
* Östensson på besök, ca 17/2
* Östmansflickorna på besök, när vet jag inte
* Bli fit
* Få lön

En utandning

Jag är i balans. Och det är så ofattbart skönt.

Jag hoppas att jag kommer att minnas hur det är att vara fattig på riktigt. Att jag till viss del kommer att leva kvar i den mentaliteten, bara för att det är lättare att spara pengar då. Om man tänker efter innan man handlar. Behöver jag verkligen det här? Är det nödvändigt för mitt fortsatta välmående?

Så idag var jag på stan med Jo. Vi firade. Lunch på indisk restaurang och sedan inhandlade jag ett par träningsbyxor på HM för fantastiska 100:- eftersom där tydligen fanns ett hål nånstans som jag för mitt liv inte kunde hitta.

Min fina granne skjutsade mig dessutom till polisstationen som ligger sjukt långt bort från centrum! Idiotiskt... Där beställde jag ett nytt fräscht pass, och nu jävlar är vi på gång!

Löööö

ööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö-öööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööön!!

Det var bara det.

Don't get lost in your own reflection

Män som hatar kvinnor var riktigt bra för att vara en svensk film. Inte sådär kriminalarjobbig som alla andra svenska filmer, utan mer thriller/mordgåta. Det kanske beror på att den verkade vara gjord av danskar till största del... om man tittade på eftertexterna. Förresten så använde de tydligen nån bild från pappersbruket i Matfors på 50-talet!! Häftigt.
Jag fick gratis dricka och popcorn. Och allting föll liksom på plats, för vi fick dessutom semlor! Trots att jag inte hade ätit några bruna bönor... fy på mig.

Så, nu är det natt hemma hos S, hon sover sedan en halvtimme tillbaks ungefär, och jag har lagt mig i sängen och börjat varva ner. Även den här dagen har varit klart godkänd. Första dagen sen jag kom hem som det inte har varit bitande kallt. Det låg kring nollan större delen av dagen och solen låg på, så när jag promenerade hem från skolan fick jag till och med ta av mig täckjackan en stund. Våren låg verkligen i luften. Jag fick sedan ett önskemål som jag ska göra mitt bästa för att uppfylla imorgon om jag har tid.

På agendan för imorgon är som bekant stan med Joanna, och även en liten träff med gruppen på uni ska jag klämma in där på morgonen. Sedan funderade jag på att höra om Jo ska in på iksu nåt på kvällen så hänger jag nog på. Jo, det är fan allvar nu.
Det är dessutom väldigt skönt med explicita planer att ta fasta på. Skönt, för de får dagarna att gå fortare och håller hjärnan sysselsatt.

Semlor och bruna bönor

Glad fettisdag på er barn!
Fettisdagen brukar alltid firas i min familj, vi äter bruna bönor med fläsk och falukorv tillsammans med min moster och om man inte äter åtminstone en brun böna så får man ingen semla efteråt. Tur att jag gillar bruna bönor. Inte för att jag vet vad de bruna bönorna har för relation till fettisdagen, men... det är tradition! I år blir det nog ingen semla, för jag har inte hunnit baka och köpa saker kan vi ju inte göra förrns imorgon som bekant. Dessutom är jag konstigt nog inte ens sugen på nån. Och så får jag ju inte äta nån om jag inte först äter bönor. Så det blir inge av!
Istället ska jag jobba ikväll, men jag och S ska gå och se Män som hatar kvinnor på en förhandsvisning för funktionshindrade, nåt assistansbolag som ska försöka locka över folk till dem, så då får man gå på bio. Gött.

Idag är det tydligen studensportardagen, vilket betyder att jag inte vet om det planerade kursintrot kommer bli inställt eller inte. Antagligen. Men eftersom jag inte vet får jag åka till skolan ändå. Skitsamma. Det är i alla fall bara två minusgrader idag.

Och i övriga nyheter har jag grym träningsvärk i nacken och övre delen av ryggen. Och så armarna. Aj. Jag stretchade ju!

Äntligen lite klass på dmp!

Svenske Mattias Bergbom var delaktig i arbetet med effekterna i ”Benjamin Buttons otroliga liv”. Företaget Digital Domain, där Bergbom jobbar, står bakom 3D-animationerna som i natt belönades med en Oscar.

Fan, det var ju en snubbe från Digital Domain som föreläste för oss förra veckan. Han hade också jobbat med Benjamin Button. Coolt, en Oscarsvinnare har föreläst för oss på dmp!

Jag är ändå inte sugen på semlor

Undrar hur värt det är med en planering när man knappt följer den? Fast jag gillar den ändå.
Idag började jag med att försöka tvångsstarta micran med hjälp av Joanna (Tack för erbjudandet btw Erica, men jag jobbade på lördagen så jag tänkte att jag tvingar grannen istället). Tyvärr är ju min micra lite trött... vi fick igång den med hjälp av startkablarna, men sedan var ju tanken att jag skulle köra omkring i en timme för att ladda det, men när min bil bara dör så fort jag saktar in så gick det ju lite halvkasst. Jag kom inte ens ut från parkeringen. Tre gånger startkablade vi bilen. Till slut bogserade vi ut bilen från sin snökokong och puttade in den på en plogad plats. Så att plogbilen åtminstone kan få ploga den där parkeringsplatsen som jag har ockuperat i typ två veckor. Är detta slutet på min älskade micra?

Efter det hade jag en helt fantastisk konversation med Saknaden, så fantastiskt att det där med frukost och lunch helt glömdes bort och plötsligt var klockan fyra (två på natten deras tid) och jag slängde i mig två ostmackor och en bit pavlova och hämtade upp badmintonracketet från förrådet för sedan kom Joanna och det var dags för badminton på Iksu!
Den var himla rolig faktiskt, äntligen en motionsform där jag får vara lite duktig. Fan vad jag krossade motståndet! Och svettig blev jag, och träningsvärk kommer jag få. Men himla fint. Vi avslutade träningen med lite magövningar i gymmet och sedan brummade vi hem för att äta middag.

Nu har jag diskat berget av disk från gårdagen, Joanna har varit här och hjälpt mig med pavlovan och jag är nyduschad och iklädd pyjamas.

Jag är nöjd med den här dagen. Den får godkänt. Även fast det inte blev några semlor.

Ät när det bjuds!

Söndagen med Östen var riktigt trevlig. Jag kom hem strax efter nio och vi käkade lite frukost. Sedan promenerade vi genom snöstormen till maxi där Östen köpte mat åt mig. Fin flicka det där. Så gick vi hem och gjorde en pavlova som blev tokgod! Är typ halva kvar dock, så om nån vill komma och fika imorrn så är det bara att ramla förbi.
Vi gjorde dessutom raclette vilket det också är en massa kvar av... woho, middag imorgon!
Sedan åkte hon hem och nu är det bara disken kvar... den tar jag imorrn.

Jag har insett att jag behöver mer sysselsättning. Funderar på om jag ska ta tag i träningen på allvar, om jag får igång bilen imorrn. Fyra gånger i veckan är väl lagom? Eller? Vad vet jag...

Fasen, jag är så sugen på en videokamera så jag kan börja skapa! Nån som vill bidra med ett par tusenlappar? Tre-fyra stycken räcker nog. Det skulle uppskattas.

Planering v. 24

Måndag:
Försöka starta bilen
Baka semlor!
Badminton med Joanna kl 17.00

Tisdag:
Kursintro Advanced Design Studio 10-12
Jobba kväll, gå på bio

Onsdag:
Stan med Joanna, fixa pass och prata med resebyrån
LÖN!

Torsdag:
Skola 11-16

Fredag:
Body Combat 15-16
Maila advokat
Kolla upp finansiering till Opti

Lördag:
Jobba kväll

Söndag:
Baka småkakor
Badminton 19-20

Det vinner över mig

Jag har nu varit på jobbet i 11 av 24 timmar och tupplurat två gånger. Jag hunnit kolla upp när det vore billigast att åka nerunder (juni) eller hur billigt jag kan få en resa till London i augusti (461:-). Om man inte har nåt att sysselsätta sig med blir det lätt att man ältar allt det man inte borde tänka på. Men jag har bråttom. Jo, det känns så. Som att jag måste skynda mig jättemycket.

Men ikväll är det melodifestival på jobbet, imorrn är det tårtbak och kanske pulkaåkning med Östen, på tisdag är det kursstart och tiden går väl. Jag tror vi får börja med en veckoplanering här på bloggen.

Air China

Det är förjäkla svårt att inte bara klicka på "Boka detta flyg". (Sorry Wolf, jag vet att du sa att jag skulle sluta, men det är himla svårt.)

Mars cats

Det är klart, att när jag inte träffat Östen på flera, flera år, förutom midsommar ifjol då, och hon äntligen kommer upp och hälsar på mig, då ska det såklart vara såhär. Kvällen igår var fin, vi tittade på När Lammen Tystnar och drack te. Hon gillade katterna (de är ju trots allt rätt fina). Så skulle vi sova. Och katterna lekte. Och lekte. Och lekte. Jag tror jag blev väckt minst en gång i halvtimmen av att de for runt som yrväder och hoppade på allt. Runt femtiden blev jag skogstokig och greppade tag i den värsta av förövarna, Inch. Tvångshöll henne i nackskinnet i säkert fem minuter medans jag försökte somna om. Men icke. För att inte stackars Östen i vardagsrummet skulle behöva lida av mina katters plötsliga dampattack så stängde jag in dem i sovrummet med mig. Fy. Jävla kräk.
Men så åt helvete, mina katter som alltid sover typ hela natten! Vad är problemet? Varför?

Nu ska jag strax gå på jobbet och lämna Östen i händerna på Erik. Ni minns väl honom? "hahaha, ja, Eeerik ja!" Jo, Östen gillar ju honom av nån anledning, så medans jag jobbar ska hon hälsa på honom och hans skumma brittiska brud. Enjoy.

Nu frukost och sen väcka fröken för att ge en vägbeskrivning till stan.
Vi hörs från jobbet!

It is done

Klar.

Ikväll blir det pizza, tack vare Vilhelminas finaste. Jag får dessutom låna Joannas bil så jag kan hämta Östen på busstationen klockan nio.

Nu ska jag promenera till skolan och lämna in det här skräpet till artikel.

GeoCollaborative Crisis Management

Jag är så himla sunkig idag (jo, det är okej med en paus nu, för jag har skrivit klart resultaten och har bara diskussion och slutsats kvar). Så här sitter jag och gnager på en nötkaka och blåser på den mellan varje tugga för att få bort katthåren (kanske dags att dammsuga..?) dricker te jag gjorde på en begagnad tepåse, i mina pyjamasbyxor och tshirten jag hade både igår och inatt för att jag inte orkade byta om. Jag är oduschad, oborstad och osminkad (fast det är jag ju alltid). Jag vet att det pågår ett togaparty på andra sidan jorden och jag skulle lätt slita upp lakanet från sängen och rusa dit om jag kunde. Jag skriver ord på engelska som jag knappt förstår, men jag hoppas att Karin inte ska fråga om dem... Mackorna jag åt till frukost var på gränsen till snustorra och inte ens att rosta dem hjälpte nämnvärt. Jag har raggsockar OCH tofflor, för jag är så jävla kall om fötterna. Jag visar som offline på msn, fast egentligen borde jag stänga ner helt. Jag visar som online på skype, för togapartyn tar ju faktiskt slut tids nog. Jag spelar popmundo fastän jag i hemlighet inte alls vill bli popstjärna och jag blir glad när en fiktiv karaktär vid namn Ron Runcie ger mig en komplimang. Jag tittar i smyg på bilder jag fått och glömmer helt bort allt det här mer artiklar och analyser. Jag lyssnar på Hello Saferide och känner igen mig i låten Arjeplog (som förövrigt är citatet till höger) och jag spelar The Quiz på repeat för den är så bra. Johnny depp vakar över mig och jag har egentligen världens sämsta arbetsljus vid mitt skrivbord, men köksstolarna är så obekväma och sätter jag mig i soffan så kommer jag inte få nåt gjort.
Jag önskar jag kunde köpa pizza till middag, men kontot ligger på runt 200:- en liten stund till och då får det duga med havregrynsgröt och en skinkmacka om det inte var så att brödet tog slut precis.
Dagens positivaste är att jag fått lönebeskedet för lönen som betalas ut på onsdag och vi kan väl säga att alla extrapass jag tog på mig har lönat sig. Varför jobbar jag inte alltid såhär mycket? Jag ska be Sanna sparka nån...
Och nu kom jag av mig från artikeln och vad var det jag skrev om igen..?

Geospatial information... Computer Supported Collaborative Work... Ethnographical studies... Geotechnology.... Just det.

Shake, shake, shake, shake, shake it!

Men jag sa ju åt er att sluta störa!!
Nä, men lite pepp kan jag bjuda på. Det här är min och Carlys låt, för den gick på radion hela tiden under den sista veckan när vi körde omkring i områdena kring Sydney och var lite halvt deprimerade. Det här är sol och värme och luftkonditioneringen på max i en röd Holden Barina.

Pluggdag

Jag är ledsen Erika, men det där tjänar du ingen klubba på. För det första är det en härlig blandning av svenska och engelska, och för det andra måste du ju tala om vad det står. =P

Idag måste jag vara duktig. Jomen jag måste. Klockan fem ska artikeln vara inlämnad, och som jag har smygavslöjat så är den... inte riktigt klar. Och sen ska jag städa och så kommer Östen klockan nio.

Så tyst med er nu, jag måste jobba!

Handstilsanalys

Såhär antecknar jag när jag läser tråkiga artiklar om decontamination processes. Den som kan läsa det vinner en klubba. Tilläggas bör att jag faktiskt kan läsa det, till och med dagen efter.

Thrilloiligy

Sometimes we wish for far away
But something always makes me stay
Far too strong a bond to try and break
You know exactly where you've been
The shooting star is hardly seen
Outshined by every other beam

There you go again to fall
Waiting on a friend to call

The sweet is never sweet without the sour

Ibland tänker jag bakåt på saker som hänt. Vardagliga saker. Typ som när mormor ringde sist. Tänker att det var ju skitlänge sen, jag borde kanske ringa henne. Men, så tänker jag till lite, och inser att det bara var förra veckan. Hur kan det vara förra veckan när det känns som flera månader? Det är det där med tid igen. Den där jävla tiden. Aldrig i synk.

Torsdag. Jag har lite svårt att andas. Bara lite sådär. Som att lungorna aldrig riktigt fylls med luft.
Borde skriva artikelanalys men jag har inga akademiska ord att bjuda på. Låt mig slippa.

Mitt köksbord vittnar om mitt liv, på ett ganska intressant sätt. En fjärdedels Marabou Mjölkchoklad, en bläckpenna från Olympus, mitt pass, två våtservetter från Cathay Pacific, bilnycklarna och ett vykort från North Carolina. Därtill min dator, en kopp te och en lapp jag inte kunnat slänga fast den inte betyder någonting. "Ring mig". Som strössel på detta en helvetes massa katthår. För det är ju så det är, att vara djurägare.

Det snöar. Har det inte snöat nog nu?

Another brick wall

Jävla människa. Jävla, jävla människa! Fan vad jag hatar honom. Jag vill att han ska försvinna. Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte.
Jag ger snart upp. Snart skiter jag i allt det här.

Varför räddar du mig inte, varför måste jag göra det här ensam? Varför kan det aldrig någonsin bli enkelt? Lösa sig. Varför får jag inte bara koncentrera mig på allt det andra? Varför RÄCKER DET INTE?

Ännu en loop

En fet jäkla grop i vägen, det är vad den här dagen har varit. Eller egentligen ska man väl se det positivt, som Anna säger, och vara glad för bekräftelsen. Men det känns bara så himla hårt. Som att jag bär ansvaret för allt som är skit, inte bara i mitt liv. Allt är mitt fel. För jag var den som fattade beslutet, jag var den som gjorde valet.

Så idag känner jag något som är så enormt bitterljuvt, som ett steg framåt men en svidande påminnelse om alltings jävlighet. Idag saknar jag en extra stor mängd.
Det känns inte som att jag pallar en månad till, eller ens en dag. Och klumpen som sitter fast i halsen hindrar mig från att andas obehindrat. Jag får panik när jag tänker på sex månader till. Så hur gör man? Hur klarar man av att bara fortsätta... finnas till?

Om jag hade pengarna skulle jag åka nu. Jag skulle boka ett flyg imorgon och vara på väg till Sydney innan veckan var slut. Jag skulle klura ut hur jag skulle kunna klara nästa kurs på distans och sedan skulle jag bara skriva min C-uppsats. Men nu har jag inga pengar. Så jag måste stanna. Jobba. Spara. En dag i taget. Sitt kvar i vagnen tills tåget har stannat.

why arent you here?
i miss you, and im sick of being alone

If we make to the end of time

Personalmötet ikväll gick riktigt bra. Vi fick morotskaka och massa frukt. Ingen smörgåstårta dock.
Sedan bestämde vi att vi skulle ha personalfest. Sweet. Det blir Boda Borg-rippoffen på MegaZone och sedan middag och Guitar Hero/Singstar hemma hos mig. Nämnde jag förresten att vi är sex tjejer på mitt jobb? Fasen, det kommer bli gött. Förhoppningsvis står Brucke för alla kostnader också.

Imorgon ska jag tydligen kliva upp klockan åtta och åka på skolan för att skriva på artikelanalysen. Lika bra det, så jag får nåt gjort. Det går ju fan inte med den här takten i alla fall. Fast synd om jag missar några timmar konversation med Saknaden... men så kan man ju inte leva sitt liv.

Det är en fin känsla ändå... på det stora hela. Fastän det är så sjukt jobbigt att bara... vänta.

Keep the good days coming!

I helvete vilken fin dag det blev idag. Eller ja, den är ju inte klar än. Men tanken var att jag skulle läsa artiklar och skriva stödord idag. Så har det ännu inte blivit... Istället blev det en maratonchatt och det var ju mycket roligare.
Har även fått en avi i brevlådan, så jag ska väl ta en sväng förbi OKQ8 innan personalmötet klockan sex. Och javisstja, det var det där med middag...

Pixel och Inch sover som vanligt på sina utvalda sovplatser, jag missade House för jag hade bättre saker för mig och jag kan bara konstatera att leendet på mina läppar kommer bli himla svårt att sudda ut.

Erika: Han bor på Skidspåret, säg till när du är hemma nästa sväng! Så ska jag baka nåt mer icke-onyttigt... Det vore i alla fall guld värt!

We are nowhere and it's now

And like a ten minute dream in the passenger's seat
While the world was flying by
I haven't been gone very long
But it feels like a lifetime

The story goes on

Min advokat ringde. Han sa att han kunde skriva ihop ett kontrakt och skicka till Mattias, men att det skulle kosta mellan 700 och 1400:- eftersom det skulle ta honom mellan en halvtimme och en timme att skriva ihop det. Isch. Jag kunde däremot skriva ihop det själv (läs: mamma kan skriva ihop det) så kunde han kolla på det sen.
Sedan kommer det kluriga. Att få Mattias att skriva på det utan att faktiskt träffa honom. För det orkar jag garanterat inte. Erika..?
Och sedan... sedan får vi se.

Perfect Sonnet

But once you knew a girl and you named her Lover,
And danced with her in kitchens through the greenest summers
But autumn came,
She disappeared,
You can't remember
Where she said she was going to

But you know that she's gone,
'Cause she left you a song,
That you don't wanna sing

Singing: I believe that lovers should be chained together,
Thrown into a fire with their songs and letters,
And left there to burn,
Left there to burn in their arrogance

But as for me I'm coming to my final failure,
I've killed myself with changes trying to make things better,
But still ended up becoming something other,
Than what I had planned to be

Procrastination

Måndag var det ja, vad var det jag hade tänkt att jag skulle göra idag? Jovisstja, läsa artiklarna jag har valt ut till min individuella artikelanalys och sedan börja sammanfatta dessa... Ehm...
Jag har städat lite! Och sorterat en massa papper... Och sett tre avsnitt av House. Grävt fram lite saker ur lite gömmor jag glömt att jag haft. Fan vad prylar jag har! Även rensat undan lite kläder som lillasyster ska få kika på.
Det är ändå rätt lite med tanke på att jag varit vaken sen halv åtta.

Nu lite Ljusa Ögon och sedan... hmm... undrar om hårddiskarna behöver rensas lite...

Dagen musiken dog

Gud, mina stackars små öron... De blöder, de blöder. Jag jobbar ikväll och istället för den traditionella "sitta-i-soffa-och-uggla-framför-tvn"-kvällen som vanligen tar plats när jag jobbar så var det idag dags att hälsa på en av S's vänner. Fine, tänkte jag, hur hemskt kan det bli? Jo, det kan jag tala om för er, det kan bli jättehemskt! I fyra timmar tvingades jag sitta i ett hörn på en obekväm bäddsoffa och lyssna på två extremt tondöva tjejer slakta låt efter låt på inte mindre än fyra SingStar-spel! Gud, både Schlagerlåtar, 80-talet, Rock och Pop är numera förstörda för mig. Stackars Wham! och stackars Elton John och stackars Robbie Williams och stackars, stackars Freestyle!
Halv tolv och nu är det nog inte så länge till jag får gå och lägga mig. Måste bara tvätta öronen först. Stackars mina öron...

Saker att längta till -09

1. Att Bali ska ta slut 14/2
2. Dejt med advokaten 9/2
3. Mammas 50årsfest 7/3
4. Valborg i Uppsala 30/4
5. Födelsedag i Uppsala 2/5
6. Få en fil. kand. i Digital Medieproduktion 7/6
7. Midsommarafton 19/6
8. Flytta ur lägenheten 30/7
9. Åka till London och träffa flickorna 9/8
10. Åka till Sydney ca 18/8
11. Åka till Toronto över jul, alternativt få besök i Sydney ca 20/12
12. Östensson på besök, ca 17/2
13. Östmansflickorna på besök, när vet jag inte
14. Bli fit
15. Få lön

To last me through the day

Drabbas av en längtan, återigen, ännu starkare nu av någon anledning. Räknar dagar, veckor, månader.

Söndag idag. Vaknade av mig själv strax efter nio, vilket är sjukt konstigt när det gäller mig. Konverserade. Nu mer saknad, fem dagar till. Jag hatar tid, jag gör verkligen det. En ny punkt på min lista.

Ikväll blir det jobb igen, och kanske om jag har ork börjar jag läsa artiklarna till min rapport. Nästa vecka är lugn, ska bara skriva på rapporten, gå på personalmöte på tisdag, jobba på onsdag, Östensson kommer hit och sen är det ett dygnspass på lördag.

Skynda, skynda, snart är det vår.

Honey and the moon

We're made out of blood and rust
looking for someone to trust
without
a fight
I think that you came too soon
you're the honey and the moon
that lights
up my night

But right now
everything you want is wrong,
and right now
all your dreams are waking up,
and right now
I wish that I could follow you
to the shores
of freedom
where no one lives

En hjärtligt bra dag

En så fin dag. En så fantastiskt underbar dag. Ord som gör mig varm, samtal med saknaden som lämnar mig med en känsla av att världen ändå är ganska vacker. Fyller mig med hopp och gör saknaden än mer bitterljuv.

Simmade. Tur Joanna också vill ha sällskap. Tur hon bor nära. Tur hon har bil.
Tillbaka. Fastslog frågeställningen inför individuella arbetet. Laddade ner artiklar. Åt. Fick en påminnelse om min äldsta vän och hur hon alltid kommer att vara speciell för mig.
Städade lite, fick lite ordning.

Och nu, tända ljus och Döda Poeters Sällskap, i väntan på melodifestivalen. Och sedan mer värme i mina öron.

Som jag älskar dig.

Ode till vänskap

Gud vad jag älskar er. Mina underbara, vackra vänner. Jag älskar er för att ni tänker på mig och för att ni visar att ni tycker om mig. Och kunde jag så skulle jag ge er allt ni förtjänar, kunde jag skulle jag skicka kärlek i ett paket varenda dag, så ni förstår hur mycket jag älskar er. Men just nu är det svårt. Inga paket alltså, för plånboken säger ifrån. Det enda jag kan göra en dag som denna är att ge er detta. Ett ode till vänskap. Men jag lovar er, mentalt svämmar er brevlåda över av kärlek just nu. Jag hoppas att ni känner det.

Orättvisa

Jag bäddar för besvikelse. Vaknar, väntar, sover, vaknar, väntar.
En lördag, precis som alla lördagar men ändå lite jobbigare. Jag säger varje år hur värdelös Alla hjärtans dag egentligen är, men det är ju bara för att jag aldrig får fira. Det är klart att jag också vill få romantiska presenter och mys och allt det där. Men icke, inte i år heller.

Arg jag blir.

Nu ska jag och Joanna åka och simma.

Ebb på min planet

Det är i princip lördag, bara ett fåtal minuter kvar. Grannarna ovanför måste äga en dansmatta, för det är samma rytmiska dunkande helg efter helg. Jag bryr mig inte, jag kan nog sova genom det mesta om jag är trött. Något jag fått höra om och om igen.

Jag har en känsla, på nåt vis. Som så många gånger förut. Imorgon imorgon. Imorgon en ny pusselbit. Imorgon en färsk laddning syre. Imorgon ord som lindrar som balsam.

Ännu ett lågvattenmärke idag, i raden av lågvattenmärken som har varit min vinter. Eftersom min bil numera är totalt stendöd på grund av denna fruktansvärda kyla så kommer jag liksom... ingenstans. Fick därför tigga skjuts med grannen ner på Maxi för att handla lite föda. Eftersom jag kände att det var smart att passa på att handla ordentligt när jag väl hade tillgång till bil så köpte jag mat så det skulle räcka ett tag. So far so good. Men när jag lämnade fram Visakortet i kassan fick jag återigen det där meddelandet vi alla fasar: "Köp medges ej." Nä, jag hade inte tillräckligt med pengar på kortet för att köpa mat. Jag fick vända mig mot Joanna och snällt be om hennes sambos kort istället. Jag skämdes. Det är tur att Peter har djupa fickor...
Två veckor till lön. Två veckor.
Hur var det nu det här med tid? Aldrig i den takt man vill. Och just nu, alldeles för sakta.

Jag är så trött nu. Så trött på att klättra uppför det här jäkla berget. När får man vara uppe?

Insikt

Jag har de finaste vännerna i världen.

Ruiner

Nämen är det inte lite ironiskt ändå?
Jag menar, det tar ju aldrig slut. Bäst jag skyndar mig dit och styr upp landet!

Nu är det snart fredag. Bara några få timmar kvar tills det blir lördag. Som jag har längtat.
Det är bäddat för besvikelse. Men jag har så många ord jag vill få ur mig. Så mycket jag sparat för att kunna berätta.
Insåg precis att ett vykort är en rätt stor grej ändå. Det säger "kom ihåg mig" samtidigt som det berättar att "jag tänker på dig".

Wolf Otto, man kan inte få en massa extra pengar av nån som egentligen inte har några alls. Jag ska nog vara glad om jag får det han är skyldig, plus ränta.

Dagens drama

Snyltar skjuts med Opti.Marcus hem från redovisningen (som förövrigt gick helt okej), slänger mig i soffan i vanlig ordning, kör i gång datorn. Startar messenger. Får ett mail. Från lägenhetskräket. Jo, det är sant. Ett mail där han säger att han är så hemskt ledsen för sitt beteende och att han förstår att jag polisanmält honom och att han vill försöka ordna upp allt. Han föreslår en lösning med att han från den 25e betalar in 500:- i månaden till mig tills TVn och DVDn är betalda. Han kan tyvärr inte betala in mer, även om han gärna vill, eftersom han på grund av polisanmälan fått sparken från sitt jobb. Jag finner en slags sjuklig tillfredsställelse i detta.
Hela mailet med hans önskan att göra rätt för sig låter ju väldigt bra. Det är välformulerat och ångerfyllt och om jag inte visste bättre skulle jag tro på allt han säger och vänta på att pengarna skulle börja rulla in i sakta mak. Men nu är ju verkligheten så att jag har hört något liknande förut. Många gånger. Många löften och många försäkringar. Och jag tror honom helt enkelt inte. Visst, han kanske verkligen vill betala in allt han är skyldig, och han kanske vill försöka. Men jag är till 100% säker på att han kommer att komma den 25e och säga något i stil med: "jag har tyvärr inte möjlighet att betala in några pengar idag, är det okej om du får dem i nästa vecka?". Och det är helt enkelt inte okej längre. Därför vidarebefodrade jag bara mailet till min advokat och sa åt honom att hantera det. Kanske kan han dra upp nån slags fodran där det står att så länge pengarna rullar in i tid är det okej, men så fort han missar en inbetalning så dras det direkt till Tingsrätten. Kanske, vi får se vad han säger.
Det var i alla fall dagens drama. Vad händer i era liv?

Until my lips can no longer feel no more

Jag hade planerat att duscha nu på morgonen, innan redovisningen, men en snabb titt på dashboardens termometer får mig att inse att en dusch kan vara en jättedålig idé. Ännu en förjävla kall dag. Det känns som att den här vintern aldrig tar slut. Fast ja, det är ju ändå bara februari än. Kan vi skippa mars och gå direkt på april? Jag orkar inte med kylan. Om jag inte hade skola och jobb skulle jag vägra lämna lägenheten.

Så, redovisning idag. Vi får väl se hur det går.


And so they must depart
Too many more are broken hearts
But I've seen that all before
In TV, books and film and more
And there's a happy ending
Every single day

And they'll meet one day
Far away
And say "I wish I was something more"
And they'll meet one day
Far away
And say "I wish I knew you, I wish I knew you before"

A matter of time

Idag är det exakt två månader sedan jag kom hem. Temat för de gångna månaderna har varit "Det är bara en tidsfråga". Jag vet inte hur många gånger just den meningen har upprepats, både på svenska och engelska, i alla tänkbara situationer. Men det har varit sant, varenda gång. Så helt enormt sant. Och det är sant även idag. Idag när jag är enormt sugen på att börja räkna dagar, även om det är helt sinnessjukt. Idag när jag börjar på den första av många "att göra"-listor. Idag när jag ser ljuset, fastän det är en lång väg kvar.

Jag ser helt barnsligt mycket fram emot lördag. Det är nästan pinsamt.
It's just a matter of time...

Promenadsugen?

Nämen vafaaaan! Jävla vinter. Jävla Umeå. Jävla land. Jävla skola att ligga två kilometer bort och jävla bil att inte funka. Jävla plånbok att vara tom, jävla bussar att gå på kassa tider. Jävla promenad.

Saker att längta till -09

1. Att Bali ska ta slut 14/2
2. Dejt med advokaten 9/2
3. Mammas 50årsfest 7/3
4. Valborg i Uppsala 30/4
5. Födelsedag (i Uppsala kanske?) 2/5
6. Få en fil. kand. i Digital Medieproduktion 7/6
7. Midsommarafton 19/6
8. Flytta ur lägenheten 30/7
9. Åka till London och träffa flickorna 9/8
10. Åka till Sydney ca 18/8
11. Möjligtvis kanskekanske om jag har råd; Åka till Toronto över jul, ca 20/12
12. Östensson på besök, ca 15/2
13. Östmansflickorna på besök, när vet jag inte
14. Bli fit
15. Få lön

En av alla dem som drabbas då och då av nåt jag vill förklara

Fan, denna jävla sömnlöshet. Triggad av en bekännelse jag inte behövde höra. Den har ingenting med mig att göra, men den gnager i kanten ändå. Irriterar. Jag blev så besviken bara. Tappade tron på att nånting någonsin kan hålla. Och så tänker jag, om det drabbade mig själv, förödelsen det skulle innebära, trots det smärtsamma faktum att jag inte har någon rätt att känna av denna förödelse.

Det susar därinne, minnen blandas med framtidsvisioner, en salig röra utan ände.
En hunger. Och den gäckande sömnen.

Kommer han inte hem snart? Kommer jag inte hem snart?

Fråga mentorn

Träffade de tio (!) studenter som åker till UWS till hösten, två av dem går året under mig på DMP och de ska också till Penrith. Kommer bli jättekonstigt att hälsa på ute på res och ha massa T4:or där! Men det var rätt roligt att svara på frågor som man faktiskt kan svaret på. Och ge tips på sånt man har upplevt som har varit bra, eller sånt de borde undvika.

Gah, godnatt.

Operation Phoenix

Det bara fortsätter.

Jag tror inte riktigt att det går att greppa. Det har jämförts med hur Sverige kände sig efter flodvågskatastrofen, eller Estonia. Vi tyckte att Gudrun var hemsk, men det här, det här är skillnad. Så många människor som har dött, så många barn som har förkolnats i sina hem, för att någon inte fattar vidden av 47 grader varmt i världens torraste land. Det kallas mordbrand, och det är precis vad det är.
Det är så avlägset, men det känns så himla nära. Som att det pyr litegrann i hörnet på mitt hjärta också. En dov smärta när jag tänker på varma lågor som slickar i sig paradiset.

Ross Buchanan, i staden Kinglake där fler än 30 människor omkom, förlorade sina två barn i en skogsbrand sedan han fört dem till en ingift släkting i en annan stad där han trodde att de var säkra. Medan Buchanan kämpade för att rädda sitt hem i Kinglake omkom barnen i en brand som plötsligt drabbade den andra staden.

Ihopplock

Samtalade med mor idag, och förutom peppen hon uppvisade genom att nämna sina planer på att komma och hälsa på mig i aussieland så påpekade hon att nionde augusti inte alls ligger sju månader in i framtiden, utan faktiskt inte mer än sex! Jösses. Det är ju nästan bråttom att fixa allt som måste fixas.

Jag har haft en bra dag. Mötet med advokat Ärlestig gick skitbra, och även om det kommer att kosta en slant att anlita honom så känns det så enormt skönt att det äntligen är någon som tar tag i det här så jag inte behöver bekymra mig. Så jag kan tänka på annat. Och så det tar lite skruv! Ah, det känns så BRA!

Och sen hämtade jag mitt stora paket på OKQ8, massa roligt jag glömt att jag saknat. Och sommarkläder! Wohoooo, nu kan vi sola, äntligen! Bah.

På något sätt lyckades Joanna övertala mig att åka iväg på IKSU. Hon ville pumpa, jag orkade inte svettas, så jag simmade 30 längder istället medans hon lekte med nå vikter eller vad det nu var. Det var rätt skönt. Förutom den enorma mängden fjortisar i poolen... hu.

Men sen... sedan avslutades dagen på topp. Grått blev grönt och jag fick ett löfte om ett vykort och en mängd bilder. Mmm... konversationer med saknaden gör liksom allt lite lättare. Lite ljusare.

På American Choppers på Discovery Channel är de i Sydney och gör allt det där som jag också har gjort. Det är nostalgi. Glädje och saknad, samtidigt.

Massmord?

Stackars, stackars Kevin...

"En 15-åring misstänks för att ha skjutit av en fyrverkeripjäs som tänt eld på ett busksnår i Blue Mountains utanför Sydney."

MINA Blåa berg!! Låt bli dem!

Pratade med Carly imorse dock, och alla jag känner mår bra. Men ändå.

Fail!

Alltså jag vet inte vad som hände. Den här veckan har varit ett lågvattenmärke, rent allmänt. Kladdkaka, chokladbollssmet, inte ett ord läst i avhandlingen, opeppad på allt som har med nånting att göra. Tog fram dammsugaren i början på veckan för att få bort lite dammtussar och kattsand, men den står fortfarande mitt i köket, oanvänd. Det brinner i mitt paradis och det jag kallar hem dränks av snö. Aldrig lagom, liksom.

Imorgon möte med advokaten. Jag är nervös. Och så fasar jag lite. Tänk om det inte finns nåt att göra? Snacka om bortslösade 1400:-. Men ja. Nåt måste ju hända.
Vad har man för kläder på sig när man går på advokatmöte? Gud så seriöst och vuxet.
Usch.

"Helvetet har släppt lös sin ilska"

Kan ingen ge dem lite vatten? Del 2

Sluta, sluta, sluta!! Jag får panik, även om det inte är nära nån jag känner. Jag mår dåligt! För tänk om det kommer nära nån då? Tolv mil från Melbourne, det är för nära Kate. Som att det skulle brinna i Övik ungefär, eld kan ju ta sig tolv mil på nolltid. Och femtio bränder i NSW? Det är femtio bränder för nära Penrith och Sydney. Och så 47 grader på det. Gaah! Men all oro för mina peeps å sido, så blir jag även ledsen för att mitt fina Australien blir förstört. Och alla fina koalor och kängurur som dör! Och det vackra landskapet. Åååååh, vad jobbigt det är.
Och där ska jag bo. Tur att Carlys ställe ligger rätt nära havet. I havet kan det ju inte brinna, eller..?

Snödag

Så seg. Så mycket snö. Jag tar inte ut bilen idag, den ser alldeles för kall ut. Stackars micron.
S larmade en massa inatt, blev en dålig sömn. Promenaden hem var blindande, så mycket snö. Vitt precis överallt. Usch.

Nä, fotosession kanske. Woh..

Kan ingen ge dem lite vatten?

Det är för mycket sånt här nu. Jag blir lika ledsen och upprörd varje gång, det gör så ont i mitt längtande hjärta. Jag hörde att det var 47 grader varmt häromdagen i North Parra, inte så konstigt att det börjar brinna då kanske... men vem anlägger bränder i Australiensisk torka?!

Tio minuter

Tio minuter på en kristallklar anslutning med en ö någonstans på andra sidan jorden. Mitt i halvtid, precis när det behövdes. Lite extra syre så jag klarar mig en stund till. Tackochlov.

Seg dag idag, väntar egentligen bara på att de ska ringa från jobbet och säga när jag ska börja. Borde säkert göra nåt som kan klassas som nyttigt, men så blir det inte. Tänkte göra en korvgryta sen så jag har lite middag.

Det snöar fortfarande lite ute, metervis med äckligt vitt överallt. Funderar på att ta med mig kameran på promenaden till jobbet sen. Så kan jag fota och skicka till mina aussies så de fattar hur hemskt det är med riktig vinter. Bah.

"Look what you have done with her"

Återupplevda minnen. Ord som etsat sig fast. Surrs röst, för alltid på ytan, redo att ropa ut samma ord, om och om igen, eka i tystnaden de sena nätterna skapar. "Something bad has happened". Chocken, orden, tomheten när orden inte räckte till. Hur det aldrig går att förstå. Och hur det inte riktigt slog mig förrns jag tillät mig att släppa taget. Men som jag släppte det. En andnöd lik ingen annan.
Och sedan en händelseutveckling som ledde fram till nästa rad av ihopsatta ord, lika svåra att tvätta bort, lika avgörande, men på ett helt annat sätt. "Look what you have done with her". Så jag tappade greppet. Det gick inte att hålla ihop allt det som gått sönder. Jag lämnade det enda som höll allt på någotsånär plats och lät bitarna falla över er. Så olikt mig. Jag känner nästan ett behov av att be om ursäkt. För det är ju inte såhär det ska vara. Det är ju tvärtom. Det ska inte finnas någon anledning till oro, för det har det ju som aldrig gjort förut, egentligen. Men i skuggan av en höst fanns det plötsligt ingenting jag kunde göra för att inte gå sönder. Men jag jobbar på det. Det är bara en tidsfråga. Som alltid.

Underlig sak nr.3

Väl hemma från staden kollar jag mobilen. Jag har fått ett väldigt skumt sms. Här följer det nu i sin helhet:

"Hej sofia.. Jag har ditt nr på min mobil men vet inte vem du är :( vem är du mystiska tjejen? :) kram"

Numret är 076-236 39 08 och finns varken på hitta.se eller eniro.se. Och nej, jag har inte gett ut mitt nummer till nån jag glömt bort. I alla fall inte i Sverige. Bahaha.
Jag tror inte att jag gillar personen i fråga i alla fall, för om man inte vet vem den man smsar är så avslutar man väl inte med "kram"? Tsss.
Men i alla fall. Kolla era telefonböcker, vet ni vem smsaren är kan ni vinna en semla!

Anna, det är säkert nån av dina skumma kompisar! Det skulle fan inte förvåna mig om du gett ut mitt nummer till en massa random soldater. Sluta med det.

Fredagsmiddag

Ja, hade som sagt dejt med Erica idag! Hon bjöd på middag, och jag tror jag hade glöm hur god hemgjord mat smakar, för det var fantastiskt. Kvällen bjöd sedan på fantastiska semlor, två filmer, trocadero och en massa te. Ericas lägenhet var superfin, jag är en gnutta avundsjuk. Den här kvällen gav skitbra utdelning dessutom, för hon lovade att jag får rota igenom deras frys närhelst jag är hungrig. Score!
Däremot har jag lovat en fika med kaffemuggarna Erica har glömt att hon gett mig. Fast jag tror ändå inte att det jämnar ut sig...

Underlig sak nr.2

Bilen har som vanligt betett sig underligt, men när jag körde ner till stan för att hälsa på Erica ville den inte alls vara med och bråkade mer än vanligt. Ryck och stopp och skrik och gnäll. På vägen hem kändes både växelspak och ratt segare än sirap och jag börjar fundera på om lilla micran kanske behöver låna en motorvärmare en stund... För att värma kretsarna, så att säga.

Underlig sak nr.1

Jag fick en paketavi för mitt 15-kilospaket jag skickade från aussieland och skottade ut bilen, villket tog säkert 20 minuter. Så rejsade jag iväg till OKQ8 för att hämta paketet, men fick där höra att "det kommer på måndag" från den där pojken som har hand om postdisken jämt när jag är där. Jag gillar honom inte.

Lyx vs. budget

Bregott vinner över Willys lättmargarin any day of the week. Bara så ni vet.

Spott-i-spy (igen)

Nu sjunker Spotify lite mer i mina ögon. De svinen. Två gånger nu har de plockat bort en låt jag velat lyssna på som jag lyssnat på dagen innan. Det är ju bara taskigt! Och dessutom innebär det ju att man måste leta rätt på låtarna på andra sätt... Skada sig själva, det är vad de gör.

Det slutade snöa, för tillfället, men jag misstänker att det äckliga vita kommer att falla igen innan dagen är till ända. Jag ska försöka ta mig till skolan om ett tag, blir en promenad genom drivorna. Seminariedags, jag och Manne. Sedan grupparbete. Sedan helg.

What if this storm ends?
And leaves us nothing
Except a memory
A distant echo

[---]

These accidents of faith and nature
They tend to stick in the spokes of you
But every now and then the trend bucks
And you're repaired by more than glue

När växte vi upp?

Det slog mig just. Imorgon är det fredag, då ska jag på finmiddag (jo, det är finmiddag när det bjuds på fläskfilé!) hos Erica som jag inte vet vart hon bor riktigt... Sedan är det lördag och då ska jag jobba eftermiddag/kväll. Sen är det söndag och om det är fint väder då så ska jag bygga en snögubbe med O. Om inte det så ska jag åka och träna nåt. Får se hur det ser ut med hälsan, men det kanske blir lite simning i alla fall.
Men sedan, go vänner, är det måndag. På måndag ska jag först och främst ha handledning med gruppen. Woh... men sedan. Sedan ska jag på möte med min advokat. Helt sjukt ju. "Min advokat." Det är ju allvar det här. Jösses. Hur blev det såhär? Vart gick det snett? När tvingades vi växa upp och varför gick det så fort?

Samtalar med min mor och jag tror att hon slutligen förstår. En suck av nån slags hopplöshet, men ändå ett "okej då, jag förstår hur du tänker". Och det är så skönt. Så skönt att få nån slags stöd, även om det är svagt. Nu återstår bara att få min kära far att förstå. En seg kamp, men det ska gå. För i slutändan spelar det ju ingen roll.

Men!

Men Wolf, om jag inte har min dator, vad har jag då? Går ju inte att gå ut på grund av all jäkla snö! Och vem vet? Det kanske händer nåt fantastiskt precis där efter det sjutusentolfte cmd+R:et.
Grattis till jobbet förresten!

På tal om jobb. Mitt jobb tvingade mig att sitta ute i trappan och vänta i över en halvtimme eftersom permon inte heller riktigt gillade snö.
Jag har dessutom ont i ryggen av nån anledning. Yay.

Det är nu bestämt att jag åker ner till Uppsala den 29e april, leker med uppsalastudenterna på valborg och firar födelsedag med Annsing, Stevsie och vem mer som vill hänga på och kalasa! Wohoooo! Bara typ fyra månader till dess, men det är ju bra att vara ute i god tid. =P

Nä, lite TV och en kaka nu kanske. Jobba på.

Too much snow will kill you

Fan vad det snöar. Jävla vinter. Jag blir så förbannat trött på den att jag helst bara vill gömma mig under täcket tills den är över. Var ute på en biltur idag, man måste ju underhålla sig själv. Bara det att det inte så jäkla roligt när man var inne på ÖB i ungefär fem minuter och sen var tvungen att skotta bilen igen. Det snöar så jag tror jag blir knäpp. Inte hellre jättekul när man måste vandra ner på jobbet om ett par timmar.
Tog dessutom på mig lite extrapass nästa vecka och veckan därpå, jag ser fram mot nästa lön.

Åh, såg förresten att Gossip Girl är tillbaka på Söndag. Jag är ju inte en av dem som orkar ladda ner serier så ofta, så jag har inte sett nyaste säsongen. Wohooo, pepp!

I varje mörker ett ljus

Baaaaah! Jag blir knäpp. Jag saknar så himla mycket, så himla många. Mina fina flickor! Det laddas upp filmklipp på facebook, röster jag inte hört på nästan två månader når fram till mina trumhinnor och jag känner hur mycket det är som fattas mig. Sitter med ett finger på cmd-knappen och ett annat på R och bara matar. Vill se om något händer, något nytt, fler nyheter, uppdateringar. Konstant bekräftelse.

Huvudvärken from hell ikväll, vet inte vart jag ska ta vägen. Inga alvedon, för under min mörka månad låg det långt ner på prioriteringslistan att införskaffa och nu har jag helt enkelt inte kommit mig för.

Random meddelanden gör att man saknar ännu mer, men lyser ändå upp för en kort stund, lockar fram ett leende.

im about to log off, but i just wanted to quickly say that i think ur very pretty.
the end!
love alycia.

Februari

OXEN
Vid månadens början är du i fullfärd med skapa mer utrymme åt dig själv. Kanske har du stora och inte alltför realiserbara planer som handlar om att vidga dina horisonter. Du pratar mycket med dina vänner om hur du skulle önska att du kunde bryta dig loss och uppleva total frihet. I den mån dessa vänner tänker som du kommer er tid tillsammans att vara upplyftande och ge inspiration. Du kan gott behöva umgås med likasinnade. Din roll i olika sociala sammanhang är mycket inspirerande och ger förhoppningar. I en nära kärleksrelation kan dock denna frihetslängtan skapa problem, inte minst om din partner känner sig hotad av denna och söker sätta gränser för dina drömmar. Det är möjligt att du distanserar dig från din partner omkring den 7 februari, men omkring den 13:e faller en del bitar på plats och harmonin vänder åter. Nu sprakar det om förhållandet och ni förstår att värdesätta varandra. Är du singel men intresserad av en viss person är tiden runt den 13:e den rätta att ta ett eller flera steg för att komma närmare vederbörande. Det är en mycket romantisk tid, och det skulle vara mycket märkligt om inget hände. Du har själv mycket att erbjuda, och en stark person i din närhet kan vara intresserad av dig.Runt den 20 februari gäller det för dig att vara uppmärksam på vad det är för människor du umgås med. Din roll som vän eller som gruppmedlem kan förvandlas under denna tid när du omvärderar din situation och granskar de sociala sammanhang du är del i. Säkert måste du släppa taget om någonting, även om det är svårt. Så småningom kommer det att göra dig starkare. Den 21 februari påbörjar du en ny fas i ditt liv som präglas av ett mer självständigt arbete med egna projekt.

Nä fyfan

Det var då själva fan. Det här kommer aldrig att bli bra.

One Tree Hill är en bra serie, för er som inte insett det, men grejen är att jag alltid påminns om all sorg och all smärta som cirkulerar i luften. Alla de rätta orden. De rätta formuleringarna. Och det skulle vara riktigt jobbigt att titta på ibland, om det inte vägdes upp med att det är lite klyschigt from time to time. En bra avvägning. Lagom.

Jag saknar. I mängder. Mer och mer för varje dag. Jävla Bali. Och det är ändå en och en halv vecka kvar. Men inte ens då blir det ju bra. Bara hyfsat. Typ. Korta meningar idag.

Jomen exakt så

Hur klyschigt det än är.

And all the things that I wished I had not said
Are played in loops 'till it's madness in my head
Is it too late to remind you how we were
But not our last days of silence, screaming, blur
Most of what I remember makes me sure
I should have stopped you from walking out the door
You could be happy, I hope you are
You made me happier than I'd been by far

Dagens aaaahh:

Förresten, finns det nån skönare känsla än när man har vatten i örat och det plötsligt bara rinner ut? Underbart.

Diiirrrrrtyyyy

Himla ovettig dag ändå. Eller, det är ju städat och sådär, det är ju bra. Och jag spelade in en liten film till flickorna. Den blev jäääättestor, vilket är skitjobbigt eftersom det tar sån tid att ladda den. Bah. Skitsamma. Fick i alla fall repetera Premiere lite eftersom Final Cut inte vill funka.

Imorgon är det föreläsning och sedan skriva klart på redovisningsanteckningarna. Yeahyeah.
Och så ska jag träffa Dr. Benny.

Förresten är det en snubbe på Discovery som säger "dirrrty" hela tiden, och det ger mig hjärtstillestånd varje gång. Väldigt internt. Väldigt nostalgiskt. Anyways. Never mind.

Vardagsdag

Jag hade tänkt städa, plugga och simma idag. Men simmandet gick bort tyvärr, jag ska vara hemma och vänta på att Dr. Benny ringer. Billigare så.
Så, det lämnar ju ett jättebra tillfälle för både städ och plugg. Tyvärr är ingendera särskilt underhållande. Krämar lite Lasse i högtalarna, planerar min kommande videodagbok och diskuterar överraskningar med Carly på msn.

Jag känner att en lunch skulle passa in i sammanhanget också. Eller en frukost, det är valfritt vad födan kallar sig.

Pepp?

Roligt, förresten, Anna! När jag frågade Svarens Bok om råd så sa den: "Låt någon annan ta ledningen". Jävligt smart bok det där.

Två månader

Jävla minusgrader. Jamen orka! Det får fan bli vår nu snart, jag orkar inte med det här.
Vår. Minns ni den?

Ibland är det svårt att förstå att för två månader sedan var jag fortfarande i paradiset. Solen sken, jag önskade att tiden skulle stå still. Den sista dagen med saknaden, den sista kvällen. Hur jag inte ville gå och lägga mig, ville hindra morgondagen från att komma. Minns ni? Två månader. Inget att räkna med i längden. Men två månader som har känts som två år. Och nu sitter jag med sju månader mellan mig och paradiset. Sju månader och fem dagar. Som min granne så vänligt påpekade: "Det är ju en hel livstid!"

Jag skrev ett personligt brev inatt, som jag tänkte skicka iväg till lite företag jag är intresserad av att jobba på. Får se om det leder nånstans. Woho.

Kom hem nu

Jag tycker inte att det är roligt längre. Nog nu.

Winnerbäck håller mig sällskap. Och The Birds and the Bees, som jag ännu inte har avgjort ifall jag tycker om eller inte.

Det har varit en seg dag. Gör att tiden går ännu saktare. Ledsnade på att vara energisk, träningsvärk i överkroppen. Katthår flyger överallt. Dammsuga? Diska? Ja, imorgon. Tisdag, jag är helt ledig, vi ska inte ens träffas med gruppen. Läsa i boken dock. På allvar. Och så städa lite. Och simma. Och ta ett snack med vårdcentralen. Antibiotika hjälper tydligen inte på mig. Såklart. Sådär 500:- senare. Det var en jäkla tur att jag fick de där csnpengarna, annars hade allt gått åt skogen. Borde lämna in bilen med, men vad ska de säga? "Näe hörrö... din bil är slut, lika bra att skrota direkt" Det vill jag ju inte. Jag vill att den ska leva till i augusti i alla fall. Sedan kan den få somna in.

Datumet för utresan flyttas närmare hela tiden. Nu låter det som första veckan i augusti, och sedan från London den 15e augusti. I stort sett spikat.
Jag har insett att jag behöver en sponsor om jag inte vill åka på ett working holiday. Men jag tänker att working holiday funkar, jag kan jobba halvtid på IKEA och praktisera nånstans för erfarenheten resten av tiden. Det jobbigaste med working holiday är att man måste byta jobb efter sex månader. Fast tills dess kanske man har hittat ett företag som vill sponsra en.
Jag ska skriva ihop ett fint CV och skicka till lite företag jag är intresserad av. Och så ska jag fixa min portfolio. Göra lite film. En konstfilm, tänkte jag ge mig på, nästa helg. En konstig film alltså. Får se om det blir nåt av. Men jag kan ju inte bara ha foton i portfolion, då får man inga video producer-jobb. Jag får jobba på det. Mackan hade gjort en fräsig portfoliohemsida till mig också, är ju skitbra. Jag kanske måste köpa en domän dock... går ju inte med wb655079 hela livet. Hua.

Nä, det hade väl egentligen ingenting med nånting att göra.

Godnatt.

Flintvägens jultomte

Idag ska paket nummer två postas, går förbi OKQ8 på vägen till skolan om en stund. Bara tre paket kvar att skriva brev till och sedan posta. Jag hoppas mina fina flickor blir glada. =)

Idag föreläsning, sedan träffas lite med gruppen och utveckla begrepp och sånt. Tror jag slänger med mig burken så jag kan läsa anteckningarna och browsra i pdf:en.
Gah! Mina ögon gillar inte att kliva upp halv nio, de vill blunda igen. Inte mitt fel ju, bråkiga ögon.
Blir promenar till skolan idag också, få igång en bra vardagsmotion och dessutom spara in lite pengar på bil och buss. Speciellt som bilen är dum i huvudet. Kör den ju ändå ibland, som igår till IKSU. Den stannade bara 15 gånger.

Nä, kläder nu. Babajj...

Saker att längta till -09

1. Att Bali ska ta slut 14/2
2. Dejt med advokaten 9/2
3. Mammas 50årsfest 7/3
4. Valborg i Uppsala 30/4
5. Födelsedag (i Uppsala kanske?) 2/5
6. Få en fil. kand. i Digital Medieproduktion 7/6
7. Midsommarafton 19/6
8. Flytta ur lägenheten 30/7
9. Åka till London och träffa flickorna 9/8
10. Åka till Sydney ca 18/8
11. Möjligtvis kanskekanske om jag har råd; Åka till Toronto över jul, ca 20/12

Nytt på listan:
12. Östensson på besök, ca 15/2
13. Östmansflickorna på besök, när vet jag inte
14. Bli fit
15. Få lön

Identifikation

Förresten. Jag är lätt Jude Law i den här historien. Lätt.

Söndagskväll

Pix försöker borra sig in i soffan, under filten, och Inch tycker att det ser spännande ut, så hon hakar på. De kanske försvinner ner i soffkuddarna never to be seen again. Det skulle bespara mig en del besvär, fast det skulle nog mest vara tråkigt...

Jag gav mig på att klippa luggen. Jag är inget vidare på att klippa luggar, men jag gjorde mitt bästa och den kommer ju ändå växa ut på nolltid.

Jag har tråkigt. Fast jag kollar på The Holiday såklart. Snyft. Har läst det mesta av conclusionen. Ska lägga mig och läsa ut The Alchemist sen, så kan jag skicka den till aussieland imorgon. Det är en vandrande bok nämligen, den ska lämnas vidare från person till person. Jag fick den av AnnA, som fick den av en kompis som fick den av en annan kompis. Och så stryker man under sånt man tycker är bra sagt och skriver sitt namn i början för att visa att man läst den. Fräsigt.

Andra dagen med ökad saknad. 13 dagar kvar. Carly la upp filmklipp från hennes och Vickis juldag, massa folk jag saknar...
Åh, Carly sa förresten att hon och hennes roomie ska flytta ungefär när jag kommer dit, så om jag ville kunde de leta efter en fyra så jag kan bo där permanent. Vore ju fantastiskt, jag kan inte tänka mig nån bättre lösning faktiskt. Men jag sa att jag inte kunde be dem om det eftersom jag inte vet hur länge jag kan stanna. Men jag ska försöka kontakta ambassaden och höra vad man har för chanser på ett riktigt visum... Det är kanske lika bra att sätta igång med det på en gång, så det finns tid att testa lite olika grejer på.

Okej. Så det är planen.

These Days, kusin

Its coming round again
The slowly creeping hand
Of time and its demands
It settles in its place
Its shadow in my face
Undignified and lame

This life well its slipping right through my hands
These days turned out nothing like I had planned
Control well its slipping right through my hands
These days turned out nothing like I had planned

Soffpotatisen tipsar

Jo. The Holiday. På trean klockan nio. För har du inte sett den så är du bara hopplöst efter eller dum på riktigt. Jag har sett den, så sent som för två veckor sedan. Men jag tänker ändå se den ikväll.

Mer att gå miste om

Simmade. 30 längder kändes lagom för första svängen sådär. Känner mig ändå ganska mör nu.

Så nu borde jag läsa avhandlingen, tänkte plöja igenom conclusions i alla fall så man har lite koll. Vi är ändå i stort sett klara med det vi ska säga på redovisningen, så woho!

Wolf o Co har bokat sin usa-resa nu. Den skulle jag velat följa med på... Men det blev ju inte så. Det borde han fan också betala för, det där jäkla kräket. Ska ta upp det med advokaten. Skadestånd, skadestånd.

Nu lite Dödlig Fångst, sedan lite Usability. Sen en chokladsufflé och en kopp te. Det kunde varit värre.

Bye bye vecka 18.

Seg, segare, segast

Nä nu jävlar. Bikini to the test!

Jag misstänker att det är en glidare. Får ta med mig en backup.

Februari är här

Jag har suttit och dumstirrat på samma bild i flera timmar, varvat med att hjälpa S och småläsa lite i avhandlingen. Samma bild, samma känsla i maggropen. GE mig! Men nej. Så enkelt är det inte.

Diskuterade framtid och planer och möjligheter och äventyr med H. Mycket ord som rann ur mig, det var skönt. Allting känns så självklart nu. Eller, det gjorde det förut också, men det är så skönt att ha en plan. En plan som känns bra.

Nu ska jag sova. Imorrn ska jag simma.