Världens finaste miniatyrmänniska

I måndags fick jag hänga med min favoritmänniska i hela världen heeeela dagen. Först var vi på badet och åkte runt i strömmen, plaskade i barnhörnan och dök i multipoolen. Sedan tittade vi på när männen grävde hål i backen innan vi letade rätt på en lämplig plats bland vitsipporna för att skjuta av lite bilder.

 

 

Missade jag peaken?

När blev jag såhär gammal? Ryggen värker efter allt flyttpackande, jag är stel i hela kroppen och lederna knakar betänkligt när jag reser mig upp. Värmekudden hjälper precis så länge som den ligger på plats och jag väntar otåligt på att Björn ska komma tillbaka med liniment så jag ska slippa sitta still. Om mindre än en vecka lägger jag ännu ett levnadsår till handlingarna och på något sätt tvivlar jag på att kroppen kommer kännas yngre framöver. Är det dags att inse att man har peakat? Har min fysiska höjdpunkt redan kommit och gått utan att jag märkt det?

Jag skyller allt på jobbet. 8 timmar om dagen stillasittande framför skärmen, 3 år senare och jag är trasig. Tur att jag har sagt upp mig från den sista augusti, kanske har jag chansen att byta inriktning på mitt liv. Hitta ett jobb där jag får röra på mig en gnutta mer, allra helst vara ute och träffa folk, vara social, lära mig nya grejer. Har ni nåt förslag på yrken? Jag är öppen för det mesta!

Detta test gjorde jag redan för 7 år sedan. Det kanske stämmer ändå....

Om lite sånt som händer

Tiden bara springer iväg och allt jag gör är att packa, jobba, jobba, packa. Fast igår var jag till naprapaten och blev ordentligt knäckt och böjd. Träningsvärken lät inte vänta på sig! Det skiljde en centimeter på benen och ländryggen ända upp till skulderbladen var rejält spänd. Nackdelarna med mitt jobb, helt klart. Jag fick stränga order om att stretcha sätesmuskeln och komma ihåg att sitta och stå rätt.

Det kommer säkert gå jättebra nu när det är dags för flytt. På torsdag går flyttlasset, det är långt kvar på packandet, bilen står på verkstaden och väntar på nya drivknutar och lite annat jox, men det gör inget. Vi ser fram emot den här flytten så det känns ända ner i tårna! Jag har ingen inplanerad semester i sommar men det känns inte som att det gör nåt det heller. Bara att få vara hemma och kunna göra grejer på kvällarna känns som en enda lång semester.

Förra veckan beställde jag äntligen från MinFarm.se, en hel del varor blev det, både nöt, gris, spannmål, potatis och grönsaker. Det är så himla roligt att det nu kommer igång på riktigt, jag är sjukt pepp inför den kommande säsongen!

Äntligen, äntligen fredag

I dag har jag haft en riktigt grisig dag på jobbet. Kort om folk, gott om annonser och en och annan säljare som har lite eller ingen respekt för produktionsarbetet. Halv åtta kom jag, halv åtta gick jag och klockade därmed min femhundraelfte övertidstimme för veckan. Kändes det som. Hem kom jag i alla fall, men katten var till lite tröst och Björnen är fortfarande typ 18 mil bort, så jag hade väl lika gärna kunnat vara kvar på jobbet ett tag till. En sån här dag då jag hade kunnat säga upp mig på stående fot om jag inte redan hade gjort det.



Trösten är i alla fall att jag har en härlig helg framför mig! Imorgon ska jag ha bröllopskonsultation med Johan & Maria och sedan ska jag testköra min nya dagsljusbelysning som jag fick hem i början på veckan. Ett snabbt test med en av tre softboxar har redan överträffat mina förväntningar, jag tror att det här kan göra stor skillnad för de där dunkla rummen som behöver lite hjälp med ljuset!
På söndag ska jag miniroadtripa med Emma för att hitta de där guldkornen längs järnvägen där vi kan shoota några av bilderna till vårt bokprojekt.

Sedan kanske, kanske jag ska försöka hinna packa nån kartong också... kanske. 

Världens finaste farmor med världens finaste Casper, längtar tills vi bor närmare!