Att göra-listan växer sig längre

Nu ska vi se om vi kan stryka några grejer från listan:

* Nattduksbordet - klart
* Toaletten - klart
* Skafferiet - klart
* Städa hela lägenheten (jag har städat kryddhyllan, toaletten och tvättat alla fönster)

Kvar:
* Kylskåpet
* Fixa tvåsitssoffan
* Dammsuga och torka golven
* Dammtorka alla hyllor
* Tömma alla sopkorgar
* Plocka reda på kattleksakerna
* Packa bilen
* Bädda ur sängen och lägga på ny bäddmadrass

Jag har ändå haft en rätt bra dag, fick hjälp att bära ner kartongerna och sen blev det gomiddag med en massa härlig sås. =D Jag och grannarna pratade en massa strunt i typ tre timmar, sedan tog de min blomma och en massa mat och gick hem. Sedan dess har jag städat en massa, och lovat mig själv en dos Dödlig fångst innan läggdags. Imorgon måste jag dammsuga och torka golv, plus tömma kyl och frys och bädda ur sängen. Och packa bilen. Sedan åker jag söderut till Övik där en massa socialt intag av föda ska äga rum. Planen är lunch med Kattpiss och middag med Kakan, eftersom de har kassa arbetstider och inte kan vara lediga samtidigt.
Nu är jag typ hungrig igen, men jag har en massa sallad så jag kan unna mig en midnight snack.
Imorgon är sista dagen i Umeå på sex månader! Bye bye norrland.

Uppstyrning

Det är så snorigt tråkigt det här. Packandet. Och nu har jag kört fast igen, har jag packat allt? I think not. Men okej, det här är klart:
* Skrivbordet
* Bokhyllan
* Vägghyllorna
* Byrån
* Städskåpet
* Klädkammaren
* Dvd-hyllan
* Hallen

Kvar:
* Nattduksbordet
* Toaletten
* Skafferiet
* Kylskåpet
* Fixa tvåsitssoffan
* Städa hela lägenheten

Dessutom håller jag på att laga en slottsstek som jag ska bjuda Jo och hennes pojke på ikväll tänkte jag. Och jag måste på macken och köpa grädde.

Ah, back to work!

The Outsiders

En vuxen paus

Ea du är ju för söt. =)
Och T, jag skulle gärna köpa en iPhone... verkligen, verkligen, verkligen jättegärna! Om jag kunde bajsa ut pengar. Det kan jag inte. Men om du bjuder..?

Det jag skulle säga i alla fall, var att nu kära barn, har jag tjänstledigt! Och det är så himla vuxet så jag vet inte ens vart jag ska börja. Det är häftigt, det här att bara kunna ta en paus från ett jobb och veta att man är välkommen tillbaka.
Igår var alltså min sista dag på jobbet. Jag och S åkte på restaurang och åt Filé mignon black and white och det var enormt gott. Sedan åkte vi hem och kollade på film och pratade och innan vi visste ordet av var det natt och vi gick och la oss och sen var det morgon och vi klev upp och sen var det slut. Tack och adjö, vi ses till jul. Jag kommer att sakna jobbet, fast inte så mycket att jag blir nostalgisk. Kommer absolut att sakna lönen dock. Hu.

Idag är det två veckor kvar och jag borde ha packat färdigt allt i lägenheten. Det har jag inte. För jag är lat och gör hellre andra saker. Som att äta sallad och choklad. Och kolla på tv. Det mesta är egentligen roligare än att packa. Men imorgon kommer Jo och hjälper till att bära ner kartonger, hon skulle tvinga med sig karln också, så då blir det effektivt värre! Ska försöka packa ner det mesta innan. Så ja, en kartong till ikväll kanske då?

Bugger

Shit, jag skulle skriva nåt... men jag kom helt av mig när jag fick ett sms och mobilen spasmar ut totalt! Får höra halva sms-signalden innan den tystnar, vibrationen tuffar på och vägrar lägga av, skärmen blir svart och det sprakar på baksidan av telefonen. Den ger sig dock efter en stund och jag får läsa smset. Läskigt värre var det, för tänk om den dör när jag är nerunder?! För det första så tycker jag om min mobil, och för det andra så har jag inte råd att köpa en ny. För det tredje vill jag inte ha en australiensisk mobil, för sånt funkar aldrig när man kommer hem.
Yes, dagens i-landsproblem, lös det.

We won the war

Jag har kämpat väl de senaste dagarna. Kampen har varit lång och hård, och inte förrns nu tror jag på att jag kan vinna den. Jag talar förstås om kampen om att tömma frysen på kakor. Jag har ätit kakor till frukost, lunch och middag sedan jag kom upp i tisdags och nu, mina damer och herrar, är där bara tre kvar. Tre ynka chokladflarn som jag kommer att trycka i mig när tillfälle ges. Typ på söndag. Kampen är så gott som över, och jag är både vinnare och förlorare.

Anyways, klockan är tjugo över åtta och jag studsade upp ur sängen för ganska exakt 20 minuter sedan när klockan ringde, eftersom jag trodde att jag hade bråttom. Denna övertygelse fick mig att äta frukost och klä på mig på rekordfart, så nu sitter jag här, 25 minuter tills jag måste gå till jobbet, och funderar på vad jag ska utnyttja min extra tid till. Bloggen var given såklart, på grund av just min OCD. Jag ska även snabb-slå in ett paket till S, hon ska få sin elvisp idag. Och så tar jag fram en stek ur frysen idag, så alla som vill ha en helt sjukt god måltid imorgon bör knata hitåt runt sextiden.

Ja, morgonstund har guld i mund, eller vad man säger. Fast jag är mest trött. Och i behov av en tandborstning.

Laters dudes.

Festival

Vad skulle ni göra om ni inte fick er musik serverad på silverfat direkt här på bloggen?

Flashback

Jag minns när jag var yngre och försökte vara lite rebellisk sådär, ni vet i tidiga tonåren när man skulle göra lite uppror. Jag var ju i grund och botten en snäll flicka så jag gjorde egentligen ingenting. Men jag minns att när jag svarade i telefon så brukade jag svara: "ja det är andra änden" för jag hade hört det i nån film nångång och tyckte att det var coolt. Fast ja, snäll och beskedlig som jag var så vågade jag bara svara så när jag visste vem som ringde. Vi hade nummerpresentatör så jag kunde ha lite koll. Det var rätt underhållande ett tag, tills det ringde och jag såg att det var en kompis till mig. Jag svarade med min fräsiga line bara för att upptäcka att det inte alls var min kompis, utan hennes mamma. Det var pinsamt och därmed slutet för min karriär som telefonkomiker. Om man inte räknar mitt fantastiska telefonsvararmeddelande som jag hade ända till jag bytte operatör från comviq till vodafone...

Beach -08?

Okej, min fantastiska hyperhälsosamma plan gick rätt snabbt i stöpet imorse. Gick hem från jobbet klockan åtta imorse, men hamnade rätt snart i sängen där jag råkade... blinka lite långsamt till halv tolv. Ehm... så kan det gå. Släpade mig i alla fall upp till slut och satt och gapade lite framför datorn en stund. Jag hade ju lovat mig själv att jag skulle simma idag, så efter att ha dragit mig lääänge så åkte jag i alla fall iväg till Iksu. Well done! Simmade 30 längder och kände mig enormt duktig. Och nu..? Well, det är ju project runway, och så låtsas jag packa lite som vanligt. Har i alla fall tömt både skrivbordet och bokhyllan, så jag är i alla fall en bit på väg. Jag har även fått in första hyran från Mattias, även om det var lite skumt med det där. Förhoppningsvis så får jag inga problem med honom i framtiden. Men man vet ju aldrig.

Imorgon ska jag jobba 26timmars, jag och S ska gå och käka eftersom det är min sista dag. Good times, gratis restaurangmiddag!

Nä, nu ska jag steka lite lax.

Packa pappas kappsäck

Jag är verkligen sämst i världen på att packa, fråga Ea så får du höra. Det går verkligen helt enormt sakta. Men det kommer nog att bli fint ändå, till slut. Kanske det blir mer gjort imorgon, jag ska ju ändå upp klockan åtta eftersom jag slutar jobbet då. Fast jag funderade på att åka och simma lite. Passa på medans man har chansen liksom. Jag har märkt en marginell minskning i magomfång nu på sistone. Faktiskt! Det måste vara de två simningar och den enda joggingturen som jag har tagit under de gågna tre veckorna. Helt imponerande. Eller så beror det helt enkelt på att jag inte äter så mycket längre. I alla fall så har jag fått ett underligt sug efter att träna, kanske det är värt att skaffa ett träningskort down under, så då jäklar kommer jag vara vacker när jag kommer hem. Men ja, vi ska inte ta ut något i förskott, jag är ju inte där än.

Ikväll tittar S och hennes kompis på fotboll (som vanligt) så jag har rätt tråkigt. Skulle vilja se det där supersize vs superskinny på trean, men tvn är ju upptagen. Boring. Jag kanske får läsa min nördbok istället. Försökte sova en stund, men jag blir bara mosig då.

Idag fick jag mina misstankar bekräftade i alla fall, till och med folk jag inte känner är less på att höra om mina reseförberedelser, himla tokigt det där. Men det rör sig liksom inte så mycket annat i mitt huvud just nu, så det är bara det jag kan skriva om. Och saker runtomkring. Typ som vilka bioaktuella filmer jag vill hinna se innan jag åker:

* Sex and the city-filmen

* Narnia

* Don't mess with the Zohan

* Hulken

* The Happening

Packningsinsikt

Kom precis att tänka på en grej. Handdukar tar sjukt mycket plats i packningen! Det är så himla onödigt också, en sån skitgrej. Så nu funderar jag: är det värt att ta med en handduk eller ska man helt enkelt köpa sig en där nere? Fast då kommer ju problemet med att man kanske vill ta en dusch när man kommer fram, 30 timmars resväg som man har i kroppen. Hm. Dagens I-landsproblem, helt klart. Jag tror att jag tar med mig en handduk som jag sedan kan lämna kvar, för det är ju ändå på hemresan man har övervikt. Woschka, vilken problemlösare jag är!

Nä hörrni, vet ni vad? Idag kände jag för första gången en ordentlig kittlande känsla i maggropen, ett inre "omg!". Det var spännande.

Idag har jag packat två kartonger och städat tresitssoffan ordentligt från allt katthår. Det börjar synas att det är flytt på gång, även om kartongerna bara ska resa typ 100 meter ner till källarförrådet. Sedan insåg jag tillsammans med Sjödin att det inte spelar någon roll hur långt man ska flytta, det är ändå helt galet jobbigt.

Nu lite dödlig fångst och sedan sömn. I min säng.

Drawn by Pain

Är jag sjukt nördig som tycker att den här trailern är ashäftig? Jag gillar konceptet helt enormt mycket.

Kära Bullen...

Det finns en människa jag bara känner ytligt som nyligen har kontaktat mig, eftersom jag tydligen är den enda personen han kan prata med om sina problem. Och även om det såklart är smickrande att han väljer mig som sin enda bundsförvant så är det samtidigt underligt. Vi känner inte varandra, även om vi nu kanske har lärt känna varandra bättre under processen. Historien bakom det hela är lång och komplicerad och ingenting som lämpar sig för en publik blogg. Kort sagt så försökte jag ändå lyssna på karln och komma med en del goda råd där jag kunde. Nu har det dock börjat bli irriterande, då allt han gör är att upprepa sig och älta samma saker om och om igen. Det finns inte heller något vettigt i hans gnäll, utan det är mest pest och kolera och "vad ska jag göra?". Så nu undrar jag; hur länge måste man lyssna på en okänd människas problem innan man kan be dem dra åt helvete? Och hur gör man det utan att denna uppenbart deprimerande människa går och tar livet av sig?
Snälla Bullen, hjälp mig!

This ends now

En sak jag rätt omgående märkte idag var hur ofantligt tråkigt det är att köra bil utan musik. Min kära high tech-stereo dog strax norr om Härnösand och vägrade att spela vare sig cd-skivor eller usb-minnet. Det enda som fungerade var radion, men då har jag ju ingen antenn på bilen, så det var bara i tätbefolkade områden som jag hade tillräcklig mottagning för att slippa brus. Jag lyssnade dock hackvis på P3 och kom på att det är en rätt trevlig kanal ändå. Jag lyssnar ju aldrig på radio i vanliga fall, så det var lite jobbigt att inte få välja musik.
Om jag hade fått välja så kanske jag hade lyssnat på den här:



I övrigt är det idag 19 dagar kvar till jag lämnar landet och jag har börjat bygga upp både förhoppningar och förväntningar. Förhoppningar om att det här kanske är precis vad jag har väntat på. Det är kanske nu det börjar. Eller fortsätter.

Blek-utan-sol och nu regnar det visst också

Jag lånade mammas hudkräm med en gnutta brun-utan-sol och smörjde in benen jättenoga efter att jag hade duschat, men tydligen biter inte sånt på mig, för jag blev inte det minsta brun. Inte ens orange, som Elina blev efter att ha testat effekten på en liten fläck. Är det rättvisa? Iofs kanske det är bättre att vara blek än orange, men orange är i alla fall en färg, till skillnad mot för genomskinligt, som helt enkelt är genomskinligt.
Ja, det där var kanske bara en parantes.

Idag är det måndag och dagarna har som vanligt bara flaxat förbi utan eftertanke, precis som det brukar vara. Jag har lyckats klämma in rätt mycket under mina dagar i byn, så jag får vara nöjd. Idag ska jag hälsa på mormor och låna hennes resväska, och så ska jag ringa cousin och åka och fota nåt med henne. Om hon kunde lägga på luren nån gång, det har fasen varit upptaget i en halvtimme nu. Men i övrigt är allt som vanligt.

Det känns som att vi skrapar på ytan av något, som att du skulle vilja gräva djupare men liksom inte vågar. För det är otajmat som fan. Så då står du där med din jäkla kratta och petar lite i sådant som vi redan vet om. Är det verkligen värt det?

Det rullar vidare

Okej. Om ni inte har listat ut det vid det här laget så har jag vandrat söderut för ett par dagars rekreation i hembyn. Jag befinner mig nu i den fantastiskt bekväma bäddsoffa som iordningsställts för att passa mina behov (om mina behov bestod av att sova på en plywoodskiva utan vettig kudde) i gästrummet i Matfors.
Jag är nyss hemkommen från en grillkväll med pojkarna (och A) i Juniskär, vilket var mys som vanligt. Och som vanligt vill jag både skjuta dem i foten och krama om dem en stund. Det blir liksom så, väldigt blandade känslor. Om vissa mer än andra.

Nu om dagarna som gått:
I torsdags när jag hade jobbat färdigt klockan åtta så pedalade jag hemåt i en rasande takt, för att hinna fixa lite i lägenheten innan Mattias skulle komma halv nio. Kvart i nio fick jag ett sms där det stod att han var på väg och att han skulle vara framme vid typ nio. Jag gillar inte när folk kommer sent när man har bestämt träff, men fine. Han kom i alla fall klockan nio och gick igenom lägenheten lite snabbt. Sedan skrev vi kontrakt! Yay. Han verkade okej, han var lååång. Jag hoppas att han inte dödar mina prylar, för då dödar jag honom tillbaks. I alla fall så känns det skönt att det är klart, han flyttar in första juli och ut sista december. Strålande tider.
Nå, sedan puttrade jag hemåt med micran och katterna, träffade C och pratade en stund, och åkte sedan in till stan för att shoppa lite med Sjödin. Jag säger det igen: man kan köpa sig lycklig!
Midsommarafton spenderades först hos faster Nanna med tjocka släkten, där man blev väl utfodrad och vattnad. Ledsnade dock på tjockisarna framåt sextiden och drog till Sjödins, där det vankades grillat, jordgubbar och sällskapsspel. Fick även träffa Östen, vilket jag inte gjort på rent pinsamt länge, och jag kom ihåg varför jag tycker så mycket om henne. Ah, det är verkligen jättetråkigt att vi inte ses oftare! Jäkla folk att inte bo där jag bor.
Idag var vi som sagt i Juniskär nästan hela dagen, och nu är det natt och jag borde sova men det är lite småsvårt. Av nån anledning. Något någon sa gjorde mig en smula melankolisk, och sånt är ju svårt att släppa.

Årets bästa midsommar

Jag har skrattat så jag har ont i magen, och dessutom ätit så mycket att jag tror jag står mig till julafton (vilket naturligtvis inte är sant, jag vill nog snart ha frukost). Midsommar i år var mycket lyckad, jag lyckades få till en perfekt balans mellan släktkalaset och tjejkväll hos Sjödin. Men sanningen att säga så är klockan lite för mycket för att börja gå igenom dagens och kvällens händelser, så det får nog vänta till imorgon. Eller ja, ett par timmar i alla fall. Sömn, vore på sin plats.
Ni kan i alla fall få dagens citat, innan jag glömmer det:

"Den skyddar vattnet från vågorna"

Sjödins kompis Anna om en pir

Ett av många skumma förklaringsförsök under två omgångar Pratmakarna.

Och så lite om FRA

Jag måste ju bara kommentera det som har blivit hela Sveriges bloggvärlds nageltrång den senaste veckan. FRA-lagen röstades idag igenom, för er som inte känner till det. FRA-lagen innebär att Försvarets radioanstalt får övervaka all kabeltrafik som går över landets gränser, alltså telefon och internet. Eftersom flesta sidor vi besöker på internet ligger på en server i ett annat land så innebär det i praktiken att de kan se allt du gör. De behöver inte ens misstänka brott, utan kan övervaka ditt varje steg vare sig du är Agda, pensionär från Vetlanda som googlar odlingstips för sina rhodedenronbuskar, eller Christoffer, vapensmugglare från Fittja som håller kontakt med sina leverantörer via mail. Här har vi nu hamnat i det storebrorssamhälle som har debatterats hit och dit under flera decennier. Och naturligtvis är det bra att Christoffer åker fast, för vapensmuggling är ju inte bra, men tänk om Agda istället googlar behandlingstips för den gonorré hon råkat smittas av på hemmet? Är det inte att kränka Agdas integritet att snoka bland hennes könssjukdomar? Eller tänk om Agda letar efter en speciell Pippi Långstrump-bok till sitt barnbarn, och skriver in sökorden: "Bomber och granater"? Det kommer ju direkt att skicka en varning till FRA och sedan kan Agda nog vänta sig att bli granskad ordentligt i sömmarna. Jag tycker synd om Agda, som inte kan skriva vad hon vill på Internet längre!

Ja, det var väl i stort sett vad jag hade att säga om saken. Hm. Vill ni läsa mer så vet jag att Magnus Betnér är rätt engagerad i frågan, kolla på hans hemsida.

Med en fast hand löser sig allt

Jag trodde att min kväll på jobbet skulle innebara en snabb matlagning och sedan en chans att slumra i soffan under Sveriges fotbollsmatch. Så blev det dock inte, för S var bjuden till sina föräldrar för födelsedagsmiddag, och det var bara att packa in i bilen och åka. Det är egentligen lite det som är charmen med att jobba som assistent, det är som aldrig samma sak två dagar i rad, det blir aldrig enformigt. I alla fall så fick vi grillat där, jag med, fastän jag redan hade ätit och fastän de inte brukar bjuda assistenterna på mat. Gott var det i alla fall, och sedan blev det jordgubbar och glass till efterrätt. Naturligtvis är samtliga familjemedlemmar fotbollstokiga, så jag slapp tyvärr inte matchen den här gången heller. S upplyste mig dock om att i och med Sveriges förlust så slipper jag genomlida ännu en match i år. Skönt. Fast sedan sa hon att hon ändå troligen vill se de andra matcherna, så ännu är inte faran över...

Jag skickade ett sms till Mattias och talade om för honom att jag minsann hade andra intresserade och att han fick ta och pallra sig över till Flintvägen för att skriva kontrakt om han skulle ha lägenheten, för nu ville jag inte vänta längre. Det dröjde inte alls länge innan han ringde och lovade att komma förbi imorgon bitti. Jag fick till och med bestämma tid, vilken jag satte till halv nio bara för att jävlas lite. Det visade sig dock att han ändå skulle vara vaken från sju, så min hämnd föll lite platt. Men det blir bra, så kanske jag är redo för att fara söderut nångång runt nio. Jag vill komma iväg så fort som möjligt, eftersom jag ska träffa C innan hon måste hem och ta emot sin pojke klockan tre.

Massören sa förresten att jag borde träna bröstryggen, eftersom jag sitter vid datorn så mycket (här vill jag poängtera att det även är mitt framtida yrke att sitta framför en dator, så det är inte bara för att jag är nördig eller inte har något liv!), så nu ska jag försöka dra igång med det när jag kommer nerunder. Erica, vet du vad bröstryggen heter på engelska? Jag ska även försöka gå till en massör varannan vecka eller så, kanske får jag då äntligen bort alla muskelknutar och skit... Fast mr massör sa att det inte var så farligt egentligen, bara de där bröstryggmusklerna or whateva. Och så lite i ländryggen, plus nån del som tydligen hade med höften att göra. Jag skulle stretcha höften så skulle det bli bättre. Tänk vad man lär sig!

Nu är klockan snart torsdag och det vore trevligt om S ville gå och lägga sig snart så jag också kan göra det. Imorgon är det kontraktskrivning, ihoppackning och nerfärd som står på agendan. Sedan C och kanske en liten gnutta shopping? Den som lever får se. Håll tummarna för ett minimum av vägarbeten och husvagnar på E4an imorrn!

En lång och utdragen process

Suck och stön. Det verkar som att det här aldrig kommer att bli klart. Karlar, jag säger då det... de är verkligen slöa! Orka egentligen... Let's kill them all!

Övriga nyheter: Massagen idag var helt sinnessjukt underbart skön. Min nya idol Mika hittade en punkt i min skuldra som hette triggerpunkten eller nåt sånt, och så tryckte han en stund på den och allt blev bra. Eller ja, inte riktigt, men nästan. Gud så skönt. Lätt värt 35 :-. =D

Anyways, om en kvart ska jag åka på jobbet, och Mattias har ännu inte hört av sig. Det ringde dessutom ännu en sökande på lägenheten alldeles nyss, så jag vill verkligen verkligen verkligen bli fri hela den här grejen nu.

La Moulin Rouge

Vissa filmer kan jag se hur många gånger som helst och ändå sitta där i slutet och inte fatta hur jag inte har sett just den där detaljen förut, eller varför jag inte ser filmen ännu oftare. Den blir liksom bara bättre, varje gång man ser den. En sådan film är Moulin Rouge. Den ger så mycket, både grafiskt, känslomässigt och musikaliskt. Den innehåller underbart foto med djupa och innerliga färger, känsloyttringar som inte är av denna värld, som berör och lämnar spår. Och musiken ger den tyngd, lämnar kvar en känsla av att det är ju precis såhär det ska vara. Och när ridån går ner så sitter man där, lika naket förstummad som förra gången, och undrar varför världen ser ut som den gör. Gång på gång. Det blir aldrig gammalt.
Det är ju så en bra film ska vara. Att folk inte förstår det.

Planera mera

Idag måste vara den stora dagen av no-shows. Alla mina planer för dagen bara rasade samman. Fast det har ändå varit okej. Dagen började med ett sms från Östen, som meddelade att hon tänkte närvara på midsommarafton! Värstans, jag har inte träffat Östen på åratal.
Sedan packade jag ihop allt uppe i Luleå och började resan hem till Umeå. Det var ungefär tusen vägarbeten och en miljon husvagnar på E4an, så resan tog nästan en halvtimme extra.
Kom hem halv två och ringde Ea, som verkar ha nåt kajko med mobilen så signalerna gick inte fram. Istället plockade och städade jag lite för att det skulle vara fint till Mattias skulle komma och kolla på lägenheten klockan sju. Tittade på en film och gosade med katterna.
Åtta minuter över sju får jag ett sms från sagda Mattias som upplyser om att han måste jobba över, men att han kan komma imorgon och skriva kontrakt direkt. Jag säger att det går bra, så länge han verkar vettig och jag inte misstänker att han är en yxmördare när vi ses. Ja, han är ju rolig i alla fall, denna man. Jag får svaret: "är absolut ingen yxmördare, jag föredrar strypsnara". Haha, my kind of man. Jag är dock fortfarande nervös för att han ska visa sig vara... fel sorts hyresgäst, eller vad man ska säga. Men ja, den som lever får se.

Nu ska jag ligga i soffan och ha ont i ryggen ett tag, kolla på lite tv och dricka lite te. Sedan ska jag packa vidare. Finns ju lite att göra..

Förresten hade katterna lessnat på toaletten och bestämt sig för att bajsa i blomkrukan. Igen. Jäkla kräk.

Förresten Talel; jag har alltid misstänkt det...

Här bor jag

från och med 15e juli, i ett av de där fyra husen till vänster. Det stora huset längst till höger är min skolbyggnad.

Jo ni ser rätt, det är en undermålig mobiltelefonbild på underkläder

Idag har jag, trots min skrala kassa, handlat. Jag fyndade för första gången i mitt liv ett matchande underklädesset.


Det var roligt. Uppgraderade även en storlek i kupan, för de som ville veta, för man brukar tydligen alltid tro att man är mindre än man är. Det kan nog stämma.
Sedan köpte jag nya hårsnoddar och ett hårband. Värstans.
Jag pratade även med Teliabutiken och fick reda på att det kostar 4 kr/sms att skicka från Australien till Sverige med Telias abonnemang. Det får duga.
I övrigt är Luleå en rätt trist stad med inte så mycket att göra. Blir bra att komma hem igen imorgon och packa lite till... Finns ju massor kvar att göra. Hualigen.

Nu tror jag att syster vill ha hjälp med maten... jobbigt.

Luleå. Igen.

Mmm... Luleå... Det är en jäkla bit att köra åt fel håll, men just nu känns det verkligen som att det var värt det. Jag ligger i soffan under täcket med tvn igång, datorn i knäet och är nästan totalt avslappnad. Syster gav mig massage, det gjorde ont, men nu är det skönt. Mjukt. Som jag har glömt att det kan kännas. Jag tänkte att massage är något man borde få då och då, att det behövs när man sitter stilla så mycket som jag. Så jag kollade upp massage på UWS campus, och det visar sig att det finns, och att det kostar 150:-/gång. Helt perfekt pris ju! Det kan man unna sig. Sedan fortsatte jag med att kolla upp träningslokaler och aktiviteter, och så hamnade jag på kartan över Kingston campus i Penrith, där jag ska gå. Och så ser jag att huset där samtliga av mina lektioner kommer att hållas ligger näst närmast studentboendet av alla byggnader på campus. Wohooo, perfekt när man är lat som jag!
Det känns bättre och bättre, i och med att jag får mer och mer koll. Koll är liksom grejen med att vara positiv. Om man har koll så vet man ungefär vad man kan vänta sig, och det gör det lättare att förbereda sig. Jag gillar att vara förberedd. 27 dagar kvar nu.

I övrigt idag har vi varit och ätit på kina (yes, syster bjöd!) och sedan spelat minigolf. Jag förlorade med tre poäng mot Jonas, det var surt. Och så Mattias då, som gjorde min dag med att tacka ja till lägenheten. Han är rätt perfekt, om han inte är stökig vill säga, men det vet man ju aldrig i förväg. Han vill hyra från 1a juli till årsskiftet, med möbler och telefon och internet. Plus att han har katt. En man med en katt. Så charmigt. Han är 86a också, det är en fin årgång. På tisdag kommer han förbi för att titta på lägenheten, då får vi se hur han verkar.

Nu måste jag verkligen sova, Jonas lär kliva upp sju för att åka på jobbet, och då kommer jag vakna. Nackdelen med att sova på soffan... en av nackdelarna.

Sammanfattningsvis: En bra dag. Det kunde definitivt ha varit sämre.

Good times

Jag har en Mattias. Han ska hyra min lägenhet. Det gör mig glad.

Det som inte är en manifestation

Det känns som att jag allt som oftast upprepar mig. Som att allt jag går och funderar på är sådant som jag egentligen redan har ältat in i minsta partikel. Det borde som inte finnas mer att säga, jag borde inse att du redan har hört det och att du inte längre är intresserad. Men ärligt talat, om jag skulle bekymra mig om vad du är intresserad av så skulle jag snart inte längre ha något alls kvar att säga.

Jag insåg rätt tidigt att jag kanske skilde mig från mängden, att mina normer och min moral inte riktigt överensstämde med alla andras. Och för min del var det okej, för jag trivdes med den jag var, den jag automatiskt hade blivit. För det var inget medvetet val, att ta avstånd från sådant andra höll som naturligt. Det bara blev så. Jag var kanske en aning sen med det mesta när jag växte upp, men jag växte om alla på vägen. Jag såg hur saker och ting påverkade folket runtomkring mig, hur de förändrades. Alltid till det sämre. Och om jag ska vara ärlig föraktade jag nog många, för enligt mig var det ingen statussymbol att skryta med minnesluckor och bakfyllor. Jag såg det nog tvärtom istället som ett tecken på svaghet, att man som person inte var tillräckligt stark för att klara av att vara sig själv dygnet runt, 365 dagar om året. Att man var tvungen att ta hjälp av en illasmakande vätska för att bli accepterad, för att "släppa loss". Jag tyckte att jag dög precis som jag var. Jag behövde ingen alkohol, för även om det kanske skulle förenkla för mig i många eftersträvanden så kände jag att om jag inte kunde göra det på egen hand så fick det vara. Då var det helt enkelt inte för mig. Inte på riktigt. Och åren gick. Jag smakade när mamma bjöd på cider men tackade nej till en andra klunk. Det var helt enkelt inte gott. Jag testade vinet på studentbalen för det stod ju ändå där, och vin kanske var godare? Det var det inte. Och när folk sa att det var en fråga om att vänja sig så slog jag ifrån mig. Vänja sig? Vad ska det vara bra för? Om det inte är gott, och inte är nyttigt, vad finns det då för anledning att dricka det?
Sedan jag har blivit äldre har jag fått förklara min ståndpunkt många gånger, på något sätt försvara mitt val att inte dricka. Varför är du inte som alla andra? Varför gör du inte som vi? Och av många anledningar tycker jag inte att jag är den som borde förklara mig, jag är inte den som borde ifrågasättas. Men det gör mig ingenting, jag har väl vant mig. Men av just denna anledning tycker jag inte att det är roligt att följa med folk ut, om jag inte känner dem väldigt väl. Jag orkar inte försvara mig hela tiden, för det räcker aldrig med en gång. Fulla människor ger sig inte.
Ibland tänker jag att jag tog ett enormt kliv över en del som andra spenderar åratal vid, och gick direkt på delen där sånt inte är viktigt längre.
Jag är den första att erkänna att jag har missat mycket av det ni har upplevt, att jag på många sätt har försvårat delar av mitt liv som kunde ha varit enklare. Men jag är även den första att säga att även ni har missat mycket. Och från min sida av staketet ser det ut som att mitt gräs är grönare... trots allt.

--------

Det var egentligen inte alls det här jag satte mig ner för att skriva, inte alls det jag hade planerat. Och jag vet inte vad jag vill ha sagt, eller varför jag inatt väljer att vara såhär ärlig. Kanske ärligare än jag någonsin har varit i det här forumet. Jag kanske har blivit inspirerad, eller insett att det finns få saker som på riktigt mår bra av att aldrig vädras ut. Så vi blåser mystiken, ikväll finns den inte kvar. ...eller gör den...?

Dagens citat:

"Han faller ihop som en tallrik skridskor"

appropå ryssen som krockar med en grek på planen. Mes.

Och nej, det beror inte på något annat

Jag är nästan konstant illamående nuförtiden. Hur kan det komma sig? undrar ni säkert, och det ska jag tala om för er barn. Jag har efter mycket tänkande och funderande hit och dit kommit fram till att det måste vara en kombination av dålig kosthållning och denna ständiga plåga på TVn. Jo, jag pratar förstås om den där evinnerliga fotbollen. Igen. Jag blir inte fri den! Trots att jag envist och ibland nästan våldsamt försöker att försvara mig mot den så knackar den på axeln gång på gång, och vill ha uppmärksamhet. Jag vägrar, naturligtvis, men på något sätt så ligger den alltid där i bakgrunden. Idag är det Sannas fel. Man kunde ju tro att genom att gå på kalas så skulle jag slippa se den där matchen, men icke. TVn gick igång på kalaset och där satt vi då. Jag försökte utnyttja tiden till att ta en liten lur, men det kändes lite skumt när Sannas föräldrar var där... man vill ju visa att man är en duktig assistent. Så jag åt min tårta och drack min läsk och stod ut.
Kontentan: jag vet mot min vilja att sverige förlorade med 2-1 med 30 sekunder kvar att spela. Jag vet också att detta är något man som svensk borde vara upprörd över, för "det var ju så nära". Det är jag inte. Jag har nog redan gått över till att heja på Oz. För de är ju duktiga på en himla massa sporter där borta. Typ cricket. Och australiensisk fotboll, den agressiva sorten. Det är ju roligare när folk gör illa sig ordentligt istället för att låtsas att det gör jätteont när de trillar och faller lite. Mesar.
Nä, nu ska jag sluta klaga på fotboll, det är ju inte som att jag har något enormt medhåll direkt. Förutom från nån nyfiken enare...

Time will tell

Men Anna! Den är visst jättefin, och SÅ praktisk! Jag vill inte höra mer om saken, bara köp den till mig, okej? Jag vill ha den sandfärgade eller den svarta.

Anyways, nu är jag på jobbet och bakar morotskaka. Det är tragiskt det där, att när jag väl bakar så är det inte till mig. Men den här gången får jag smaka i alla fall, den ska med på kalaset.

Inatt drömde jag skumma drömmar som vid första anblick kan anses vara trevliga, men som såhär i efterhand var riktigt läskiga. Jag skulle kunna ha ett långt utlägg om dem, och det har jag nog också i mina tankar, men ni får nöja er med att veta att jag har drömt inatt.

Jag undrar förresten när jag ska få tid att laga min stek, det tar ju ändå ett par timmar att göra... kanske på tisdag? Om Ea vill smaka? Antingen det eller på torsdagen veckan efter det. Time will tell. Nu ska jag göra glasyr.

Den som säger att man inte kan köpa sig lycklig har fel

Förresten är jag förälskad. På riktigt.

Önskelista för julen 2008:

• Iphone, som du läst om tidigare.
• Den här, som du kommer få läsa om fler gånger.

If you love me, won’t you let me know

Så mina damer och herrar, ni vill alltså inte avslöja för mig vilka ni är. Fine. Då kanske inte jag vill blogga mer! Då kanske jag lägger ner här och nu.
........

Fast det vill jag ju inte.....

Nä, jag måste ju berätta om pensionärsparet som var här idag. De var supertrevliga och gillade lägenheten jättemycket. Däremot så var varken de eller jag bekväma med att de ville hyra en månad för mycket, eftersom de inte ville ställa till problem för mig. Jag har några andra intresserade på lager, så jag tror faktiskt att det löser sig den här gången. Har en skåning som är superintresserad och passar in på så gott som alla punkter, förutom att han vill flytta in i augusti. Sedan har jag en Pitebo som också passar in förutom att hon inte har svarat på om hon vill ha den möblerad eller inte. Och slutligen har jag en local som passar in på allt men inte har svarat på om han vill ha telefon och internet. Kort sagt finns det för- och nackdelar med alla.
Den här fastighetsbranschen alltså, den är inte riktigt för mig. Så himla besvärligt allting är! Välkommen till vuxenvärlden Sofia, man kunde ju ha trott att du skulle anlända tidigare.

Så i övrigt idag har jag bara städat och haft mig, det är himla tjusigt här nu. Like you've never seen it. Tror jag måste göra en raid på Ikea och köpa nya köksgardiner dock.
Jag började även att packa lite smått, alla böcker är nu i kartonger och väntar på att bäras ner i förrådet. På tisdag ger jag mig på prydnadssaker och dvdfilmer. Det kommer nog bli bra det här, ska du se. I övrigt är nog allt fixat med resan... fick mitt visum! Det enda som saknas är resan till arlanda, annars vet jag nu att jag tar mig dit och hem och att jag har någonstans att bo och att jag får pengar. Så, it's all goooood.

Imorgon är det arbete som väntar, jag och S ska på hennes mammas femtioårsfest, så jag måste hitta något fräsigt att ha på mig också. It never ends, does it?

Hittade Coldplays nya album idag, hade ni glömt dem? De är tillbaka.

Uppdaterad agenda

Fredag: Pensionärsvisning 14.00
Lördag: Jobba
Söndag: Åka till Luleå
Måndag: Luleå..
Tisdag: Hem, träffa Ea på dagen, kanske J på kvällen
Onsdag: Massage 12.20, Jobba 16.15-08.00
Torsdag: Hem till Matfors, träffa C
Fredag: Midsommarafton, äta med släkten, träffa flickorna på kvällen
Lördag: Grilla med pojkarna
Söndag: Ida, vill du boka min söndag?
Måndag: Ooh, oplanerat!
Tisdag: Hem till Umeå, börja packa
Onsdag: Packa
Torsdag: Jobba 16.15-08.00
Fredag: Packa
Lördag: Jobba 09.00-11.15 (+1)
Söndag: Städa ur lägenheten och åka ner till Matfors for final

Vi rör oss framåt

Det är nåt speciellt med att vakna en fredag och vända sig i sängen mot datorn som lydigt väntar på stolen bredvid, slå igång den och kolla mailen, för att där upptäcka att man har inte mindre än fyra nya svar på lägenhetsannonsen. När man sedan rullar tillbaka till andra sidan igen och tittar på väckarklockan och ser att den står på elva så minns man plötsligt att man måste ju kliva upp och städa, för om bara tre fjuttiga timmar står där ett pensionerat par på min tröskel och vill veta allt om Lägenhet 0012. Och trots det rent ut sagt svinjobbiga görat med att städa mina 62 kvadrat så är det ändå roligt, för vem vet? Idag kanske är dagen då jag blir av med skiten.

Inch tyckte förresten att sju var en jättebra tid att kliva upp på, därför försökte hon envist övertala mig om att jag borde stiga upp ur sängen just vid den tidpunkten. Jag gissar på att hon ville ha mat. Det roliga med Inch är att jag kan bli hur arg som helst på henne och kasta henne med våld från sängen utan att hon överhuvudtaget bryr sig. Nej, det är upp igen och buffa och jama i minst en kvart innan hon inser att matte inte tänker kliva upp. Det roligaste är när hon sätter klorna i min skinka för att vadå, den ser ut som en klösbräda? Då är hon inte värd mycket pengar det kan jag lova.
Men klockan elva när jag har fått mina 10 timmar sömn och är glad igen, ja då är vi såklart vänner som vanligt.
Knepigt det där.

All time high

... hur har jag kunnat få så många besökare förresten? Jag känner inte ens 20 pers, vilka är ni?!

Och helt plötsligt är det där. Ljuset. I tunneln

Idag hade Hanna uppdraget att hjälpa till att rensa ur frysen. Det är fantastiskt vad man kan åstadkomma med en full frys och en god vän. Det krävdes bara en innovation och en och en halv deciliter grädde så var det succé. Det blev pasta och pastasås med skinka, bacon, ärtor och soltorkade tomater och denna fantastiska föda intogs framför tvn i vanlig ordning. Efter maten blev det en centerglass och en film, och så te och tacksam choklad. Himla gött.
Inte blev det sämre heller av att jag idag fick tummen ur... och drog med mig Jo till Iksu för ett simpass. 30 längder och en kvart i bubblet blev det och jag är riktigt nöjd. Lär ju få grotesk träningsvärk imorgon, men det är bara skönt. Nästan såpass att jag funderar på att åka och ta ett pass imorgon med. Jag vet, hur galet är inte det?

Jag lade dessutom ut annonsen på lägenheten igen, och so far har jag fått sex galet positiva svar, så den här gången ser det mycket ljusare ut. Jag vill verkligen få det här färdigt nu, så jag kan packa och sånt där. Imorgon kommer ett pensionerat par hit för att kolla på lägenheten. De är lite besvärliga på så sätt att de vill hyra till första februari, vilket gör att jag blir hemlös i typ tio dagar... Men ja, det löser sig. Ea, du har alltid rätt!

Idag på Iksu bokade jag även min massage för onsdag nästa vecka. En halvtimme himmelrike väntar, och jag ser fram emot det så jag nästan dör. Få se, vad har jag mer gjort på min lista? Egentligen ingenting... borde traska ner på stan imorrn, men det lär ju regna så hur kul är det? På lördag ska jag jobba långpass, så det gäller att samla kraft.

Nä people, jag börjar bli lite sömnig här. Sjön suger, som man säger, och det gör även simbassängen. Inte för att det hade nåt med att jag var trött att göra... Men ja, ni kanske fattar. Om inte så är ni korkade och då kanske ni borde ta tiden att klura ut det, så kanske ni lär er.

Jösses, nu känner jag träningsvärken komma...

Outrageous!

Visste ni att det kostar 600:- att tillfälligt adressändra om man inte gör det under sommarmånaderna och är student? Att adressändra under hösten, som jag vill göra, är att be om att bli bankrutt. Det var det jävligaste.

Och Erika: det finns alltid tid för dig serrö. =) Bland annat så går ju inte samtliga dygnets timmar åt till att jobba, inte när jag börjar fyra iaf. Och då ska ju du ändå sova. Så säg en dag du, så löser vi det. ;)

Grejer jag precis kom på att jag måste göra:

1. Kolla upp ifall det är smart att starta ett Australiensiskt bankkonto
2. Ordna med tillfällig adressändring
3. Boka tid för massage
4. Rensa plånboken på kort och komma på ett smart ställe att förvara dem på
5. Stoppa i försäkringskortet i plånboken
6. Ta med mormors resväska upp från sundsvall
7. Packa med kattmaten, kattsanden och blommorna till första svängen ner
8. Sätta upp gardiner i köket
9. Gå till Teliabutiken och be dem fixa så att det blir så billigt som möjligt med allt
10. Komma ihåg att ta med mig Playstationet till Luleå på söndag
11. Kolla tågtider till Arlanda alternativt Eskilstuna
12. Dra ner film och musik så jag klarar mig ett par månader (tips på bra musik mottages tacksamt)
13. Skriva lista på allt som ska med

Det var väl allt... för inatt. Nu kanske jag kan sova.

MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!

hörde jag precis från vardagsrummet. Det är den där eländiga fotbollen igen, man kommer liksom inte undan. Nu var det tydligen Span... nej Portugal. Och nån mer. Vem bryr sig? Jag har tråkigt framför PeeeeCeeen. Funderar på att gör mig en kopp te och sneaka till mig lite kladdkaka. Eller cashews.

Jag var snäll assistent och hade med mig kaktussorbet till S, för jag vet att hon gillar det och jag gillar det inte. Så nu slaskar hon sorbet framför tvn. Innan jag slutar ska jag köpa en elvisp till henne, för det är synd om assistenterna som måste vispa maräng för hand. Det hade egentligen ingenting med sorbet att göra, bara något jag kom att tänka på. Ja, som ni vet har jag nån slags OCD som gör att jag måste skriva ner allt jag tänker på.

Jag och Sjödin försöker dra ihop alla flickorna till en liten soaré på midsommarafton, men det går himla trögt eftersom alla verkar ha annat för sig. Gnarspskan har tydligen lovat bort sig till nån skum karl och Tyskan har ännu inte återvänt från Tyskland. Tiny var tydligen inte heller i Sveriget och vad Westermark gör har jag ingen aning om. Sthlmskan har inte ens svarat på smset, enligt Sjödin. Svagt, people, skärpning! Vi får se hur mycket folk vi får ihop, vore kul om det blev ett gäng ändå. Kul med uppdateringar, jag har alldeles för dålig koll nuförtiden.

Dessutom måste det bli lite basket nästa vecka! Ååh vad jag har saknat basket!

Varför göra imorgon det man kan skjuta upp till nästa vecka?

Jag har två problem. Det ena heter "tid" och det andra "ork". Och ärligt talat skulle inget av dessa vara ett så stort problem, om det inte var så att de hänger ihop på ett väldigt underligt vis. På något sätt verkar det som att de aldrig kan samexistera. När jag har "tid" har jag inte "ork", och när jag väl har "ork" så har jag aldrig "tid". Det är lite synd, för det skapar sådana små vardagsproblem som att jag aldrig dammsuger. Eller lagar mat. Eller går ut och spelar basket som jag har lovat mig själv tiotusentals gånger att jag ska göra så snart jag har tid och ork.
Som idag, jag orkar inte åka och hämta ut mitt Iksu-kort så jag kan simma, och imorgon kanske jag inte har tid. Tokigt.

De ringde in mig till jobbet ikväll, vilket bara är bra så jag får lite cash.

Så, planerna för den närmsta tiden lyder som följer:
Onsdag: Jobba
Torsdag: Simma med Jo? Träffa H
Fredag: K&K på besök?
Lördag: Jobba
Söndag: Åka till Luleå
Måndag: Luleå..
Tisdag: Hem, träffa J
Onsdag: Jobba
Torsdag: Hem till Matfors, träffa C
Fredag: Midsommarafton, äta med släkten, träffa flickorna
Lördag: Pojkarna? Ida?

Sedan tror jag inte att jag jobbar förrns torsdag igen, så jag kanske blir hemma ett tag... Hm. Shit, det är inte länge kvar nu. Börjar det bli dags med panik? Nääää

Ser ni hur dreglet rinner?

Det här är kärlek. Eller det skulle vara det om jag fick en i present. Så om du älskar mig, ge mig en!

edit: Och jag bryr mig mindre om kameran än jag gör om huruvida Sverige vinner fotbollen eller inte. Det borde vara rätt talande. ;)

Så det är du och jag..

Jag blir helt rörd när främmande människor kommenterar mina ordbajsade blogginlägg, på något sätt ger det mig lite hopp om mänskligheten igen, en tro på att vi faktiskt inte behöver vara revirtänkande svenskar hela tiden. Och dessutom känns det som du säger riktigt bra att veta att man inte är alldeles ensam i världen...

Men jag erkänner. Jag gick till Joanna och tittade på fotbollen trots allt. Jag kan däremot inte säga att jag uppskattade matchen, men jag gjorde ett ärligt försök och det är jag stolt över. Dessutom fick jag grönsaker och dipp så jag är nöjd ändå. Dessutom ett passande tillfälle att smyga in frågan om Jo kan mata katterna på måndag. Sneaky. Jo för just det; jag ska åka till Luleå på söndag. Syster bjöd upp mig för middag på Waldorfs och man kan ju inte gärna tacka nej när man dessutom får resan betald.

Övriga nyheter: Jo, jag lyckades både klä på mig och sortera in kläderna idag! Jag förtjänar en klapp på axeln. Tack.

Om jag ser ett formulär till så kräks jag

Okej, dagens framsteg:
* Jag fick äntligen eCoE-koden i brevlådan och kunde söka visum
* Jag har enrolat mig på nätet och fått en spexig mailadress. Jag är numera ett nummer. Ni kan maila mig på
16614749@student.uws.edu.au. Jag skojar inte.
* Jag har ringt T's kompis och hon skulle höra av sig imorgon med ett svar.

Jag har inte:
* Sorterat tvätten
* Diskat
* Städat
* Klätt på mig

Tydligen är det nån slags fotbollsmatch idag, folk tjatar om det till höger och vänster. Joanna bjuder på grönsaker och dipp så jag kanske går dit. Om jag slipper engagera mig i fotbollen... Gud så tråkigt. Vem bryr sig om fotboll? På riktigt?

Just give me a few more days...

Det är hela den här sömngrejen igen. Du vet hur den fungerar, eller inte fungerar. Jag är omgiven av mina barn och det är något fridfullt med hela den här ritualen. Vi laddar upp med lite stämningsfull musik, släcker lamporna, nattar katterna, kryper ner under täcket och... vadå? Sover, var det jag tänkte på i första hand. Men det går inte. Det är varmt, trots dagens kassa väder, och det finns inte sängplats i huvudet för alla tankar. Några måste bort, tänkas klart. Så var börjar man?
Här:
Sydney. Ni vet om det, ni är så less på att höra om det, ni tycker att jag redan har dragit upp så många detaljer som det bara går. Men för att vara ärlig har jag knappt börjat. Ikväll tänker jag på hur det kommer att bli, men inser snabbt att det inte finns någon poäng med det, för jag har ärligt talat ingen aning. Allting efter den 13 juli är ett mysterium, och det är både spännande och totalt skräckinjagande. Istället tänker jag på allt jag borde göra innan, det jag fortfarande kan kontrollera. Vad finns kvar på min lista? Visumet, vilket jag är så peppad på att fixa att jag nästan vill stanna uppe till posten kommer och jag får min kod, bara för att få det gjort. Och så lägenheten, som liksom kliar i mig att få ordnat med. Jag trodde att det skulle vara klart för hur länge sen som helst. Men polisstudenten har inte svarat och jag vill inte vänta. T's kompis får förtur, men tänk om hon tackar nej? Vart står jag då? Jag vill inte börja om. Har inte tid. Inte ork.
Jag vet inte om jag har förstått riktigt än, vad det är jag har gett mig in i. Kan du inte bara hålla mig i handen och lova mig att allting kommer att bli fantastiskt? Lova mig det.

Jag mår lite illa idag, har gjort det ända sedan imorse. Och trots en ordentlig middag blev jag aldrig riktigt mätt. Vad betyder det? Jag har även en huvudvärk som går i vågor, dag ut och dag in. Jag har nämnt ordet bristsjukdom innan, men aldrig tagit det på allvar. Kanske borde jag gå och lämna blod i veckan, göra en koll liksom. Bara för att.

Dessutom tänker jag på misstag. Som jag fortfarande inte kan se som misstag, trots att det kunde ha gjorts så mycket bättre. Jag tänker på sätt det kunde ha gjorts bättre. Och lite gör det mig ledsen att jag bara fick en chans. Jag vill prova igen. Ibland är tiden både mot en och med en, det är svårt att veta vad som egentligen vore den bästa utkomsten.

Förresten läser jag Douglas Couplands supernördiga böcker och förfäras över att jag faktiskt både känner till en del av det han pratar om och dessutom kan relatera och förstå det. Till exempel renderingsdatorer och polygoner. Här var jag inte för ett år sedan, inte riktigt såhär nördig. Det går utför. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

We’re off to new lands
So hold on to my hands
It’s gonna be alright

Inget speciellt

Jag har en lite skum känsla. Men det börjar bli vardag.

Imorgon får jag troligen min eCoE-kod så jag kan söka visum, det känns fantastiskt bra. Äntligen! Ni kan sluta tjura på Eivor nu. Om ni vill, vill säga, det är okej om ni vill tjura ett tag till.

Jag har träningsvärk sedan jag var ute och sprang, det är tokigt.

Eh.....

Love apple

Är det överdrivet nördigt om jag säger att jag skulle döda för att åka hit? Fy faaasen vad kul det skulle vara! Åh gud, jag tror jag måste gå och göra något icke-nördigt. Odla jordgubbar kanske. Sen.

Jag har varit rätt duktig idag, tvättade bäddmadrasserna så att de ska vara fräscha till hyresgästen, vem det nu blir. Ska ta och ringa T's kompis nu snart tänkte jag. Eller kanske imorrn bitti, jag har ju ändå lovat polisen måndag.
Sedan såg jag en film och förundrades över att Shout out louds har hittat till Hollywood. Coolt. Sen lagade jag mat! Woho! Och så kom glassbilen och jag var TVUNGEN att köpa ett paket Centerglass, för det lät så himla gott. Dumma mig. Men åh vad gott det var. Eller ja, inte så gott som jag hade tänkte mig, men himla gott ändå.

En till film kanske?
Nu tittar ju till och med solen fram...

Så går ännu en dag

Dagens insikt:

Minestronesoppa på burk är ingen höjdare. Då vet ni det...


Det har varit en rätt tråkig dag, fast ändå helt okej. Var på ÖB med Jo, köpte en textilvaxduk till köksbordet. Den var rätt snygg, och så kanske bordet blir lite skyddat mot hyresgästen, nu när jag har bestämt mig för att inte lyfta ut något. För jobbigt. Jag är lat. Jag erbjöd lägenheten till polisstuderanden, men han har inte hört av sig. Imorgon kväll ringer jag Talels kompis som ville ha den. Jag hoppas att det löser sig snart, det är jobbigt att ha det hängande över en.
Imorgon ska det regna, så då ska jag se på film. Wohooo!

Pratade med I en stund ikväll också, det är för långt mellan gångerna. Så skönt att vädra allt, saker som bara vi har koll på, sådant som bara rör vår slutna krets. Och jag skulle gärna spendera en vecka med din fina familj darling, om jag hade råd. Det har jag inte.

36 dagar kvar

Det är söndag idag, men det är sommar och därför spelar inte längre dagarna någon roll. Så här mycket ledigt har jag inte haft sen jag var 16. Och här sitter jag, i Umeå, med allt jag vill göra av mina lediga dagar 30 mil bort. Jag skulle rent teoretiskt kunna åka ner i veckan, jag jobbar inte förrns på lördag igen, om inte K&K kommer upp vill säga. Men jag måste vakta plånboken, och med bensinpriset som det är... Det är helt enkelt inte lätt. Ska tydligen bli pissväder i veckan också. Kul. Vad ska jag göra? Jag borde städa och sånt där, kanske packa ihop nåt. Vad är det för datum? Iofs tre veckor tills jag ska vara klar, men ändå... Jag känner mig stressad av någon anledning. Får lyssna på re: Stacks lite, då är det omöjligt att stressa.
Jag kanske borde städa lite idag ändå, det är rätt stökigt. Försöka få lite ordning.
Vad ska ni göra idag? Dazzle me with your plans.

Åh, jag ska gå till tvättstugan och kolla upp tvättider. Det ska jag göra. Happy joy.

We were only kids

Ibland tänker jag att jag borde skriva en bok. Eller jag tänker att jag vill skriva en. Och jag får ihop några meningar, ett stycke här och där. Men det blir aldrig mer. Men nån dag. Kanske. A säger att allt det jag skriver passar ihop, eftersom det står som det är. Eller som det inte är. Utifrån mig själv. Egentligen kanske jag bara vill höra att jag kan?

Det har varit en underlig vecka. Idag luktar det pannkaka i min lägenhet, trots att min spis inte ens vet vad pannkaka är. Sånt är lite underligt. Jag var ner på stan med Jo idag, vi åt glass och kollade på skor. Jag köpte ett par sandaler, trots att jag inte har råd. Det är också lite underligt.
Jag plockade en syrénkvist på vägen hem, stal den från en gård i stan. Jag satte den i vatten när jag kom hem. Nu luktar det syrén i köket, det gör mig lycklig på riktigt. Sådana små saker. Det är underligt.
Nu ska jag gå ut och springa lite. Det om något är underligt!

Ps...

Jag blir alldeles slut i själen efter den här filmen, helt matt. Jag förlorar förmågan att röra mig, glömmer bort hur man andas för bråkdelen av en sekund. Det är inte ens viktigt. Det är liksom... petitesser. Sekundärt. Jag behöver ingenting. Det är precis som det är, det är ett djupt andetag och en känsla begraven. Som att flyta, total viktlöshet. Det är tidlöst, som att fastna mellan två sekunder. Det är farligt att stanna men jag vill inte gå. Borde slita mig loss men allt jag önskar är att sitta fast.
Ändå samtidigt den där saknaden. Den hårda och obevekliga, så brutalt framkastad att jag tappar andan. Ett slag i magen som träffar rätt. En plåga som samtidigt är så oerhört skön, som lämnar ett tomrum att fylla, men som ikväll sitter precis där den ska. En variant av självdestruktivitet som lovar mer. Lovar en återkommande känsla. En dag ska allt det här bli ditt. Ett löfte om en framtid med dessa sekunder. Och så ont det gör.

Iver

This my excavation and today is kumran
Everything that happens is from now on
This is pouring rain
This is paralyzed




(Den som kommer på vad "kumran" betyder får en centerglass från glassbilen)

It's a good day for...

Kan man få paltkoma efter en frukost? It's a first for me.
Dagen bjuder på lite halvdåligt väder, mycket moln och inte så varmt. Jag hoppas på att det spricker upp lite mer, så ska jag rulla ner på stan och glassa. Borde även kolla på en sleeve till mackie så hon är lite skyddad under resan. Jag har bestämt mig för att inte ta med datorväskan, den tar upp så mycket plats. Jag tror att det börjar bli dags för en lista.

Idag:

• Skriva ut deposit-papprena, skriva på, scanna in och maila till Housing office
• Köpa sleeve (kanske, beror på priset såklart)
• Fylla i Airport pick up-papprena och posta dem
• Köpa glass!
  

Då tar vi sikte mot sommaren

Har jag förresten nämnt att det är sommarlov nu? Tror att jag missade det i all förvirring som blev. Det här har verkligen varit en galen vecka. Helt sjuk. Men som jag sa till S: Jag känner verkligen att jag har uppgraderat mig själv, testat något nytt, något out of character. Och då talar jag inte om historien med den borttappade katten. Jag måste säga att det hanterades på ett helt okej sätt ändå i slutändan. Och nu är det sommar och sen utlandet och när jag kommer hem så kommer det inte att finnas några spår kvar. Eller är det då det tar fart?

Men sommarlov nu som sagt. Imorgon kanske man kan lura med sig Jo ner på stan för att fira med en glass...

Happy days are here again!

Pix har kommit hem! Precis som jag anade så stod hon bara där utanför dörren helt plötsligt. Benig och hungrig, men hemma igen. Så de senaste två dagarna känns lite pinsamma, nu när hon kommit tillbaka alldeles av sig själv. Men det känns bra, I'm happy again. =)
Nu ligger Pix och Inch och gosar i soffan, jag ser på Dexter och om 45 minuter ska jag vara på jobbet. Det är precis som det ska vara. It's all good.

One more day

Jag har gråtit, jag har klagat, jag har suckat, jag har väntat, jag har saknat. Jag har ringt polisen, jag har smygkikat in genom crazy catladys fönster, jag har letat, jag har sovit med balkongdörren öppen i två nätter. Mest av allt har jag gråtit. Imorgon sätter jag upp lappar, för jag kan för mitt liv inte komma på mer att göra.
Och sen frågar jobbet om jag kan börja tidigare imorgon och jag känner bara hur jag inte orkar. Hur jag vill stanna hemma och vänta och helst inte lämna vardagsrummet för mer än att möjligtvis gå på toaletten. Men jag behöver pengarna, jag måste ju jobba. Och livet kan ju inte stanna.

Idag var Erica här, hon var en darling och kom hit för att picknicka istället för att mysa vid ån, vi åkte en snabb sväng på Maxi för att handla och kom hem med baguetter och frukt. Det var lagom varmt i skuggan på baksidan och det var mysigt i alla fall.

Ett djupt andetag, en önskan, ett vagt hopp.
Jag är för bölig.

och jag vill ha en kram

=(

Nej, hon är fortfarande inte tillbaka. Och jag har letat. Och letat. Joanna har letat. Och om jag frågade, och hon kunde svara, så skulle säkert Inch säga att hon också har letat. Men Pix är borta. Och ni säger att hon säkert kommer tillbaka, att katter gör sådär och att jag inte ska oroa mig. Men det gör jag ju. Hur skulle jag kunna låta bli? Det är ju ändå min bäbis vi pratar om, mitt sällskap, min första kärlek. Hon har inte varit borta längre än en timme förut, om man inte räknar den gången hon gömde sig i extrarummet i Matfors hela dagen. Men det har gått över ett dygn och hon är inte tillbaka. Det gör mig ledsen. Och det gör att jag vill sitta här och stirra på balkongdörren dygnet runt. För hon måste väl komma tillbaka? Till slut måste hon väl komma tillbaka? Men vad gör jag om hon inte gör det? Min bäbis...

Jag undrar...

Varför mäter man saker i knäppa enheter, som fotbollsplaner? Eller klick. "Ja, ungefär fem klick norrut ligger ett område stort som femton fotbollsplaner". Varför inte bara säga som det egentligen heter istället, typ: "Tre kilometer norrut ligger ett blablabla hektar stort område". För hur stor är en fotbollsplan? Och hur långt är en klick?

Pix är borta. Hon gick ut förut och har inte kommit tillbaka. Det gör mig orolig, jag är så himla mammig. Nu ska jag sova, och hoppas på att hon dyker upp. Jäkla kräk.

För övrigt så känns allt mycket bättre nu. Lättare. Normalare?

Chiquita Banana

Idag kom jag att tänka på den här, fast i en lite nyare version.

Mistaaaake?

Ibland vet man inte vad man vill förrns det är för sent. Och inte ens då är man säker på om det verkligen var vad man ville. Och varje handling har konsekvenser, frågan är om insatsen är värd utkomsten. Och varför blir det aldrig riktigt som man har tänkt sig? Vad kan man göra åt det? Hur anpassar man sig till en ny situation? Kanske vill man inte anpassa sig, kanske vill man gå tillbaka till världen som den såg ut innan. Kanske spelar det ingen roll. Antagligen spelar det ingen roll. I slutändan handlar det bara om att hålla i sig och följa med på resan. Om man har tur så blir det bra. Om man inte har det brukar det lösa sig ändå.
Börjar nedräkningen idag? Är det dags?
40 dagar kvar.

Istället för musik: Förvirring

Förvirringen är fortfarande lika tät idag som den var igår. Jag förstår inte riktigt vad som händer. Jag hoppas att det inte är någonting. Kanske. Eller gör jag det? Jag vet vad Anna tycker, men är inte det hela lite skumt? Eller rätt mycket skumt.


Idag gjorde vi klart projektet, nu är det bara redovisningen kvar på onsdag. Imorgon blir alltså en ledig dag. Jag ska passa på att plocka fint i lägenheten och kanske jämna ut min polkagrisrandiga kropp. Jag måste försöka att undvika att vara ute och röra på mig på affärer och sånt, det slutar bara med att jag handlar något för att fördriva tiden, och det har jag inte råd med.

Gjorde skavgryta idag, fyfan vad det var jobbigt att karva kött. Och sen smakar det inte som pappas. Besvikelse.

Övrig uppdatering: Jag tycker att vi alla ska hjälpas åt med att sura på International Office för att jag ännu inte har fått min eCoE-kod så jag kan söka visum. Ett, två, tre: Sura!

Varning! Sentimental smörja nedan!

Okej. Here goes:
Zandra. Min sötaste finaste underbaraste Zandra. Som jag har saknat henne sedan hon lämnade mig den där soliga majdagen för ungefär ett år sedan. Som jag fortfarande saknar våra långa lata dagar framför tvn, med filmerna avlösande varandra, våra matlagningsprojekt, våra turer till Willys där Zandra spanade på Willyskillen men jag aldrig riktigt fattade vem av dem det var. Som jag saknar den ömsesidiga uppskattningen i att ha den perfekta rumskamraten, massagen när någon av oss var stel eller hade haft en jobbig dag. Zandra, min ständigt frivilliga fotomodell. Den sista kvällen, efter en underbar middag, en hel massa fika. Bara Zandra och jag och film efter film efter film. För vi ville inte gå och lägga oss, ville inte göra slut på den era som var vår. Beslutet att svara på Zandras annons på blocket var bland det bästa jag har gjort, hon blev snabbt en av mina allra bästa vänner.
Och det här året som har gått har vi pratat på msn i stort sett varje dag. Och jag vet, att även om hon åker till England nu och stannar där forever and ever, så kommer vi nog ändå att prata. Men det kommer att bli mindre. Och mindre. Och till slut kanske inte alls. Och vem vet när vi får ses igen? Jag har så många fotoprojekt jag vill testa med Zandra. Och jag saknar henne. Avstånd är en känsla, men ju längre avstånd, desto jobbigare känsla.
Tänk om hon aldrig kommer hem igen?

I'll make you an offer you can't refuse

Om någon rycker på axlarna på tv, eller indikerar att de kommer att göra det, så gör jag det också. Jag vet inte varför. Är jag ensam om det här, eller finns det andra som jag? Jag kanske borde skriva till Bullen.

Idag har jag legat i soffan från tio över nio, då jag kom hem från jobbet till nu. Jo, jag var på Mariedal och köpte kattsand och på Apoteket och köpte solskyddskräm också. Det tog väl en och en halv timme kanske. Men annars har jag varit fast här. Kollat lite på Dexter, lite på tv (visste ni att femman har börjat visa Gilmore Girls från början på söndagar?) och sen har jag konverserat förvirrat på msn. Och pratat med Emilie på telefon! Himla gött. I övrigt en rätt... speciell dag... med speciella erbjudanden.

Anna: jösses. Jösses amalia. Jag behöver prata med dig. Höhö.