In the deep dark woods

Jag befinner mig i skogen hos världens sötaste björn och hans pappa. Vi har myst med lite film och lite gos och jag har bakat bullar med svärfar. Det här är verkligen mitt i skogen men jag inser att jag gillar det. Jag gillar de snötäckta granarna och den gnistrande snön som knarrar under fötterna när man går. Jag gillar när han pekar ut allt det som är hemma för honom, att han kan varje hörn av sin värld. Han är stolt över sin skog och det gör att man automatiskt blir lite förälskad i den själv.

Idag har jag ägnat morgonen åt att läsa igenom lite gamla blogginlägg från före senaste Sydneysvängen medans björnen har suttit och nördat med diverse spel på sin egen dator. Såhär i efterhand undrar var jag varför jag tillät mig att vara så deprimerad. Det är underligt det där, då trodde jag att jag aldrig skulle kunna vara lycklig om jag inte var där, och även sedan jag kom hem har jag bara längtat tillbaka, precis som förra gången. Kanske handlar det om att jag aldrig riktigt fått ett avslut.
Nu däremot känns det som att jag är fullständigt nöjd med att bara sitta här i skogen och titta på granarna och mysa. Förut har jag aldrig haft en anledning att vara kvar i Sverige, nu känns det som att jag inte har nån anledning att åka tillbaka. Jag måste erkänna att det känns bättre såhär. Mindre panikartat. Avslappnat.

Jag är kär i skogen, i björnen, i det här livet. Jag känner mig nöjd med allt. Vänner, lägenhet, jobbet, staden. Så jävla nöjd.

-----------------------------------------

Laura! I'll translate this for you later, the bear is waiting to have breakfast =)

04.43 till Storlien

Idag hade jag alltså mitt första tågäventyr!
Jag klev upp 02.30, vilket för det första kändes helt bisarrt. Jag hade gått och lagt mig klockan åtta, vilket bara det var en bedrift i sig. Klockan 02.30 kände jag mig till och med ganska pigg. Brummade ner i station (12 minusgrader) och träffade min handledare David. Jag skulle egentligen ha åkt med Sunkan, men han bytte bort mig den jäveln. Skitsamma, David var awesome. Vi hade bistrotjänst på 86:an upp till Storlien, ett ICnattåg alltså. Vi började med att hämta Megadisken och skriva ut lite listor.
När vi kom på tåget ungefär en halvtimme innan avgång började vi med att fika hela personalstyrkan. Gosigt som tusan. Jag fick träffa en massa gubbar som pratade förkortningar jag inte hade en aning om vad de betydde. Sofies pappa var med också en bit!
Runt halv sex plockade vi upp alla varor och en minut i sex kom vår första kund, en extremt förvirrad liten jänta som ville ha vatten. David visade hur försäljningen skulle gå till. Nästa gång det kom en kund satt han kvar och fikade och jag tog hand om kunden själv. Efter det satt han på sin jäkla stol inne i köksdelen i princip hela turen och jag fick sköta precis allting, vilket inte var något problem. Allt flöt på så himla bra och han sa själv att han kände sig lite onödig. I slutet på turen var det jag som domderade omkring honom när det var mycket folk. Hur kul som helst!

Väl framme i Storlien (minus 18) hann jag knappt mer än in på mitt rum innan jag var helt utslagen, min energinivå kraschade nog långt tidigare, men jag höll mig flytande på socker. Sov sedan som ett barn fram till halv fyra då jag kravlade mig upp och släpade mig till TV-soffan med gubbarna. Jag totalvägrade att gå ut och "se mig om i fjällen", så jävla kallt var det. Klockan halv fem var vi tillbaka på tåget för avgång 17.00. Dags för middagsservering, som även den fungerade fantastiskt fint. Jag sålde varor och David fick stå på micro-tjänst. Vi körde även två filmer i biovagnen som jag fick sköta också.

Eftersom det var en IC-tur så var det ju egentligen inte sådär jättemycket förutom bistron som jag kunde göra, men det kändes väldigt skönt att få börja så i alla fall. Nu känner jag mig väldigt säker på Megadisken, så det ska bli kul att få testa handdator snart också!

Jag är grymt avundsjuk på Östersundarna som får åka IC-tåg, det var så mysigt och stressfritt och jag träffade så många roliga människor. Fick bland annat en armenier på fall efter att ha frigjort honom från hans norska sedlar. Han såg hemskt ledsen ut när han klev av i Bräcke och kläckte ur sig ett: "I will never see you again?" hahaha. De hade kraschat med sin ford focus i Norge eftersom de hade sommardäck, så nu var de tvungna att ta tåget istället. DYRT kan jag tycka. =P

Sammanfattningsvis så kan jag bara säga att min premiärtur var hemskt lyckad, även fast jag är helt sanslöst trött nu såhär 22 och en halv timme efter att jag klev upp. Storlienturerna ska tyvärr tas bort från Sundsvallarnas scheman, annars hade det kanske varit läge att be om nån bistrotur där, SJ har tydligen liftkort där också... Om man nu gillar sånt.

Nä nu jävlar blir det sängläge ett dygn framåt.
Godnatt!

Sunshine, lollipops and rainbows

Jag har varit så jäkla pepp ikväll så det är inte sant. Drog igång peppmusik på högsta volym och dansade runt i underkläder samtidigt som jag städade toaletten och smskonverserade med finaste björnen. Idag hade vi i princip sista utbildningsdagen och det kändes så enormt skönt. Vi hade tågtekniktest där vi visade om vi hade lärt oss det vi behövde om säkringar och ventilation och belysning och allt möjligt roligt. Jag hade alla rätt och det kändes som en fet spark i röven, otroligt peppande inför premiärturen på måndag! Nu kan jag allt om kjolen, korglutningen, A-änden och B-änden, förreglingen, MS34 och PLC Kraftkort. Jag är så jäkla utbildad att jag kan bli tekniklärare själv om jag skulle vilja. Och vet ni vad? Det här känns så bra att det faktiskt är en möjlighet. Det kanske är tågvärd som är min grej ändå. Who would have known?
Det hjälper troligen att jag har världens charmigaste, finaste, älskvärda björn att luta mig mot. Nåt så alldeles fantastiskt som liksom bara hände. Jag försöker ta det lugnt, men det är svårt när det känns så himla enkelt att bara följa med av bara farten.
Så ikväll tänker jag bara på allt som ser så fruktansvärt ljust ut och att jag är gladare och lyckligare än jag har varit på länge. Och att på lördag får jag skämma bort min alldeles egna nallebjörn.

--------------------------------------

I'm in such a good mood tonight it's insane! Put some good music on and danced around in my underwear feeling absolutely great. At the same time I cleaned the bathroom and texted my beautiful bear. Today was pretty much the last day of train-training and it felt truly great. We had a train technology test and were supposed to prove that we knew everything about lighting, ventilation and electricity on the trains. I nailed it and it felt like a major kick in the butt! I'm so excited to get out on the train on monday. I know everything about the skirt, the A-end and the B-end, MS34 and a whole heap of other stuff. I'm so freaking well trained that I could actually become an instructor myself. And you know what? This feels so good I might actually just do that. Maybe this train thing really is my thing after all? Who would have known??
It probably helps that I've got the most charming, amazing, lovable bear to lean against. Something fantastic that just sorta happened. I'm trying to take it slow, but it's hard with everything just feels so easy to just go with the flow.
So tonight I'm thinking about how bright everything is looking and that I'm happier than I've been for a long time. And that on Saturday I get to spoil and cuddle my very own teddybear.

Life on the bright side

Jag känner mig som en trasig skiva som efter att ha suttit fast på ett ställe i evigheter fått en spark i sidan och hoppat framåt. Nu står jag alltså och hackar på ett helt annat ställe. Tur att det är refrängen och tur att låten är jävligt bra! När ni har ledsnat på att lyssna kan ni sluta klicka in er på bloggen, för det här känns som något som kommer att pågå ett tag.
Efter att dagens sms-skörd bildat en hög av inte mindre än 89 meddelanden och telefonminutrarna gott och rullat upp till ett 90-tal kan jag nog konstatera att jag är jäkligt förälskad. Sådär råtöntigt fnittrig, rödkindad och fånigt flinande.
Det gick så fort. Från noll till hundra innan jag ens hann tänka. Men så ska det väl vara.
Jag är glad.
Välkommen, life on the bright side.

-------------------------------------

I feel like a broken record that after having been stuck in one spot for ever suddenly gets a kick on the side and jumps to a different spot only to get stuck again. Good thing it's the chorus and good thing the song is freaking awesome! When you've gotten sick of hearing it you might as well stop visiting the blog, cos it feels like this will go on for quite some time.
After the text message count stopping at 89 and the phone minutes adding up to well over the 90's I think I can establish the fact that I'm definitely in love. Corny, giggling, flushed cheeks and with a big silly smile on my face.
It happened so quickly. From 0 to 100 before I even had a chance to think. But I guess that's how it's supposed to be like.
I'm happy.
Welcome, life on the bright side.

The bear

Det händer grejer och för en gångs skulle känns det som att varenda steg jag tar är ett steg i rätt riktning. Efter något som nu såhär i efterhand jag har insett har varit flera år går det äntligen åt rätt håll igen. Eller det är i alla fall så det känns. Jag är sådär sprudlande glad att jag bara vill berätta för världen hur bra jag mår! Det är helt fantastiskt!
Det här senaste året har varit underbart i många avseenden, men på något sätt har det alltid känts som att det har varit tillfälligt, att det bara varit en tidsfråga innan det skulle rinna ut i sanden. Vilket ju i princip var sant, men extremt svårt att acceptera.
Det är ofattbart skönt att känna att något inte behöver vara tidsbegränsat. Som att vi har all tid i världen. Jag behöver inte åka någonstans, han har inga planer på att lämna landet. Vi bor relativt nära varandra (ja lite distans har jag lyckats peta in ändå), har samma nationalitet och till och med samma yrke. Vi är där vi är. På obestämd framtid. Det är sjukt skönt.

----------------------------------------

Things are happening and for once it feels like every step I take is a step in the right direction. After what I've now realised has been years it's finally going my way again.Well at least that's how it feels. I'm overly excited and happy and all I want to do it tell the world good I feel! It's amazing!
This past year has in many ways been wonderful, but somehow it's always felt very temporary. That it's only been a matter of time before everything had to end. Which I suppose was true, but extremely hard to accept.
It feels so freaking nice to finally feel like something doesn't have to have time restraints. Like we have all the time in the world. I don't have to go anywhere, he doesn't have any plans to leave the country. We live relatively close (yeah, there's a bit of a distance as usual though, but not like half a world away), we're both of the same nationality and we even work with the same thing. We are where we are. Indefinitely. And it's amazing.

Ny frilla

"Klipp ordentligt!" sa jag.
Hon klippte.
Åsikter?



I said: "Cut if off!"
She did.

Thoughts?

Stockholm ToR

Vilka fantastiska dagar jag har haft, även om de var väldigt intensiva och utmattande dessutom. Vi åkte som sagt till Stockholm i onsdags kväll, X2:an ner i första klass efter att först har ägnat dagen åt teoretisk övning i evakuering och spårsäkerhet. En sak jag insåg ganska fort på tåget var att första klass inte alls är så enormt revolutionerande som det kanske kan låta. Det är fortfarande skittråkigt att åka tåg. Skillnaden är att man får gratis frukt, vatten och minichokladbollar. Ja, och så internet då, men jag hade inte med mig datorn, så det hade ju ingen betydelse. Vi höll i alla fall tågvärdarna under uppsikt och lärde oss hur man inte ska se ut (sur). Vi kom fram till vårt hotell strax efter tio efter en något kaotiskt pendeltågsresa där ingen visste vart vi var på väg och alla följde alla. Det är lite svårt att hålla ihop 17 pers bara sådär. Men fram kom vi i alla fall, och hotellet var helt enormt fint. Alla hamnade på våning 7 tillsammans. Utom jag. Jag hamnade på våning 4. Det var ganska värdelöst, men jag hängde på Emmas rum med henne, Elin och Björn ett tag innan alla gick till sitt och slocknade i renbäddade sängar.

På torsdagen var det uppstigning klockan sju, hotellfrukost och sedan pendeln till SJ Service Academy för att lära oss om bränder. En extremt engagerande och intensiv dag där vi både släckte eld, evakuerade passagerare, larmade lokförare och rökdykte genom en hel tågvagn fylld med rök. Sjukt bra kunskap som jag är glad att jag har fått. Vi såg också en otäck film där en konsertsal började brinna och folk försökte ta sig ut men fastnade i dörröppningen och ingen kom loss. Läskigt.
Sedan brummade vi ner till centralstation för att gå till SJ's högsäte och prova ut uniformer. Ja jäklar hörrni vad snygg jag kommer bli!
På kvällen drog jag med mig Björnen och åkte för att möta upp Mr. T på Odenplan, han tog oss till sitt stammisfik och vi åt middag och fikade och Mr. T skämde ut mig inför min nya bekantskap med diverse falsarier. Men det var kul! Jag och Björnen gjorde sedan det otroliga och tog oss tillbaka till Sollentuna för egen maskin. Sen råkade vi hamna i ett rum fullt med övertrötta tjejer och det togs en del konstiga kort i badrummet. Ja. Vi kunde inte riktigt relatera till deras humor så vi hamnade framför TVn och pratade bort halva natten istället. Jag somnade nog runt ett, vilket var dumt eftersom vi skulle upp klockan sex igen.

Det resulterade ju såklart i att alla var sanslöst övertrötta på fredagen, vilket gjorde den till en otroligt rolig dag. Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket med folk jag bara känt i två veckor. Den dagen lärde vi oss om sjukdomar och HLR, vilket också var väldigt lärorikt och bra att kunna. Vi fick till och med öva att använda hjärtstartaren, det var en upplevelse!
Sedan var det dags att brumma hemåt, jag passade på att träffa Maggan innan, vilket såklart var lika trevligt som det låter. Han bjöd på middag! Detta innebar att jag tog det lite senare tåget än några andra i gruppen, vilket var tur! Tåget innan hade nämligen blivit försenat en massa eftersom tåget innan dem hade kraschat mitt i en tunnel. Ja, inte kraschat som i spårat ur, utan tappat all ström och blivit kolsvart. Vi lärde oss precis på onsdagen att det sämsta man kan göra är att stanna i en tunnel, för i de flesta tunnlar finns det ingen gångbana och det är svårt att evakuera. Dessutom kan tunneln bli en dödsfälla om det sker rökutveckling. Men det var alltså precis vad de hade tvingats göra i det här fallet. Som tur var så brann det inte, utan det var ett elfel bara. I vilket fall så kom vårt tåg fram nästan samtidigt som det innan, så går det när man försöker spara tid!! Haha!

Det var i alla fall sjukt skönt att komma hem och lägga mig den kvällen, även om det blev lite senare än jag hade tänkt... Igår åkte jag hem till Matfors för att agera taxiservice och hämta hem katterna. Så nu sitter jag i bäddsoffan igen och försöker kliva upp... Vi ska på Birsta en sväng så jag kan klippa håret (välbehövligt!) och sedan kanske Björnen kommer förbi hemma hos mig så han slipper hänga på hotellet alldeles ensammen. Håhåjaja... Den där ni. Lammköttet. =P

------------------------------------------------

What a couple of amazing days I've had, even though they were very intense and exhausting as well. We went to Stockholm on Wednesday evening, first class on the train, after spending the day learning about evacuation and safety on the tracks. One thing I realised pretty soon on the train was that first class isn't at all that revolutionising as it might sound. It still really freaking boring on the train. The only difference is that you get free water, fruit and mini chocolate balls. And wireless internet off course, but I didn't bring my computer so that didn't help. We watched the train attendants carefully and learned how not to look (cranky). We got to our hotel a little after 10pm, which was really nice. Except everyone had their rooms on the 7th floor except me, I was on 4th. That kinda sucked, but I hung out in Emmas room with her, Elin and Björn for a while before we all went back to our lovely hotel beds.

On Thursday we got up at 7 and had hotel breakfast before we went to SJ Service Academy to learn about fire. An extremely engaging and challenging day where we both put out fires, crawled through smoke filled train cars and evacuated passengers. We also saw a sad movie about a concert hall fire where people got stuck in the doorways trying to get out.
After that we went downtown to try out our new uniforms, they look really good, I'm gunna be hot!
That evening I brought Björn with me to see Mr. T, who took us to his favourite café where we had dinner and cake. Mr. T continued to embarrass me in front of my new friend with all sorts of lies, lol. But if was fun! Me and Björn even made it back to the hotel without getting lost more than once. We joined some of the other people in one of the rooms where the level of tiredness was really high. We couldn't really relate to the jokes, so we went back to his room and talked half the night away. I think I got to bed around 1-ish, which was stupid since we had to get up at 6.

This resulted in a Friday where we were all horribly overtired, which made for a really fun day! I don't think I've ever laughed as much with people I've only known for 2 weeks. That day we learned about symptoms and CPR which was a really good knowledge to have. We even got to use the heart starter, that was an experience!
After that it was time to leave Stockholm. I met up with Magnus before, which was just as nice as it sounds, he bought me dinner!

It was really nice to come home and crawl into my own bed that night, even if it was a little later than I expected when I finally got into bed... Yesterday I went home to my parents place to act as taxi service and get the cats back. But dad let Pixel out this morning, so when we were to leave she was nowhere to be found. I had to leave without the cats. We're going to the mall so I can get a hair cut (much needed!) and after that Björn might come by my place so he doesn't have to sit alone at the hotel all night. Oh well, oh well... Björn... Don't touch the kids! =P

Dinner company

Jag bjuppade SJ-Björn och SJ-Emma på middag idag igen, idag blev det en pastarätt med kyckling, bacon och soltorkade tomater, plus en massa basilika. Blev helt fantastiskt gott, och sen en tysk kladde på det! Jag har grymt roligt med de här två människorna, de har båda så sköna personligheter. Vi skrattar oss igenom kvällen och det är så himla kul att ha hittat dem! Även om de bor i Östersund, vilket är lite dumt.
Idag kom de dessutom med en liten överraskning som tack för maten, en stor och fin blomma!

Gissa om jag blev glad! Det är så himla roligt när folk uppskattar ens matlagning, och dessutom är det bra mycket bättre att äta tillsammans med folk än ensam i soffan.
Imorgon åker vi till Stockholm hela SJ-gänget, så det ska bli kul att hänga på hotell med alla sköna människor. Jag såg att hotellet hade en pool, så jag har packat badkläder också...
Och så får vi prova våra uniformer på torsdag!!

------------------------------------------------

I invited Björn and Emma over for dinner again today, this time I made a pasta dish with chicken, bacon, sun-dried tomatoes and lots of basil. It was excellent, and we finished it off with a German chocolate cake! I have an amazing time with these two people, they've both got a really pleasant personality. We laugh our way through the evening and it feels like I've known them for years. It's so great to have found them, even though they live out of town. Today they also brought a little surprise as a thank you for the dinner. I got these lovely flowers!!
It made me so happy! It's so much fun when people like your cooking, and in addition it's a lot more fun eating with people than alone in the couch.

Tomorrow the whole train-group are going to Stockholm, I'm looking forward to hanging out at the hotel with all those awesome people. I noticed the hotel has a pool, so I'm even bringing my swimmers...
And we get to try out our uniforms on Thursday!!