torsdag, november 29

Att glömma

Ibland glömmer jag bort att jag bor i Östersund. Jag gör dagligen annonser till Sundsvall, ICA Kvantum i kvissleby är min fast kund, Ceris resor, Marinas dam, ERA bomäklarna med flera likaså. Jag läser ST, alla nyheter är mina också. Jag vet om nåt öppnar, jag vet när det är rea. Kort sagt bor jag mer i Sundsvall i tanken än jag bor i Östersund. Jag blir förvånad när jag sitter på bussen hem och Barnens hus dyker upp på "fel" ställe. Jag borde kanske flytta hem?

måndag, november 26

Tallinn


Jag har massor med bilder att visa er, så jag tänkte att jag börjar så, kanske talar de för sig själv?


Björn väntar på bussen i Sundsvall och världens bästa Tina på Ceris Resor kom förbi med en present! Vi fick mousserande vin, jordgubbschoklad och snacks som färdkost för att jag är så jäkla awesome och gör deras annonser. 


Båten ner var bra, vi åt på buffén och vann ingenting på musikquizzet. 

Vi bodde på ett grymt hotell i Tallinn, det hade spa och en poolbar man kunde simma upp till. Vi badade och chillade (som ni ser på bilden) och jag tog en peelingbehandling med tillhörande massage. Underbart!





I Tallinn kan man hitta roliga saker skrivna på väggarna. Till exempel: "In America we use MySpace. In Sovjet Russia we use yourspace" Och "Welcome to Nobody Cares. Population: 6 billion"
Det tyckte jag var kul, därför får ni också se det!
Hela Tallinn såg ut såhär! Bara massa coola gamla hus och kullerstensgator. Hade vi haft lite bättre väder hade jag tvångsshootat Björnen, men han vägrade och jag var för trött för att insistera. 



Här köpte vi både mössor och vantar! Massor med tanter som står utmed den gamla stadsmuren och säljer stickade grejer, jag har aldrig ägt ett par så sköna och varma vantar, jag lovar!


Vi är ganska fina!


Här åt vi lunch. Och middag. Vi hade säkert ätit frukost där också om vi hade kunnat, det var grymt! Medeltida mat, men så otroligt gott! På lördagen åt vi saturday feast där de kom in med massor med mat i alla tänkbara varianter och vi åt tills vi storknade. Dumt av oss att testa Estlands påstådda nationalrätt fyllda pannkakor till lunch... jag åt en fjärdedel av min laxpannkaka och höll på att dö av mättnad. 







På Olde Hansa fanns bara levande ljus och Björn drack honungsmjöd från ett lerkrus. Vår servitris var hur söt som helst så hon fick en massa dricks fastän hon frågade om det inte smakade bra eftersom vi ätit så lite. Det fanns dessutom ett husband som spelade flöjt och säckpipa och tamburin och var skitbra.



Jag var nöjd med resan! Jamen på riktigt. Vi fick sån bra hjälp av Tina och allt flöt på så fint.
Ända tills båten hem. Den var hemsk! Alla som jobbade på båten var korkade, maten var dålig och jag bröt nästan av en tand när jag åt Moules Marinés. Varför? Jo, för jag fick en pärla i munnen! En riktig pärla! Jag har den i en servett på jobbet för jag tänkte gå ner på Guldfynd och höra vad det kostar att få den insatt i ett smycke.
Grymt coolt ju!

Enjoy the ride

Jag har tänkt att jag ska berätta för er om Tallinn. Om båtarna och det oändliga blå och de gamla tanterna vid den medeltida stadsmuren och fyllda pannkakor och massor med medeltida mat. Och det ska jag göra nu, men jag har dragit mig för det eftersom inläggsmätaren stod så stadigt på 1500 inlägg och det kändes liksom andäktigt på något vis. Som något jag borde uppmärksamma. 23e februari 2007 började blogga på den här adressen. Snart sex år sedan. En evighet. Ni som har varit med från början vet otroligt mycket om mig, ni som inte har det vet nog tillräckligt ändå. Jag är inte särskilt hemlig av mig, jag mår som jag mår och ni får ta det som det är. Så har det alltid varit. På gott och ont.
Glöm inte bort att livet bara är en åktur, håll i dig för allt du är värd och släpp inte taget förrns du är nere på fast mark igen.

Sometimes you're up
Sometimes you're down
It's just a ride, it's just a ride
Don't be scared
Don't hide your eyes
It may feel so real inside
But don't forget it's just a ride

onsdag, november 14

Tomorrow, tomorrow!

Jag packar. Imorgon åker vi till Matfors för ett kortare pitstop innan vi drar vidare till Tallinn på fredag morgon. Det ska bli grymt skönt att komma bort en stund, vi ska äta gott och spatsera runt i gamla stan och shoppa och bara mysa. Vi har bokat medeltida gästabud på en restaurang i gamla stan och bästa Tina på Ceris Resor har bokat in oss på ett spahotell där man kan få behandlingar. Behöver jag säga att jag är pepp?

När vi kommer hem väntar en tuff vecka med fem inplanerade övertidstimmar. Lönevecka i november är tydligen en big deal. Blargh.

I julklapp vill jag ha ett hus och hemhjälp. I utbyte kan jag vara snäll (jag har massor med pepparkakor kvar sen ifjol). Deal?

söndag, november 11

Kirikogalan 2012

Igår jobbade jag ideellt. Jag var mingel- och konsertfotograf på Kirikogalan här i stan, en stödgala för Kiriko special school i Kenya.
En ny upplevelse som inte var helt enkelt, men jag gjorde mitt bästa och det var stundtals riktigt roligt! Dessutom en jättebra erfarenhet. Det resulterade även i att jag fick förfrågan om att undervisa grundkurser i foto på medborgarskolan, vilket jag verkligen ska fundera på! Det kan vara jättekul, fast litegrann är det sjukt läskigt eftersom jag aldrig gjort något liknande.

Galan var i alla fall väldigt lyckad, det kom mycket folk och underhållningen fungerade klockrent. Det stora dragplåstret var definitivt Nanne Grönvall som fick hela publiken på fötter!


Jag tog ungefär 800 bilder, så jag har det jag gör med att gå igenom den. Sedan ska ni få se fler innan jag levererar dem till projektgruppen.

lördag, november 10

Vill du testa Godmorgon Bifido?

För ett tag sedan testade jag Godmorgon Bifido på uppdrag av Smartson. Jag testade apelsinjuicen och tyckte att den var helt okej, om än lite blaskig.
På grund av testomgången har God Morgon valt att byta ut en av smakerna då den inte blev särskilt omtyckt. Ett fantastiskt exempel på vad kundtester kan göra!
Därför får jag nu som testare möjligheten att ge er chansen att komma med i en ny kampanj för att testa Bifido.


Vill du testa den nya juicen från God Morgon? Ansök här!

torsdag, november 8

Om vampyrer och sånt


Jag såg på Twilight igår, jag måste erkänna det. 
Anledningen var att jag ända sedan första filmen kom (den såg jag faktiskt då) dissat samtliga filmer å det grövsta. Jag har påstått att de varit dåligt skrivna, att skådespelarna varit i behov av seriösa skådespelarlektioner och att hela historien varit helt, i brist på ett bättre ord, värdelös.
Så igår såg jag andra filmen av de tre som nu visas på Kanal 5. 
En liten sammanfattning för er som inte sett filmerna:

Tonåringen Bella flytta till sin pappa i en småstad, kärar ner sig i en vampyr som säger att han vill äta henne, blir jagad och tuggad på av andra vampyrer och gör sin pappa sjukt orolig. Vampyren dumpar henne och flyttar därifrån, hon blir en gnutta störd i huvudet och skriker nätterna igenom, gör sin pappa sjukt orolig. Bella bestämmer sig för att börja köra motorcykel, för det är farligt och farligt är bra (?) och får sin polare varulven att hjälpa henne bygga ihop en. När den är klar kör hon åt fanders och slår huvudet i en sten, sen får hon inte köra mer. Varulven kärar ner sig i henne och hon är elak och låter honom hoppas. Sen hoppar hon från en klippa för det är också farligt, och en annan vampyr som vill döda henne får nästan tag på henne. Sen kommer den första vampyrens syster tillbaka och säger att vampyren som Bella är kär i tror att hon är död så då ska han också dö, fastän han dumpat henne (?). Hon rejsar till Italien eller vad det nu var för att stoppa honom och det gör hon och sen kan de inte leva utan varandra. De träffar vampyrbossarna som säger att han måste göra henne till vampyr för hon är cool. Sedan åker de hem till småstaden igen och träffas i smyg. Andra filmen slutar med att han går med på att göra henne till vampyr, men inte förrns om tre år(?) och först måste de gifta sig. 

Ungefär där är jag nu, har jag missat nåt?

Sammanfattningsvis kan jag inte annat än hålla med mig själv i min ursprungliga förutfattade mening. Twilight är inte min slags film, och jag har svårt att ta filmerna på allvar.
Alla får såklart tycka precis som de vill, men den här enorma hypen som råder i världen kan jag för mitt liv inte förstå. Kanske någon mer insatt vill upplysa mig?

måndag, november 5

Om en anti-cancerkampanj

Idag vill jag befästa en ståndpunkt, för ovanlighetens skull. 



Det finns en sak som kan förstöra min morgon riktigt ordentligt, förutom att bli väckt på ett otrevlig sätt, nämligen att bli cancerantastad på bussen till jobbet. 
Idag satte jag mig på min vanliga plats på bussen (vanemänniska, jag?) och petade i hörlurarna i öronen. Winnerbäck, för att peppa inför veckan. På hållplatsen efter min kliver det på en gubbe som alltid stinker rök och naturligtvis sätter han sig bakom mig. Jag fokuserar, andas genom munnen, drar upp halsduken över näsan och försöker tänka på annat. Det går hyfsat, trots att jag alltid får huvudvärk av stanken av cigarettrök.
Två busshållplatser senare kliver det på en ovårdad man som precis har fimpat. Han blåser ut det sista av röken precis när han kliver på bussen, och sätter sig sedan... ja, ni gissade rätt, precis framför mig! Han stinker om möjligt ännu värre än mannen bakom mig, och nu är jag omringad av cancerstanken. Den är överallt, den tar sig in under halsduken, slingrar sig in i min näsa och borrar sig fast. Nu sitter den där. 
Jag sliter upp korken till mitt lypsyl, sniffar desperat på det för att tränga bort det andra. 
Jag pinas i 20 minuter innan bussen är framme och jag kan kliva av. Jag kastar mig ut före alla andra och drar ett djupt andetag. För tidigt! Där står ännu en idiot och bolmar och jag får ännu en variant av dödsröken kastad i mitt ansikte. Först 20 meter bort kan jag andas igen, underbar frisk luft fyller mina lungor. I halsduken sitter dock stanken kvar, och jag tar av den för att vädra. 
Inte förrns jag är framme på jobbet är jag helt fri från lukten av cigarettrök, men min morgon är förstörd och eftersom jag inte är en särskilt trevlig person till att börja med bådar det illa för resten av dagen. Allt på grund av att några få personer inte har vare sig vett eller hyfs nog att tänka på andras välbefinnande. 

Och jag undrar: Är rökare idioter eller bara ignoranta? 

Vilka är med mig i kampen för att olagligförklara rökning på allmänna platser? Tillsammans kan vi göra skillnad!