Duktiga jag

Det är tisdag igen och jag har huvudet fullt av snurr och kroppen full av smärta. Jag postar julkort, tränar combat, misslyckas med att slappna av efter body balancen, tröstar grannar, matar grannar, tränar mer, är projektledare (igen), bloggar dåligt, julpyntar sporadiskt, får dåligt samvete för att tiden inte räcker till, har träningsvärk i röven (bland annat), letar restauranger, köper julklappar, längtar till lördag, hostar, snörvlar, nyser och knaprar piller.
Men mest av allt gör jag bara annons efter annons och väntar på att det ska bli fredag så min semester kan börja och jag äntligen kan få slappna av och ha roligt.

Helgen var underlig, väldigt lite tid för sånt jag egentligen hade tänkt göra, och väldigt mycket tid till andra. Vilket ändå var helt okej, det är en ganska egoistisk känsla av präktig liten flicka när man får ägna mycket tid åt att hjälpa andra. Lite "Men nu var du duktig! Du förtjänar en kaka".
Fast det kanske är tur att det ändå ger något för båda personerna.

På fredag åker jag och Björnen till Matfors, sover en skvätt och tar oss sedan på lördagen ner till arlanda för vidare färd mot Amsterdam och en hel veckas välförtjänt semester. Jag ska träffa Jemma och vi ska shoppa julklappar, äta god mat och bara ta det lugnt. Det ska bli grymt skönt!

Just nu är jag på gränsen till sjuk, jag känner febern stå och lura i ögonvrån, så jag funderar starkt på att gå hem efter lunch så jag inte riskerar att vara sjuk på denna efterlängtade semester. Gör ändå inte så mycket nytta här. Koncentrationsspannet är kort.

Om att lätta någon annans börda

Jag har ägnat kvällen åt att leka terapeut åt min kära granne som går igenom en svår separation. Hon har berättat väldigt öppet om hur hon har upplevt tiden som har lett upp till där de står nu, och jag tänker gång på gång att jag har tur. Men samtidigt att man aldrig ska vara säker på något, helt plötsligt kan man stå där och känna tomheten breda ut sig framför en och inte ha en aning om hur man ska fylla den med någonting som innehåller något som liknar mening.
Jag känner så starkt för henne, jag märker hur hon kämpar för förståelse, för att gå ur det här med huvudet högt och karaktären i behåll. Jag märker hur svårt det är. Och jag hoppas att jag genom att bara lyssna, visa förståelse och göra vissa till synes obetydliga detaljer lite lättare, har lyft åtminstone en liten del av bördan så hon kan andas lite lättare.

Det är så viktigt att vårda relationerna med sina vänner, för att i sånna här stunder alltid veta att man har någon att vända sig till, någon som kan fylla lite av den där tomheten, åtminstone en liten stund.

Känn tacksamhet över det ni har, kära vänner, och ta ingenting för givet.

Fabio

Jag stukade två tår i söndags när jag förtvivlat försökte hitta kameran innan katterna bestämde sig för att flytta sig från sin otroligt söta position. Jag slog tårna i sängbenet och spenderade därför resten av kvällen haltandes. I går var det inte direkt bättre, hade problem med att böja tårna uppåt och haltade omkring på jobbet hela dagen. Trots det bestämde jag och Erika oss för att gå och träna igår, vi vill helt enkelt inte hamna efter och tappa flowet. Tanken var Combat, men vi jobbade så intensivt på eftermiddagen att vi glömde boka. När vi väl kom på det fanns det bara en plats kvar, så vi bestämde att gym var ett lika bra alternativ. Kanske ännu bättre, eftersom det innebär mindre böjningar på foten.
Det gick riktigt bra att gymma, jag märker redan att jag orkar mer! På Golds var det inte mindre än två superspännisar som ägnade sig åt att flexa och titta på sig själva i spegeln. Båda hade dessutom hästsvans... Den ena såg ut som Fabio...
Vi mötte chefen vid omklädningsrummet och hade en något krystad konversation. Konstigt det där ändå, hon är ju grymt trevlig och jag har aldrig haft problem med att prata med henne förut. Men sedan hon surnade till efter att vi lämnat in en namninsamling på vad vi anser om miljön på jobbet har det liksom blivit mycket svårare. Oh well...

Idag har jag träningsvärk. Sån där så det nästan känns att musklerna växer. Skönt! På torsdag blir det repris, efter eventuell övertid.

Ja, det är tydligen den tyngsta veckan på hela året, sett till mängden annonser. Hittills har vi mest bara sett en enorm hög med ofullständigt material inför helgen... Vi får se hur mycket övertid det blir. Tur jag har en Björn som sköter markservicen!

Kaosdagen

Igår var nog den värsta dagen jag haft på jobbet någonsin. Jag var så arg! Det började med tio sena bokningar och slutade inte bättre än så heller. Ingenting gick som det skulle och jag var tvungen att köpa mig 200gram lycka i form av en Marabou Schweizernöt som jag hade inhalerat lagom till hemgång. En dag jag hoppas aldrig kommer åter.

Men sedan åkte vi tjejer hem till Erika för att pyssla och lyssna på skivan hon spelade in med sina kusiner "när hon var ung". Hon har ju pipa tjejen! Nu vet jag vem som ska sjunga på mitt bröllop, om jag någonsin får ett.
Vi åt pizza och fick smaka plattmuffins. Väldigt mysigt, men jag var helt slut efter dagen så det blev en tidig kväll.
Björnen hämtade upp mig och vi åkte hem och tittade på TV tills jag somnade. Välbehövligt tidigt.

Idag är det äntligen fredag och jag kunde inte varit lyckligare över det! Ikväll ska vi på middag i Brunflo och senare i helgen väntar tvättid, testbak och absolut inget Twilight. Sluta tjata.

Jellybeans

Ni vet när man känner sig konstant trött, som att man vill sova en hel vecka så man kan vara på topp igen sen, så känner jag nu. Jag och Erika var på gymmet igår och styrketränade lite, vi fick ynnesten av att större delen av passet kunna glutta på Martin Lidbergs välformade rumpa, vilket var ganska trevligt. Han var nämligen där och tränade som vilken dödlig som helst, konstigt nog.

Idag lider jag som vanligt av träningsvärk, men det är skönt.
Idag är det även en helt vanligt onsdag på jobbet, jag är less på korkade säljare men jag jobbar på för jag har fina kollegor och jag tycker om jobbet.

Patrik bjöd på lite kreativitet idag. Den här:



288 000 jellybeans... jag säger då det, tur att vissa har tid över!

Syjuntan ikväll blev inställd, så istället blir det Greys i soffan och möjligtvis en chokladbit eller två. Hoppas maten lagar sig själv idag!

Tjocka jag

Igår fick jag sovmorgon en stund eftersom jag skulle på Hälsocentralen på Torvalla och få nya piller utskrivna. Himla skönt, förutom att jag fick ett sms tre minuter över åtta av Maria på jobbet som undrade vart jag var. Kul att man är saknad i alla fall.
Väl på hälsocentralen påstod tantjäveln att jag var fet (eller ja, hon sa att jag låg på gränsen till övervikt enligt BMI), och sedan fick jag nya piller och kunde åka på jobbet.

Ja, så nu när jag vet att jag är fet så måste jag ju skruva upp träningen lite, annars kan jag ju inte förvänta mig att jag ska kunna baka varenda helg heller. Och det vill jag ju. Så därför blir det träning minst två gånger i veckan men helst tre. Jag tror inte på att gå ut för starkt i början heller, då orkar man inte gå.

Igår var det combat, jag fick gå själv eftersom Erika är lite klen, och jävlar vad jag slogs! Första tio minuterna var hemska, hade ingen lust överhuvudtaget, men i slutet hade jag kommit igång och då hade jag kunnat slåss en timme till. Idag lider jag dock för det med massiv träningsvärk och tröttaste ögonen i stan. Jag önskar att det vore fredag... Det är det inte, det är bara tisdag, och tisdag betyder gym med Mörten, så det är bara att bita ihop!

Ett år av björnkärlek

Igår var det en stor dag för mig och min Björn. Eller stor och stor, den var i alla fall speciell. Igår firade vi nämligen vår första årsdag, och det känns lite smått surrealistiskt att det har gått ett helt år sedan jag något obekväm tvingade stackars Björn att bära upp stans tyngsta TV till min lägenhet i Korsta tillsammans med min pappa. Det var ju inte riktigt tänkt att mina föräldrar skulle dyka upp där när jag precis hade insett att Björn var något mer än bara "han från kursen". Men så kan det gå, och det tog ju hand om det pinsamma första mötet tämligen omgående.
Ett år har i alla fall gått, och trots att vi båda var rörande överens om att vi skulle ta det jäääääävligt lugnt så har vi sedan dess både hunnit flytta ihop och skaffat katt tillsammans.
Det känns bra, det känns rätt, och jag ser fram emot många härliga år framöver!

Igår firade vi med att äta trerätters på Dalwhinnies, det var fantastiskt gott och mysigt. Jag åt lamm som vanligt när vi är ute, det är bara så himla gott och ingenting man får hemma direkt. Sedan åkte vi hem och myste i sängen med en påse godis och ett avsnitt av True Blood. Helt lagom.

Tröttkatt

Doris är lite trött ikväll

Söndagsbak

Idag bakade jag Macaroons, Björn hjälpte också till!

Det blev blågröna macaroons med nutellasmörkrämsfyllning.

Baka, baka liten kaka...

Jag fick till fötterna!

Inte illa pinkat va?

Lördagskväll

Igår gjorde jag musslor i vitvinsås. Såhär såg det ut:


Det var faktiskt premiärförsök för egenlagade musslor, men jag kan glädja er med att det var helt fantastiskt gott! Jag bjöd Emma, för Björn vägrade.



Emma hittade en Doris och tyckte att hon passade bättre hemma hos henne i Offerdal.
Sedan kom Emelie och hennes karl. Det är så härligt när folk bara känner sig hemma, himla tur att ingen av dem hade så farliga svettningar...


Jag passade på att buzza om Lovefilm som jag precis fått hem en film från, de har ett erbjudande nu där man får prova gratis i två månader om man använder koden VAN1109. Vi skickade efter en film och ett spel, filmen fick vi på en gång, jag hoppas att spelet kommer till veckan, Björn är peppad för lite Batman. =P

Lördag

Jag vaknade halv sju imorse och suckade djupt inombords över att behöva kliva upp, bara för att tre sekunder senare inse att det var lördag och jag behöver inte alls kliva upp, inte än på många timmar. Jag somnar om. Fem i åtta vaknar jag igen och då är det kört. Bara att kliva upp. Eller ja, sedan la jag mig iofs i sängen igen och vi såg på ett avsnitt True Blood. Snart är vi ikapp alla andra! Dagen är som vanligt löst planerat i lagom mängd, ska ta och passa på att städa upp lite och plocka undan när Björn åker till Hammarn för att supa och slåss med sina pojkvänner. Jag tänkte dessutom svänga ihop blåbärsrutor, macaroons och chokladfondant till flickorna som kommer ikväll för lite samkväm.

Med Doris går det rätt bra, hon äter numera i köket och har tillochmed gått med på att äta lite torrfoder, victory! Hon har bara rivit ner två blomkrukor och en ljusstake, det får man ju ändå se som lindrigt.

Nu är det Gilmore Girls på TV och det kan man ju inte missa! Men sedan blir det till att sätta igång, no rest for the wicked! Jag ska även passa på att bjuda Em på musslor i vitvinssås eftersom Björn vägrar äta det och jag har längtat efter att prova i evigheter. Recension på det väntar.

Bagardrömmar

Jag längtar till helgen, inte bara för att jag verkligen ser fram emot att få sova ut och ha myskväll med SJflickorna, utan mest för att jag vill baka! Det snurrar av bakidéer i mitt huvud och jag vill bara dekorera och greja och bjuda på fika. Det är så himla roligt! Jag önskar jag hade större kök så jag kunde sprida ut mig lite, ta mig an lite större projekt.
Vad tror ni? Ska jag utveckla bloggen till en bakblogg istället? =P

Om katten

Jag sitter i TVsoffan (okej, jag ligger) medan karln min står i köket och svänger ihop en redig middag. Igår tog jag och Erika tag i träningen igen efter två veckors uppehåll. Erika har varit sjuk och jag har bara orkat gå en enda gång ensam, det är ju så himla tråkigt. Helt sjukt vad det märktes att man inte varit där på ett tag, vi orkade knappt igenom Combatpasset vi gav oss på. Nu har träningsvärken satt sig och jag tror att jag blir kvar här i soffan resten av kvällen.

Doris börjar så smått acklimatisera sig, hon vägrar fortfarande äta i köket, men jag har fått henne att äta i hallen i alla fall, efter att ha börjat i sängen... Snart ska vi försöka få henne att prova lite torrfoder också... En dag i taget, antar jag. Pix börjar i alla fall vänja sig lite också, nu kan de faktiskt nosa litegrann på varandra innan hon fräser till, och hon är inte lika sur på oss längre. =P