Verkligheten är bara för folk med dålig fantasi

Jag jobbar, jag lockar hår, jag säljer grejer för $200 och folk köper av nån anledning. Jag har precis fått lön och äntligen kan jag slappna av lite. Karln pluggar och pojkarna har rest norrut för att utforska östkusten. Vi hade några fina dagar här i Sydney när jag inte jobbade då jag fick visa Blue Mountains och grottorna och fin australiensisk mat (krokodilburgare). Men mest jobbar jag.
Jobbar och försöker att inte tänka på att det snart är slut. För vad gör jag då? Vad är nästa plan? Vart tar jag vägen och hur gör jag för att det ska vara okej att det är slut?
Träffade Kodys mamma och mormor i söndags, åt middag och hade det mysigt. Sista gången vi ses och de vet inte ens om det. Kodys mamma sa att hon skulle vinna på lotto så vi kunde åka på semester tillsammans och jag tänkte bara att jag önskar det vore så lätt. Jag har kämpat så länge för att det ska kunna hålla, vridit och vänt på varenda möjlighet. Men det är dags att inse att jag har misslyckats. Det är inte ens lönt att fortsätta försöka för det kommer aldrig att bli permanent. Bara fler falska förhoppningar, fler utmaningar jag inte klarar av att vinna.
Jag känner mig misslyckad. Som en förlorare. Vad kommer jag hem till? Frågor om "vad gör jag nu?"och inga svar. Jag vet vad jag vill göra. Men jag har förlorat, det är dags att komma hem och möta verkligheten. Och komma på en ny plan. Jag måste ha en ny plan.

Först tusen avsked, miljoner tårar och alldeles för många beslut. Sedan kalasplanering, bildspelsgörande, bröllop och återseenden. Sedan en ny plan. Ett nytt försök. En ny plats.

Nyheter

Det händer grejer.

Jag slutade jobbet igår. Börjar ett nytt på onsdag. Säljjobb igen, men denna gången med timlön. Och bara i Penrith. På torsdag kommer Talel och Maggan, det ska bli roligt.
Jag har bokat biljett hem, den sextonde juli landar jag på arlanda, gott om tid att komma över jetlag innan 50-årsfest och bröllop. Och så får jag lite sommar också.
Planen är vag. Det ser inte ut som att jag kommer att återvända hit på en lång, lång tid. Jag försöker acceptera att jag måste ge upp saker jag helst av allt vill hålla kvar för alltid.
Sånt är livet, antar jag.
Det är svårt att inse att det här kommer att ta slut. För vad gör jag sen?

Nä nu jävlar

Jag nådde ett nytt lågvattenmärke idag på jobbet, hela $7,50 lyckades jag få med mig hem efter den bajsigaste dagen i manneminne. Inte hjälpte det heller att jag jobbade med Lauren, som aldrig säljer för mindre än $550 per dag. Prestationsångest gånger tusen.
Så. Jag ringde Jemma och frågade om jag kunde få jobb på puben hon extrajobbar på. Hon sa att det borde inte vara nåt problem. Så jag ringde karln som googlade fram att nästa RSA-kurs (en mandatorisk kurs man måste ta för att få servera alkohol) är imorgon klockan tio. Så jag smsade min chef och sa att jag inte kommer in imorrn. Så imorrn ska jag lära mig att servera alkohol och på måndag ska jag säga upp mig från jobbet. Det känns lite elakt, min chef är verkligen hur charmig som helst och jag gillar mina arbetskamrater. Men jag kan inte ha ett jobb där jag aldrig vet om jag kommer tjäna tillräckligt för att ha råd med hyran.
Chefen tog dessutom ut oss på middag häromkvällen, koreansk restaurang, skumt, men faktiskt oväntat gott.

Jag tror jag har slutat tro på att allt kommer lösa sig. Jag blir mer och mer övertygad om att det inte kommer att göra det.
Bajs är det.
Extremt bajs.

Om att sälja smink när man inte använder smink

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera. Förlåt.
Jag är bara så himla trött. Jag jobbar 7-19 varje dag, står upp 8 timmar i sträck och klistar på mig ett aningens falskt leende klockan nio och suddar inte ut det förrns 9 timmar senare. Har jag en dålig säljdag tjänar jag mindre än en polsk bärplockare, och tro mig, de dåliga dagarna är 100 gånger fler än de bra. Jag hatar mig själv varje gång jag försäkrar en stackars tant om att våra produkter är de allra bästa och kommer hjälpa henne med allt från torr hud till hushållssysslor och att lösa svälten i Afrika. Varje gång jag ler, lägger huvudet på sned och säger hur mycket jag gillar någons väska/kjol/halsband, varje gång jag upprepar hur viktigt det är med buffade naglar och nagelbandsolja, varje gång jag lovar att vårt smink är bra även för de med känslig hy, varje gång vill jag slå mig själv i huvudet med närmsta chocksäkra sminkpalett.

Så. Jag letar nytt jobb. Jag hade en intervju för ett chokladcafé idag. Kan ni göra mig en tjänst?
Håll tummarna.

Girlfriend in a coma

Imagine that for an unknown reason you have begun to rapidly loose your memory. You now no longer know what month it is, say, or what type of car you drive or the seasons or the food in your refrigerator or the names of the flowers. Quickly, quickly your memory freezes - a tiny perfect iceberg, all memories frozen, locked. Your family. Your sex. Your name - all of it: turned into a silent ice block. You are free of memory: You now look at the world with the eyes of an embryo, not knowing, only seeing and only hearing. Then suddenly the ice melts, your memory begins returning. The ice is in a pond - it thaws and the water warms and the water lilies grow from your memories and fish swim within them. You are you.

- Douglas Coupland - Girlfriend in a Coma

Ett nytt nytt jobb

Jag började mitt nya jobb i fredags. Klev upp 5.45 och infann mig på kontoret klockan sju. Sju på morgonen. På en fredag. Sedan spenderade jag 10 timmar med att försöka sälja smink och hudvårdsprodukter i en galleria mitt ute i ingenstans. Tydligen var jag duktig, jag sålde för $215. Däremot hatade jag varje minut. Kom hem strax efter halv åtta och föll i säng helt utmattad. Som tur är var världens finaste pojke där och väntade på mig så efter lite gnäll mött med tröstande ord kändes det bättre.
På lördagen åkte vi till factory outlet mall och shoppade lite nya jobbkläder till mig, eftersom det är en väldigt strikt klädkod när man säljer smink... Sedan åkte vi till campus och jag gjorde bottnarna till min födelsedagstårta.
Söndag var min födelsedag! Världens bästa pojke tog mig ut och bowlade och sen åt vi lunch på Outback Jacks, jag hade en fantastisk liten stek med pommes och en riktigt vettig bearneisesås! Annars brukar det vara svårt att få tag på bra sås här.
Sedan åt vi kakor och tårta och jag fick en ring och senare även ett halsband. Finaste Kody, han var en mycket bra pojkvän i helgen.
Jag tog ledigt från jobbet på måndagen, eftersom det var bajs och jag vill inte jobba... Typ.
Jobbade igår, och det var nästan lika bajs som fredagen. Idag hade jag en intervju för ett fotojobb, så jag sjukskrev mig. Vilken bra anställd jag är! Imorrn ska jag dock jobba, för jag måste få in lite pengar. Blä. Jag hoppas tokmycket på fotojobbet, hon som intervjuade mig var svensk, så jag har i alla fall en fot in! Haha.

Blä.

Sminkförsäljare

Jag fick jobbet som sminkförsäljare. HAHA! Jag som inte ens använder smink... Måste väl börja nu.
Letar fortfarande andra jobb, har KANSKE en intervju för ett redigeringsjobb som vore hur kul som helst, så håll tummarna för mig!

Sen har jag börjat fundera på att plugga redigering eller fotografering lite mer ingående. Jag pratade med Kodys mamma idag eftersom hon ville tala om att min födelsedagspresent kanske blir lite sen. Hon är verkligen sötast i världen och jag VILL åka till Seaworld och simma med delfiner med henne. Så det ska jag göra.
Hon sa även att om jag får problem med att betala hyran får jag alltid bo gratis hos dem. Synd att det är ända i Coffs bara, men så gulligt av henne att erbjuda det!

Nya tag

Det blev en lång helg, men jag tror att jag behövde det. Jag är numera arbetslös och ganska så pank. Otrevligt, men inte oväntat. Imorgon har jag min uppföljningsintervju som sminkförsäljare (jo, ni läste rätt), ett jobb jag inte riktigt önskar mig, men som ändå betalar hyran i slutändan.
Helgen då. Pojken var här, vi åt skagenröra och bakad potatis. Mumma. Dessutom hälsade vi på hans mormor, hon är så himla söt. Vi ska tillbaka om några veckor då hon fyller år, jag har redan printat ut en bild på familjen Walter som hon ska få i present. Sedan var det 21årsfest på res på söndagen, med casinotema. Jag lånade en vrålhet klänning av Carly och snörde på mig finskorna. Det var himla skoj, vi spelade lite poker och jag dansade till och med med Josh.
Måndagen var Anzac Day och alltså helgdag, så jag spenderade dagen på res med en rejält bakis pojkvän. Vi tog det lugnt och framåt midnatt tog vi ett parti biljard med Matti och Kieran och jag dängde till pojkarna ordentligt ska ni veta!

Jag har börjat baka lite till födelsedagen, det blir några sorters kakor och mammas choklad- hasselnötstårta. Förresten, borde inte mina paket börja ramla ner i brevlådan? Skynda!

Carly flyttar snart ut och Richard och Mel flyttar in. Jag tror att Jemma kommer trivas bättre, och jag är så sällan här att det knappt spelar någon roll. Klart att det kommer bli tråkigt att inte bo med Carly längre, men jag överlever nog.

Det ser fortfarande ut som att jag åker hem i Augusti utan att ha fått förlängning på visumet. Det är helt enkelt inte helt lätt. Kanske kan jag hitta nåt annat visum och åka tillbaka efter jul igen, vi får se helt enkelt. Himla krångligt ska det vara. Men det löser sig nog. Finns ju andra ställen att bo på med...

En rad eller två

Jag jobbar sista dagen på Bemac på fredag och ännu har jag inget nytt jobb. Däremot har jag inte mindre än två intervjuer och en uppföljningsintervju uppradade, så det känns ändå positivt på nåt sätt.

Jag borde antagligen planera hemresan, men jag är inte sådär fasligt peppad på att åka hem, så jag låter det vara. Åtminstone tills det där askmolnet passerat.

Herrejisses, det löser sig väl!

Förresten fyller jag snart år! Ni måste skicka paketen nu om de ska komma fram i tid!! =D

Melbourne och sånt

Det händer grejer. Fast inte så fasligt mycket ändå.

Vi var till Melbourne, det var kallt som tusan men väldigt roligt. Jag och K bodde på hotell första natten, det var en ny upplevelse för mig och något jag gärna gör om. Det var härligt att ha ett ställe helt för oss själva för en gångs skull.
Vi gick på Comedy Festival och såg Carl-Einar Häckner som var smått galen men ganska bra. Jag fick prata lite svenska med honom också, så det var kul.
Sen gick vi omkring i Melbourne på lördagen och browsrade lite. Vi hittade en sjukt random lokal med pingis, biljard och massa annat, som vi hängde i ett tag. Det var bara vi och asiaterna som jobbade där, hela situationen var så galet konstig att vi bara skrattade när vi kom ut efter två timmar. Då hade jag förlorat en pingismatch och två biljardmatcher och vunnit en. Typ. Jag blev arg när han försökte låta mig vinna, så det kanske inte är så konstigt att jag mest förlorade.
Så åkte vi hem till Kate och hade grillparty med hennes vänner som var rätt så trevliga.
På söndagen såg vi How to train your dragon i Frankston och åkte in och såg ett uppträdande till på Comedy Festival. Vi åt en nyttig hamburgare på Grilled och jag fick äntligen min efterlängtade Cascadejuice från Tasmanien.
Sedan hem för att sova och upp fyra för att åka till flygplatsen och hem till Sydney igen.
Vi var hemma i lägenheten halv elva och hade en underbart mysig tupplur innan världens bästa pojkvän bjöd mig på Pancakes on the Rocks och jag skjutsade hem honom.
Bra helg!

Sedan gick bilen sönder på tisdagen igen, HAHAHA. Så den är på lagning nu. Förhoppningsvis får jag tillbaka den ikväll.
Jag har två veckor kvar på jobbet, men jag har en intervju som smaktestare på tisdag, så kanske löser det sig.

Jag försöker sluta oroa mig för framtiden, för som det ser ut så kan jag ändå inte göra något åt den. Det löser sig.