Så, idag efter att jag och Zandra kollat på skräckfilm till frukost och sen shoppat godsaker och en gnutta mat hela dagen inledde jag den långa väntan till schlagerkvällen. Anna hjälpte mig att fördriva lite tid genom att förbjuda mig att kolla på en film och istället prata med henne på Skype. Vi satt och var gnälliga tillsammans. Men, sen gick hon och la sig och jag och Zandra kollade på schlagern, same old, same old. Sedan tyckte vi att det var en bra idé att titta på The Grudge. Och efter att vi suckat oss hesa över den så tyckte vi att det var en ännu bättre idé att titta på The Grudge 2 också, bara så vi skulle få det överstökat. Och slutet på den filmen! Jag säger då det, vad hände? Jag vägrar kolla på The Grudge 3! Och även fast båda filmerna var gravt överskattade och meningslösa och utan uppenbar handling så var det ju liksom mörka vrår och läskiga barn och saker som dyker upp bakom en och dödar en. Så det är klart man blir lite mörkrädd. Vi försökte väga upp det med tio minuter av Mona Lisas Leende, men klockan var typ två och ingen av oss pallade mer, så vi gav upp, tände alla lampor i hela lägenheten och gjorde oss iordning för sängen. Så, nu sitter jag här i min säng med lampan på och försöker förså varför i hela världen vi skulle ge oss på tre skräckfilmer på en och samma dag. Jag måste ha nån sjuklig skräck-fetish. Kanske dags för en psykundersökning? Inte för att jag gillade det, men för att jag tyckte att det var okej att genomlida det.
Och hallå, i filmerna fanns det två snygga killar, eller semisnygga iaf, och BÅDA två får vara med i typ en kvart innan de brutalt mördas. Jävla skitfilmer.
Nu ska jag läsa lite Marian Keys och trösta mig med att där är det fan ingen som dör.
Godnatt och sov gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar