Bosse bildoktorn

Okej, nu kan jag dra igenom det, när jag lugnat ner mig och det har löst sig.
Igår då, jag och Zandra bestämde oss för att åka på ICA för att köpa sushigrejjer eftersom det inte finns på Willys. När vi var nästan framme bara tvärdog bilen. Alldeles innan en rondell. Det sög stenhårt, för sen gick den inte igång. Vi (Läs: Zandra) fick putta den till Statoil som tack och lov låg alldeles intill. Vi gick in och bad om hjälp, men det enda de kunde göra var att testa med startkablarna, vilket icke funkade. Sedan testade vi att putta igång den, vilket funkade... i två sekunder. Less vart jag, less! Så, vi parkerade skrutten bakom macken och började vandra mot Ålidhem för att ta bussen hem. Vilket i och för sig inte var så jobbigt, men själva principen bara. Att lämna min älskade micra åt ett okänt öde. Och sen var vi ju tvungna att handla ändå, mat måste man ju ha. Så vi fick hoppa av bussen på Willys och sen hoppa på en ny som såklart var proppfull av stinkande turkar och skrikande barn. Blä. Vilken helvetisk dag.
Men, sedan började det bli lite bättre. Jag pratade med Anna på Skype (som vanligt) och hennes päron var där och jag tänkte: "Undrar om Annas pappa vet vad som är fel eller känner nån tjomme som kan fixa den?" Så jag frågade. Och Annas pappa, underbar som han är, ringer genast till nån gubbe som hade en son som var rallyförare. Och idag, klockan ett typ, så ringer BOSSE! Bosse bildoktorn, min hjälte. De (han och hans pappa) kommer och hämtar mig och vi åker till bilen på Carlshem. Jag provar vrida om nyckeln, och det funkar såklart. Pinsamt! Men Bosse tar sig en titt och klipper av lite vacuumsladdar och fixar, så det ska bli bättre. Sedan funderar han vad som kan vara fel, eftersom den bara tvärstannade. Han hittar en skruv som han skruvar lite på och simsalabim! så låter allting mycket bättre. Bosse och hans pappa säger att det varit nåt fel med tomgångskörningen och de fixade så att den går på högre varv, och då ska den tydligen inte stanna. Jag får ta min älskling och åka hem, bra mycket lyckligare än jag var igår. Bosse är min hjälte och kan vänta sig en miljonchans i brevlådan (trisslott, that is). Dock är jag lite orolig för att det är nåt annat fel. Det verkade för enkelt. Men förhoppningsvis tar jag mig ner till Sundsvall på onsdag utan att sprängas eller fastna i nån läskig miniby nånstans. I så fall får pappa komma och rädda mig.

Aaaaanyway, det löser sig. Det lööööööser sig.
Tjo.