The pressure of morning beauty

Jag vaknade tidigt när Zandra klev upp, efter som Leo kände att det var lämpligt att påbörja väckningsprocessen vid denna tidpunkt. Jises, med den här byrackan verkar man ju inte kunna få en hel natts sömn. Men jag låg kvar och vägrade kliva upp till klockan kvart över tio då Leo helt plötsligt började tokmorra. "Aha! Någon kommer!" tänkte jag logiskt nog. Och jag hoppade upp ur sängen och in i morgonrocken och hoppades att det inte skulle vara Erika som bestämt sig för att få en tidig start på ljudläggandet. (Varför det någonsin skulle hända förstår inte jag, men man är ju inte särskilt rationell på morgonen) Dörrklockan ringde, jag öppnade i min vackraste morgonfägring. Och där står en man! (Nejnejnejnej!) Men det visade sig vara en sån där handy-man som Bostaden skickat hit efter att vi klagat på att det luktade cigarettrök. Han frågade om det fortfarande luktade. Jovisst, sa jag, fixa det gärna. Så han ställde sig och mixtrade med fläkten i köket och jag smet in på mitt rum och slängde på mig lite vettiga kläder. Sedan hade jag tänkt ägna några minuter till att titta på när han skötte sitt jobb, men Leo började tycka himla synd om sig själv, så vi var tvungna att gå ut. Kom tillbaka och då var han redan klar. Eller inte klar, men han kunde inte fixa det nu iaf, han hade hittat nåt fel som han skulle fixa. Men han hade inte prylar med sig tror jag, så han ska återkomma. Då ska jag vara bättre förberedd. Och definitivt ha borstat tänderna. Så han får se att det inte är bara sluskar som bor här! Jag borde diska också, nästa gång. Ååååh, pressen är så stor när det kommer främmande män till lägenheten! Suck och stön.