Jag har upptäckt att jag i jämförelse är väldigt detaljerad när jag berättar om min vardag, åtminstone vid vissa händelser. Men det är himla skoj, så det lär jag fortsätta med. =D Just av denna anledning ska jag nu berätta om min gårdag, mest för att idag inte har hunnit hända än.
Vaknade elva, till att börja med, vilket var så sanslöst skönt att jag fick en liten tår i ena ögonvrån. Typ. Sedan tryckte jag i mig lite frukost och for på föreläsning 13-15. Den var ofattbart tråkig, och sista halvtimmen satt jag bara och stirrade in i väggen, hörde nog inte ett enda ord där. Men jag är ganska övertygad om att jag inte var ensam om det. Men bara en sån dödens föreläsning kvar nu, sedan är vi fri Christensen i alla fall! Sedan efter föreläsningen tänkte jag att "jaha, då far man hem och diskar eller nåt då", men icke! Jag slank med på ett hörn till AfterPlugg på E-puben, där vi satt till de stängde klockan sex. Där dracks det öl (sprite och cola för min del) och diskuterades om diverse intressanta ämnen. Poker under kvällen nämndes, och det bestämdes (hur?!) att vi skulle mötas hos Simon på Ålidhem efter att jag, Erika och Manne varit hemma hos honom och druckit vin, eller hur det var. Jag tänkte att Nydala kan man ju gå till, det är ju ändå på vägen hem, eftersom jag som vanligt inte var übersugen på... nåt. Men jaja. På vägen till Manne gick vi förbi Richards lya, så vi bestämde oss för att våldgästa honom, vilket slutade med att han hängde på. Sedan råkade vi även våldgästa Kim, och insåg att hans lya var betydligt större än Simons, så vi bestämde själva att pokern var förflyttad. Så gick vi och hämtade David tusen trappor upp också. (Det är fan Nydala man ska bo på, nära till 90% av klassen typ) Sedan gick vi hem till Manne och pratade med en mycket sympatisk man som härmed går under namnet Persiljemannen. Han var typ vegetarian, vilket jag alltid tycker är lite läskigt. Kött är ju förfan världens bästa uppfinning! Jaja, i alla fall, sedan hamnade vi hos Kim, där jag iaktog diverse vin/ölpimplande (Nejdå, det var inte farligt alls. =)) och försökte få de andra som vi lämnat efter oss på E-puben att inse att det var smartare att komma till Nydala. Vilket de vägrade. Och jag kände att Ålidhem låg vääääldigt långt bort från Ersboda, så bilen vore en trevlig idé vid det här laget. Så när alla begav sig mot Ålidhem avvek jag halvvägs för att hoppa på bussen hem. Med alla intentioner att återvända, ska jag tillägga! (Jag lovar Erika, jag hade faktiskt tänkt det!) När jag kom hem skyndade jag mig att trycka i mig lite middag, för jag var sjukt hungrig, och sen kom Martina och jag har typ inte träffat henne på en vecka, så jag tyckte att det var ohövligt att bara pysa igen. Och innan jag visste ordet av det, och framför allt innan jag hunnit komma ihåg att hon är lite halvt apdryg att umgås med en längre tid så hade jag lovat att kolla på en film med henne. Vilket jag såhär i efterhand bittert ångrar. Inte nog med att hon satt och klagade på filmen första halvtimmen, hon gick sedan till sitt rum för att hon "inte klarade av den"! Lönt liksom! Ah, vafan, det kändes onödigt. Men man kan ju inte sluta se filmen mitt i heller, så jag kollade klart, och sen var fan klockan mitt i natten, så jag somnade.
Vaknade imorse av en jävlaförbannadhelvetisk betongborr som gick igång under huvudet på mig klockan åtta på morgonen. Jävla förbannade grannhelveten! (Rated R for language) Men förbannad vart jag! Och sen var det ju ljust och svårt att somna om. Grävde fram ögonlappen från Australiens alla bussresor och lyckades äntligen somna om, när Martina klev upp och började diska och prata högljutt i telefon med sin pojkvän, ungefär klockan nio. Aaaaah, jag kommer slå ihjäl någon om det fortsätter såhär. Jäkla dryga människor man omger sig med! Nästa gång det är pokerkväll ska jag fan inte ens åka hem på kvällen, bättre att somna på en parkbänk nånstans, eller i nåns soffa, sålänge man inte blir väckt av nån förbannad borr eller nån förbannad Martina. Och nu ska jag ta och varva ner några varv, hoppa in i duschen, käka lite frulle, ta en cykeltur och sedan i lugn och ro förbereda årets musikaliska (ja, typ) händelse. Och nu är Martina hemma ju, så jag är inte ensam. Men lite önskade jag att jag vore det... eller kanske ensam med någon annan. Eller vad man säger. Fan.
Ja, men först av allt ska jag ringa till pappa och höra hur man fixar lampan, jag har nämligen skruvat sönder min golvlampa i pyttesmå beståndsdelar för att hitta orsaken till att den inte lyser. Men... jag är inget lampgeni. Jag behöver min pappa.
Så. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar