Kände att det var dags för en uppdatering.
Lördag... det var jobbigt att vakna, det var det verkligen, men det blev bättre sen. Åkte till Tvistevägen och lånade ut bilen en sväng för en säkerhetskontroll. Den resulterade i att jag åkte på macken och pumpade däcken. Eh, bra med säkerhet... Jag är för lat för att kolla trycket ju. Sedan körde jag heeeeela långa vägen hem till Sundsvall med bara ett tankstopp på vägen. Det är långt till Sundsvall från Umeå. Ifall ni inte visste det. Och varmt var det. Och så kom jag hem. Och mitt rum såg ut som ett bombnedslag. Och maten var inte så god. Men jag var hemma i alla fall, och så fick jag träffa systers Jonas, och han var ju trevlig. Om än lite blyg. Kollade på nån trist Wallanderfilm.
Söndag var jag först och skjutsade syster och Jonas till tåg/bussen klockan tolv, sedan for jag ut på Alnö och valde kattunge. Den är så hiiiiimla söt! Har som ett M mellan ögonen och rätt mycket brunt i sig. Och så gick han baklänges när han skulle gå framlänges för golvet var så halt. Eller hon? Vi vet inte än. Men jag måste ha namnförslag, spamma kommentatorkorgen!
Efter katten i alla fall så åkte jag till mormor och dumpade några väskor som hon ska ha när hon åker utomlands på torsdag. Sen åkte vi och köpte lite blommor till mamma som försenad morsdagspresent och sen hamnade jag på nåt konstigt vis hemma hos Sara i Granloholm där jag käkade middag och sånt där med de kvinnliga kusinerna Edblom med ursprung Ankarsvik och deras respektive. Mitt i middagen panikringde mamma och sa att nu fick jag faktiskt komma hem och ta bort kaninen. Ehm... ja. Så jag lade ut lite trådar till Anns pappa och snälla pappa Fischerström kunde visst ta bort Ally. Så vi åkte dit på kvällen med henne och sedan fanns hon inte mer... Tråkigt, men så är det. Hon hade tydligen slutat äta för några dagar sedan och kunde knappt andas. Låg och såg halvdöd ut på samma ställe hela tiden, så det var tydligen dags nu. Kanske lika bra med tanke på att ingen har haft tid med henne på flera år. Men att hålla i en kanin med dödsryckningar är en erfarenhet jag gärna hade skippat.
Vidare har jag sjukt ont i ryggen, det känns som att något har låst sig, och det har inte gett med sig på hela dagen. Jag skyller gärna på sängen, men sanningen att säga så är den inte så obekväm som det låter... Tror hellre på kudden då. Jäkla imbicillkudde.
Idag har jag jobbat, åkte på Lindgården klockan åtta, det var inte särskilt jobbigt, men tråkigt, och många underliga människor. Inte bara patienter I might add... Jag ska jobba stört långa pass, 8-21. Jag kommer dö. Jättemycket. Men då kanske jag har tid med Paris i alla fall. Alltid nåt. =) Och cyklingen Karin, glöm inte den! Du kommer inte undan!
Nu mer saft i solen.
Tjo!
Lördag... det var jobbigt att vakna, det var det verkligen, men det blev bättre sen. Åkte till Tvistevägen och lånade ut bilen en sväng för en säkerhetskontroll. Den resulterade i att jag åkte på macken och pumpade däcken. Eh, bra med säkerhet... Jag är för lat för att kolla trycket ju. Sedan körde jag heeeeela långa vägen hem till Sundsvall med bara ett tankstopp på vägen. Det är långt till Sundsvall från Umeå. Ifall ni inte visste det. Och varmt var det. Och så kom jag hem. Och mitt rum såg ut som ett bombnedslag. Och maten var inte så god. Men jag var hemma i alla fall, och så fick jag träffa systers Jonas, och han var ju trevlig. Om än lite blyg. Kollade på nån trist Wallanderfilm.
Söndag var jag först och skjutsade syster och Jonas till tåg/bussen klockan tolv, sedan for jag ut på Alnö och valde kattunge. Den är så hiiiiimla söt! Har som ett M mellan ögonen och rätt mycket brunt i sig. Och så gick han baklänges när han skulle gå framlänges för golvet var så halt. Eller hon? Vi vet inte än. Men jag måste ha namnförslag, spamma kommentatorkorgen!
Efter katten i alla fall så åkte jag till mormor och dumpade några väskor som hon ska ha när hon åker utomlands på torsdag. Sen åkte vi och köpte lite blommor till mamma som försenad morsdagspresent och sen hamnade jag på nåt konstigt vis hemma hos Sara i Granloholm där jag käkade middag och sånt där med de kvinnliga kusinerna Edblom med ursprung Ankarsvik och deras respektive. Mitt i middagen panikringde mamma och sa att nu fick jag faktiskt komma hem och ta bort kaninen. Ehm... ja. Så jag lade ut lite trådar till Anns pappa och snälla pappa Fischerström kunde visst ta bort Ally. Så vi åkte dit på kvällen med henne och sedan fanns hon inte mer... Tråkigt, men så är det. Hon hade tydligen slutat äta för några dagar sedan och kunde knappt andas. Låg och såg halvdöd ut på samma ställe hela tiden, så det var tydligen dags nu. Kanske lika bra med tanke på att ingen har haft tid med henne på flera år. Men att hålla i en kanin med dödsryckningar är en erfarenhet jag gärna hade skippat.
Vidare har jag sjukt ont i ryggen, det känns som att något har låst sig, och det har inte gett med sig på hela dagen. Jag skyller gärna på sängen, men sanningen att säga så är den inte så obekväm som det låter... Tror hellre på kudden då. Jäkla imbicillkudde.
Idag har jag jobbat, åkte på Lindgården klockan åtta, det var inte särskilt jobbigt, men tråkigt, och många underliga människor. Inte bara patienter I might add... Jag ska jobba stört långa pass, 8-21. Jag kommer dö. Jättemycket. Men då kanske jag har tid med Paris i alla fall. Alltid nåt. =) Och cyklingen Karin, glöm inte den! Du kommer inte undan!
Nu mer saft i solen.
Tjo!
1 kommentar:
Hund, det är ett jättebra namn =)
Och du, välkommen in i gänget med mördarpass =S me don´t like. men som sagt var, många timmar jobb, många timmar ledighet
Skicka en kommentar