lördag, juli 21

The drama!

En helt vanlig dag på jobbet, gubben är grinig och skriker som vanligt, och skiten flödar, i alla olika definitioner som går att tänka sig. Efter en välbehövlig vila efter duschen var det dags att precis som vanligt kliva upp för att äta lunch. Jag rullar så sakteliga in gubben i matsalen när vi får stanna mitt i gången på grund av att en stor hög scrubs-klädda människor blockerar hela passagen mellan två bord. I mitten på denna uppseendeväckande stora hög (jag har då aldrig sett så många kommunalt anställda arbetare på samma ställe samtidigt) sitter en skakig gammal tant i en rullstol, och det är tydligen hon som är föremål för all denna uppståndelse. Min första tanke är: "Men för fasen, flytta er!", irriterad som jag är eftersom jag hela morgonen i vanlig ordning fått stå ut med oupphörliga glåpord och liknande från gubben jag jobbar åt. Men, då jag faktiskt är aningens mer väluppfostrad än så, så frågar jag vänligt vad det är som står på. Jag får då höra att rullstolens hjul är trasigt. De får till slut upp tanten ur stolen in ner i en ny, lånad från Sundsvalls sjukhus. Vi kan äntligen komma förbi, och när vi går mot vårt bord ser jag hela hjulet på tantens stol komma rullandes genom rummet. Det var inte bara trasigt, det hade lossnat helt! Bara sådär! Tanten kunde ju ha dött, eller brutit den ökända lårbenshalsen. Stackars skakiga tant, hon har idag sett döden i vitögat och upplevt mer drama än hon någonsin kunde ha önskat sig på ålderns höst.
Det är inte lätt att bli gammal, jag säger då det. Och tanten, ja, hon får nu finna sig i att tillhöra Sundsvalls sjukhus tills det att hennes egen stol är lagad. När nu det bli, ingenting rör sig ju fort i det här yrket.

Det, mina damer och herrar, var dagens absoluta höjdpunkt.
Vilket liv jag lever!

Inga kommentarer: